Barnsjukdomar | Vimedbarn - Topplistor för influencers

Förlossningsberättelse: Blev gravid 2 månader efter förlossningen

forlossningsberattelse - kejsarsnitt

Bestämde sig tidigt för kejsarsnitt

”Resan från plusset till idag har varit lång. Provtagningar, möten, ultraljud, samtal och ett extremt stöd. Även om det inte finns något ärfligt hos mig eller Adam ville läkarna ha extra koller och provtagningar hela vägen – vilket vi är evigt tacksamma för. Även om oron alltid fanns där kunde provsvar alltid lugna oss för stunden. Här kan du läsa ett längre inlägg om moderkaksprovet.

Vi beslutade rätt tidigt in i graviditeten att det skulle bli kejsarsnitt även denna gång. Bara tanken av att det ev skulle kunna vara något med bebis bröt ner mig mentalt. Alla provsvar och alla riktade ultraljud visade fina resultat men oron fanns alltid där – “tänk om” “alla sa ju att allt var bra med Charlie” osv osv. Den andra aspekten var att en vaginalförlossning kan dra ut på tiden och vi ville inte vara ifrån Charlie under en längre/obestämd tid. Kejsarsnitt var helt klart det bästa alternativet för oss, både innan och nu i efterhand.”

Läs också: ”Vi får förhålla oss till att ingen vet någonting om Charlies framtid”

Snitt på födelsedagen

”Från en början skulle kejsarsnittet bli fredagen den 29 juni men det kom att ändras när jag var på inskrinvingssamtalet på SöS. Inför kejsarsnittet hade vi ett inskrivningssamtal där man träffar förlossningsläkare, narkosläkare och barnmorska, alla som ska delta under förlossningen.. Inskrivningssamtalet hade vi under måndagen den 25 juni. Jag fick först träffa förlossningsläkaren som jag träffat regelbundet under hela graviditeten med Ellie. Ett fantastiskt stöd. Hon förlöste även Charlie och hon kommer alltid ha en stor plats i våra hjärtan.

Vi började med att göra ultraljud för att titta om Ellie rört på sig från sätesbjudning, och det hade hon. Vändningsförsök skulle ändå inte göras då kejsarsnitt var bestämt sedan tidigare. Vi avslutade med att diskutera nytt datum. Frågan ställdes om vi ville snitta redan på torsdagen den 28 juni. På pappans födelsedag. Jag var snabb med att säga – absolut, det löser vi. Jag visste att Adam skulle bli jätteglad. Helt plötsligt kändes kejsarsnittet väldigt nära. Bara en dag hit eller dit men för mig var det då bara 3 dagar kvar istället för 4 – stoooor skillnad. Anledningen till ändrat datum var två stycken.
1: för att förlossningsläkaren skulle gå på semester på fredagen 29/6 och hon vill gärna snitta oss och hade vi inte ändrat från 29 till 28/6 hade hon inte haft möjlighet att snitta. Jag ville inget hellre än att det skulle vara hon.
2. personalbrist under fredagen.”

”Hon är snart här”

”Mötena fortsatte hos narkosläkaren som ställde lite frågor gällande tidigare snitt och det bestämdes även att ett ultraljud på ryggen skulle göras innan spinalenbedövningen skulle sättas då det var svårt att sätta den vid Charlies förlossning – detta lugnande mig mycket då jag endast minns att spinalen tog väldigt lång tid att sätta och gjorde väldigt ont.

Sist men inte minst träffade jag en helt underbar barnmorska som jag kände mig så trygg tillsammans med. Hon utgav ett lugn som smittades över till mig. Hon berättade om hur dagen och snittet skulle gå till. Jag fick även ett klockslag, 9.00, då skulle snittet göras. Där och då förstod jag hur nära det var. “Hon är snart här” satt jag bara och tänkte. Vi lyssnade på hjärtljudet på Ellie och tog blodprover på mig. Vi avslutade med att gå igenom alla praktiska saker inför snittet. Ingen mat efter 23.59 på onsdagkväll, ingen dryck efter kl 6.00 på torsdagmorgon, duscha på onsdagkväll och torsdagmorgon etc. Jag fick även med mig en broschyr som jag läste om och om igen för att förstå att detta är verklighet. Vi sa hejdå och hon avslutade med att säga “nästa gång vi ses är det torsdag och då är det dags”. Jisses. Jisses. Andas.

Många, extremt många känslor rusade genom min kropp när jag lämnade SöS. Att veta dag och tid när man ska möta sin bebis är en helt galen känsla. Adrenalinet var högt. Jag började med att ringa Adam. En bra och en dålig nyhet. Jag började med den dåliga:
“Vi kommer tyvärr behöva avboka restaurangbesöket på din födelsedag” för att “snittet blir då”. Detta skulle vi dock hålla för oss själva. Vi skulle bara berätta för våra familjer för att göra detta till en överraskning till alla andra. Superkul.

Vi la på för att försöka få tag på min mamma och pappa då dom skulle flyga från Skåne till Stockholm på torsdag för att ta hand om Charlie när vi var inne på förlossningen under fredagen men nu behövde vi få hit dom redan på onsdagen då snittet blir en dag innan. “Inga problem – vi kommer”.”

Det gick inte att sova

”Nu var det bara att vänta. Jag var relativt lugn under tisdagen. Men sen kom onsdagen, dagen innan, och jag var som en upp och nervänd höna här hemma. Jag gick runt och runt i lägenheten utan att veta riktigt vad det var jag skulle göra. “Jag skulle hämta något, men vad?” och så höll det på hela dagen. Adam var lyckligt lottad som var på jobbet den dagen och slapp mig här hemma. Tur att jag hade Charlie här hemma för hos honom är jag alltid 110%. Senare under kvällen firade vi Adams födelsedag, en dag för tidigt, då fokus dagen efter skulle ligga på något annat.

