Känner du igen känslan av maktlöshet, räcker dina ord inte fram till din 6-åring? Vi ger dig tipsen som hjälper dig hjälpa din 6-åring genom den nya utvecklingsfasen.
Att känna maktlöshet i föräldraskapet när ens barn går igenom en ny utvecklingsfas är inte ovanligt hos föräldrar. För att kunna veta hur du ska bemöta 6-års trotsen eller ditt barns nya utvecklingsfas bör du veta varför ditt barn tänker och säger som det gör och vilken typ av utvecklingsfas han eller hon går igenom.
6-års trots
6-års åldern brukar kallas för lilla tonåren. Din 6-åring är vetgirig och vill lära sig, han eller hon har tankar om döden, oro i kroppen och kanske även oro i själen. I den här åldern har det skett förändringar i ditt barns liv. Han eller hon kanske har lämnat eller ska lämna den trygga världen på förskolan för att kliva in i skolvärlden. Ditt barn är nu i en utvecklingsfas där han eller hon behöver vägledning.
Det är inte bara tankar som far och flyger i ditt barns huvud just nu, även den kroppsliga utvecklingen tar fart och det kan vara svårt för honom eller henne att behärska sin kropp. Det kanske är ett mjölkglas som åker ut av misstag eller att ditt barn slår sig mer genom att råka slå sig själv i dörren till exempel.
Detta beror ju självklart inte på att barnet vill ha sönder något eller är klumpig med flit även om det för oss vuxna kan se ut så. Det bästa du som förälder kan göra är att ha överseende med detta och inte göra en stor grej av lite spilld mjölk etc. Utan anklagelser blir ditt barn tryggare och olyckorna färre.
Var nyfiken på ditt barn
För att enklare kunna förstå vad ditt barn tänker på är det bra att prata mycket hemma och fråga om hur dagen har varit, vad har varit bra, finns det något som varit mindre bra osv. Fråga ditt barn varför han eller hon känner som det gör. Genom att du är nyfiken på ditt barns tankar kommer det bli lättare för dig att förstå dig på honom eller henne.
- Kompromissa i frågor och regler där ditt barn kan få vara med och bestämma och uttrycka det han eller hon vill.
- Uttryck tydligt var din egen gräns går i era regler.
- Använd jag-budskap, säg ”jag vill” istället för du-budskap ”du får inte”.
- Lyssna mer och tillrättavisa mindre, lyssnar du på din 6-åring kommer han eller hon att lyssna på dig.
Respekt föder respekt! Lycka till!
Källa: Föräldrarådgivare Maud Andersson Holmer
Uppdaterad 2014-04-10
Jösses vad jag känner igen detta med min blivande 6-åring. Hon fyller 6 i November men har haft det här humöret nästan sen hon fyllde 5. Jag hoppas verkligen att detta är övergående så att hon snart blir min ”normala” lilla flicka igen!
Ok så det är det mitt lilla minimonster drabbats av, han är visserligen bara 5,5 år men ändå. Det måste vara jobbigt för dem.
Det där stämmer precis in på vår lilla tjej här hemma.. Det är inte lätt för oss föräldrar men hur ska barnen känna sig?
Vår tjej har jättemycket tankar gällande döden och har enorm separationsångest!
http://nicki.vimedbarn.se/6-ars-trots/
6årstrots x 2. Tvillingkillar som trotsar till maximum. Det smälls i dörrar, kastas saker och skriks. Allting är nej, vill inte och varför… Blir en konflikt i de flesta vardagsmoment. Att få känslan av att inte räcka till? Jodå… ensamstående som man är. Känns som ett nervsammanbrott är nära. Så trött hela tiden… Känner mig som en värdelös morsa just nu…Hoppas dnna period gåröver fort! Vill ha tillbaka mina gulliga rara killar jag hade för ett par månader sedan. Saknar dem <3
Min son är snart 6 år och har fått extrem ångest och ont i magen. Det kommer i omgångar. Har varit så i tre dagar nu. Han säger att han vill dö och han tror att mamma eller pappa ska försvinna. Vi separerade för ca 2 år sedan men har inte bråkat och är goda vänner. Hur gör man? Nån som har erfarenhet?
Min hyperaktiva 5-åring har varit mini-fjortis i ett år nu :O Kan inte gå förbi en spegel utan att fixa till fejset, kan inte gå ut utan att först spegla sig, skriker att vi inte fattar nånting, att hon hatar oss, att vi inte vill ha henne, slår i dörrar, kaxig…. uuuuuusch… hur ska det gå när hon verkligen är FJORTIS? 😀
Min äldsta flicka är 6 år, från att vara världens underbaraste (som hon fortfarande kan vara) så kan hon helt plötsligt säga imot, inte bry sig och bara vara lite elak. Men efter ett tag går det över som tur är. Min lilla flicka är påväg att bli stor och det gör mig ledsen. Hon kan alltid försöka vinna, men vi vet nog vem som vinner alla strider och i det här hemmet är det mamma.