Äntligen finns det MSC-märkt fisk som ingrediens i barnmat. HiPP är både först och de ända i Skandinavien med att erbjuda detta. Hurra säger vi! Läs mer om MSC-Märkt barnmat ››
Ekologiska klämmisar
Följ med in i HiPPiSarnas spännande värld! Här får vi träffa olika djur som hjälps åt för att skapa de nya uppdaterade klämmispåsarna: HiPPiS. En ny större förpackning, men med samma goda ekologiska innehåll som alltid. Läs mer om HiPPiSarna ››
Pedagogisk App
Många barn börjar i tidig ålder att sitta med smartphones och surfplattor. Men vissa Appar är inte bara onödig skärmtid, barnen kan faktiskt lära sig saker! I HiPPs nya App känner vi igen alla HiPPiSar från klämmispåsarna och får ta del av 8 stycken pedagogiska spel. Träna på minnet, siffror, färger och mycket mer. Appen finns för både Android och iPhone. Ladda ner HiPPs nya App med barnspel ››
Genom att fästa en krok på barnstolen fixar du smartaste förvaringen för haklappar på cirka 30 sekunder. Slipp haklappar som ligger överallt och skräpar, och förläng användningstiden mellan tvättarna. Dessutom är det ju skönt att ha haklappen nära till hands när det är dags för mat och en liten inte har lust att vänta en sekund extra på att en förälder ska gå och rota i olika lådor.
Som föräldraledig blir det lätt fikor i massor, men oavsett vad vi föräldrar får gotta i oss erbjuds småttingarna oftast inte mer än en majskrok eller klämmis. Festa till föräldraledighetsfikat även för de små genom att baka dessa sockerfria kladdkakemuffins! De innehåller inget socker utan är istället sötade med banan och riven morot. Hela receptet på sockerfri kladdkaka hittar du här.
Pyssla en egen bebisleksak
Att bebisar helst leker med det som inte alls är tänkt som bebisleksaker är sen gammalt. Med en gammal PET-flaska, vatten, karamellfärg och glitter eller pärlor fixar du snabbt en rolig leksak till bebisen. Det här är dessutom ett roligt projekt för ett eventuellt storasyskon att vara med och göra! OBS! Tänk på att PET-flaskor inte är tillverkade för långvarigt bruk, så byt ut flaskan med jämna mellanrum om leksaken blir en hit där hemma.
Vem blir inte sugen på en glasspinne ibland? Enklaste och nyttigaste glassen gör du genom att skala en banan och skjutsa in den i frysen. Med lite choklad och strössel på toppen blir det här ett fullgott lördagsgodis för såväl stora som små!
Ordning och reda i skötväskan
Har du koll på det absolut smartaste sättet att vika bebiskläder på när du är på språng? Genom att vika bebiskläder på detta sätt får du ett smidigt och smart kit med ombyte att ha i skötväskan som är lätt att hitta när det krisar och som dessutom tar minimalt med plats. Briljant!
Du missar väl inte Vimedbarn.se’s nyhetsbrev?
Det är helt gratis och du kan när som helst säga upp din prenumeration.
För Vimedbarn-bloggarenJennie-Lie Wickström startade förlossningen mitt i natten med vattenavgång. En förhållandevis vanlig start på en förlossning – om det inte vore för att hon bara var i vecka 30+3. I magen låg tvillingar, och de ville ut. Eftersom vattnet hade gått fanns det inget annat att göra än att plocka ut dem med akut kejsarsnitt.
– Trots att jag visste att det var ganska stor risk att tvillingar föds för tidigt så hade jag ändå tanken att ”det kommer inte hända oss”. Så tyvärr visste jag inte så mycket alls om vad det betydde att barnen föds prematurt och när det hände oss så slängdes vi in i en helt ny värld.
Jennie-Lie rullades in i en operationssal och kort därpå plockades en liten, liten Leia ut som mådde bra trots omständigheterna. Tätt därpå plockades Mattis ut som hade det lite kämpigare.
– Han skrek inte på en gång, men tillslut kom andningen igång och vi fick ett litet skrik innan de snabbt sprang ut med honom till läkarteamet.
Där och då kände Jennie-Lie mest lyckokänslor. Båda barnen hade skrikit, de levde, operationen hade gått bra och hon var äntligen mamma.
– Det var först när jag kom upp på BB och var själv, utan man och barn, som jag fick känslan av oro. Allt jag ville vara att träffa mina barn för att få hålla dem och se att de mådde bra.
”När jag höll Leia i famnen kom tårarna”
Men på grund av att barnen var så små fick det sistnämnda vänta. Bara några timmar efter förlossningen var man tvungen att söva Mattis för att spruta ner ett medel i lungorna för att påskynda mognaden. Sen fick tvillingarna ligga i ett eget rum, och Jennie-Lie och hennes man Hampus fick sova i ett annat. De fick bara sticka in händerna i deras kuvöser det första dygnet, och först dagen efter fick de hålla i sina barn för första gången.
– Det var så ofattbart när sjuksköterskorna lyfte ut dem till oss, med alla slangar, masker och pipande saker. När jag väl hade Leia, som var den första jag höll i, i famnen kom tårarna. Så liten och oskyldig men samtidigt så stark och fin. Och på andra sidan rummet satt Hampus med ett litet Mattis-knyte på bröstet. Det var bästa fredagsmyset jag någonsin haft.
