Emma är gravid i vecka 24, beräknat datum för förlossning är den 7:e juni. Emmas graviditet har präglats av illamående ända sedan gravidvecka 6. Här berättar hon om gravidillamåendet.
När började du må illa?
Jag började må kraftigt illa i vecka 6/7. Först gick det helt okej åt lergigan comp som jag fått utskrivet på dagarna och spydde kanske 3 ggr vilket gjorde att jag fortfarande klarade av att jobba men på två dagar vände det och jag började spy av att bara ta en klunk vatten.
Hur gjorde du då för att det skulle gå över?
Först började jag försöka med alla hemma knep man läst om, som citronvatten, en smörgås vi sängen osv. Men det hjälpte inte spydde upp allt jag stoppa i munnen och även galla kom upp hur som helst. Ingenting hjälpte faktiskt i början, tillslut började jag dricka iskall läsk för att det var helt okej att spy upp.
Hur yttrar sig illamåendet?
Illamåendet låg i konstant fram till vecka 17, jag låg och dregla hela tiden och hade alltid en mopp hink till hands eller en påse. Det var fruktansvärt för ingen förstod och hur jobbigt det var. Jag kunde knappt andas i mitt egna hem för bara lukten hemma fick mig att spy. Nu i vecka 24 så ligger det mest i på kvällar, nätter och mornar. Men nu är det inte alls lika jobbigt som tidigare.
Hur ofta kräks du?
I dagsläget kräks jag kanske 3 ggr på natt och någon gång på morgonen. Vissa nätter kräks jag inte alls utan ligger mest med ett illamående. Under de värsta veckorna spydde jag ca 20 ggr per dag. Det kändes som om att det aldrig tog slut, spydde så mycket att jag förstörde min mage och började krampa varje gång jag spydde.
Vad har du kunnat äta?
Nu kan jag äta det mesta, försöker undvika jättestark mat, det som jag är beroende utav är salta saker, som djungelvrål och surt som Brämhults lemonad.
Heltidssjukskrivning och inlagd för dropp
Blev du sjukskriven?
Ja, först blev jag sjukskriven två veckor eftersom att illamåendet går över för de flesta och läkarna tog det väl mest som ett vanligt morgon illamående. Men under de två veckorna blev jag inlagd första gången för dropp. Efter det blev jag sjukskriven först en månad. Blev sjukskriven första gången i början av oktober, blev då heltids sjukskriven och det är jag än idag. Det var ganska svårt att bli det måste jag säga, först kändes som om att jag inte blev förstådd. Att de tog det som att jag mådde illa som alla andra men bara klagade mer. En gång satt jag framför en läkare och verkligen spydde och hon frågade om jag inte skulle klara av att jobba om jag åkte taxi till jobbet? Det var faktiskt jätte jobbigt att ingen förstod hur allvarligt det var förrän jag blev inlagd för uttorkning. Min man började även följa med till läkarna för att kunna förklara själv hur jag spydde konstant och inte ens orkade stå upp.
Chefen slutade svara på Emmas sms efter sjukskrivningen
Vilket bemötande har du fått på ditt jobb?
Jag hade precis fått anställning som försäkringsförmedlare. Efter bara två veckor fick jag reda på att jag var gravid och började spy, så jag kunde ju inte ringa in och sjukanmäla mig för kräksjukan varje dag. Så jag berättade för min chef och fick ett väldigt bra bemötande först. Det var ju inga problem eftersom att jag ändå tog mig till jobbet och skötte det bra. Men sen gick det ju inte bara, trots att jag tog mediciner. Efter att jag berätta att jag blev heltidssjukskriven så tyckte han att det var jätte konstigt, läkarna måste ju kunna göra något? Jag berätta då att jag fått gravidarum hyperemesis (allvarligt graviditetsillamående) och att jag tog alla mediciner som gick men att inget hjälpte. Han sa då att han skulle höra av sig vilket han aldrig gjorde. Började ringa och sms:a utan svar och har än idag inte hört något.
Hur har perioderna då du inte har spytt lika intensivt varit?
Efter vecka 19 så började det försvinna under vissa tillfällen, idag mår jag mest illa när jag ätit eller är hungrig. Inte alls som förut då jag bara låg och dregla. Sen har jag alltid bättre och sämre dagar men det är jag glad för, förut var det bara dåliga dagar.
Emmas man tog ledigt i två veckor för att stötta och hjälpa till
Hur har din man haft det under er graviditet?
