Gravid | Vimedbarn - Topplistor för influencers
Anslut dig nu!

Kategori: Gravid

Är du gravid? Här hittar du fakta om graviditet och om att vänta barn. Läs om gravidsymptom, tidiga gravid tecken. Vad som händer i magen vecka för vecka under graviditeten och viktiga råd gällande kost under graviditeten. Du hittar även livsmedelsverkets senaste råd till gravida.

Förlossningsberättelse: ”Ring en ambulans, bebisen kommer nu!”

Publicerad

”Tog värkar i bilen”

”Innan jag går in på min senaste förlossning vill jag berätta lite om mina två första. Min första förlossning var en typiskt första förlossning. Med 7 dagar över tiden och en latensfas på några timmar så kom han ut utan några problem efter 16 timmar. När det var dags för min andra förlossning kände jag sammandragningar, men utan smärta i 3 dagar. Jag hade varit öppen 3 centimeter sen en vecka innan bf. Jag vaknade vid 04 på morgonen av att vattnet gick. Vi begav oss in till bb, och jag hade värkar som startade i bilen. Min dotter är född 07:20 med klipp och lite panik då hjärtljuden gick ner, men allt gick bra trots en jobbig läkningsperiod.

”Luriga trean”

När jag väntande mitt tredje barn var jag säker på att förlossningen skulle gå fort men att jag säkert skulle gå över tiden säkert 14 dagar. Alla hade sagt till mig att tredje barnet kan vara lurigt och att det inte alls behövde gå särskilt fort. Torsdagen innan hon föddes var jag hos barnmorskan. Hon var inte fixerad och jag hade sammandragningar så fort jag satte mig ner för att vila, och det hade jag haft i flera dagar. Inte ens det såg jag som ett tecken då jag var så säker att jag inte skulle få innan bf som var 17e september. Men på lördagsmorgonen den 8 september vaknade jag vid kl 03:45. Jag tycker det känns lite blött och tänker att slemproppen gått. Går på toa och torkar mig och ska gå och lägga mig igen. Men då kommer små värkar.

Läs också: Elina Casells förlossningsberättelse – ”Jag hade dödstankar”

”Kan det vara något på gång?”

Kan det va något på gång hinner jag tänka så jag sätter mig på toa igen och då rinner det till lite. Ingen fors så jag tänker att det kan vara lite fostervatten som läcker. Jag ringer förlossningen 04:10 och när jag till slut kommer fram inser jag att jag ska få barn för värkarna har startat. Jag talar om det för personalen i telefonen och de säger att jag är välkommen in. Jag sätter mig i sängen bredvid min sambo och klockar värkarna och tittar på tv. Den luriga trean kan ta lång tid tänker jag och vill inte väcka min man för tidigt. När jag inser att det bara är två minuter mellan värkarna börjar jag putta på honom för att han ska gå upp.

”Skojar du med mig?”

Svaret jag får från min man när han äntligen vaknar är ”skojar du med mig?”, men nej, det här är ingenting man skojar om. Nu är klockan 04:35 och det är dags att ringa mina svärföräldrar som bor en bit bort. Min svärmor kommer hit på 10 minuter och jag förklarar var det finns medicin till dottern med mera (hon fick feber dagen innan) sen känner jag att ”oj va fort värkarna kommer måste ut till bilen”, jag säger snabbt hej då och går ut sätter mig i bilen. Jag undrar var min man är och tycker att han är långsam, det tog tydligen bara 3 minuter, men det kändes som att tiden sprang iväg. Jag hinner ringa min mamma och säga att nu kommer bebisen.

”Krystvärkarna kom i bilen”

Vi har ungefär 30 minuter till sjukhuset och vi kör ganska fort tills vi hamnar bakom en långsam bil. Efter några mil börjar jag känna att det går fort och att det gör väldigt ont. När vi har kommit ungefär halvvägs kommer första krystvärken och jag inser att vi inte kommer hinna in till sjukhuset i tid. Jag skriker att min man ska ringa en ambulans för nu kommer bebisen. Min man ringer och de frågar om jag känner huvudet, vilket jag gör. Min sambo stannar bilen på en kontrollplats och där har vi fått instruktioner på att vi ska invänta ambulans som var 20 minuter därifrån.