Första veckorna efter förlossningen beskriver Jennie-Lie som en riktig berg-och-dal-bana. Varje dag gjordes flera olika undersökningar. Mattis hade tungt att andas första dygnet och även svårt att behålla maten. Hos Leia upptäcktes en liten hjärnblödning vid förlossningen som det skulle hållas extra koll på. Båda barnen fick ha cpap-mask första veckan för att underlätta andningen, och ibland även syrgas. Leia fick blodtransfusion vid ett par tillfällen för att få igång hennes egen tillverkning av blodkroppar som inte riktigt kom igång som den skulle.
– Vi fick lära oss många läkartermer, att hålla koll på prover och dessutom skulle vi lära oss vara föräldrar. Rent praktiskt första veckan fick vi vara delaktiga i skötandet av barnen, lära oss föra anteckningar om de kissade och bajsade, väga kissblöjor, kartlägga matning, om de kräktes så att läkarna kunde ta del av infon för att ge tvillingarna bästa förutsättningar att växa. Förutom det satt vi från morgon till natt i varsin fåtölj med en tvilling i famnen, de enda pauserna vi tog var för att få i oss själva mat.
Slutade andas under dipparna
Hela första veckan låg tvillingarna i kuvös. Efter en vecka kunde de bytas ut mot en värmesäng där de kunde ligga tillsammans. Båda drabbades dessutom av gulsot och behövde sola under en UV-lampa och hela tiden var de uppkopplade med mätare. Eftersom de små kropparna hade fullt upp med mognad och att växa var en så viktig sak som andningen nedprioriterad av deras kroppar. Jennie-Lie beskriver hur de drabbades av ”dippar”, något som är vanligt bland nyfödda prematurbarn. Under dipparna glömmer kroppen bort att den behöver andas och alla värden sjunker som följd.
– Flera gånger höll jag i både Mattis och Leia när de dippade utan att jag kände att de slutade andas. Men sjukhuspersonalen har koll på alla värden från deras rum så när det hände kom det inte sköterskor och sa att vi behövde ruska lite på barnen för att få dem att komma ihåg att andas. Ibland vågade man inte skaka om dem så rejält som kunde behövas, så då tog dem barnen och skakade dem så att de började andas igen. Sen stod de kvar i rummet och höll koll ett tag innan de gick vidare.
”Att få barn för tidigt önskar jag ingen”
Familjen bodde på sjukhuset i totalt sex veckor innan de fick komma hem och få hemvård ytterligare två veckor.
– Det var helt fantastiskt att få komma hem. Det var lite läskigt att lämna tryggheten på sjukhuset, men samtidigt hade vi fått den bästa utbildningarna i att vara förälder på neonatalavdelningen. Vi hade fått stenkoll på saker som amning, flaskmatning och magmassage så vi var lite less på att vara i vår ”bubbla” och satte direkt igång med andra projekt för att leva livet. Som till exempel att planera namngivning och bröllop på tre veckor.
Idag är Leia och Mattis två spralliga 2,5-åringar som ser fram emot att bli storasyster och storebror i januari. Jennie-Lie har passerat tvillingarnas förlossningsvecka med lillasyskonet ”Sprallis” i magen och är nu i vecka 33. Även om allt tyder på att den här bebisen kommer komma ut fullgången har hennes tidigare prematurförlossning satt spår. Jennie-Lie beskriver hur hon är överlycklig för varje dag bebisen är kvar i magen, och att hon och Hampus inte bara redan köpt alla saker som behövs inför bebisens ankomst utan också säkrat upp med en plan för hur de ska lösa vardagen om de skulle behöva bo på neonatalen igen.
– Att få barn för tidigt önskar jag att ingen skulle behöva gå igenom. Det är mycket oro, ovisshet och ingen som vågar säga bu eller bä. Det enda du kan göra är att vänta. Samtidigt är den första tiden med barnen det absolut bästa som hänt oss och vi kände oss alltid trygga i sjukhusets lokaler, och är väldigt tacksamma för sjukvården i Sverige. Som förälder till prematurbarn har jag fått många starka ”första gången-minnen”. Första gången vi fick hålla i tvillingarna, första gången vi fick se dem tillsammans, första natten vi fick sova i samma rum, första dagen utan bevakning och dagen vi kunde börja vårt liv på riktigt. Kanske betyder dessa minnen så mycket för mig just för att det aldrig var säkert att vi skulle få uppleva ”första gången” med något av våra barn.
Nappflaskor, pulversorter, rätt tempererat vatten och nappstorlekar. Vid första anblick kan livet som flaskmatande förälder upplevas som krångligt, men självklart går det att få till flaskmatningen så att den inte bara blir enkel utan också mysig och självklar i vardagen. Precis som med allt annat som nybliven förälder är det lätt att känna sig lite vilsen till en början, men då är det tur att det finns tips och hjälp att få.
På nätterna kan det vara smidigt att ha en termos med kokt vatten som svalnat till ättemperatur och en pulverdoserare fyllt med rätt mängd pulver för varje måltid. På sätt får ni snabbare och enklare ihop en flaska modersmjölksersättning oavsett tid på dygnet!
2. Babybrezza
Flera i gruppen tipsar om maskinen Babybrezza som enligt dem sparar både tid och bök, då den blandar och värmer ersättning med hjälp av ett knapptryck. Värt att spana in!
Många upplever skam, sorg och ångest i samband med att de väljer att flaskmata. Tänk på att det sällan är befogade känslor. Flaskmatning är ett toppenalternativ när amningen inte fungerar oavsett anledning, låt ingen få dig att tro något annat!
4. Prova olika flaskor
Marknaden kryllar av olika sorters nappflaskor till våra små gullungar. Bara för att du köper en inför förlossningen betyder det inte att ni måste köra på den för alltid. Olika flaskor passar olika barn!
5. …och olika sorters ersättning!
