Förskolepedagogen säger konstiga saker – vad ska jag göra?
Hej!
Jag har separerat från min man som har varit totalt oengagerad i barnet och att ta ekonomisk ansvar i hemmet. Nu är vårt son snart 2 år och har bevittnat när min man har knivhotat mig och varit hotfull och våldsam.. Även soc är inkopplade och tingsrätten har beslutat en prövotid där pappan är med sonen 3 ggr i veckan. Men nu har han varit aggressiv igen när han skulle umgås med barnet och det slutade med att han tog sig in i mitt hem och jag sprang med barnet i famnen och tillkallade polis. Nu är inte min fråga hur det hela påverkar min son egentligen eftersom jag är medveten om det och därför har jag valt att lämna min man.
Nu har det uppstått en situation i förskolan där jag tror en förskolelärare tycker att jag är för överbeskyddande när jag försöker ta upp hur jag upplever att ett visst barn behandlar honom och försökt förklara att det är viktigt att arbeta förebyggande i god tid mot utanförskap och mobbning. Sedan hon har fått veta att jag och min man är separerade och att vi har vårdnads tvist på gång beter hon sig väldigt märkligt.
Exempel saker som hon sagt som jag finner olämpligt när andra barn kommer och vill krama mig och ha uppmärksamhet vilket min son blir lite avis på är uttryck som... "Snart har du ingen mamma kvar..." När jag ska hämta honom från skolan "Jippie mamma har kommit... eller inte." När han sitter på gungan som han älskar och vill aldrig kliva av frågar fröken mamma har kommit ska du gå till mamma, ska du gå till mamma och då skakar han på huvudet vilket han också gör när jag tycker att vi har gungat färdigt och jag frågar honom ska du komma till mamma och då skakar han på huvudet. Saken är den att han blev väldigt ledsen och förvirrad när fröken frågade såhär denna gången och helt plötsligt ville hann av från gungan tog min hand och gick mot grinden och ville att jag skulle ta upp honom vilket inte brukar gå till så. Han kramade mig jätte hårt och jag tyckte det hela var konstigt. Jag frågade om han var ledsen och han sa jaaa. Jag frågade honom varför han var ledsen och han kramade sig fast. sedan frågade jag blev du ledsen nr fröken frågade så. Då sa han jaaaa och var gråtfärdig. Jag har en känsla av att min son känner sig förvirrad över frökens beteende och hennes konstiga frågor. Även om han är bara 2 år så förstår han mycket mer än vad fröken tror. Hon har ju också ibland sagt han är ju så liten, han förstår ju inte. Hon talar ofta över huvudet på honom. Men igår såg jag tydligt att han inte var glad när jag skulle hämta honom. Han log hängigt på gungan och såg allmänt förvirrad ut. Men jag som mamma upplever detta som väldigt jobbigt och jag har försökt prata med fröken men det blir bara värre. Jag går redan igenom mycket med skilsmässa och vårdnads tvist och vill bara att mitt barn ska ha det bra. Vad försöker fröken uppnå, vända mitt barn emot mig? Hur ser ni på detta dilemma?
/Bella