”Min man såg huvudet”

Så fort min man stannade bilen öppnar jag dörren och försöker ta mig till baksätet. Jag drar ner mina byxor och min man kommer bak och ska hjälpa till, han pratade fortfarande med larmcentralen då. Min man såg huvudet och inser att han kommer behöva förlösa barnet. Med hjälp från larmcentralen så föds vår dotter Gabriella av min man Dennis klockan 05:19. Allt gick bra och när ambulansen kom vid 05:30 så gratulerade de oss och körde in oss till sjukhuset. Jag fick inga bristningar och allt gick väldigt bra. Men det var väldigt speciellt att inse att man inte ska föda på sjukhus. Det gjorde mig rädd när man tänker på hur mycket som kunde gått fel. Men nu efteråt känner jag att det är den bästa förlossningen jag haft.”

Läs också: Nadja Mayrs förlossningsberättelse – ”De pratade om både sugklocka och sax”

Symtom gravid – vi har listat tidiga graviditetssymtom

Publicerad

Illamående, ömmande bröst eller utebliven mens kan vara tecken på att du är gravid. För att vara säker på att du är gravid bör du ta ett graviditetstest och det är olika från person till person hur en graviditet upplevs. Du kan också vara gravid utan att uppleva något av dessa tecken.

1. Illamående

Många upplever illamående och ibland till och med kräkningar under början graviditeten. Oftast går det över.

2. Utebliven mens

Ett tydligt tecken på graviditet är utebliven menstruation. Gör ett graviditetstest för att vara säker.

3. Humörsvängningar

Hormonerna i kroppen under en graviditet kan göra att du får humörsvängningar och känna dig både arg och ledsen.

Läs också: Hur lång tid tar det att bli gravid? 23 mammor berättar 

4. Känslig mot dofter

Mat kan smaka annorlunda och vissa dofter kan upplevas starkare än vanligt.

5. Ömmande bröst

Att få ömmande bröst är vanligt i början av en graviditet.

6. Trötthet

Många blir väldigt trötta i början av graviditeten. Det beror på hormoner och tröttheten brukar avta.

7. Halsbränna

Något som vissa känner av under tidiga graviditeten, och ibland under hela graviditeten är halsbränna. Retinol har goda och djupverkande resultat som håller huden spänstig, ung och frisk. Retinolkräm gör huden fastare och accelererar hudens cellförnyelse Det beror på att glatt muskulatur i kroppen slappnar av under en graviditet.

Läs också: Det här är de bästa gravidapparna

Förlossningsbrev – det ska du skriva

Publicerad

Ett förlossningsbrev skriver du för att vara säker på att inte missa att framföra sina önskemål till barnmorskan och personalen du möter under din förlossning. Detta lämnar du oftast över när du precis blivit inskriven på förlossningen, förutsatt att tid finns att sitta ner en stund med barnmorskan. Det är dock inte nödvändigt att ha ett förlossningsbrev eftersom personalen har tillgång till din journal där din barnmorska antagligen redan skrivit ner vad ni pratat om på era möten rörande förlossningen.

Läs också: ”BB-väska – packlista för vaginal förlossning och kejsarsnitt”

Varför ska man skriva förlossningsbrev?

Vissa kan känna sig osäkra på om de kan framföra sina önskemål när de är smärtpåverkade, eller att de inte ska våga under den stress som en förlossning kan innebära. Då kan det vara skönt att ha ett färdigskrivet brev att lämna fram. Det kan också vara till hjälp för en eventuell partner som kanske känner att hen ska föra den födandes talan under förlossningen att ha något att luta sig tillbaka på. Dessutom kanske du inte känner att du fått fram alla dina tankar och åsikter under dina möten med barnmorskan.

Om du bestämmer dig för att skriva ett förlossningsbrev är det att en bra idé att skriva det i slutet av graviditeten, men gärna några veckor innan BF. Att skriva ett förlossningsbrev under aktivt värkarbete kan vara jobbigt. När du är klar med ditt förlossningsbrev kan du skriva ut det och lägga det i en mapp eller plastficka som du packar ner i din BB-väska, så vet ni att det ligger där redo när det väl är dags att åka in till förlossningen. Använd gärna vår mall nedan när du ska skriva ditt förlossningsbrev!