Precis som med flaskorna passar olika sorters modersmjölksersättning olika bra för olika barn. När det kommer till vilken modersmjölksersättning ni ska välja är det bara en sak ni ska gå på – vad som passar just ER bebis. Rådfråga BVC-sköterska eller läkare om du har svårt att hitta rätt ersättning för din bebis.
Barn som flaskmatas kan lätt bli tröga i magen, vilket kan vara bra att ha i bakhuvudet så att man är redo om det väl sker. Ladda upp med pysventil i hemmaapoteket och öva på magmassage! Lite olja i ersättningen kan också vara till hjälp. Tänk på att måtten med ersättningspulver ska vara strukna, och att det ska vara rätt mängd vatten enligt paketet. Rådfråga din BVC-sköterska om ni har återkommande problem med förstoppning.
7. Ha färdigblandade flaskor i kylskåpet
Så länge rekommendationerna på paketet tillåter kan det vara skönt att ha färdigblandade flaskor med ersättning i kylskåpet att värma i mikro eller vattenbad.
– Det har funkat toppen för oss att alltid veta att det finns ersättning klar så man slipper tänka när huvudet inte riktigt är med en, berättar Anna Wiipola.
8. Ha tålamod…
Även om det känns svårt och ibland som en hel djungel att sätta sig in i i början med flaskor, ersättningssorter och kanske bökiga magar ger övning färdighet. Ge det tid och ha tålamod, snart är ni ersättningsproffs!
Att flaskmata behöver inte vara världens krångligaste grej. Det finns en massa råd att lyssna på, men när allt kommer till kritan behöver man inte alltid veta mer än det som står på paketet. Lita på dig själv och att du gör ditt bästa för ditt barn.
10. Flaska i sele eller sjal
Precis som att det går att amma i sele eller sjal kan det vara ett smidigt alternativ att flaska i sjal eller sele! Bebis får garanterad närhet och ni kan slå två flugor i en smäll om den som matar behöver händerna till något annat eller är ute på språng.
– Sjalen hjälpte mig bearbeta sorgen över att inte kunna amma, för mig blev flaskningen räddningen när amningen inte fungerade, berättar Veronica Johansson.
11. Det går att byta nappar på flaskorna
Magknip beror inte garanterat på ersättningen, utan kan också ha att göra med mängden luft bebisen får i sig när hen äter. Det kan vara värt att prova att byta nappar på flaskorna.
12. Pulver eller tetra?
Många sorter av modersmjölksersättning går att köpa både i pulverform och färdigblandad i tetra. Den färdigblandade i tetra går snäppet snabbare att tillreda, men att köpa ersättning i pulverform är betydligt mer ekonomiskt. Välj det du föredrar!
Fundera över om du vill flaskmata helt eller delamma. Är du sugen på att behålla amningen till viss del kan det vara bra att få hjälp att lära sig koppmata eller mata med tillmatningsset för att inte riskera att flaskan konkurrerar ut bröstet.
14. Vattenkokare med inställbar temperatur
Har man inte mikrovågsugn utan hellre vill satsa på att värma vatten i vattenkokare finns det vissa modeller där man kan ställa in temperatur själv. Perfekt när man vill ha vattnet lagom drickvarmt direkt!
15. Dela lika
En stor skillnad mellan flaskmatning och amning är att det inte finns något som gör det krångligare för partnern utan mjölk i brösten att hjälpa till med matningen. Ta vara på det och turas om med matningen, dag som natt.
16. Fri flaskning
Om ditt barn går upp i vikt som hen ska och mår bra ska du inte stirra dig blind på tabellerna på baksidan av ersättningspaketen som visar hur mycket barnet ska få i sig per dag. Kör på fri flaskning, det vill säga låt bebisen äta när hen är hungrig, och lite på bebisens egna signaler.
Är det lite kvar i flaskan när bebisen signalerar att hen är mätt? Det är bra! På så sätt vet du att bebisen erbjudits tillräckligt och inte är hungrig när ni avrundar matstunden.
18. Ta med nattmatningskitet till sovrummet
Med termos, pulverdoserare och rena flaskor på en bricka i sovrummet slipper du lämna sängen när barnet blir hungrigt på natten!
19. Hjälp bebisen att rapa
Efter matning kan du lyfta upp bebisen mage mot mage med dig och buffa lite på rumpan för att locka fram en rap, tipsar Hannah.
20. Plugga måttabellen
På baksidan av paketet med modersmjölksersättning i pulverform finns en tabell över hur många skopor pulver du ska ha i förhållande till mängd vatten. Blir det för mycket pulver och för lite vatten kan barnet bli förstoppat, och blir det tvärtom kan bebisen få i sig för lite näring.
Ger man pumpad bröstmjölk i flaska kan man spara flaskor som inte använts än i kylskåpet. Sen är det smidigt att värma i varmvatten. Häll bara varmvatten i en burk eller mugg och ställ flaskan med mjölk i där i. Vänta en stund och servera när mjölken värmts upp.
22. Känn rätt temperatur
För att veta att mjölken inte är för varm kan man droppa lite på handleden, där är nämligen huden känslig!
23. Raptips för spybebis
Bebisar som spyr lätt efter att de har ätit kan man undvika att rapa över axeln då barnet får ett tryck på magmunnen då vilket får dem att spy lättare. Lätt istället barnet mage mot mage med dig så att barnet är upprätt och magen är platt.
24. Tips vid magknip
När bebisen får ont i magen kan du lägga hen på mage över dina ben och vagga.
– Att bära bebisen med magen mot min arm och göra squats hjälpte mig när det verkligen panikade, berättar Sasha Hanna.
Det är dags att byta napp i nappflaskan när bebisen blir äldre eller visar tecken på att flödet är för långsamt.
