Kategori: Barn

Fråga:

Hej! Vi har en son som har språksvårigheter. År 2009-03 var vi till logopeden och fick diagnosen: F80.2B Generell språkförsening (impressiv och expressiv). F80.2C Pragmatisk språkförsening. Sedan år 2009-05 fick vi en annan logoped som satte diagnosen: F80.2 Impressiv språkstörning. Nu undrar vi hur det kan bli så olika? Är det verkligen rätt diagnos Impressiv språkstörning? Ska det inte vara Generell språkstörning? Vår son har inte bara svårt med förståelsen utan har även svårt att uttrycka sig och ligger efter i grammatiken. Vore hemskt tacksam om du kunde hjälpa oss att reda ut det här för vi förstår inte riktigt diagnosen Impressiva språkstörningen. Mvh Gun. Sedan

Svar:

Hej Gun! Det är svårt att veta vad som har hänt och varför. De svårigheter som din pojke har lär ju inte ha förändrats på den korta tiden. Beroende på vad för journalsystem de har på mottagningen så kanske det skulle kunna vara så att det är ett felklick/feltryck. Impressiv språkförsening har kod F80.2A och generell språkstörning har kod F80.2B. Om det bara är koden logopeden har skrivit så skulle det ju eventuellt kunna vara ett slarvfel.

Impressiv språkförsening betyder att personen har svårigheter med ord- och satsförståelse, men inte svårigheter inom de andra områdena. Detta är ganska ovanligt. Möjligtvis kan det kanske vara så att logopeden ansåg att de andra diagnoserna var korrekta och ville betona detta område ytterligare som extra svårt för er pojke? Dock känns det lite som tårta på tårta.Det enklaste är nog att du ringer och pratar med logopeden som får motivera sin diagnossättning. Om du inte håller med henne/honom så får du säga det och berätta att du tycker att den tidigare bedömningen stämmer bättre.

Vänligen Maria,www.barnlogopeden.se

Fråga:

Hej, vi har en son som blir 3 år om 4 månader. Han har varit väldigt sen i talet och började i stort sett prata när han var 1,5år. Innan var det bara lösa ord, kanske runt 50st. Nu pratar han och jag som är hemma föräldraledig förstår det mesta, men man måste verkligen lyssna på honom.

Dagis stannade mig däremot härom dagen och tyckte att vi snart måste börja dra öronen åt oss och ta kontakt med sjukvården om han inte börjar prata mer och mer ordentligt snart. De förstår nästan ingenting av vad han säger. Jag kan rent spontant tycka att de är stressade oftast och inte har tid att lyssna på vad han säger, vilket jag även kan förstå när man har så många barn. Det stora problemet är att han säger D istället för de flesta bokstäverna i början av ord, dum = rum, ditta = sitta, dusa = busa dina = mina eller tar bort första bokstaven om = kom . Alltså han kan säga de flesta bokstäverna för han säger dem i ord, men inte som första bokstav. Han dregglar även väldigt mycket. Det forssar ur munnen och han är konstant blöt. Försöker man få honom att säga sssss sitta istället för ditta, blir han väldigt stött och arg. Behöver vi söka kontakt med logoped eller hur ska vi förhålla oss. Ledsen mamma

Svar:

Hej! Jag blir faktiskt inte särskilt oroad utifrån din beskrivning. Att ha runt 50 ord innan 1,5 års ålder och därefter börja prata mer låter bra i mina öron. Att han sätter d i början av ord är relativt vanligt i utvecklingen och han är bara 2 år och 8 månader än så länge.

Din pojke kanske är något försenad med tanke på dreglingen men på din beskrivning så låter det inte som någon kraftig försening eller någon form av störning. Ge honom lite mer tid så kommer det nog att ta sig. Prata mycket med honom, upprepa det han säger på rätt sätt ”-datt”, ”-ja, en katt” Du kan som vuxen upprepa ordet flera gånger, men tvinga inte honom om han inte vill.

På dagis kan du kanske förklara att han sätter d i början av ord, har man förstått systemet så brukar det vara ganska lätt att förstå till slut. Ledsen mamma, du behöver inte vara ledsen, detta ordnar sig!

Maria, www.barnlogopeden.se

Fråga:

Hej! Vi har en 6-årig pojke som vi noterar upprepar stora delar av det han just sagt genom att tyst forma läpparna på samma sätt. Han kan säga: ”- Pappa ska vi bygga med lego?” och i sekunden som passerar efter säger han hela meningen igen med läpparna tyst. När vi frågar varför han gör så säger han att det ”bara blir så” och att han försöker inte att göra det, att det är som om orden ”ekar” inne i honom, säger han. Det är inte hela tiden han gör detta utan snarare i kortare meningar som exemplet ovan. Vad kan detta bero på? Mvh

Svar:

Hej! Jag kan nog inte ge något bra svar på varför han gör så, jag har ingen tidigare erfarenhet av det. Gör han det möjligtvis för att lyssna en extra gång på det han själv har sagt? För att se om det blev rätt och för att ”smaka” på orden. Eller gör han det möjligtvis som ett minnesstöd för sig själv? Eller är det hans hjärna som skickar budskapet två gånger? Som du ser får jag mest egna frågor runt detta och tyvärr inga svar. Men prata lite mer med er pojke om varför han gör det, sen kan man kanske lite försiktigt säga att andra inte brukar göra så. Mest för att det inte ska bli en vana som han möjligtvis kan bli retad för. Märks det inte särskilt mycket och det inte bekymrar er så kan nu ju också låta det vara, möjligtvis att det går bort av sig själv.

Vänligen Maria, www.barnlogopeden.se