Hej Jenny! Vad bra du beskriver din son och er situation. Jag tänkte fokusera på ditt önskemål om konkreta tips. När det gäller barn som har lätt för att trigga igång och barn i allmänhet för den delen är det bra att identifiera potentiella ”risksituationer”. Är det t ex särskilt hög risk för konflikt när er son är trött, har lågt blodsocker, har varit en dag på förskolan, har suttit stilla för länge eller när han är understimulerad etc. Det kan vara bra att föra dagbok under några veckor så kanske ni ser ett mönster. Försök sedan att förebygga att dessa situationer uppstår, i den mån det är möjligt. Som t ex åk inte till matbutiken efter förskolan på tom mage, eller undvik att leka med kompisar efter en dag på förskolan. Upprätta regler/överenskommelser kring sådant som är laddat och håll er till de regler och överenskommelser som barnet känner till. Har man t ex  regeln "godis på lördagar" så är barnet inställt på att godis äter man på lördagar. Börjar man rucka på regeln genom att ibland ge lite godis även på fredagen förstår barnet att det finns utrymme att ändra på det som gäller och kan börja testa dessa gränser vilket kan leda till onödigt bråk. Det kan tyckas fyrkantigt och tråkigt men är en relativt enkel tumregel att hålla sig till. Barn uppskattar ofta förutsägbarhet och blir trygga när de vet vad som gäller.  När en konflikt väl har uppstått så försök att behålla lugnet och inte dras med i känslostormen, vilket ibland är lättare sagt än gjort. Stötta varandra som föräldrar, känner en av er att den blir för arg så kanske den andra kan ta över. Hjälp er son att ”skruva ned volymen”, fungerar det kanske att avleda på något sätt genom att använda humor, sätta på musik, eller gå till en lugn plats för att lugna ned sig. Med det senare menar jag inte att bli förvisad till rummet med stängd dörr och komma ut när han ”är snäll”. Utan gå till en, gärna förutbestämd plats t ex det egna rummet, men med tillgång till föräldern ”jag ser och hör på hela dig att du är jättearg jag finns här om du behöver mig”. Det är ingen mening att försöka diskutera och resonera med ett barn som är i affekt. Ni kan under en lugn stund prata med er son om hur ni ska göra när han blir arg, vad han tycker att han blir lugn av. Han är så pass ung att det kan vara svårt för honom att svara på men det kan vara bra att börja träna lite på att hitta sätt för honom att själv lugna ned sig, även om han kommer att behöva ha vuxenstöd än så länge. Det är viktigt att vara tydlig med att det är okej att bli arg men aldrig att slåss. Ha gärna tät kontakt med förskolepersonalen om hur det funkar på förskolan och hur ni kan samarbeta kring er son. Om ni tycker att situationen förvärras eller känner att ni behöver ha mer stöd - vänd er till BVC igen och stå på er. Alternativt kontakta vårdcentral som erbjuder Första linjens psykiatri för barn o unga eller direkt till en barnpsykolog eller BUP. Ett boktips på ämnet är "Barn som bråkar" av Bo Hjelskov Elvén och Tina Wiman. Hoppas att svaret kan hjälpa er och lycka till!