– Vår bebis fick magont helt plötsligt en dag när hon var sju veckor gammal. Hon var även väldigt svettig i pannan när hon åt vilket jag märkte genom att alltid pussa henne i pannan under måltiderna. Vi bytte storlek på dinappen efter två dagar med magknip och det hjälpte på bara ett par måltider. Var dock beredd på att bebis kommer behöva några måltider på sig att vänja sig vid det nya flödet i nappen, berättar Paula Moholt.
26. Kontrollmät flaskan
Om man har en bebis med känslig mage kan det kan vara en bra idé att kontrollmäta flaskan om man köpt en ny. Vissa flaskor visar inte rätt mängd i milliliter.
27. Välj rätt flaskvatten
Om man köper flaskvatten och vill använda det till att blanda modersmjölksersättning ska man tänka på att välja vatten med så låga mineralhalter som möjligt. Undvik Evian eftersom många bebisar blir förstoppade av det märket.
28. Tydlig guide
På finska Folkhälsans hemsida finns en tydlig guide för hur man kan flaskmata i bebisens takt. Du hittar den här.
Paced bottle feeding är en metod som kan passa dig som ammat en tid och vill göra en så smidig övergång till flaska som möjligt. Det ger en långsammare matning och bebisen får jobba lite hårdare för att få innehållet i flaskan. Här kan du som är intresserad av paced bottle feeding kika på en instruktionsvideo:
30. Markera med tejp
Sätt en färgglad tejpbit på flaskan vid den vattenmängd ni använder för att göra måltider till bebisen för tillfället, så går det snabbt och lätt att måtta upp vatten – även i mitt i natten-mörkret.
31. Det finns mjölkfri modersmjölksersättning
Har du en liten allergiker hemma? Då finns det mjölkfri modersmjölksersättning att få på recept. Det finns även tre olika sorters mjölkfri ersättning att prova mellan om en sort inte skulle passa din bebis. Kontakta din BVC-sköterska!
32. Det är snabbare och säkrare att fixa en flaska med två händer!
Lägg ner barnet på en säker plats medan du fixar flaskan. Det går fortare och är säkrare än att trixa med en hand och en bebis i famnen.
– Det kan låta som löjligt råd, men jag fick såååå dålit samvete när jag inte kunde amma och trodde att mitt barn skulle få men för livet om han fick ligga själv och skrika de 36 sekunderna som det tog att göra ersättningen, berättar Emma Johansson.
Vanligtvis får barn sina första tänder kring sex månaders ålder, och vid tre års ålder har de flesta mjölktänderna dykt upp. Men, självklart kan det variera mycket från barn till barn utan att det är något konstigt. Oftast märker du att en tand, eller flera tänder, är på gång genom att barnet plötsligt dreglar mycket, gnager på allt hen hittar och pillar i tandköttet med fingrarna. Det är inte heller ovanligt att man upplever att barn får feber, diarré eller blir ledsna vid tandsprickning, och då kan det vara skönt att ta till några handfasta tips för att locka fram lite gladare miner hemmavid. Vi har listat ett helt gäng med hjälp av våra influencers på Vimedbarn.se!
Ida Hilli tipsar om att satsa på en tuggnapp och att fylla den med frysta frukt- eller grönsaksbitar. På så sätt kan bebisen få motivation att tugga eftersom det är något smarrigt där i, du behöver inte oroa dig för att hen ska sätta bitar i halsen och det irriterade tandköttet blir kylt och irritationen dämpad.
En ny tandborste kliar skönt på tandköttet när man tuggar på den. Ge bebisen sin allra första tandborste redan innan första tanden dykt upp och låt hen gnaga loss. Lägg i i frysen en stund för extra effekt.
På apoteket kan du hitta lokalbedövande medel gjort för smörjas på barns tandkött för att lindra smärtan vid tandsprickning. Värt ett försök!
Kall morot
Gabriella Joss berättar i bloggen att det som funkade bäst när sonen Jason fick tänder var att ge honom en kall morot att gnaga på. Tänk på att inte ge en för liten eller skör morot som bebisen kan bita av och sätta i halsen!
Kall sked
Känns det läskigt att ge barnet en morot kan det också hjälpa att låta barnet tugga och suga på en sked som legat i kylskåpet en stund.
Att bebisar bits är inte ovanligt, och varför bebisar bits kan ses som en del i barnets utveckling i att utforska vad som är okej och inte. Bebisar har också ofta ett behov av att bita på saker när tandköttet kliar på grund av tänder som ska ut, och bebisar under ett år tar sällan hänsyn till om det är en tuggleksak eller ett finger som bjuds. Men, oavsett om barnet bits för att utforska eller redan är införstådd med hur ont det gör att bli biten är det ett beteende som måste markeras och hanteras – för allas skull. Vi har samlat knepen som kan vara till hjälp för att på bästa sätt ta sig igenom och förbi en bitperiod.
Det kan ta emot att säga ifrån när det känns tydligt att barnet inte menar något ont, men för att slippa risken att bitandet hänger kvar och utvecklas till ett riktigt problem är det viktigt att markera direkt när barnet bits. Avbryt det ni håller på med och förklara utan omsvep att man inte får bita andra eller sig själv eftersom det gör ont.
Prata om munnen
Försök se till att fokus inte bara handlar kring att man INTE FÅR. Prata också om vad munnen är bra att använda till, som exempelvis att prova nya smaker, prata, äta sånt man tycker om eller pussas med.
