Hur får man tiden att räcka till och finns det någonsin möjlighet att få lite egentid? I Vimedbarns krönika berättar Linda hur det är att vara ensamstående mamma och hur man lyckas hitta en lucka här och där bland matlagning och nattningar.
Apropå egentid…
Egentid som ensamstående mamma är att duscha. Har man tur får man några minuter mellan schamponering och rakning till att bara vara. Eller till att duscha, helt enkelt. Det är mer en regel än ett undantag att Vincent kommer in i badrummet och tycker att det är en bra idé att titta (noggrant studera) på mig för att, som han säger, ”se hur man gör”. Jag minns de där långa duscharna, och framför allt de då man fick vara i fred, som man inte visste att njuta tillräckligt av innan man blev mamma.
När han var bebis tokstressade jag igenom de sporadiska duschar som blev av, han kunde ju faktiskt vakna och i panik undra var Mamma var. Numera tar jag mig tid, men då gör han detsamma, och slår sig bekvämt ner på bästa parkett i badrummet. ”Mamma, vad gör du?”, undrar Vincent när det är dags för rakning. Respekt för privatliv har hos oss för längesedan passerats och oavsett om det handlar om rengöring, bajs eller tandborstning så kan man vara säker på sällskap. Men som sagt, ibland får man några minuters egentid när liten slår ett öga på tågbanan, kollar på Daniel Tiger eller bara njuter på någon av lägenhetens övriga tjugofem kvadratmeter. För, just det, vi bor ju lite trångbott också.
”Respekt för privatliv har hos oss för längesedan passerats”
Egentid som ensamstående mamma kan också vara att diska. Oftast tycker Vincent att det ser så otroligt tråkigt ut, eller för den delen låter alldeles för mycket när han sjunger ”Let it go” från Disneys senaste mästerverk Frozen, att han helt enkelt håller sig lite i skymundan. När dagen sedan lider mot sitt slut och det börjar bli dags för sängen då tycker det där lilla miraklet att jag minsann borde vila jag också. När vi tidigare hade varsitt sovrum, ja sovrum överhuvudtaget, då var det lättare att sätta gränser och Vincent visste att efter godnatt somnade han själv i sängen. Nu är jag alldeles för nära och frestelsen blir för stor. Ja, distraktionen också i ärlighetens namn.
När proceduren väl genomförts och liten faktiskt sover är jag oftast så trött att den tid som faktiskt skulle kunna bli kvalificerad egentid inte blir mycket mer intressant än teve och soffhäng. Men å andra sidan har jag ju inget större val. Förutom jobb, läsning och andra hemma-sysslor går det ju inte variera sig så mycket inom ramen av fyra väggar. Men någon gång ibland, när jag har ork och känner mig lite sådär wild and crazy, det kanske är till och med är fredag- eller lördagskväll, då häller jag upp ett glas vin, sätter mig bekvämt (fortfarande i soffan, och fortfarande inom samma tjugofem kvadratmeter) och bara njuter.
”Inte i min vildaste fantasi tänkte jag att en och en halv minut i duschen, ytterligare någon vid disken och någon timma efter läggdags skulle vara min enda tid för mig själv”
Innan jag själv blev mamma och hörde andra prata om den ack så viktiga egentiden var det för mig, och dem, synonymt med träning, tjejkvällar eller bio. Inte i min vildaste fantasi tänkte jag att en och en halv minut i duschen, ytterligare någon vid disken och någon timma efter läggdags skulle vara min enda tid för mig själv. Nu vet jag bättre och om det någon gång, kanske sisådär en gång i kvartalet, faktiskt händer att jag har barnvakt, då försöker jag göra det mesta möjliga av kvällen. Och morgonen. Dagen spenderas alltid till planering och höga ambitioner, men av någon konstig anledning tar tröttheten gärna över och innan jag vet ordet av har jag sovit bort åtta timmars egentid för att sedan göra som vi föräldrar gör när vi kan; njuter av en lugn och lång frukost och dricker upp mitt kaffe innan det hinner bli kallt. Sedan skyndar jag iväg efter liten, som för övrigt varit det enda jag tänkt på under egentidens vakna timmar.
Här kan du läsa Lindas blogg ››
Vill du läsa mer? Klicka på länken för att läsa fler krönikor.
