Fredagskrönika: ”Vårt företag går med vinst varje gång våra barn skrattar”

Höll på att ramla och bryta benet här om dagen, vilket ju är förståeligt. Tankarna började på en sekund att skena iväg. Jag ramlar och måste åka akut till sjukhuset, där jag självklart träffa McDreamy, han röntgar mitt ben och noterar hur underbart sexiga knäskålar jag har och sedan blir vi kära och skaffar 1000 barn och lever lyckliga i alla dagar!

Nej fan, det räcker ju med de två galningarna som jag redan har, inser jag och snabbt vaknar ur världens löjligaste fantasi, gillar ju inte ens McDreamy i verkliga livet. Jag tittar på mina galningar till barn, varav den ena försöker att svänga ut i bilvägen med pulkan och den andra hjular runt i snön utan täckbyxor.

De flesta säger att om man har ett barn som är vilt och galet så blir oftast nästa som en lugn motpol, eller tvärtom. Så vi hade hoppats på lite lugn. Det har hittills aldrig hänt. Men vi kände aldrig av tvåbarnschocken, har jag och min man konstaterat. Dock har det varit kaos med allt annat. Vi köpte nytt hus, upptäckte fuktskada i vårt gamla hus i samband med besiktning, renovering av ett badrum vi aldrig skulle få nyttja, mormor dog, maken bytte jobb och behövde jobba mer än det var tänkt, fick ingen förskoleplats till yngsta, äldsta trivdes inte i skolan utan gick med magont, tvättmaskinen gick sönder i nya huset och fyllde hela tvättstugan med vatten, kylskåpet och frysen gick sönder och fyllde hela köket med vatten, fönsterbyte i oktober samtidigt som dottern fick det ovanliga Shigella-viruset och måste springa på toa hela tiden i över 1 vecka, myrinvasion på hela nedervåningen under sommaren, nya inskolningar för båda barnen, och maken som spenderade halva senaste semestern på toa på grund av magsjuka.

Läs mer: Carolines fredagskrönika: Så hamnade jag på Gran Canaria!

Och ovanpå det så ska man ju klara av allt basic. Hämta och lämna båda barnen, jobba 100% på sina 80%, städa huset, tvätta, komma på varierande middagar, vabba, ligga.
Och det här med att ligga, som är en så viktig del för att relationen ska funka. Den får man numer schemalägga. Det måste vara det minst sexiga jag har varit med om. “Älskling, nu är det onsdag och klockan är 20.00, dags för sex. Av med kläderna nu”. Jag är på riktigt fascinerad av de människor som fixar det. Även om jag inte är en person som gillar förspel så sätter jag min gräns vid schemalagt sex. Då känns det som att vi har lämnat allt vad attraktion heter.

Jag ser det ofta som ett uppdrag jag ska klara av, ett företag som ska gå med vinst. Jag vet ju att vi fixar det här, hur tufft det än kan kännas ibland. Men vi fixar det för att vi måste. Vi är de som har ansvar för de barn vi har satt till världen. Hur gärna jag än vill lägga mig i sängen och dra ett täcke över mig när dottern får magsjuka för tjugoelfte gången den här terminen så gör jag inte det. Istället så kopplar man på autopiloten och blandar vätskeersättning, slänger alla nerspydda sängkläder i tvätten, maken hämtar spyhinken och tvättar upp i badrummet, jag ser över medicinskåpet, baddar dottern med en sval handduk och när hon somnat går vi igenom möten under veckan och vem som kan vabba vilken dag.

Läs mer: Natashas gripande krönika: ”Dagar och veckor gick förbi som i en dimma” 

Och när saker och ting ibland lägger sig lite. Som en fredag när man lyckats hämta barnen i tid, all tacos sitter inte på väggarna utan är bara på golvet och bordet, och man sätter sig hela familjen med snacks för att mysa till Mini-Mello, barnen springer runt vardagsrumsbordet och jagar varandra, man försöker pussas med maken samtidigt som han blir bortputtad av sonen, dottern kommer på den eminenta idén att åka på kuddarna nedför trappen och själv hetsäter man chipsen.

Där och då så är jag lycklig ända in i själen. För att vårt företag går med vinst varje gång våra barn skrattar. Det är kaos med dem och det kommer det alltid att vara men jag älskar att de inte alltid kan sitta still, att de har fantasi som inte har gränser och att de aldrig kan sluta prata, det är lycka. Men så ja, vi kanske har varit med om en tvåbarnschock utan att vi tänkt på det, för barnen är ju aldrig problemen, de är lösningen. Utan dem så skulle jag ha gett upp för länge sen när allt kändes som tyngst. Men de lyfter mig och de behöver mig. Och jag vill alltid ha ett företag som går med vinst.

/Linda Wallner