När Linnéa väntade sitt andra barn trodde hon inte att hon skulle behöva gå över tiden eftersom att hennes första son föddes på datumet för beräknad födelse.
– Inte ens min barnmorska trodde att jag skulle gå över tiden, skriver Linnéa i sin förlossningsberättelse.
LINNÈAS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:
”Graviditet nummer två började lida mot sitt slut. 25 augusti 2014 var vår andra pojke beräknad att komma till världen. Eftersom pojke nummer ett kom på utsatt dag och allt fanns det inte ens med i beräkningen att jag skulle gå över tiden. Inte ens min barnmorska trodde det.”
Höggravid i värmen
”Jag vet inte om någon av er minns sommaren 2014? Jag gör det. Det var total värmebölja och i vår kommun härjade den största skogsbranden i modern tid här i Sverige. Vi bor som tur var i andra änden av kommunen, men under en lång period var det över 30 grader varmt dag som natt, och det gick inte att vädra på nätterna för luften var så fylld av rök. Och där gick jag, höggravid i värmen och försökte få dagarna och nätterna att gå. Men förutom de där veckorna med nästan outlidlig värme och rökfylld luft, ja då var det en helt underbar graviditet. Jag orkade träna ända till slutet, jag hade inte ont någonstans och kände mig bara så stark i kroppen. En vecka innan jag var beräknad kom min syster hem från Berlin och hälsade på. Hon skulle stanna två veckor så nu hade jag en liten deadline. Barnet måste liksom komma innan min syster skulle åka hem. Hur skulle det annars bli!?”
Läs också: Så vet du när förlossningen startar
Gick en mil om dagen
”Jag var nog egentligen inte trött på att vara gravid, jag ville nog mest bara att min syster och svåger skulle få chans att träffa barnet innan dom for hem till Tyskland igen. Men dagarna gick och jag städade, gick milen ungefär varje dag men den där envisa lilla bebisen hade inte alls någon brådska att lämna magens trygga värld. Den 25:e kom och gick och inte hade jag en endaste lite förvärk. Men så, den 29 augusti vaknade jag kl 5 på morgonen och kände att något var på gång i kroppen. Så jag gick upp. Lite småvärkar kom och gick under morgontimmarna. När jag kom ner i matrummet ser jag att hunden ätit något dåligt och spytt ner hela golvet. Så där stod jag, höggravid på alla fyra, klockan 5 på morgonen och torkade hundspyor. Vilken fantastisk start på dagen. Av någon anledning hade min sambo Sebastian tagit ledig just denna fredag. Värkarna blev lite mer täta under förmiddagen men inte på något vis tänkte jag att det skulle bli barn idag. Jag skulle nog få gå så här något dygn till innan det drog igång på allvar. Vi bestämde oss för att åka in till Västerås för att shoppa lite med min mamma och syster. Vi packade med BB-väskan mest för säkerhets skull. Vi har cirka 40 minuter in till Västerås och i bilen märkte jag att värkarna blev starkare och tätare. Efter ett litet tag insåg jag att det blir inget shoppande idag, vi måste nog in och föda barn istället.”
Läs också: Förlossningsberättelse ”Att föda i vatten var otroligt häftigt”
Mätt och redo att föda barn
”Vi bestämde träff med min mamma och syster på Burger King så de kunde ta med vår då 3-åriga Axel som åkte med oss i bilen. Men allra först var jag tvungen att äta. Skulle jag föda barn idag så skulle jag då inte göra det på tom mage. Så där stod jag på Burger King och tryckte deras största mål medan värkarna blev allt tätare och mamma allt argare för att vi inte åkte till förlossningen. En stor tugga mat, en rejäl värk, lite flåsande, lite oroliga blickar från de andra gästerna, arga muttranden från mamma. Och så började det om igen. Tillslut var jag mätt, nöjd och väldigt redo att föda barn. Strax innan 14 kom vi in på förlossningen och träffade en barnmorska som inte alls trodde att det var något barnafödande på gång.
”Mjaha, ni har drygt 40 minuter hem, andra barnet… Ja, ni kanske får åka en sväng och komma tillbaka när det dragit igång på riktigt, för inte ser det ut som du har så ont? Men vi undersöker väl dig för säkerhets skull när ni nu är här” 14.20 blev vi inskrivna på förlossningen då det visade sig att jag var öppen 6 centimeter.”
