När som helst blir Paula mamma för andra gången och Molly ska bli storasyster! Vi frågade henne hur graviditeten har varit, tankar kring förlossningen och förväntningarna inför att bli mamma till två.
Du är beräknad att föda i stort sätt när som helst – några förvärkar eller känningar ännu?
Yes, lillasyster i magen är beräknad till nästa vecka. 25e november. I helgen fick jag känna på förvärkar. Med tanke på min tidigare erfarenhet med Molly, när värkarna bara kom som ett paket på posten tre veckor tidigare trodde jag att förlossningen var på gång såklart. Fast de som jag kände som värkar blev inte värre. Vad nu tänkte jag. Då kom jag i underfund med att det måste ha varit det som kallas förvärkar. Bebis gottar sig i magen ett tag till och det känns helt okej!
Har den här graviditeten varit annorlunda mot den med Molly?
Både ja och nej. Alla graviditeter är unika. Jag har skonats från gravid-besvär och har under båda mina graviditeter mått bra och kunnat leva ett aktivt liv. Jag har aldrig känt mig begränsad bara för att jag varit gravid. Den stora skillnaden har varit att vara gravid utan att ha ett barn och att vara gravid och ha en liten tjej som kräver fullt fokus. Visst har jag varit trött, men då har jag inte kunnat lägga mig på soffan. Jag känner ett lugn nu. Med Molly var jag orolig hela, hela tiden. Rör sig bebisen? Oj vad händer om jag äter den här laxen? Hur känns det att föda barn? Hur är det att vara mamma?
”Nu går jag bara på min erfarenhet”
Jag har redan fått mina svar och litar mig på mig själv nu. Kanske på gott och ont. Som vi förberedde oss inför förlossningen med Molly. Läste om smärtlindring, gick på andningskurs och läste om förlossning. Nu går jag bara på min erfarenhet. Har egentligen inte förberett mig speciellt mycket, Det kanske blir att jag upplever denna förlossning som värre just för att jag inte gjort lika mycket förberedelse.
Paula med lilla Molly
Hur ser Molly på att bli storasyster?
Molly är idag 2,5 år. Hon har blivit mer intresserad av magen och lillasyster under hösten än vad hon var i våras. Molly har varit med i allt. Hon var med och bäddade sängen, när vi tog fram hennes gamla bebiskläder, hon tittar igenom lilla L:s låda med skallror dagligen och självmant kramar magen precis varenda morgon. Jag har inte tvingat på henne ett engagemang men precis som med allt annat låter jag henne vara delaktig. Vi umgås mycket med andra barn, både yngre och äldre.
När det kommer stora händelser tycker jag att det är smidigt att köpa böcker som handlar om det som komma skall. Vi har böcker hemma som handlar om tandläkarbesök, förskola, doktor och när man får syskon. Jag upplever det som att vi tillsammans kan avdramatisera och förbereda Molly lite mentalt genom att läsa och samtidigt prata om det som snart ska hända i vårt liv.
”Hon ska ha med sig tre ballonger. En till mig, en till lillasyster och en till sig själv”
Jag skulle vilja säga att Molly idag är fullt medveten om att det snart kommer en bebis. Hon säger att jag och pappa ska åka till sjukhuset och att doktorn ska hjälpa oss att få ut lilla L ur magen. Det allra viktigaste i hennes berättelse om detta är när hon själv ska få komma till sjukhuset och hälsa på. Då ska hon ha med sig tre ballonger. En till mig, en till lillasyster och en till sig själv.
I bloggen kallas bebisen för lilla L. Hur tidigt bestämde ni det?
Hennes namn var klart från start. Det är ett namn som följt med från när vi klurade ut namn till Molly. Vi hade ett pojknamn och ett flicknamn. Så under denna graviditet har vi aldrig haft några namn-diskussioner. Det enda vi bestämde oss för under graviditetens gång var hennes mellannamn Alma.
Hur ser du på att bli mamma för andra gången?
Jag ser det som helt fantastiskt. I och med mina två tidigare missfall har jag blivit mer ödmjuk i barna-frågan. Det är inte en självklarhet för alla. Man kan stöta på problem som blir något man kan må otroligt dåligt över. Både jag och Hugo ville ha ett till barn, men det gick inte. Det slutade bara i en massa, massa blod och drömmen om syskon rann iväg. Bokstavligen. Jag är oerhört tacksam gentemot livet att vi fick behålla den lilla varelse som just nu ligger i magen. Molly har berikat mitt liv och gjort precis allt till det bättre. Tänk då vad en till har för effekt. Mina barn och min familj är det som gör mig allra, allra lyckligast. Jag lever för min familj. Jag har alltid varit en familjär tjej men det var först när Molly kom som jag kände ett kall. Jag är gjord för att ha barn, mitt hjärta är stort och det som jag har fått uppleva det senaste 2,5 åren när jag har fått följa min dotters uppväxt har varit det finaste jag har varit med om.
Har du och Hugo någon målbild att tänka på under förlossningen?
Nej inte direkt. Vi hoppas givetvis att vi ska klara ytterligare en förlossning och att allt ska gå bra. Att bebis ska må bra och att det inte ska ta allt för lång tid att återförenas med Molly. Vi åker dit som ett par med ett barn. En familj om tre. Målet är att vi ska åka därifrån som en familj på fyra.
Vilka är/har varit dina absolut största cravings?¨
Jag har inte haft någon speciell craving. Det har varierat lite, det jag är sugen på. Nu mot slutet har jag knappt något aptit alls medans jag i början var hungrig precis hela, hela tiden. De gemmensamma med graviditeten med Molly är att jag är sugen på feta saker. Inte surt och inte sött. De bästa som finns är typ cheeseburgare från donken! En vän till mig ville ha citronjuice när hon väntade sin son. ”Aha men kul att du kör på lite juice medans jag vill ha burgare”. Det är så kul hur det skiljer sig, andra vill lukta på gummistövlar =)
Läs Paulas blogg här ››