Om ditt barn blir ledset när du säger ifrån är det viktigt att finnas där och trösta. Det tjänar ingenting till att straffa barnet eller tänka att man ska markera bitandets allvar genom att ta avstånd efter incidenten. Öppna upp famnen och möt barnet i situationen! Det är viktigt att barnet förstår att det inte är hen det är fel på, utan bitandet som handling.
Ibland kan bitandet vid bröstet bero på att barnet tycker att mjölken rinner för snabbt eller för långsamt. Kommer mjölken för sakta kan det ha att göra med att den som ammar upplever stress. Försök få till en så lugn amningsstund som möjligt om ni vill amma.
Markera
Precis som alltid när barn bits är det bra att markera. Säg nej, förklara utan omsvep att det gör ont och att man därför aldrig får bita på någon.
Se till att barnet ligger nära dig och bröstet. Med mycket bröst i munnen blir det svårare att få till ett bit-tag.
Ligg steg före
Är ni inne i en bitperiod kan det vara betryggande att ha en hand redo nära bröstet för att vid eventuellt bit föra in ett finger i barnets mun genom mungipan, upp mot gommen, för att öppna den och få ut bröstvårtan.
Föreslå en annan aktivitet
Markera att bitande inte är okej vid amning genom att, om hen fortsätter bita, ta undan bröstet och föreslå att ni ska göra något annat. Inte för att straffa, utan för att markera att om bebisen bits vid bröstet får ni göra något annat. Var fortfarande tillgängligt för barnet och agera inte fördömande trots att bröstet ryker för en liten stund.
Barn som bits på förskolan
Be om att få bli informerad direkt
Om det är ditt barn som bits och det inte är första gången det händer, be gärna om att ha en öppen dialog med förskolepersonalen som bitandet. En bra grej kan vara att personalen ringer till någon av er föräldrar om det sker under dagen och berättar, istället för att ni ska få veta det vid hämtning och bli ställda av situationen när barnet är med. Då är det bättre att ha fått smälta nyheten och hunnit klura lite på hur man ska bemöta det hela när man väl ses.
Att äldre barn bits är ofta en stressreaktion. När sker bitandet? Går de situationerna att undvika, eller ändra rutinerna kring för att de ska bli lugnare för barnet? Glöm inte att låta barnet tanka närhet och kärlek, så att er relation inte tas över att förmaningar.
Sätt ord på känslorna
Utforska om barnet kan sätta ord på bitandet själv. Undvik att lägga ord i munnen på barnet (som till exempel ”bits du för att du är arg?” eller ”ångrar du dig efter att du bitits?”) utan fokusera på öppna frågor där barnets känslor får utrymme att komma fram (till exempel ”vad hände egentligen?”, ”hur kändes det?”, ”hur tror du att barnet som blev bitet kände sig?”, ”vad tror du man kan göra för att ni båda ska känna er glada och sams igen?”) och sätt sen ord på barnets känslor (till exempel ”Jag förstår att du blev frustrerad när Stella hann före dig till leklådan och tog tåget som du tycker är så fint. Hon måste också tycka att tåget är lika fint som du tycker! Hur tror du att ni skulle kunna leka för att båda ska få ha kul med tåget samtidigt?”).
Förlåt är inte lösningen
Att tvinga fram ett förlåt gör sällan något för situationen. Istället riskerar ni att ordet ”förlåt” blir ett tomt ord som bara sägs för att få situationen överstökad.
Uppmärksamma barnet
Det är viktigt att bitandet inte blir barnets främsta stund då hen får uppmärksamhet. Se till att prata med, uppmuntra och mys med barnet när det är lugnt och positivt också.
Ge barnet stöd
Om barnet bits ofta kan det vara bra att låta hen ha en vuxen med sig när hen leker med andra barn en period, så att stöd finns när frustrerande eller stressande situationer uppstår. Det kan också vara bra att skriva ner det som händer precis innan bitandet, så att man får möjlighet att upptäcka eventuella mönster.
Ni kommer garanterat att träffa på människor som själva blivit uppfostrade i ett sedan länge förflutet sekel och tagit med sig sin världsbild därifrån. Många gånger tycker de här personerna att det är bra att ett barn är självständigt redan från födseln, så de kan därför påstå att ni bär på ert barn för mycket och för ofta, eller tar upp det för snabbt när det gråter. Alternativet om ni inte skulle ta upp ert barn när det skriker är att det fortsätter att skrika, och därför tycker vi att detta råd suger.
Alla föräldrar utgår från sin egen erfarenhet när de uttrycker sina åsikter eller vill tipsa dig om saker. Det kan handla om att deras bebis inte gillar att hänga i en bärsele, så de känner att det är viktigt att ni inte gör samma misstag som de. Men vad vet de – eller ni heller, för den delen. Er bebis kanske älskar bärselar, och det vet ni inget om förrän ni testar.
Det kan vara bra att stanna inne de första veckorna tills man vant sig vid varandra
Världen kan verka som en väldigt läskig plats när man precis fått barn, men att sitta hemma för att skydda sig mot all yttre påverkan kan i längden bli kontraproduktivt och framför allt tråkigt. Med det sagt, ge er ut så fort ni vågar för att inse att det är precis samma värld därute som innan ni fick barn. Men kom ihåg pappersnäsdukarna. Och om du är rädd för att någon ska ta ditt barn – ingen bryr sig om andras barn, så länge de inte gråter.