Han har haft det jätte jobbigt. Han förväntade sig inte alls att det skulle bli så tufft. Han som själv spyr utav spya har nog aldrig fått torka upp så mycket spya i hela sitt liv. Det värsta har nog varit när jag väckt han på nätterna och bett honom att mörda mig för att jag inte står ut, eller när jag ångrat att jag blivit gravid. Det han har tyckt varit värst var när han kom hem en kväll och jag låg halvt medvetslös på badrumsgolvet i mina egna spyor, han vill inte ens prata om den natten än idag. Om jag frågar honom i dagsläget om han vill ha fler barn så svarar han nej, just för att han inte vill se mig må så dåligt. Från en fru som är otroligt glad och kärleksfull till någon som knappt orkar prata är kanske inte det man förväntar sig.
Har det funnits något han har kunnat göra?
Han har inte kunnat hjälpa mig med illamåendet men det att han har följt på läkarbesök och när jag varit inlagd för att kunna berätta själv hur allt är har hjälpt jätte mycket. Han tog två veckors ledighet för att kunna vara hemma vilket underlättade jätte mycket. Att känna att någon finns tillhands när man mår så är verkligen en trygghet. Alltifrån att byta vatten i spyhinken eller hjälpa en att tvätta håret.
Vilket stöd har du fått från MVC under tiden som du har mått illa?
Min barnmorska har hjälpt mig otroligt mycket redan ifrån start. Hon ser alltid till att boka in läkartider i förtid och hon fick mig att bli inlagd för att få mer hjälp och är ett otroligt bra stöd. Hon är en utav de som verkligen förstår en.
Hur har din medicinering sett ut?
Ja lergigan comp, vanlig lergigan, primperan, citodon och sen tre andra (en emot gallan/magsmärtor, en emot illamåendet och sen en som hämmade vätskandet i munnen), fick även vissa mediciner på sjukhus som en maxdos utav B-vitamin mm. När jag mådde som värst fungerade faktiskt ingen. När man spyr så mycket är det inte så lätt att behålla tabletter om man inte får dem i suppar men primperanen gjorde mig så dåsig så att jag i alla fall fick sova. I dagsläget är det primperanen och lergigan som jag använder.
Hur har det känts för dig genom din graviditet med gravidillamåendet?
Jag tyckte det var fruktansvärt. Jag ångrade mig och ville verkligen dö, hur hemskt det än låter. Men jag tänkte för varje dag att jag var ett steg närmare och jag skulle faktiskt få ett mirakel. Eftersom att jag och min man skulle göra IVF men att jag blev gravid precis innan vi skulle göra det så kändes det verkligen som ett mirakel. Jag förstod inte ibland hur jag stod ut och tänkte ofta på hur lillen mådde i magen efter allt. Kunde ligga hemma och verkligen gråta för mig själv. Jag tycker synd om alla som får uppleva detta. Det går inte att beskriva hur det känns och man känner sig så ensam.
Du mår fortfarande illa, hur känns det?
Ja jag mår fortfarande illa men det är mycket bättre. Idag går jag äntligen upp i vikt och kan äta utan att det flyger upp. Vid middagarna när jag mår som bäst vräker jag verkligen i mig allt som finns.
Hur ser du på din förlossning?
Jag längtar verkligen efter till förlossningen, just för att allt är över då. Ja jag är faktiskt rädd för att allt ska komma tillbaka. Då min mamma haft hypermesis igenom alla sina graviditeter och hon mådde exakt som mig och för henne kom allt tillbaka de sista två månaderna så att hon har fått blivit igångsatt tidigare för att kroppen varit så utmärglad, men direkt efter bebisen vart ute har hon aldrig mått bättre. Så det är jag faktiskt rädd för, men det kanske ger mig en extra push till att försöka göra förlossningen så snabb som möjligt haha.
Har ni några namnförslag till bebis?
Ja det är faktiskt redan bestämt. Hon ska få heta Alicia Marie Louise. Alicia är ett namn som min man faktiskt kom fram till, Marie är efter hans mamma och Louise är ett mellan namn som alla tjejer i min släkt generationer tillbaka heter.
Vad längtar du mest efter just nu i ditt liv?
Just nu längtar jag faktiskt mest till förlossningen. Att få se min man hålla i sin dotter och att känna att allt har varit värt det.
Vad är det första du kommer äta när du inte längre känner av illamåendet?
Stark thai mat, längtar redan efter det, och att kunna ta en kopp morgon kaffe.
Vill du följa Emmas resa fram till förlossningen? Här är bloggen: emmalindsjo.vimedbarn.se
TYCK TILL/BERÄTTA
Har du också gått igenom graviditetsillamående? Berätta om hur det var för dig nedan.