Läs också: Resa som gravid – 5 tips
Värkarna kom tätare och tätare
”När jag berättade att vi egentligen tänkt åka och shoppa, men fick ta en snabbsväng förbi och käka mat och sen in till förlossningen tittade personalen rätt surt på mig och gav mig en spypåse. För den skulle jag då absolut behöva använda om jag varit så taktlös att jag ätit en rejäl måltid innan jag åkte in till förlossningen. Där och då bestämde jag mig för att hur det än går, så tänker jag då inte spy. Värkarna blev tätare och tätare och jag satt på pilatesbollen, lutad över sängen med lustgasen som min bästa vän. Både jag och personalen insåg nog ganska snabbt att vi fick stryka planen med att ta någon ryggmärgsbedövning. Ingen läkare fanns på plats just för tillfället och vi skulle nog inte ha så mycket tid.”
Läs också: Förlossningsberättelse: ”Kejsarsnittet blev en underbar uupplevelse”
Lustgasen var min bästa vän
”Efter en stund bytte jag om till den urtjusiga rocken och de supersexiga trosorna förlossningen så fint lånar ut. Personalen kikade in och flinade nöjt att nu är det någon som är redo att föda barn eftersom jag bytt om. Under hela förlossningen var lustgasen min bästa vän, inte bara för att den tog udden av värkarna, men också för att jag hittade en sådan fin rytm i andningen med den. Allt jag behövde fokusera på var att hålla koll på hur jag andades in och ut i masken. Sebastian satt mitt emot och höll koll på värkarna på monitorn. Vid 16-tiden kom det in en barnmorska och en undersköterska och sa att det var dags att undersöka mig. Allt såg bra ut och dom tyckte jag kunde ligga kvar på sängen en stund. Sedan var det bara att vi ringde på klockan om det var något. Precis när dörren slår igen bakom dom känner jag att ok, nu kör vi. Nu är det dags att krysta. Så Sebastian hängde sig på klockan men ingen kom in på en gång så han fick rusa ut i korridoren och hittade som tur var på en barnmorska som kommer med in, lyfter på mitt täcke och ropar till sin kollega att hon måste komma med alla grejer, för här ska det födas barn. Knappt hinner de ta på handskar och förkläden för 3 krystvärkar senare är Isac född. 16.17. Upp på bröstet kommer ett knubbigt, kletigt litet barn. Vår efterlängtade Isac!”
Läs också: Förlossningsberättelse: ”Jag fick övernaturliga krafter”
Hög på endorfiner
”Vi ville åka hem så snart som möjligt så vi blev kvar på förlossningen tills vi blev utskrivna. Eftersom Sebastian skulle köra hem och var betydligt mer tagen och trött än vad jag var (som var hög på födabarn-endorfiner), så tyckte jag att han väl kunde få lägga sig en stund i sängen och sova, så kunde jag sitta i fåtöljen medan vi väntade på att barnläkaren skulle komma och ge oss klartecken att åka hem. Jag kan säga att barnmorskan som kom in och såg Sebastian ligga där och slumra i sängen blev något arg, och tyckte att det allt var mamman som borde ligga i sängen…”För vem utav er är det egentligen som har fött barn här och behöver vila!?!” Stackars Sebastian! Nu har jag provat att föda barn både med och utan ryggmärgsbedövning och det som var så otroligt häftigt med att föda utan, det var att kroppen precis visste vad den skulle göra. Det är nog det närmaste jag kommit en utomkroppslig upplevelse. Det var bara att hänga på så visste kroppen hur den skulle hantera det som skedde i kroppen. Väldigt märkligt men så otroligt coolt.”
Läs också: 3 tecken på att förlossningen har startat
Kroppen hade kontroll
”Precis som under min första förlossning hade jag lustgasen med mig ända tills förlossningen var över. Jag fortsatte bara att andas på i samma rytm hela tiden. Det var en nästan magisk känsla att känna hur kroppen hade kontroll över situationen, och om jag bara höll mig till att andas rätt, ja då skulle allt gå bra. Och det gjorde det ju också. Och inte behövde jag använda spypåsen heller…”
Tips! Linnéa driver den populära mat- och bakbloggen Linnéas Skafferi.
Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på [email protected]!