Det finns en hel del uppfattningar om just sömn. Många av sömnråden får ni direkt efter förlossningen i informationsmaterialet som ni får med er hem. Det vi egentligen vill säga här är att ”Sov som ni sover, så länge alla sover”. Det kan vara på golvet, i badkaret eller hängande upp och ner i dörrkarmen. Vad vet vi. Men sömnen är viktig, framför allt för ert eget välbefinnande. Så inta en så bekväm position som det går att få till med en bebis som ligger mellan er. Och lita på att allt kommer att gå bra.*
Detta är helt enkelt en dum åsikt. Det är klart som fan att ni ska kunna vara för er själva då och då, även om ni är föräldrar. Det finns allt för många föräldrar därute som har gått på idén om att när man väl har barn ska livet bara handla om dem. Lyssna inte på det, utan ta hand om er själva, er relation och varandra. Det är VIKTIGT.
* Så länge inte en av er är skitpackad, då får bebisen sova på soffan.
Texten ovan är hämtad från boken Den ultimata föräldraguiden skriven av Kodjo Akolor och Olga Nikrasova Akolor. Boken finns att köpa på Bookoutlet.se. En bok som enligt författarna är skriven för att få dig som väntar barn eller än nybliven förälder att må bra – hellre än att ge onödiga pekpinnar – och ha kul på vägen.
Att bebisar är ledsna och skriker ibland är oftast inget konstigt och farligt, utan hör till livet som förälder. För spädbarnet är det det enda sättet att tala om att något inte är som det ska, och som förälder kan det vara bra att fundera över om vad som kan vara fel. Är barnet trött, hungrig, rädd, ensam, sjuk, har hen bajsat, är det nåt som skaver? Ibland hittar man en lösning som kan lugna och trösta snabbt, och ibland tar det längre tid. Som förälder får du försöka lita på din egen magkänsla, erbjuda all den hjälp du kan och inte heller vara rädd för att be om hjälp utifrån om situationen inte känns hållbar.
Kom ihåg att det inte går att skämma bort ett litet barn genom att erbjuda ”för mycket” tröst, bära ”för mycket” eller mata ”för mycket”. Träng undan såna tankar och fokusera istället på det du kan göra för att få er båda glada och nöjda igen.
Glöm inte heller att det kan ta en stund för små barn att ta in vad som händer runtomkring dem. Ha därför tålamod, effekten kan komma efter ett litet tag!
Bär och vagga din bebis, antingen i famnen eller i bärsele för att avlasta ryggen.
Befinner ni er på en rörig plats som bidrar med många intryck? Flytta er till en lugnare plats. Mindre stökiga ljud, mer dämpad belysning och mindre folk runtomkring kan hjälpa.
Gå ut på en promenad med vagn eller bärsele, beroende på vad din bebis gillar bäst.
Erbjud nappen.
Kan det vara gaser och magknip som ställer till det? Ge magmassage.
Om det är möjligt att bebisen är ledsen på grund av magknip kan det också hjälpa att bära bebisen vänt från dig, liggande på mage mot din underarm och med huvudet vilat på insidan av din armbåge, med huvudet från din kropp så att luftvägarna hålls fria.
Fånga din bebis intresse och distrahera hen med något att titta på. En fågel utanför fönstret, en färgglad bebisleksak eller en förälder som gör grimaser, kanske?
Erbjud din bebis att vila i sängen eller vagnen en stund. Alla bebisar vill inte alltid bli burna när de är ledsna.
Prova att byta famn, och låt bebisen komma till en annan förälder eller vän en stund.
Graviditeten var normal. Inne i magen växte en stark liten kille som enligt sex ultraljud såg ut att vara frisk och växa som han skulle. Hemma förbereddes det för fullt för Lisas och Adams första barn.
– Vi ville göra lillens entré till den bästa. Vagnen stod i hallen, inte bäddad men det skulle vi ha gott om tid att ordna med. Alla kläder var tvättade och vikta alldeles perfekt. Lyckan var total. Snart skulle vi två bli tre, skriver Lisa i sin blogg.
Morgonen den åttonde augusti, en dryg månad innan Lisa var beräknad att föda, förändrades allt. De blivande föräldrarna gjorde sig redo för att packa ihop och åka hem från semestern i Malmö för ett besök hos barnmorskan hemma i Stockholm dagen därpå.
– Det var något i kroppen som inte stod rätt till. Jag kunde inte placera var eller hur smärtan kändes. Efter sex timmar i bil passerade vi Södertälje och då kände jag att det var dags att ringa Södersjukhuset för att rådfråga vad jag skulle göra för då hade jag ont.
Fostervattnet var blodfyllt
Hon råddes att åka hem och vila, men smärtan blev värre. Efter ett ytterligare ett samtal blev hon ombedd att åka in till förlossningen där en undersökning visade att värkarbetet var igång och att Lisa öppnat sig två centimeter. Sen gick det snabbt. Blodprover visade att Lisa hade en infektion, och när vattnet gick var det helt blodfyllt. Lisa skjutsades direkt in i en operationssal för ett akut kejsarsnitt. Klockan 22:59 var Charlie ute.
– Alla gratulerade oss och jag var helt i det blå, jag kunde inte förstå att han var ute. Barnmorskan sa att Charlie svalt väldigt mycket blod och hade lite svårt med sin andning men allt var stabilt. Jag var lugn och trygg, han var i trygga händer hos pappa och barnläkaren.
Vid midnatt kunde Lisa rullas ut från operationssalen och in på uppvaket. Känslan där och då var fantastisk, Lisa hade äntligen blivit mamma och hon var lyckligt ovetande om vad som väntade bara några timmar senare. Några timmar senare kom Adam till Lisa en stund för att vila medan Charlie var kvar på special-BB med barnläkarna, efter rekommendation från barnmorskorna, även om det var svårt för de glada, nyblivna föräldrarna.
– Läkaren kom upp och pratade med oss strax innan 06. Charlie var tvungen att flyttas från Södersjukhuset till Karolinska i Huddinge där det finns specialvård. Charlie skulle behöva lite extra hjälp med lungorna då han svalde så mycket blod samt lite hjälp med sin andning. Det var alltid vi visste då. Vi var fortfarande lugna då han var i trygga händer.