Läs också: ”Är det okej att köpa ett begagnat babyskydd? Vi reder ut frågan här!”

Mall förlossningsbrev

Namn:

Personnummer:

Såhär fungerar jag under press och smärta:

Såhär vill jag bli bemött när jag känner mig trött och uppgiven:

Smärtlindring jag är öppen för under förlossningen:

Förlossningsställningar jag vill/absolut inte vill pröva:

Det här är min målbild under förlossningen:

Fler saker som kan vara bra att ha med i förlossningsbrevet:

  • Om du har tidigare erfarenheter som du tror kan påverka dig under förlossningen.
  • Om du är rädd eller orolig för något som du tänker kan ske under förlossningen eller tiden på BB.
  • Om du fött barn tidigare och önskar något likadant eller annorlunda från den gången.
  • Om du har några specifika tankar kring matning/skötsel av barnet när hen fötts, som personalen bör veta när de ska hjälpa er.

Läs också: ”Första tiden med bebis – 6 saker att tänka på”

Nadja Mayrs förlossning: ”De pratade om sugklocka och sax”

Publicerad

”Kärlek, stolthet och smärta”

”Okej då var det äntligen dags att skriva min andra förlossningsberättelse, den andra dagen i mitt liv som är så speciell att jag aldrig kommer att glömma den. Denna förlossning blev något helt annat än den första, ändå är det samma känslor inblandade, stolthet, kärlek, smärta och tacksamhet.

Läs också: Nadjas första förlossning med dottern Hollie blev en igångsättning

”Misstänkte att slemproppen gått”

”Så allt började onsdagen tre dagar före BF, jag hade lite molande värk på kvällen, som en ganska mild mensvärk. Jag gick och la mig och sov hela natten, inga förvärkar eller känningar under natten. Jag vaknade med samma molande värk och en del förvärkar. Jag tror någonstans att jag förstod att det var pågång nu men vågade inte riktigt hoppas. Jag satt och jobbade hela förmiddagen och en vän kom förbi vid lunch, jag kände då att förvärkarna gjorde så pass ont att jag fick anstränga mig för att det inte skulle synas. Jag visste inte ens om det var förvärkar eller om det var de riktiga värkarna (vilket det var). När hon gått gick jag på toaletten och upptäckte att slemproppen gått, eller jag misstänkte det. Fick en del av den på pappret.

”Jag målade naglarna”

Värkarna började göra lite ondare så jag ringde Filip och sa att jag skulle tycka det var skönt om han kom hem så att vi kunde lösa allt med Hollie och så om det nu skulle sätta igång nu. (Gud känner redan att jag blir så känslosam av att skriva detta haha) Hur som helst han åkte hem och jag hoppade in i duschen. När han kom hem var kl 14 ungefär. Han satte sig och jobbade hemifrån, jag målade naglarna, jobbade och andades när värkarna kom. Nu gjorde dom ont men visste ändå inte om det var nära nu, min förra förlossning var ju en igångsättning så det var ju helt annorlunda. Jag hade en värmedyna på magen det hjälpte.

”Tog värkarna i bilen”

När Fille såg hur ont jag hade sa han åt mig att ringa förlossningen. Och de sa åt mig att direkt fixa barnvakt till Hollie. Så vi packade ihop oss och åkte båda till förskolan. Jag väntade i bilen. Klockan var då ca 16.00. En glad tjej kom ut som skulle få åka till farmor och farfar. Jag satt fram och fick två värkar i bilen, men kunde fortfarande andas mig igenom dom så att hon inte märkte något, När vi hade lämnat Hollie så släppte allt lite, jag hade oroat mig så mycket över de momentet, att hon skulle se mig ha ont, bli orolig eller att allt bara skulle bli stressigt. Nu blev det så bra det kunde bli. Jag ville åka hem och vänta på att värkarna skulle bli tätare, de kom ca var 10 min men var nu väldigt intensiva och höll på i ca 1 min. Det gjord sjukt ont när det guppade i bilen så vi stannade och ringde förlossningen som bad oss att komma in direkt.