Illamåendet kommer av för låga nivåer av progesteron i kroppen och är en reaktion på detta. Läkarna har inte kunskap om sådant eftersom att forskning kring hur kvinnor funkar inte är prioritet och MVC vet heller inget utan refererar till det hela som ”normalt” och så skriver de ut mediciner som ska mildra symptomen men som inte löser problemet. För att jämna ut nivån av progesteron behöver man ta tillskott, finns i form av salva. Detta har hjälpt mig och många andra väldigt mycket!
Ush, jag känner med dig! Mådde fruktansvärt fram till vecka 25-26 men därefter vände det! Kräktes aldrig 20ggr om dagen men kanske 7 när det var som värst. 3ggr var typ standard. Totalt gick jag upp 3,8 kg under min graviditet och kunde inte jobba alls. Nu när jag är gravid med Sams syskon känns allt HELT annorlunda. Så himla märkligt! :} lycka till och hoppas du ’kryar’! <3
Usch, jag mår dåigt när jag läser detta. Och det är just för att jag själv är i samma elände just nu. Det är HEMSKT men också väldigt svårt att verkligen få andra att förstå riktigt hur man mår, de flesta förstår inte riktigt hur pass dåligt det är. Sen känner man sig så ensamen mitt i allt.
Jag är i vecka 30 nu och har varit heltidssjukskriven från ungefär vecka 9. Jag jobbar i kök så det gör det ännu svårare att kunna gå tillbaka till jobbet, när jag inte ens klarar av att laga mat hemma. Har varit inlagd ett par gånger och fått dropp när jag mått som värst. Nu tar lergiganet bort mycket av kräkningarna men man är ändå konstant illamående.
Jag tröstar mig med att jag får det bästa utav detta i slutändan och försöker att tänka positivt hela tiden. Men vissa dagar vet man bara inte vad man ska ta sig till.
hoppas du får slippa detta snart!
Hade samma jävla helvete som du, jag förstår dig till 100 %. Som du säger ingen förstår hur dåligt man mår. Jag kunde inte håller jobba, jag låg hemma och spydde dygnet runt. Jag lider med dig! Önskar dig all lycka.
Usch fyfan att spy så mkt. Jag spydde också i början av min graviditet, men det var ju mer det vanliga liksom. Nu är jag snart i vecka 23 & spyr inet ett dugg. Men lider med dig, för det är riktigt jobbigt att spy & inte kunna få behålla något. Önskar dig all lycka!
Jag känner verkligen med dig, det är verkligen en pina att inte kunna njuta av sin graviditet som man längtat efter! Progesteron-tillskott hjälpte inte mig under min graviditet. Mitt illamående började i vecka 14 och trots läkemedel och salvor spydde jag varannan timme dag ut och dag in fram till förlossningen. Men det är ljuvligt hur man glömmer bort alla krämpor och ”huvudet i toaletten” så fort bebben är ute 🙂
Usch att ha det illamåendet. Lider med dig. Jag fick aldrig känna på det graviditetsillamåendet som många pratar om (är glad för det) men många blev chockade att jag inte kände av det. Men det måste vara jobbigt med evigt illamående som inte försvinner heller.
Hej! Jag blir verkligen rörd av din berättelse! Det verkar inte vara så ovanligt att man mår dåligt under graviditeten men få pratar om det så din historia är viktig! Du verkar ha fått kämpa extremt mycket mer än mig, jag är nu i v 14 och hoppas att detta eviga kräkandet och illamåendet går över snart. Jag har skrivit om mina erfarenheter på http://www.lakespira.blogg.se
Så himla skönt att komma förbi detta, jag har ångest varje dag, jag väntar bara på döden. Jag som längtade efter barn och kan nu knappt går! Jag spy allt, bara jag ta en klunk vatten så kommer den ut och inte bara det! Jag spottar som i helvete! Jag spotta varje sekund, spottandet driver mig vansinnet! Jag vill drar ut mitt hår! Jag har varit inlagt och fått drop redan en gång med massa sprutor, ta både lagigan och lagigan comp som inte hjälper mig det minsta!!! Jag hinner spy innan tabletterna ens börja verka. Jag är bara i vecka 8, jag är sjukskriven heltid en månad eftersom jag spy och spotta så mycket det går inte ens att prata med mig. Igår åt jag en gång på hela dagen, två matsked ris var det, jag sover under dagarna för att slippa tänka, även när jag sover måste jag går upp för att spotta i min hink. Jag är så olycklig och samtidigt få så dålig samvete eftersom det är många som önska att de kunde få barn. Jag är så olycklig och håller på att blir deprimerad, jag gråter varje dag och kan inte duscha om min man inte är hemma då jag blir lätt yr av att stå upp. Jag hatar att vaknar på morgonen, kan inte ens borsta tänderna utan att spy. Jag spy medan jag duschar! Jag hade aldrig gissat att det skulle vara en sånna helvete. Och det är sju månader kvar!!!!