På Vimedbarn kan du möta andra föräldrar med samma intressen som du själv, du kan få hjälp med problem och du kan ventilera tankar och idéer med andra föräldrar eller blivande föräldrar i liknande situationer som du själv.
Med mängder av kategorier och ännu fler trådar blir det enkelt för dig att hitta likasinnade användare som du kan dela tankar med i forumet.
Besök Vimedbarns forum HÄR
Ibland blir familjelivet något helt annat än vad föräldrarna från början hoppats på. Grälen blir allt fler och allvarligare. Slitningar som tär. Skilsmässan är ett faktum. Vad man än trodde från början, vad man än hoppats på, hur man än har försökt. Det allra viktigaste är att försöka skona barnen från de allra värsta sammandrabbningarna och tänka på barnens välmående.
Många föräldrar plågas av dåligt samvete gentemot sina barn när de bestämmer sig för att skiljas. Hur ska det bli för barnen? Kan någon av oss bo kvar i bostaden? Kommer jag träffa någon ny, hur kommer den personen ta till sig mina barn? Det är sällan barnets önskan att föräldrarna ska skilja sig – även om det förekommer. Och det går inte att vifta undan eller att bagatellisera en skilsmässa. Den gör ont, samtidigt som den kan vara nödvändig, den enda utvägen.
Om det är möjligt, så försök att ni båda två är närvarande när ni ska berätta för ert barn att ni ska skiljas. Visa barnet att ni kommer att vara föräldrar båda två, även om er kärleksrelation har tagit slut.
När ett hem ska bli två måste många nya beslut till. Ett gäller var barnet ska bo. Både hos mamma och pappa? Lika mycket på varje ställe? Bara hos den ena föräldern? Många föräldrar vill låta barnet bestämma, kanske för att vara snälla mot barnet, men för nästan alla barn kan det vara omöjligt att svara på frågan. Att välja den ena föräldern framför den andra går inte. Kan man istället hjälpa barnet med att berätta hur det tänker, ställa frågor om hur det skulle bli att bo hos pappa, bo hos mamma så får man istället inblick i barnets värld och kan fatta ett beslut som man som vuxen är ansvarig för, inte barnet.
Vissa kommuner erbjuder även stöd för barn som är med om skilsmässa. En vanlig stödform är grupper för barn där barnet får träffa andra barn med liknande erfarenheter. De som arbetar på familjerätten brukar vara väl insatta i vilket stöd det finns för barn i just din kommun.
Alla kommuner är enligt lag skyldiga att erbjuda Familjerådgivning till sina kommuninvånare. De som arbetar som familjerådgivare har sekretess, det vill säga de får inte berätta vidare vad de har fått veta av dig och din partner under era samtal.
Molly, skrev Paula i ett SMS. Jag fastnade direkt för det, vi hade inga tjejförslag sen innan och varje namn vi hade tagit upp klingade inte bra i någons mun. Men så fort jag hörde Paula säga Molly så visste jag, berättar en upprymd Hugo.
Vi har inte fått prata med Paula än då hon är väldigt trött från förlossningen men hon hälsar att hon mår bra och tackar för allt stöd de fått i detta. Istället fick vi prata med Hugo som berättade hur de visste att Molly var rätt namn för deras dotter.
-Då jag var helt inställd på att det var en pojke så hade jag nästan övertalat Paula det också, vi smakade nästan bara på pojknamn är där hade vi massa förslag som verkligen var fina och som vi båda gillade, berättar Hugo. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle få en dotter och inga namn var fina nog om jag skulle få en liten flicka, fortsätter han.
En dag i vintras, när Paula och Hugo hade haft ett bråk om vad barnet faktiskt skulle heta försvann Hugo ut för att få frisk luft och rensa sitt huvud, piper telefonen plötsligt till och Paula har skickat ett SMS. -Det stod bara ”Molly”, det var allt. Jag visste direkt, där och då, att det var namnet på mitt barn om jag skulle få en dotter, berättar Hugo. Idag när jag ser vårt barn så undrar jag hur vi någonsin kunde tvivla på namnet, hon har alltid hetat Molly och inget annat, säger Hugo med ett stort leende på läpparna.
Läs Paulas blogg HÄR
Läs Hugos blogg HÄR
Eller finns det andra faktorer som är viktigare för hur föräldraskapet utövas och upplevs? Nyligen släpptes boken, ”Unga föräldrar – identitet, möjligheter och utmaningar” där man intervjuar mammor, pappor och deras i dag vuxna barn om sina erfarenheter av att vara ung förälder eller att ha unga föräldrar.
Hur har det unga föräldraskapet påverkat mödrars och fäders identitetsutveckling? Vilka strategier har föräldrarna använt för att hantera utmaningen att få barn tidigt i livet, och hur har omgivningen agerat? Hur har barnen upplevt det att ha unga föräldrar?
Genomgående visar både barnens och föräldrarnas berättelser att frågan om ålder ofta är av underordnad betydelse. I stället är det föreställningar om och förväntningar på kön som är avgörande för hur tonårsföräldraskap ”görs”. Boken lämpar sig för utbildningar inom sociologi, psykologi, socialmedicin, kulturvetenskap, barn- och ungdomsvetenskap och genusvetenskap. Den är också intressant för praktiker inom mödra- och barnhälsovård, på förlossningskliniker, inom socialt arbete och för kuratorer och psykologer.
En av de mest omskrivna unga mammorna som vi känner till är bloggerskan Micah som blev gravid som 14-åring och födde sin dotter vid 15 års ålder. Micahs liv har gått upp och ner och allt skriver hon om i bloggen, läs den HÄR.
Boken ”Unga föräldrar – identitet, möjligheter och utmaningar” kan du köpa HÄR.
Källa: Liber.se
