Konkreta tips vid konflikter
Hej!
Jag och min man har en fantastisk son som är 4,5 år. Han är lite före många andra barn i sin ålder, detta har vi märkt och även på dagis har de sagt det hela tiden. Han leker nästan bara med de äldre barnen och så har det varit hela dagistiden. Han får vara med på mycket aktiviteter som 5-åringarna gör vilket han tycker är väldigt kul.
På 4-årskontrollen sa sköterskan att han var ett "praktexemplar". Hon menade att hon sällan träffade barn som kunde så mycket som han kunde vid 4 års ålder. Han har humor, skämtar mycket, har enorm fantasi, är väldigt vetgirig och älskar att hjälpa till med olika saker men han har också en annan sida som kan ta musten ur oss. Han är extremt envis och vill bestämma över allt och alla. På dagis har de arbetat en hel del med att få honom att förstå att man inte kan bestämma över alla andra barn och nu funkar det bättre där. Dock har han hela tiden haft många vänner att leka med på dagis.
Han blir jättearg, ibland rasande när han inte får göra precis som han vill och vi försöker i dessa lägen att behålla lugnet men ibland har vi blivit arga på honom vilket gör att han blir ännu argare och att det tar längre tid innan han lugnar ner sig. Han kan kasta saker, göra sönder saker ibland och säga en massa fula ord till oss. Han förstår efteråt när vi pratar om det att det kanske var var onödigt att kasta saker och skrika en massa men sedan blir det samma igen nästa gång. Jag försökte ta upp det på BVC men fick då bara till svar att vi skulle vara glada som hade en son som ingen kunde sätta sig på och att man behövde kunna stå på sig i den värld vi lever i samt att vi har så mycket annat att vara stolta över.
Vi skulle vilja ha lite konkreta tips på vad man kan göra. Jag har sökt mycket efter information och det är ofta så vaga svar. Jag ska beskriva något som hände igår där vi kanske borde ha agerat på ett annat sätt men vi kunde inte komma på något bättre. Vi kom hem efter att ha varit och handlat en liten stund i affären. Sonen fick ett litet choklad men vi kom överens om att han skulle få några små bitar och sedan skulle han få resten på lördag.
Han vet att vi inte äter godis innan maten och det pratade vi också om innan vi kom hem. Så fort vi kom innanför dörren sa han att han inte tänkte äta något mer än choklad och när jag sa nej så började han skrika och ligga och sparka i soffan. Han brukar få sitta en stund med Ipaden eller titta lite på tv på kvällen och i ilska gick han fram och ryckte till sig Ipaden och sa att han skulle titta på den och äta choklad.
När jag igen sa nej, vi äter något annat först så satte han sig i ilska på Ipaden. Detta har hänt tidigare och han vet att om han gör så så tar vi den eftersom den kan gå sönder. Nu tog jag bara och lade den på soffbordet och sa att om han satt fint så kunde han få den igen. Då tog han den och satte sig på den än en gång. Denna gång tog jag den och sa att han inte fick ha den förrän han hade ätit. Då började han skrika och sparka igen och skrek att vi var dumma. Jag sa emellanåt att vi kunde prata när han hade lugnat ner sig och att han kunde komma och sätta sig i mitt knä men han fortsatte och var alldeles rasande. Till slut bet han i tröjan så att det blev ett hål i den. Jag var fortfarande lugn men kände att jag kokade inombords.
Han höll på med sitt skrikande en lång stund och till slut kunde vi kramas och han kom och satte sig hos mig. Sedan började han om med att tjata om Ipaden, började om att skrika åt mig och min man och när han då tog en bok och kastade i golvet så fick jag nog och sa att det inte blev någon Ipad alls på hela kvällen. Då var det igång igen och sedan lugnade han sig efter ett tag och då kunde vi äntligen prata om det som hänt och kramas. Sedan var det inga problem resten av kvällen och han nämnde inte Ipaden alls.
Det jag undrar över är: var det fel av mig att inte låta honom ha Ipaden på hela kvällen, det var ju från början inte den det handlade om utan chokladen samt vad gör jag nästa gång? Om han nu inte har något roligt som han vill syssla med som man kan ta ifrån honom. För det funkar inte att bara prata med honom och säga till honom att han inte ska skrika eller kasta saker. Hoppas du förstår hur jag menar.
Hoppas på svar!
/ Jenny