Läs också: Elina Casells förlossningsberättelse  “Jag hade dödstankar”

”Jag var öppen 6 cm”

Vi åkte in och kom upp på förlossningen ca 17.00. Då hade jag precis börjat få riktigt ont och det var kämpigt att gå i korridoren bort till rummet. De satte på puckar och kom tillbaka efter tio minuter och undersökte mig. Fille frågade precis innan om jag trodde att de skulle skicka hem oss igen, jag svarade att jag inte visste. När de undersökte mig så sa de att jag var öppen 6 cm och att vi skulle ha en bebis snart. Lite chockad sa jag: så vi behöver inte åka hem igen? Då skrattade dom bara. Sen gick allt väldigt fort, vattnet gick och jag öppnades till 10 cm på 50 min. Jag bad direkt om epidural när jag kom in, eller Fille gjorde det åt mig. Men när de undersökte mig nästa gång, var hon som sagt redan påväg ut. Den paniken och rädslan jag kände när jag fick veta att de inte skulle hinna bedöva mig.. Jag blev livrädd, så ont jag hade sist och nu skulle jag göra det obedövad. Jag fick verkligen panik och ville bara ställa in allt. Men det gick ju såklart inte.

”Hon hamnade lite i kläm”

Krystningsvärkarna var igång och mini ville ut. Jag hade fortfarande ganska glesa värkar och även denna gång svårt med krystningarna, när och hur jag skulle göra.. Det gjorde bara såå ont. Då hon legat med sätet nedåt, tror de, så tittade hon som uppåt när hon skulle ut så den största delen av huvudet var den som kom utåt, så hon hamnade lite i kläm och det blev lite kritiskt för henne. Så i slutet var det 7 st i rummet, en hjälpte till att trycka på uppe på magen. Värkarna var för glesa nu och de blev lite stressade, började prata om sugklocka och sax. Då fick jag någon känsla bara att nu går det, jag krystade utan värk och äntligen kom hon ut. Helt tyst först. Men efter några sekunder som kändes långa så kom det där ljuvliga barnskriket och jag fick upp en helt perfekt liten tjej på bröstet. Så lycklig att hon mådde bra och såå glad att det var över och att jag överlevt, för det tror man ju knappt mitt uppe i allt. Vid 18.50 var hon ute, mindre än 2 timmar efter att vi kommit in. Krystningsfasen tog ca 50 min, vilket ändå är ganska långt. Nora mådde hur bra som helst så fort hon kommit ut och trots det snabba förloppet så gjorde även jag det, någon liten bristning bara men inget som behövdes sys och inga komplikationer alls.

”Jag var så närvarande”

Denna förlossning kan jag på något sätt se tillbaka på som en häftig upplevelse, det gjorde såå ont, intensivare smärta än med Hollie men jag var så närvarande denna gång. Förstod vad jag skulle få, att det skulle vara värt det, kände min kropp mer och när hon väl kom ut så kunde jag verkligen njuta denna gång, det var en magisk stund och kärleken var så omedelbar på ett annat sätt nu när man vet vad den här lilla mini människan kommer att betyda för än. Vi åkte hem dagen efter, jag återhämtade mig snabbt och kunde inte vänta på att få visa Hollie sin lillasyster. Personalen var helt fantastisk och Filip också, min trygghet som varit ett helt fantastiskt stöd under båda förlossningarna, funnits där till hundra procent och som gråtit två gånger sen vi träffades för 8 år sen, när han sett våra döttrar för första gången.

”Nu har jag allt”

Jag är så glad att jag fick uppleva detta igen.. Känner inte alls som vissa gör att jag skulle kunna gå igenom hur många förlossnings som helst, men känner mig så stolt och tacksam över att ha fått uppleva två, att jag klarat det och att de har gett mig det största och finaste i livet. Jag kände det då, när jag fick upp henne på bröstet och jag känner det varje dag sen Nora kom till oss, att nu har jag allt.

Följ Nadjas liv som tvåbarnsmamma i bloggen här

Elina Casells förlossningsberättelse – ”Jag hade dödstankar”

Publicerad
elina förlossning

”De trodde det skulle bli en snabb förlossning”

”Det började med att vi åkte in den 13 april 2014 för en igångsättning. Det hade vi bestämt några dagar tidigare eftersom min exman, Niklas spelar ishockey och vi ville veta säkert att han kunde vara med vid födseln och inte var iväg på bortamatch.