Plötsligt blev bråttom
Fyra timmar senare hade Lisa fortfarande inte hunnit flyttas över till Karolinska där Charlie låg, men plötsligt blev det bråttom. En barnmorska kom in och sa att Charlies läge blivit allvarligt och att de behövde få komma till honom nu, omgående. 10 timmar efter förlossningen skulle Lisa äntligen få träffa sin son för första gången, men inte under omständigheter man önskar någon förälder.
– 47 centimeter lång och 2796 gram tung, uppkopplad med en hel drös olika sladdar som man inte hade någon aning om vad som var kopplat vart. Han var perfekt. Charlie gick på medicin som gjorde honom trött och lugn så han var alldeles stilla.
De fick veta att de skulle ha ett möte med överläkare, specialister, dag- och nattpersonal samt en kurator och Lisa rullades vidare in i ett rum som skulle komma att bli familjens hem de närmsta veckorna. Lisa och Adam höll varandra i handen, och grät samtidigt som de lyssnade till vad överläkaren hade att berätta.
”Allt svartnade”
Teamet visste fortfarande inte säkert och skulle behöva mer tid att samla på sig information om hur Charlie mådde, men en sak var säker. Läget var allvarligt. Charlie kunde inte andas själv, hade ett svårt hjärtfel, hjärnan verkade ha någon avvikelse och han var eventuellt blind. Läkarna misstänkte även att han hade kromosomavvikelsen Trisomi 13, vilket skulle innebära att han kanske inte ens skulle överleva till kvällen.
– Allt svartnade, Vad sa de? Vi bara grät och kunde inte få fram ett ord. Bebisbubblan försvann på en sekund. Vem ringer vi? Vad gör vi? Vi tog en minut i taget. Vi visste ingenting längre.
Överläkare och specialister runt om i Sverige blandades in i Charlies fall, allt för att få reda på hur läget var med Charlie. Beskeden gick fram och tillbaka. Dagen efter meddelade läkarna att det antagligen inte rörde sig om Trisomi 13 och att hjärnaktiviteten verkade väldigt fin vilket ingav hopp om att Charlie kanske skulle kunna få ett värdigt liv. Någon dag senare visade en magnetröntgen att Charlies ögon var underutvecklade och att han inte skulle kunna se någonting.
”När ductus stänger kommer Charlie somna in”
En kromosomavvikelse hittades som förklarade hjärtfelet, hjärnan och synen, och cirka en vecka efter att Charlie fötts var det dags för slutkonferensen med läkarna som skulle komma med besked kring Charlies framtid. Resultatet var en ren mardröm.
Charlies hjärtfel är extremt svårt. Ett av Charlies fyra kammare i hjärtat är för litet och saknar en förbindelse som är avgörande för hjärtats funktion.
– När bebisar ligger i magen har de sin så kallade ductus i hjärtat öppen då kvinnokroppen hjälper barnet med blodets cirkulation. Efter att ett ”friskt” barn är fött stänger sig ductus inom 24 timmar efter förlossningen då bebisen ska klara blodcirkulationen själv. I Charlies fall har hans ductus ännu inte stängd sig vilket är hans räddning i livet då blodet kan använda den öppna ductusen som en smitväg så att blodet kommer runt trots avsaknaden av förbindelsen. När väl ductus stänger sig kommer Charlie somna in.
Föräldrarna fick bestämma när respiratorn skulle kopplas ur
Det beslutades att intensivvården för Charlie skulle avslutas, och han ska få klara sig så länge han kunde. Om han kunde. Lisa och Adam fick bestämma när respiratorn skulle tas ut.
– Respiratorn skulle kopplas ut på vårt rum. Vi fick klä på honom lite kläder som vi ville att han skulle ha på sig. Det blev en pyjamas från Newbie i storlek 50 och han drunknade i den. Läkare och barnsjuksköterska fanns på plats i vårt rum. Det viktigaste i detta skede var att Charlie inte skulle ha ont eller lida.
Respiratorn stängdes av och Charlie började andas själv. Lisa beskriver det som ljudet av en cykelpump. Lite ansträngt, men fint.
– Äntligen fick vi träffa Charlie utan massa sladdar. Det var en fantastisk känsla att få veta att det var han som tuggade på och inte en maskin. Detta är vår son, han klarar sig helt själv. Men vi blev påminda återigen. Ductusen är fortfarande öppen men kommer att stängas, men när, det vet ingen. Idag är han åtta veckor.
Vill hjälpa andra med deras berättelse
Familjen fick flytta in på Lilla Erstagården där barn som är i livets slutskede får bo. Där fick de experthjälp för att göra den sista tiden med Charlie så fin som möjligt. Men efter ett par veckor skedde ett under. Det som gjort att läkarna vetat så bestämt att Charlie skulle haft väldigt kort tid kvar att leva var att hans mage inte tog upp mat, men efter en tid på Lilla Erstagården började hans mage fungera. Efter en tid fick familjen flytta hem för att bo och leva i sin egen hemmiljö, och endast besöka Lilla E för regelbundna BVC-besök för att följa Charlies mående.
– Så idag lever vi på precis som vilken annan familj som helst. Vi vet att Charlie har ett väldigt svårt hjärtfel och det är hjärtat som bestämmer hur länge han kommer att orka. Ductus kan stänga sig precis när som helst och då har blodet ingenstans att ta vägen Men ingen vet när ductus stänger sig. Det kan vara om en vecka, ett år, fem år, 10 år, berättar Lisa i bloggen.
