Paula Uribe: ”Något jag har upptäckt som offentlig person är människors falska sidor”

Publicerades: 21 Nov 2014, 14:27

Vimedbarn

Läs veckans krönika där Paula Uribe, som driver Sveriges största mammablogg, delar med sig kring omställning från att inte blogga alls till att bli en av Sveriges mest omtalade bloggare över en natt. Här berättar Paula om varför hon började blogga, jobbet bakom blogglanseringen och bloggens för- och nackdelar.

När jag och Hugo träffades så hade jag inte för avsikt att börja blogga. Det var Hugos grej och det intresserade inte mig. Trots att jag alltid har varit intresserad av att skriva och att jag har ganska lätt för att uttrycka mig i text. Det höll under vår första tid. I början ville jag inte synas i Hugos blogg heller men det blev svårt med tanke på att vi inledde en kärleksrelation och spenderade mycket tid med varandra.

”Om jag någonsin skulle öppna en egen blogg så skulle det vara för att jag blev gravid. Då har jag något att skriva om”, tänkte jag då. Nio månader efter vårt första möte nere i Argentina så plussade jag på graviditetstestet. En vecka efter att vi hade kommit hem från en partyresa i Spanien. Sagt och gjort. I vecka 12 öppnade vi upp Paulas.me.

Vi visste redan innan att många var nyfikna på mig och att trafiken skulle rulla in från Hugos blogg. Mitt stora uppdrag skulle vara att få dem att stanna. Redan veckorna innan la jag upp en plan. Hur ska jag blogga? Vad ska jag skriva om? Vad kommer läsarna att vara intresserade av? Jag tog ett steg utanför, tänkte på bloggen ur ett större perspektiv genom att dagligen hitta en röd tråd som gör att alla som läser min blogg ska kunna känna igen sig, skratta, känna, tänka efter och få tips. Jag ville inte att baaaaara mammor skulle läsa utan att många kan relatera till min blogg, mitt liv och mina tankar.

Det blir lättare för mig att blogga när jag ser min läsare som en vän. Det blir som att jag skriver till en vän. Att i största mån vara personlig och en levande person med ett liv som går upp och ner i en berg- och dalbana. Med personlig menar jag att jag ställer frågor. Nu på senare tid har jag blivit bättre på att svara med korta svar i kommentarerna. Jag tror att den lilla skillnaden gör en blogg mer levande. Många kanske tror att om han har en stor blogg så förändras man som person. Att man inte har ett äkta inre och söker bekräftelse genom den stora bloggen.

Jag har aldrig känt igen mig i fördomarna om stora bloggare för mitt liv skulle se likadant ut med blogg eller utan. Nu lever jag och Hugo ett familjeliv med ett riktigt barn som har riktiga känslor. Vi går igenom alla faser som alla andra småbarnsföräldrar gör. Vi gråter, vi skrattar, vi lär oss, vi bråkar, vi testar gränser, vi upplever och vi älskar. Bloggen visar bara 10 % av vårt liv och jag tror att det är viktigt att man sätter en gräns på vad som är privat. Det är ens familjs välmående som kommer i första hand och det får man aldrig glömma bort som bloggare.

Något som jag har upptäckt med bloggen och som en offentlig person är människors falska sidor. Personer som vill vara nära en utan att ha något gott i åtanke. Personer som pratar en massa skit bakom ens rygg men ändå skulle kliva över lik för att bli ens vän. Sånt gillar inte jag och hur social jag än är så väljer jag mina vänner med omsorg. Mina ”oldies” står mig varmt om hjärtat och jag skulle väl säga att jag kallar max 5 personer, som jag har träffat efter mitt blogg genombrott, för mina vänner. Det var det negativa men sen finns det en hel del positivt också. Man knyter otroligt mycket kontakter som bloggare, träffar människor, lär sig något nytt dagligen, man får en härlig kontakt med personer som man stöter på som läser ens blogg och man får en massa inbjudningar till biopremiärer. Gaaah, jag som älskar bio skulle vilja gå på varenda en men det går inte så man får välja ut sina favoriter.

I det stora hela känner jag mig trygg med att dela med mig av mitt liv för allmänheten. Det känns tryggt för att jag har något på riktigt bakom bloggen. Jag och Hugo är verkligen som vilken par som helst. Vi har det riktigt bra och tycker att det är kul att det finns ett intresse för oss. Sen får vi se vart allt leder och när det är dags att gå vidare i livet!