Mamma anlände till Stockholm och jag hoppade in i duschen. Vi var uppe sent den kvällen. Det gick inte att sova, det gick bara inte. – eller aa, Adam somnade som en stock. Jag hade tankarna på ingenting och allting. Det blev iallafall några timmars sömn. ‘

Torsdag 28/6. Dagen var här. Idag skulle vi äntligen få träffa vår dotter. Bara några timmar kvar. Men först, en dusch. Adam åt lite frukost och jag tittade på. Fick varken äta eller dricka – men titta, det fick jag. Jag såg framemot när jag skulle få svälja min alvedon på förlossningen med lite vatten.

Vi kramade mamma och Charlie hejdå. Nästa gång vi ses är med bebis. Taxin stod utanför porten. “Vi ska till förlossningen på Sös”
“Åh vad spännande – är det dags?”
“Ja”.
Sen satt jag nog tyst hela vägen, iallafall utåt sett. Väl framme på förlossningen 7:00 så träffade vi barnmorskan som visade in oss på vårt rum. Vi fick byta om och ta lite bilder. Standard. Vi lämnades ensamma och då började jag bli nervös. Allt var så nära. Hon var så nära. Ellie visste inte vad hon snart skulle gå igenom – det var vad jag tänkte på där och då. Vi tog blodprov, lyssnade på hjärtat och inväntade att klockan skulle bli 8:00 för då var det dags att gå ner.”

Bakom duken fanns 6 personer som skulle få ut Ellie

”En kanyl sattes i handen och den var bland det jobbigaste under den dagen. Det var SÅ varmt under torsdagen vilket ledde till handsvett så tejpen som användas för att hålla kanylen fast ville aldrig fästa. Dom höll på med den under hela dagen. Tejpa om, lossnade, tejpa mer, lossnade, mer teeeeejp! Hade panik, haha.

Klockan blev 8:00 och det var dags att promenera ner till operationssalen. Väl där möttes vi att en hel drös med fantastiska människor. Dom tog emot min Ipad som jag hade fyllt med massor utav låtar som skulle spelas under snittet. Det var en bra dag. Bra musik och glada människor. Alla som ut som små gröna & blåa smurfar. Dom for runt i rummet och jag och Adam var mest tysta och försökte förstå vad vi snart skulle gå igenom.

Ultraljudet på ryggen gjordes och narkosläkaren ritade precis vart han skulle sticka och sen sattes spinalbedövningen vilket gick jätte bra. En helt annan upplevelse än sist. Nu var det dags. Jag låg på britsen och hade den stora gröna duken framför ögonen. Bakom duken fanns 6 personer som skulle få ut Ellie. Vid mitt huvud hade jag Adam och narkossjuksköterskan som hade koll på mitt blodtryck. Blodtrycken gick upp & ner under snittet. Det gröna skynket rörde sig mycket och min kropp lika så.”

Lisa Lindquist

”Till slut hörde jag det gyllene skriket”

”Jag har ingen tidsuppfattning om hur lång tid det tog från att dom började operera till att Ellie var ute men skulle jag gissa så skulle jag säga 15-20 minuter. Det var en annorlunda tid – nästan som att den stod still. Jag hörde hur läkarna, barnmorskan och sköterskorna pratade och diskuterade men jag la ingen vikt i vad som sa. Jag hade fullt upp i att andas och inte titta i lampan som finns precis ovanför mitt huvud. Den är nämligen kromad vilken gör att man kan se ner på snittet. Haha.

Till slut hörde jag det gyllene skriket. Hon skrek direkt – för fulla muggar.  Straxt därefter kom barnmorskan runt med henne och la Ellie på mitt bröst. Det var en helt fantastisk känsla – för bra för att vara sant. Vi hade blivit tvåbarnsföräldrar och Charlie hade fått en lillasyster, en helt perfekt sådan. Vi låg och tittade på Ellie medans dom sydde ihop mig.

50 cm lång och 3540g tung. Helt perfekt. 2,5 veckor tidig. Det hade nog blivit en stadig tös om vi väntat ytterligare två veckor.

Hon kissade på mig och sen rullade vi in till uppvaket där vi låg i ca 1 timme. Allt såg fint ut med både mig och bebis så nu var det dags att rulla upp till BB där vi skulle spendera 24 timmar tillsammans innan vi åkte hem med vår nya familjemedlem.

Vi smsade våra familjer text och en bild på nya tillskotten. Senare på eftermiddagen kom mormor, morfar och Charlie för att hälsa lillasyster välkommen

Vilken fantastisk upplevelse vi haft. Personalen kommer alltid vara mina superhjältar och jag kommer bära med mig er i mitt hjärta för resten av mitt liv, Ett stort tack till min fästman Adam, jag skulle inte klara detta utan dig. Tack till våra familjer som alltid funnits där och även ett stort stort tack till personalen på SöS. Vi klarade detta tillsammans.”

Lisa Lindquist

Följ Lisa Lindquist, kämpen Charlie och lilla Ellie på Lisas blogg som du hittar här ››
Du kan även följa @lisalindquist på Instagram

Meja, 3 år, föddes med Aperts syndrom

Aperts syndrom

Under Hanna Helmerssons, 23 år, graviditet med dottern Meja mådde hon väldigt bra. Alla kontroller och ultraljud hos barnmorskan så bra ut och det fanns inget som tydde på Mejas syndrom. Hanna klarade av att jobba nästan hela vägen fram till förlossningen och det största problemet var svullnad i graviditetens slutskede. Det var svårt att ta sig upp för trappor utan stödstrumpor och skor var bara att glömma. Trots detta kände sig Hanna tacksam över att hon mådde så bra.