Hur skulle du beskriva Charlie som person?
– Charlie är en pigg och stark liten kille på 3410 gram och 53 cm som förvånar oss alla varje dag. Han är en envis, nöjd och hungrig kille som charmar många i vår omgivning.
Hur ser era dagar ut i nuläget?
– Vi firar livet varje dag. Från att ta timme för timme till att kunna se en vecka framåt gör att vi nu börjar hitta lite vardagsrutiner. Vi varvar matning, blöjbyten med besök, luncher och middagar tillsammans med släkt med vänner. Vi har till och med bokat en resa till Skåne i slutet av oktober för att hälsa på släkt och vänner, så nu ska Charlie med på roadtrip och se världen (som en skåning en gång i tiden sa).
Känner du som förälder att du får det stöd och den hjälp du behöver?
– Jag vet inte ens vart jag ska börja. Vilket fantastiskt stöd vi får ifrån alla håll och kanter. Allt ifrån meddelanden, samtal och kommentarer till matlagning och samtalsstöd. Ibland behöver man stöd ifrån en mamma, kompis eller kollega och nästa gång behöver vi läkarstöd. Balansen är fantastisk. Tryggheten av att veta att vi inte står ensamma i allt detta gör mig helt varm i hjärtat. Alla vill hjälpa till och det är det vi överlever på – allt fantastiskt stöd.
Hur ser du på framtiden?
– Framtiden tillsammans med Charlie är en obesvarad gåta. Vår vardag just nu är att försöka förhålla oss till att ingen vet någonting om Charlies framtid. Man vill ofta ha svar på saker och ting och veta varför, men just nu kan vi varken få svar om framtid eller varför. En sak är säker och det är att vi njuter varje dag som vi får med vår lille prins, han lär oss så mycket här i livet om vad som är viktigt.
För varje dag som går skapar vi ännu fler minnen tillsammans och bygger en otrolig relation men det gör också det svårare för oss att ta farväl. En svår och jobbig balans. Vi har börjat nudda ämnet ”framtid” tillsammans med läkarna och vi vet att vi kommer få ett otroligt stöd ifrån rehabiliteringen som kommer att hjälpa Charlie att få dom rätta förutsättningar här i livet.
Varför känns det viktigt för dig att dela er historia?
– Jag vill försöka uppmuntra folk att se dom viktiga sakerna i livet. Allt handlar inte om att ha rätt eller fel eller bråka om små saker – för oss handlar det om att fira varje dag man har tillsammans. Att faktiskt ta sig tid att uppskatta livet och välmående då det tyvärr är någonting som snabbt kan tas ifrån en – vilket det gjorde för oss.
Någonting annat som jag ofta tänker på nu efter allt vi gått igenom är att försöka inte döma någon som jag exempelvis träffar på tunnelbanan. Man vet aldrig vad någon går igenom just eller vad man har för historia. Vi ser nämligen ut som vilken ”vanlig” familj som helst när vi går på Ica men det ingen vet är att vi har med oss vår svårt sjuka son i vagnen.
Vill du hjälpa familjer i liknande situation med en gåva?
Lisa om Lilla Erstagården:
”Vi hade aldrig klarat denna resa utan Lilla Erstagården som stöd och hjälp. Lilla E vårdar barn och ungdomar som är i livets slutskede. Personalen och vården där är fantastisk. En dag vet man inte ens att ett sånt boende finns och nästa dag bor man där med sin sjuka son och då uppskattar man dem så oerhört mycket. Jag skulle gärna vilja att man skänker pengarna till organisationen lilla E.”
Ni har väntat (minst) nio månader, förberett hemma för en liten person ni inte vet vem det är och klurat på namn till en person ni ska känna och älska för resten av era liv. Trots detta känns det smått obegripligt att barnmorskorna på förlossningen menar att ni ska få ta med er det nyfödda lilla knytet HEM efter förlossningen.
Det spelar ingen roll att du ”vet” att leendena som kommer allra första tiden med största sannolikhet beror på gaser. Med tanke på hur mycket de värmer känns det mer rimligt att du fått ett underbarn som ler mycket tidigare än alla andras barn.
Skrikpaniken
Finns det något som får pulsen att rusa snabbare än när ens bebis skriker på offentliga platser första gångerna?
När din bebis skriker och föräldrahjärtat panikar märker du hur hjärnan kopplar på något sorts datorläge och påbörjar felsökning med hopp om en lösning. Alltid samma checks – blöjan, hunger, sömn, närhet, magknip? Sen – åtgärda (och måtte det gå snabbt innan hjärtat brister)!
Allt för skrattet
Du gör konstiga grimaser i mataffären, dammar av dina töntigaste dansmoves i busskuren och räds absolut inte för att använda bebisröst – ALLT för att få höra din unges gulliga, bubbliga lilla skratt. Ingen (okej, nästan igen) uppoffring är för stor för när man får det där fnisset som belöning.
Svaret på många frågor kan du hitta bland FAQ.
Hittar du inte din fråga där kan du skicka ett mejl till [email protected]. Vi svarar så fort vi hinner. Vår ambition är att svara på alla mejl inom 24 timmar under vardagar.
Vimedbarn.se är en del av mediehuset Life of Svea, läs mer om hur vi jobbar på lifeofsvea.se.
Läs mer om hur vi använder cookies och behandlar personuppgifter på våra sajter i enlighet med GDPR här.
Sekretessinställningar
Vimedbarn.se är en del av mediehuset Life of Svea, läs mer om hur vi jobbar på lifeofsvea.se.
Läs mer om hur vi använder cookies och behandlar personuppgifter på våra sajter i enlighet med GDPR här.
