DENISES FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:
”Den 15 juni ca klockan 02:00 vaknade jag av ondare värkar än förvärkarna. Det kändes precis som mensvärk fast denna gång gjorde det ondare än det jag känt tidigare. Jag låg kvar i sängen och undrade om det verkligen var dessa värkar som var riktiga värkar. Jag började fundera om på om hinnsvepningen hade lyckats ändå, det var bara 12h sedan som barnmorskan försökte göra en hinnsvepning och kanske hade det påverkat mer än vad hon trodde. Värkarna fortsatte att komma och gjorde ont, men inte jättefarligt.”
”Min magkänsla sa att det var dags”
”Klockan ca 07:15 ringer vi på klockan till förlossningen. Jag kände mig lugn och jag var säker på att vi skulle få stanna. Man måste vara öppen minst 3 cm för att få ett förlossningsrum, men min magkänsla sa bara att det är dags. Jag berättade att jag var lite orolig att hon låg i ett vidöppet läge, det hade konstaterats på ett ultraljud 3 veckor tidigare. Det innebär att bebisen ligger 180 grader fel och det blir mycket svårare för bebisen att glida ner då det inte bli optimalt för huvudet att få plats då det blir ett större huvudomfång. Vi blev ledda till ett andra undersökningsrum där barnmorskan skulle konstatera om jag var öppen eller ej. Hon började undersöka och utbrast chockat: ”Herregud, detta har du gjort bra! Du är öppen 6 cm!” VA?! Jag blev jättechockad och jätteglad! Hade jag klarat av så mycket redan på egen hand?!”
Läs också: Resa som gravid – 5 tips
”De bestämde sig för att ta hål på hinnorna”
”Klockan 08:00. Vi blev ledda till ett förlossningsrum. De visade oss vart allt fanns och de frågade om jag ville ha en gåstol, pilatesboll eller något annat. Solklart val! Pilatesbollen ville jag ha, den har jag visualiserat mig att ha under förlossningen. Så jag satte mig på den och hade överkroppen mot sängen. Mikael hämtade frukost från BB och vi åt tillsammans.
Klockan 11:00 hade vattnet fortfarande inte gått än och barnmorskan ville kontrollera hur många cm. Nu var jag öppen 10 cm, fullt öppen! Så barnmorskorna bestämde för att ta hinnorna för att vattnet skulle gå. Lätt och gjort så rann det varmt vatten. De satte även på elektroder på Emilias huvud så vi kunde följa hennes hjärtslag. Hon låg fortfarande väldigt högt upp och hade lång väg kvar att sjunka ned innan det var dags för att krysta., så det skulle dröja några timmar till. Man tror att så fort man är öppen 10cm är det dags att krysta, men nej nej, vi hade lång väg kvar (snarare 8h kvar). Barnmorskan trodde att hon skulle vara ute inom 2h men nej, på grund av hennes vidöppna läge kommer det ta mycket längre tid.”
”Jag skulle få värkstimulerande dropp”
”Nu kände jag bara ett stort tryck nedåt, detta trycket hade jag känt sedan jag kom in på förlossningen. Kroppen skrek krysta men fick göra allt för att gå emot kroppens signaler och hålla emot. Det var obeskrivligt jobbigt. Samtidigt i detta jobbiga skede var jag tvungen att röra på mig hela tiden för att öka chanserna att hon skulle glida ned. Barnmorskorna bestämde för att jag skulle få värkstimulerade dropp för att öka värkarna och att få henne att glida ned. Jag märkte ingen större skillnad då det redan var så jobbigt. Men lillans hjärtslag blev väldigt oregelbundet så vi testade olika ställningar och ibland blev det bättre och ibland sämre. Det var så oregelbundet att de bestämde sig för att ta bort det värkstimulerade droppet, hon blev för påverkad. Detta jobbiga skede pågick i ca 3h.”
Läs också: Förlossningsberättelse: ”Det häftigaste jag har gjort”
”Läkaren sa att NU måste hon ut”
”Klockan 18:00 kallade de in läkaren. Nu var hennes hjärtljud mer oregelbundna och allt gick väldigt långsamt. Läkaren sa att hon måste ut NU då hon inte mådde så bra. De beslutade om klipp och sugklocka (som jag nämnde i början att vidöppet läge slutar oftast med hjälpmedel) Barnmorskan som satt vid huvudet bredvid mig sa att: ”Sista värken nu, sista chansen, kom igen”. De hann lägga en bedövning och göra ett klipp och en värk kom och på första krystningen hände inget, andra krystningen började hon komma ut och på tredje krystningen gled hon ut snabbt utan sugklocka. Klockan 18:16 Hon var ute!”
Läs också: Förlossningsberättelse: ”Kejsarsnittet blev en underbar upplevelse”
”Hon gnydde lite lätt”
”Hon kommer upp på min mage, barnmorskorna torkar henne och hon gnyr till. Inte världens skrik som film, utan hon gnydde lite lätt. Jag fattade ingenting, var hon ute nu?! Helt otroligt, hon hon nu låg på min mage istället för i. Jag klappade henne om och om över huvudet och försökte smälta allting. Jag hör att M säger att hon kramar hans finger så hårt och jag kan slappna av för första gången. Jag är där i stunden men ändå i någon dröm, helt overkligt! M klipper navelsträngen och läkaren syr ihop klippet. Sedan lämnar läkaren och barnmorskan förbereder förlossningsbrickan och mat. och vi ligger bara kvar och bara är i nuet.”
Tips! Läs hela Denices förlossningsberättelse här, och följ hennes vardag i hennes blogg.
Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på [email protected]!