Märkte på en gång att det var något

Förlossningen var utdragen och tiden gick sakta. Hanna upplevde att tiden stod stilla i förlossningssalen. Från att värkarna började vid sextiden på kvällen tog det över ett dygn innan Hannah fick Meja på bröstet klockan elva på kvällen. De sista timmarna var intensiva där Hanna hade långa värkar med 30 sekunders vila emellan. Personalen valde att lugna ner värkarbetet med dropp för att Hanna skulle orka hela vägen fram i mål. Värkarna avstannade så i slutet fick Hanna krysta utan värk med en barnmorska som hjälpte till att trycka på magen. Meja lindades in i en handduk och Hanna blev uppmanad att vila och ta igen sig.

– Nyfiken som man är så kikar man. Där var de sötaste händer och fötter. Vi hade redan sett på huvudformen att det var något men vi visste inte vad det var.

Läkare kom in för att titta på Meja och Hanna beskriver att hon kände chock. Inte för själva syndromet men vad hon hade gjort för fel för att det skulle hända. På morgonen fick Hanna, pappa Marcus och Meja landa på BB för en dags vila och anknytning innan karusellen började. Läkare på läkare kom för att titta på Meja, ge sina bedömningar och ingav hopp. Alla sa olika saker men Hanna knöt an till en av läkarna som idag är Mejas plastikkirurg.

Redan första dagen märkte Hanna och Marcus att andningen inte fungerade som den skulle för Meja, hon verkade inte kunna andas ordentligt. Även amningen var problematisk, när den inte kom igång så fick föräldrarna mata Meja med sked och i flaska i små, små mängder. Det tog fem dagar innan familjen fick åka hem från sjukhuset.

– Vi fick inte åka hem om vi inte ville ha kuratorskontakt. De trodde vi skulle bryta ihop totalt hemma för vi grät aldrig på sjukhuset bland personalen.

aperts syndrom

Olika grader av Aperts syndrom

Ungefär 1 av 100 000 barn föds med Aperts syndrom, vilket innebär att ett barn om året föds med syndromet i Sverige. Aperts syndrom är ett missbildningssyndrom som gör att skallbenet och fontanellen växt ihop i magen, då det egentligen ska vara lösa och formbara. Man får även sammanväxta fingrar och tår. Vidden på syndromet är dock varierande och det är stor skillnad på hur den tar sig uttryck bland de drabbade.
– Våra läkare brukar prata om olika grader av syndromet. Till exempel så föds vissa med händer som rosenknoppar. Det vill säga att det är som en påse skinn runt själva handen – så har Meja. Vissa föds med alla fingrar ihop eller något finger som är separerat från de andra.

Behöver övervakning 24/7

Hanna beskriver att livet är som en berg- och dalbana där familjen försöker få ihop en vardag som fungerar för alla inblandade. Det är inte helt lätt då samarbetet med kommunen inte fungerar. Läkarbesök, operationer, telefonsamtal, ansökningar och överklaganden hör vardagen till. Hanna beskriver hur det är en vardag som tar så mycket energi att det är omöjligt att gå ur sängen vissa dagar.
– Och samtidigt mitt i allt man ska stå i så ska man vara en bra mamma och en bra pappa till Meja.

Meja har en ”track” i halsen för att få andningen att fungera. Trakeotomi är när man gör en öppning i halsen nedanför struphuvudet och placerar ett rör i öppningen. På grund av denna behöver Meja övervakning 24 timmar om dygnet och Hanna jobbar idag som personlig assistent till Meja.

– Det har varit bra att jobba med Meja för att man haft kontrollen under dagarna och vet vad som måste göras och hur det ska göras om det sker en akutsituation. Samtidigt är det väldigt påfrestande att jobba med sitt barn, man är alltid på sitt jobb. Jag har samma ansvar 24/7 trots att jag bara är anställd 8 timmar om dagen. När man är anställd som förälder så utnyttjar kommunen det till fullo. Första året hade vi väldigt dåligt med personal och kommunen ville inte riktigt hjälpa till att hitta vikarier så istället beordrade de ut mig nattetid vilket gjort att jag kört slut på mig själv och blivit utbränd, något som gjort att jag blivit sjukskriven.

Vågade aldrig säga emot innan Meja

Meja har lärt Hanna massor och hon brukar säga att Meja är hennes lärare i livet, Meja har lärt Hanna minst lika mycket som Hanna lärt Meja. Hanna beskriver också att hon utvecklats och lärt sig mycket av att vara just Mejas mamma. Hon måste fungera som undersköterska, sjuksköterska och läkare och har därigenom lärt sig mycket inom sjukvården.
– Jag vågade aldrig säga emot innan jag fick Meja. Jag hängde med, sa nästan aldrig nej. Men sen Meja kom så har det ändrat sig, eller snarare sen Meja fick tracken – då blev det stor skillnad. Då satte jag ner foten ordentligt på sjukhuset och visade att man inte kan göra hur som helst med vår familj.

Ser ljust på framtiden

Trots de många sjukhusbesöken och problemen med kommunen om Mejas vårdbehov ser Hanna ljust på framtiden. Inom kort ska hon förhoppningsvis börja på förskolan och i höst väntar två operationer som hjälpa henne framåt i utvecklingen.
– Jag tror och hoppas att det kommer bli superbra för Meja och har höga förväntningar.

aperts syndrom

 

Följ Hanna och Meja i bloggen här ››
Du kan även följa @helmerssonh på Instagram!

Visste du att… det immunologiska minnet utvecklas när man blir sjuk?

När man första gången träffar på ett virus blir man sjuk. Samtidigt aktiveras immunsystemet och när man blivit frisk minns immunförsvaret just hur detta virus ser ut. Träffar man på just detta virus igen, hinner man inte bli sjuk innan immunförsvaret aktiverats och eliminerat viruset.

