Lämna på dagis utan dåligt samvete?

Jag började på dagis när jag var lite mer än 1 år och gick där tills jag fick syskon. Men på 80-talet så fick man inte fortsätta gå på dagis när syskonet kommit utan man skulle vara hemma med sina föräldrar.

Men idag 2011 så får man lov att fortsätta vara på dagis när man fått syskon. Jag känner inte att jag tagit någon skada av att jag började så tidigt på dagis, och jag vet inte om det var lika många debatter på 80-talet om dagis som det är idag.

Idag så anser många att barn inte behöver börja på dagis innan de är 3 år, för de behöver inte det sociala umgänget med andra barn utan mamma och pappa räcker, jag blir så trött på alla åsikter om dagis.

Själv så satte vi båda våra barn på dagis när de var 15 månader, dock fick storasyster en lite mjukare start då lillasyster föddes kort efter. Men vår äldsta tjej som idag är 3 år har älskar dagis från första stund, hon fick snabbt många kompisar som var lika gamla som henne. Lillasyster har varit med på dagis från hon bara var några dagar gammal och när hon nu skulle börja så kände hon sig hemma.

Självklart har det kommit tårar när vi lämnat henne, men de har slutat så fort vi gått ut genom dörren. Jag tror det blir en ännu större chock för ett barn som varit hemma i 3 år utan att någonsin varit ifrån mamma eller pappa en dag, när de väl blir lämnade på dagis första gången. En 3 åring är så mycket mer medveten än vad en 1,5 åring är det är därför det är lättare att skola in en 1,5 åring.

”Vi kan aldrig ge vår dotter det hennes kompisar gör”

Min dotter på 3 år har fått så nära vänner på sitt dagis och vi har knytet många band till andra föräldrar som vi umgås med. Hon längtar efter att gå till dagis och frågar varje dag om vi ska hämta henne efter en lång stund, det är inte det att hon inte gillar att vara hemma men vi kan aldrig ge henne det som hennes kompisar gör.

När jag var mammaledig med henne så var vi iväg på många olika aktiviteter och hon var van vid att vara omkring andra barn men jag tycker ändå inte det är samma sak. Jag har inget dåligt samvete över att jag lämnar mina barn på dagis och visst tycker jag också som så många andra att det är jobbigt när de måste vara där långa dagar, men det är av egoistiska själ. Det är för att jag får så få timmar med dem, de däremot har ingen tidsuppfattning och vet inte om de varit där i 4 timmar eller 8 timmar, de leker, äter, sover och har det bra.

”Bra att få sakna”

Men en sak som jag tror är jätte viktig och nyttig, det är att få sakna varandra.  Man behöver sakna för att kunna uppskatta det man har, jag saknar dem varje dag när jag är i skolan men det gör mig också till en bättre student men framför allt till en bättre mamma, jag kämpar hårt i skolan och jobbar på för att komma hem så fort som möjligt.

Jag har lärt mig att släppa allt annat när jag är med mina barn och har full uppmärksamhet på dem, när man är hemma hela dagarna så är det svårt, nästan omöjligt, att vara helt närvarande hela dagen. Barn har så mycket mer energi än vi vuxna att det inte går att hänga med.

Självklart gör ju alla det som de tycker känns bäst så även vi men jag har lärt mig att inte ha dåligt samvete över att jag lämnar dem på dagis eller över hur länge de är där, för de timmarna vi har tillsammans njuter vi ännu mer och jag vet att de har det bra och det är det viktiga för mig som mamma.

Veckans krönika är skriven av Hanna Kling.

Tyck till!

Har du dåligt samvete över att barnen börjat ”för tidigt” på dagis eller går långa dagar?

Vill du också skriva en krönika? Maila den till [email protected] – gärna med bild!