Hej ”Mamma till ett barn”. Vad fint du beskriver den enorma kärlek och känsla av att sitta ihop i ett som man kan känna till sitt lilla barn. Din dotters och din anknytning verkar etablerats på ett bra sätt och det finns all anledning att tro att det kommer fortsätta så. Små barn har förmåga att knyta an till flera nära personer, vilket ju är en stark överlevnadsfaktor sett ur ett evolutionärt perspektiv. Efter den mest amningsintensiva perioden (om du ammat såklart!) är det naturligt och sunt att barnet öppnar upp mer för sin pappa och kanske även föredrar honom ett tag i den processen. Jag tänker att det är viktigt att du, trots att det väcker blandade känslor, bejakar detta och visar att det går fint att släppa in pappa och känna sig trygg med honom. Det är det bästa för ditt barns utveckling på sikt att ha två föräldrar som man är nära och där man inte upplever en konkurrenssituation mellan dem. Jag förstår att det inte är lätt och du befinner dig ju själv i en brytpunkt där du säkert ägnat varje stund åt din tjej, men nu kan få lite mer tid för egna intressen och behov. All förändring kan skapa stress, men försök att orka ha och acceptera känslorna av ledsenhet, samtidigt som du låter ditt barn utvecklas i sin takt, och kanske att du aktivt kan försöka se möjligheter till ”egentid” nu när möjlighet börjar ges. Lycka till! /Emma och Charlotte från FUNKA Psykologi