Nu finns det ju tyvärr hundratals olika virus och man måste helt enkelt gå igenom alla virussjukdomarna, för att utveckla immunitet. Om det inte finns ett vaccin. Förskolebarn har i medeltal 6-8 virusinfektioner per år, som kan jämföras mot en vuxen som har 2-4 per år. Den goda nyheten är att om man har många infektioner som liten, till exempel för att man är på förskola, så får man färre infektioner när man börjar skolan. Allt på grund av det immunologiska minnet!

Källa: Lifewtihkids.se. Foto: Anna Roström/Life with kids

Gillade du den här texten? lifewithkids.se kan du och din partner prenumerera på dagliga texter om graviditet och första året som föräldrar. Life with kids har sammanställt ny forskning, riktlinjer från myndigheter, erfarenheter från andra föräldrar, omvärldsbevakning från andra länder och fakta ifrån landets tyngsta källor. Helt osponsrat, opartiskt och reklamfritt. Just nu kan du testa tjänsten gratis i 30 dagar!

Anna: ”Känslan av stryptaget om halsen och att min friska bebis tas ifrån mig”

”När han kommit upp i stolen himlade han till med ögonen och föll framåt så pass mycket att han slog sitt huvud i bordet. Det var då i den stunden som vi kände att det var något som var fel.” Läs Annas Fredagskrönika om sonens diagnos Tuberös skleros.

Den dagen då vi fick veta att vår älskade Hugo inte var frisk kommer jag aldrig att glömma. Jag kommer aldrig glömma den känslan av att någon rent fysiskt stryper mig runt halsen och att jag inte får luft. Det var exakt så det kändes då läkarna på Astrid Lindgrens barnsjukhus tog in oss i ett samtalsrum och tittade med sorgsna ögon på oss för att sedan berätta att vår Hugo hade en mycket allvarlig sjukdom. Man hade hittat små tumörliknande tuber spridda i hans lilla hjärna.

Hugo var den perfekta lilla bebisen. Han följde sin kurva på BVC och han var otroligt snäll och lugn. Vi kände oss nästan lite bortskämda eftersom allt med honom var så enkelt. Det gick att ta med honom nästan överallt och det blev aldrig någon jättestor omställning för oss att få barn så som alla annars hade varnat för att det skulle bli när man skaffade barn.
Det första tecknet på att något inte stod rätt till var när vi hade börjat se att Hugo gjorde en liten ryckande rörelse med ena axeln under ett par veckor. Han gjorde inte rörelsen så ofta men ändå började man undra vad det var han höll på med. Jag tänkte inte så mycket på det eftersom små barn kan göra så mycket konstiga saker. Det kunde kanske vara någon typ av ticks?

En fredag satt jag och David på en mysig lunchrestaurang och åt och pratade om vad vi skulle göra under helgen som skulle komma. Hugo låg och sov i vagnen men vaknade och vi satte honom i matstolen vid bordet. När han kommit upp i stolen himlade han till med ögonen och föll framåt så pass mycket att han slog sitt huvud i bordet. Det var då – i den stunden – som vi kände att det var något som var fel. Något som vi inte kunde ignorera.

Vi åkte in till barnakuten och efter den fredagskvällen blev det många dagar innan vi fick komma hem. Det var många undersökningar som gjordes. EEG som registrerar hjärnans elektriska aktivitet gjordes ganska snabbt efter att vi kommit in och där hittade man att det pågick epileptisk aktivitet i Hugos hjärna. Med den informationen följde man upp med att göra en röntgen av hans lilla hjärna och det var då man såg de små tumörerna som sitter spridda lite här och där. På tisdagen fick han sin diagnos, Tuberös skleros. Det är nu vi är tillbaka i det där lilla samtalsrummet på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Känslan av stryptaget om halsen och att min friska bebis tas ifrån mig. Den känslan är egentligen helt obeskrivlig men den finns inom mig och det kommer den såklart alltid att göra.

Sjukdomen Hugo har är mycket ovanlig och kan te sig på väldigt många olika sätt. Man kan få epilepsi, tumörer på flera av kroppens organ och kognitiva problem som t ex autism och utvecklingsstörning. Man kan också leva med sjukdomen utan att ens veta om att man har den, så spannet för hur det kommer bli just för Hugo är otroligt stort. Han har i dagsläget en svårbehandlad epilepsi som har påverkat våra liv otroligt mycket. Vi har spenderat många nätter inlagda på barnavdelningen, intensivvårdsavdelningen, sett honom medvetslös, sett honom starkt påverkad av mediciner. Ett vanligt epileptiskt anfall brukar inte vara i mer än 3 minuter men många av de anfallen som Hugo har haft har varat i 45 till 60 minuter. Akutmedicinen som vi har med oss vart vi än går har många gånger inte gjort någon verkan utan det har blivit en akut situation på barnakuten med många läkare runt båren där lilla Hugo ligger och krampar. Vi har fått prova flera olika mediciner mot epilepsin och ännu är den inte under kontroll.

När vi väntade barn och planerade vår framtid tillsammans så var det långt ifrån så här vi tänkte att det skulle bli. Jag kan ibland vakna till och undra om det verkligen är sant eller om allt bara var en mardröm. Mardrömmen är ju dock vår verklighet men mitt i allt det hemska och jobbiga som vi har gått och går igenom så finns det ju något annat ändå. Det finns en obeskrivlig kärlek till vår Hugo och han har verkligen fått oss att öppna ögonen för vad livet går ut på. Jag har ofta svårt att säga det för jag vill inte på något vis mena att det finns något bra med att han är sjuk men det har faktiskt gjort oss till starkare människor. Vi uppskattar saker på ett annat sätt och små problem har blivit så mycket mindre. Jag tror ändå att det är viktigt att tillåta sig själv att vara ledsen och få vara bitter vissa dagar, det behöver man. Man har olika faser av sin sorg och den ska man aldrig förtränga.

