Hej Viktor! Tack för din fråga. Att döma av hur du beskriver situationen så går du in i relationen med din flickvän och hennes barn med de bästa av föresatser. Du vill vara delaktig och ta ansvar och även vara känslomässigt nära. Processen brukar som du själv tar upp, behöva ta tid. Din flickvän behöver i små steg och med lyhördhet för sonens reaktioner introducera dig som en ny medlem i familjen. Och i nästa steg låta dig blir successivt mer inkluderad och självklar hos dem. Det är en väldigt stor förändring för ett barn med en ny familjemedlem och något som barnet inte själv kan styra eller bestämma över. Genom att visa respekt för barnets känslor och ge det tid skapar man bästa förutsättningarna för en bra familjedynamik längre fram. Det som du och din flickvän skulle kunna göra under tiden är att prata igenom en plan för hur ”inkluderingsprocessen” ska gå till. Tänk igenom vad som kan vara lämpliga aktiviteter att göra tillsammans med barnet, först alla tre och sedan kanske du och barnet på egen hand. Prata om vad din flickvän har för regler och tankar kring uppfostran och förhållningssätt till sin son, och stäm av hur du tänker kring det. Ni kanske inte kommer att tycka 100% lika, och det är ju såklart hennes rätt att fatta avgörande beslut vad gäller hennes son, men så länge ni vet hur den andre tänker brukar både barn och vuxna kunna hantera det bra. Du kommer ju heller aldrig att ha hela det inflytande och möjlighet att sätta gränser vid ev konflikter med barnet som din flickvän har. Men har ni diskuterat igenom en gemensam grund ökar förutsättningarna för att du blir uppbackad i ditt sätt att bemöta barnet, och därmed minskar risken för utebliven auktoritet och förtroende från honom. Lycka till i relationen!