I somras gick vi från en familj på tre till att bli fyra då Hugos lillasyster föddes. En fredag några dagar innan beräknad födsel fick Hugo sitt största epilepsianfall någonsin och hamnade på intensivvårdsavdelningen på sjukhuset. Han låg där hela fredagsnatten med starka mediciner i kroppen bevakad av sjuksköterskorna på avdelningen. Jag och David sov i en bäddsoffa i det lilla anhörigrummet. På lördagen vaknade Hugo och bakom all påverkan av medicinerna såg vi ändå att han var sig själv vår lilla kille. Det har nämligen hänt förut att han ”gått tillbaka” lite efter stora anfall. Han har även blivit förlamad i halva kroppen många gånger i samband med stora anfall. När jag satt där bredvid Hugos säng på intensiven började värkarna och en av sjuksköterskorna från intensiven rullade mig i en rullstol några våningar ner till förlossningen. Med Hugo i mitt sinne och lustgasen i handen så kämpade jag mig igenom varje värk med den största styrkan någonsin och några timmar senare föddes en liten flicka vid namnet Belle. Hon är som en liten skyddsängel som kommit till familjen och det tog 4 månader innan Hugo fick något anfall igen efter hennes födsel.

Det man än så länge har hittat hos Hugo är hans tumörer i hjärnan samt huden. Varje år görs kontroller av hans organ för att se om någon ny tumör tillkommit. Konstant oro såklart. Hans utveckling har på många sätt gått bra hittills men han är sen med talet och han kan i dagsläget säga bara några ord. Vi har precis varit hos en barnpsykolog och där klarade han testerna för sin ålder, 2,5 år. Känslan att se honom utföra de olika testerna och vara så duktig var helt magisk.

Vi lever efter mottot ”En dag i taget” eftersom man aldrig vet vad som händer i morgon. Hoppet är en stor del av livet och vi lever verkligen på hoppet om att det ska bli så bra som möjligt för vår älskade lilla Hugo. En dag i taget!

Veckans Fredagskrönika skrevs av Vimedbarns bloggare Annas Värld, följ henne här i bloggen för mer spännande läsning: annasvarld.vimedbarn.se ››

Gillade du Annas krönika?

Kommentera, klicka Rekommendera eller Dela nedan! Varje fredag publiceras en ny krönika på Vimedbarns startsida!

Vill du också blogga och skriva krönika hos oss? Läs tipsen i Chefredaktörens blogg ”Fredagskrönikan” och Skapa en blogg här ››

Fler fall av kikhosta – 2 dödsfall bland spädbarn i år

Under sommarmånaderna har antalet rapporterade fall av kikhosta ökat. Folkhälsomyndigheten ser för närvarande över åtgärder som kan skydda de yngsta spädbarnen, som är de som drabbas hårdast.

Hittills i år har 195 fall av kikhosta rapporterats till Folkhälsomyndigheten. Det är en ökning jämfört med de tre senaste åren då mellan 99 och 139 fall har rapporterats under motsvarande period, januari till mitten av augusti.

Kikhostefallen har rapporterats från olika regioner i Sverige, men under den senaste månaden har flest fall rapporterats från Gävleborg. Större uppmärksamhet kring kikhosta och en ökad provtagning kan delvis bidra till att antalet rapporterade fall går upp.

Långvarig hosta bör utredas

Kikhosta är allvarligast för spädbarn som ännu inte har uppnått åldern för vaccination. Sjukdomen har diagnostiserats hos 38 spädbarn hittills i år, de flesta yngre än sex månader. Under hela förra året rapporterades 39 fall bland spädbarnen.
I år har två barn avlidit, båda knappt en månad gamla. Båda var tidigare friska och födda i normal tid. Tidigare har cirka ett dödsfall inträffat vartannat år.

Spädbarn smittas för det mesta av personer i den närmaste omgivningen som oftast inte är medvetna om att de har kikhosta. För att kunna förebygga sjukdom hos de minsta är det angeläget att vara uppmärksam på när personer som har nära kontakt med spädbarn har långvarig hosta. Detta gäller framför allt föräldrar och syskon, men också vårdpersonal på exempelvis förlossningsavdelningar och barnavårdcentraler.

Skyddsåtgärder utreds

Vid kikhostesmitta ska antibiotika ges förebyggande till barn under sex månaders ålder även om spädbarnet inte fått några symtom på sjukdom. Om barnet är mellan sex och tolv månader ska antibiotika ges vid första symtom på kikhosta.

Alla barn erbjuds i dag kombinationsvaccin mot bland annat kikhosta vid 3, 5 och 12 månaders ålder. Över 98 procent av alla barn vaccineras. I länder som haft epidemier av kikhosta har man börjat vaccinera mödrar under senare delen av graviditeten för att spädbarnen via överförda antikroppar ska få ett skydd innan de första två vaccindoserna. Detta, och andra åtgärder för att optimera skyddet mot kikhosta hos spädbarnen, utreds för närvarande av Folkhälsomyndigheten.

Mer om kikhosta HÄR.

Källa: Folkhälsomyndigheten

Vattkoppor hos barn – bilder

Vattkoppor orsakas av ett virus, som heter varicella zoster, och är en vanlig sjukdom som de flesta av oss får en gång i livet. Vanligast är att man får vattkoppor som barn. Vattkoppor är vätskefyllda blåsor som man får över kroppen. Det är först efter att blåsorna har spruckit som man får små skorpor på huden som sedan försvinner.

Vattkoppor är extremt smittsamt. Man kan endast få vattkoppor en gång i livet men viruset stannar dock kvar i kroppen. Det händer att det aktiveras igen och kan orsaka sjukdomen bältros. En person med vattkoppor kan inte smitta en person så att han eller hon får bältros men en person med bältros kan smitta en person så att han eller hon får vattkoppor.

Vuxna som får vattkoppor blir ofta sjukare än barn. Barn blir friska efter en vecka medan det för vuxna kan ta längre tid.

Symtom

Feber är oftast ett första symtom och man kan också få ont i huvudet och känna sig trött. Sedan följs symtomen efter ett par dagar av röda utslag på överkroppen som sprider sig till ansiktet, hårbotten, armarna och benen. Dessa utslag blir efter någon dag till blåsor med klar genomskinlig vätska.

Behandling och egen vård

När man har vattkoppor är det klådan som behöver lindras, detta kan man göra på olika sätt.

  • Försöka kyla huden med zinkpudervätska, alsollösning, kylbalsam eller vatten.
  • Pudra med potatismjöl.
  • Hjälper inte ovan kan man fråga på närmaste apotek efter receptfri egenvård.
  • Det finns också receptbelagda läkemedel som man kan få utskrivna av läkare eller sjuksköterskan på barnavårdscentralen.

Söka vård?

De allra flesta som får vattkoppor behöver inte söka vård då sjukdomen går över av sig själv. Många blir hjälpta av den egenvård som man kan göra hemma.

Är man gravid och tror att man kan ha smittats med vattkoppor bör man ta kontakt med sin mödravårdscentral eller vårdcentral. Personer med nedsatt immunförsvar bör också kontakta en vårdcentral.

Ring innan! Då vattkoppor är så smittsamt bör man först ringa innan man åker till vårdcentralen.

Få råd! Hos sjukvårdsrådgivningen får man råd dygnet runt på telefon 1177.

Så smittar vattkoppor

9 av 10 smittas någon gång under sitt liv. Vattkoppor smittar genom luften när den smittade andas, nyser eller hostar. Den höga smittorisken beror på att sjukdomen smittar redan innan det finns några symtom. Därför kan en hel förskolegrupp eller skolklass lätt smittas av vattkoppor. Smittorisken är som högst ett par dagar innan vattkopporna visar sig till ungefär fem dagar efter att de har börjat synas.

Då vattkoppor är ett luftburet virus smittas först slemhinnorna i luftvägarna och i ögonen. Sedan tar sig viruset från slemhinnorna, via blodet, ut i kroppen till levern, mjälten och lymfkörtlarna där det ökar i mängd för att sedan fortsätta i blodkärlen till huden där det bildas vätskefyllda blåsor.

Inkubationstid
Det kan ta mellan tio och tjugo dygn efter att man har smittats innan de fösta tecknen på sjukdom visar sig. Det vanligaste är att det tar två veckor tills sjukdomen bryter ut.

Blåsorna kan bli infekterade
Vanligaste följdsjukdomen till vattkoppor är att det kommer in bakterier i blåsorna om man kliar eller river sig mycket på grund av klådan. Man ser det genom att vätskan i dem blir varig och att huden ibland blir röd runt omkring dem. Man kan också få feber igen.

Ovanliga komplikationer
Ibland kan vattkoppor orsaka lunginflammation, främst hos vuxna. Tecken som kan visa detta är att vattkopporna går över men att febern kommer tillbaka igen och att man kanske får hosta. Om dessa komplikationer uppstår ska man kontakta vårdcentral eller sjukhus.

Det finns en liten risk för att vattkoppor kan orsaka hjärnhinneinflammation men det är dock mycket ovanligt.

Bilder på vattkoppor

 

De första vattkopporna på hals och rygg.

 

 

Infekterade vattkoppor med var.

Mamma berättar om sonens infekterade vattkoppor

Vattkopporna kan också bli så infekterade att det kommer var ur dem, läs Denise berättelse om hur hon upptäckte att sonens vattkoppor inte var helt vanliga vattkoppor, tiden på sjukhuset då sonen blev inlagd i en vecka på grund av infektionen: Infekterade vattkoppor med var

Har du bilder du vill dela med dig av på ditt barns vattkoppor? Maila till [email protected] så publicerar vi dem här.

HUSMORSKNEP SOM LINDRAR – TIPS?

Har du husmorsknep som lindrar klådan vid vattkoppor? Fyll på med dina bästa knep i kommentarsfältet nedan så hjälper du andra föräldrar som går igenom det jobbiga tillsammans med sina barn just nu.

Källa: 1177 Vårdguiden 2014-02-04

Infekterade vattkoppor med var – här är Denise berättelse

Denise 4-årige son blev inlagd på sjukhus i över en vecka då vattkopporna redan efter en dag blev infekterade. Här är hennes egen berättelse om hur ambulanspersonalen nonchalerade oron över vattkopporna och om dagar av skrik och kli på sjukhuset.

Infekterade vattkoppor med var

Inlägg ur Denise blogg 2014-02-01: Vår älskade kämpe Wilgot fick vattkoppor. Redan andra dagen fick jag känslan av att något inte stämde. Hans vattkoppor hade börjat rodna och han var väldigt svag för att bara ha vattkoppor.

2 dagar efter insjuknande så ringde jag vårdguiden då jag kände mig orolig. Sonen kunde inte stå eller sitta, hade otroligt ont och kopporna såg allt sämre ut.

Blev beordrad att åka in till sasscha barnakut av sköterskan jag pratade med. Ambulans var på plats efter 30 minuter.

Ambulanspersonalen började med att klaga på mig som förälder. Bland annat hade jag satt över en kompress på en utav kopporna som börjat vara (satt precis under naveln där blöjan skaver) och sa att man absolut inte skulle ha plåster. Dom klagade även på att jag var för ”mesig” som mamma. Ska han stå upp så får du som mamma gå in och säga åt honom att han måste.

Allt jag ville var att göra det skönt för min lilla kille som blev allt svagare och sjukare.

Dom sa att det är ingen ide att åka in för det är ändå ingen som vill ta emot er. SöS säger nej, närakuten säger nej och i såna fall blir det infektionsavdelningen på Huddinge. Han klarar av att sätta på sig tröjan och han svarar på tilltal, han verkar inte alls tagen dom vi ser det. ”Vattenkoppor är ingen rolig sjukdom och man mår dåligt av det”

Jaha tänkte jag. Vi stannar hemma då. Vattenkoppor heter det inte tänkte jag för mig själv medan dom gick ut från vår lägenhet.

På kvällen kände jag att något inte stod rätt till. Beslöt mig för att kontakta vårdcentralen dagen därpå.

Packade ner min 4 åring i vagnen då han inte kunde stå eller gå själv. Väl där så tittade doktorn snabbt och sa att detta ser verkligen inte bra ut. Vi ska ta CRP och urinprov.

Vi fick vänta i ett isoleringsrum och strax därpå kom hon tillbaka. ”Ni måste till sjukhus. Nu!” CRPn låg jätte högt och enligt henne såg vattkopporna inte alls bra ut. Hon anade blodförgiftning.

En stund senare kom ambulansen och vi åkte till sasscha barnakut på SöS. Vi blev inskrivna med detsamma och där började våra dagar av skrik, panik och gråt.

Antibiotika sattes in intravenöst samma dag som vi kom. Det togs prover och odlingar.

Det visade sig att vår Wilgot har fått en underliggande bakterie i sina vattkoppor. Dom har gått in och skapat stora varbölder under hans hud. Mer än 50% av kopporna har blivit infekterade och bildat stora bölder.

Nu har vi legat här i 5 dagar och läget är fortfarande dåligt. När något väl blir bättre så blir något annat sämre. Idag har vi haft ett stort bakslag igen. Febern har kommit tillbaka och utslagen större.

Vår Wilgot har inte kunnat gå på 6 dagar. Han kan inte ens stödja sig på benen. Nu den senaste dagen har han äntligen kommit upp och kunnat sitta i få korta stunder.

Han har inte fått sova på 1 vecka och vi har tillbringat våra dagar med skrik, panik och brutal smärta. Har aldrig lidit så mycket som förälder förut. Det har gjort fruktansvärt ont att behöva se sitt barn lida så mycket som han gjort och fortfarande gör. Han har nog gråtit mer än vad han inte har gråtit. Igår kom det första leendet på flera dagar.

Dessa dagar har vart bland det värsta jag upplevt. Vad hade hänt om jag hade lyssnat på den utbildade och kunniga ambulanspersonalen? Det vågar jag inte ens tänka på.

Jag hade önskat att det fanns information om vad som är normalt och inte normalt vid vattkoppor.

Jag hade dessutom önskat att ambulanspersonalen var ordentligt utbildad så dom förstod hur allvarligt det var. Jag hade önskat att jag inte hade behövt bli kränkt som mamma, att dom istället la energi på min son.

Jag hade önskat att min son hade fått följa med ambulansen till sjukhuset redan första gången.

Efter denna händelse ska jag aldrig svika min magkänsla. Jag kommer alltid lyssna på mig själv och tyvärr har jag tappat tilliten till många inom sjukvården. Detta händer allt för ofta tyvärr, något som inte får hända.

Vi ligger fortfarande i vårt isoleringsrum och läget är både bättre och sämre.

Vi väntar på provsvar och nya odlingar. Wilgot har kämpat som en riktig hjälte dessa dagar och jag är så fruktansvärt stolt över att få vara mamma åt denna lilla kille.

Vi håller våra tummar hårt att han blir frisk snart, att vi får komma hem men framför allt att han blir så pass bra att han kan få vara smärtfri.

Vattkoppor kan ta en snabb vändning. Eftersom att det inte fanns någon vidare information så väljer jag att gå ut med detta. Men vill samtidigt säga till alla där ute – våga lita på er magkänsla!

Läs mer och se hur det har gått i Denise blogg här: endenise.vimedbarn.se

Vinterkräksjukan – Nu är den här!

Vinterkräksjukan är en mycket smittsam mag- och tarmsjukdom som orsakas av ett så kallat calicivirus. Till skillnad mot vanlig magsjuka kommer vinterkräksjukan mycket plötsligt med kräkningar och magont.

Vinterkräksjukan är mest aktuell mellan november och april, toppen är mellan januari och mars. Till Smittskyddsinstitutet har fallen av viruset Calici för den här säsongen nu börjat rapporteras in.

Symtom på vinterkräksjuka

Det är vanligt att vinterkräksjukan blandas ihop med vanlig magsjuka, det som skiljer dem åt är det plötsliga insjuknandet där symtomen är:

• hastiga kräkningar
• diarréer
• magont som pågår i ett till tre dygn
• andra symtom som kan komma i samband med ovan är feber, huvudvärk och muskelvärk.

Inkubationstiden är 12-48 timmar. Efter att man har haft vinterkräksjukan kan man ha ett kortvarigt skydd mot sjukdomen. Man kan bli sjuk flera gånger.

Så smittar vinterkräksjuka

Innan du går tillbaka till arbete eller ditt barn går tillbaka till förskolan bör du se till att ni är friska i två dygn.
Vid vinterkräksjuka ska man vara extra noggrann med hygienen och då framför allt handhygien. Vinterkräksjukan smittar på följande sätt:

• genom direkt eller indirekt kontakt med smittade personer
• via mat om hanterats av person som är eller håller på at bli sjuk
• genom dricksvatten eller mat som sköljts i förorenat vatten och sedan inte kokats, till exempel bär och grönsaker
• genom vissa skaldjur som förvarats i vatten, till exempel ostron.

Så undviker du smittan

Se till att tvätta händerna ofta och noga, framför allt före måltider och efter toalettbesök, använd flytande tvål och pappershanddukar på offentliga platser eller till exempel förskolor. Undvik att äta av bufféer där många personer kommer i kontakt med maten och undvik att besöka magsjuka personer.

Undvik att smitta andra
Minska risken att du smittar andra genom att:
• tvätta händerna ofta och noga
• inte laga mat åt andra
• vara extra noggrann med din personliga hygien
• inte vara på platser där du kan riskera att smitta andra
• 48 timmar – stanna hemma från förskola, skola, arbete och andra aktiviteter minst två dygn efter att du blivit helt symtomfri. Förskolebarn bör alltid vara hemma minst två dygn innan de går tillbaka till förskolan då en person kan smitta en hel förskola.

Symtomfria familjemedlemmar som känner sig helt friska behöver inte stanna hemma från arbete, skola eller förskola. Det är dock viktigt att byta till rena kläder innan man går hemifrån och att gå hem direkt om man får symtom.

Egenvård vid vinterkräksjuka

Här är råd kring egenvård när du eller någon i familjen drabbats av vinterkräksjukan.
Egenvård vid vinterkräksjukan

Egenvård vid vinterkräksjukan

Vinterkräksjukan orsakas av ett calicivirus där insjuknandet sker mycket plötsligt. Här är råd kring egenvård när du eller någon i familjen drabbats av vinterkräksjukan.

Viktigt med vätska

Det är viktigt att återställa kroppens vätskebalans genom att dricka mycket. Kroppen tar upp vätskan bäst om du dricker små portioner med täta mellanrum. Om du har svårt att dricka kan du ta vatten teskedsvis. När diarréerna avtar kan du börja äta som vanligt igen, men fortsätt att dricka ofta så länge avföringen är lös.

Om du kräks mycket eller har mycket diarréer förlorar kroppen både vätska och salter. Du kan då dricka vätskeersättning för att ersätta det vatten och de salter som din kropp blivit av med. Du kan köpa vätskeersättning på apotek eller blanda din egen. Ge inte egenblandad vätskeersättning till barn under 12 år. Om blandningen inte är helt korrekt finns det risk för att salthalten blir för hög och att barnet tar skada.

När det gäller barn kan det ibland vara svårt att få i dem vätska över huvudtaget, så försök med det som fungerar. Håll barnet under uppsikt, håll koll på barnets allmäntillstånd och att det kissar.

Recept på vätskeersättning till vuxna

1 liter kokt och avsvalnat vatten
6 teskedar strösocker
0,5 tesked salt.

Blanda 1 liter kokt och avsvalnat vatten med 6 teskedar strösocker och 0,5 tesked salt.

Om du tycker att vätskeersättningen smakar illa kan du smaksätta med några droppar pressad citron eller 2 teskedar koncentrerad apelsinjuice.

Vätskeersättningen dricks sval eller rumstempererad. Den kan förvaras högst ett dygn i kylskåp.

Källa: Vårdguiden 2013-10-29

Ett av hundra barn föds med hjärtfel i Sverige

Det krävs fler barnhjärtläkare och mer pengar till forskning för att alla de barn som föds med hjärtfel ska kunna leva ett lika bra liv som andra barn. Det konstaterar Hjärt-Lungfonden i en ny rapport om villkoren för den svenska barnhjärtvården.

För få specialister.
I dag finns det endast 32 barnhjärtspecialister i hela landet. Dessa är fullt upptagna med att behandla barn och har svårt att få tid till forskning. Dessutom går många av dem snart i pension, samtidigt som endast sex nya specialister är under utbildning.

Vård kräver forskning.
Det är mycket viktigt att läkare har möjlighet att forska. Ju närmare vården forskningen bedrivs, desto snabbare kommer resultaten patienterna tillgodo. Utan forskning riskerar den svenska barnhjärtvården att hamna på efterkälken.

Behöver prioriteras.
Kontinuitet och långsiktighet i forskningsbidragen är viktigt, men forskningen kring barns hjärtan har hittills inte prioriterats vare sig av staten eller av landstingen. I dag är det till största delen allmänhetens bidrag till Hjärt-Lungfonden som finansierar forskningen kring barnhjärtan.

Fakta om barn med hjärtfel

Ett av hundra barn föds med hjärtfel i Sverige. Det innebär cirka 1 000 barn varje år.

Allt fler överlever.
På 1960-talet var överlevnaden bland hjärtebarnen cirka 60 procent. Tack vare framgångsrik forskning överlever i dag mer än 95 procent.

Hjärtfelen är en gåta.
I dag vet inte forskarna varför vissa barn drabbas av hjärtfel och andra inte. Det behövs mer forskning kring vad som orsakar medfödda hjärtfel.

Växande grupp.
Tack vare att den ökade överlevnadsfrekvensen är antalet vuxna svenskar med medfödda hjärtfel i dag minst 25 000 personer. Det är en helt ny patientgrupp för vården, vars behov man vet mycket lite om.

Övergripande mål. Hjärt-Lungfondens mål är att inget barn ska behöva leva med ett oupptäckt hjärtfel.

Så stödjer man kampanjen:
– Sätt in en gåva på Hjärt-Lungfondens pg 90 91 92-7, skriv ”barnhjärtan”
– Skänk via hemsidan, www.hjart-lungfonden.se/barnhjartan
– Ring in din gåva på telefon 0200-89 19 00
– Sms:a HJÄRTA till 72 901, så går 50 kronor till forskningen
– Köp en hjärtepin för 40 kronor på utvalda försäljningsställen
– Starta en egen insamling på www.hjart-lungfonden.se/barnhjartan

Källa: Hjärt-Lungfonden
Foto: Martin Magntorn

stats