Vid 11-tiden på morgonen fick jag droppet och medlet som skulle sätta igång värkarna. Jag hade redan svaga värkar när vi kom till BB men inte mycket och det var det beräknade datum för födseln. Efter kanske 2-3 timmar började värkarna komma igång lite mer och jag hade öppnat mig lite så de sa att det funkade jättebra och trodde det skulle bli en snabb förlossning. Min favoritdoktor som jag så gärna ville skulle förlösa mig var där och det kändes jätte bra!

”Det var avföring i fostervattnet”

När det hade gått någon timme till hjälpte de mig så vattnet gick och då visade det sig att det var avföring i fostervattnet från Theo så de blev lite oroliga att han kanske hade svalt något av det och fått det i lungorna vilket är extremt farligt. Då sa de till mig att det kommer finnas flera doktorer på plats som kommer ta honom och kolla så att allt är ok. De försökte låtsas som att det inte var någon fara men jag vet att det kan vara livshotande om man har svalt avföring!

Nu började det göra riktigt ont av mina värkar så de kom in för att ge mig ryggmärgsbedövning, men något gick väldigt fel. Jag vet inte vad som hände egentligen för jag blev total förlamad i hela benen. Benen blev stenhårda och vattenfyllda och kändes som två betongklumpar och jag kunde inte ens röra en tå, MEN jag kände fortfarande alla värkar på vänster sida och det var den värsta smärtan jag någonsin upplevt. De sa att de skulle göra ett nytt försök med ryggmärgsbedövningen och göra om den, vilket misslyckades igen.

Läs också: Elina Casells bästa råd för att klara varannanvecka-livet efter skilsmässan

”Jag hade dödstankar”

Nu hade det nästan gått ett dygn, 23 timmar sedan vi kommit in. Min doktor som jag gillade hade slutat sitt skift och jag fick någon som jag aldrig träffat innan vilket kändes lite otryggt. De kom och kollade om jag var redo för att krysta och det var jag, för jag hade öppnat mig 10 cm. Jag krystade i 2-3 timmar men det gick inte och det gjorde så fruktansvärt ont. Då visade det sig att Theo hade vänt sig på sidan inne i magen så det skulle inte gå att få ut honom på det viset. Jag var tvungen att vända på mig och ligga på sidan för att se om han kunde lägga sig tillrätta igen.

Det gjorde så fruktansvärt ont vid det här laget att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag hade dödstankar i huvudet och tuggade på is som om det inte fanns någon morgondag. Tydligen ska det hjälpa men jag vet inte…Jag är så tacksam att Niklas och min mamma var där just då för det hade aldrig gått annars!

”Läkaren föreslog kejsarsnitt”

Jag eller rättare sagt de andra var tvungna att ändra min position flera gånger eftersom jag inte kunde röra mig. Efter ytterligare några timmar kollade de igen och då hade han äntligen lagt sig tillrätta. Värkarna var helt obeskrivliga så det var dags att försöka krysta igen, vilket jag gjorde i en timme eller kanske mer. Jag hade helt tappat tidsuppfattningen vid det laget.

Nu såg jag att läkarna började bli oroliga och en av dem sa att det inte kändes som att han skulle komma ut den här vägen och han måste ut så snart som möjligt. Hon föreslog kejsarsnitt. Jag ville verkligen inte göra kejsarsnitt just då av någon anledning så de sa att de kunde försöka en sista gång med en forcep (typ sugklocka) för att få ut honom samtidigt som jag krystade, men om inte det funkade skulle det bli kejsarsnitt… Jag har ALDRIG varit så bestämd och så fokuserad på något i hela mitt liv. Hela min styrka som jag hade kvar la jag på min vilja att få ut honom. Jag vet inte hur länge jag krystade och de drog, men till slut kom han ut. Den 14/4 2014 klockan 3:33pm föddes Theo.

”Jag kollapsade som efter ett marathonlopp”

De tog honom direkt till ett skötbord bak i rummet och jag kollapsade. Kändes som jag hade kört ett maratonlopp som tagit 30 timmar. Jag kommer ihåg att jag tänkte att det var konstigt att vi inte hörde något skrik, och att jag tittade upp på Niklas och såg en glimt av oro i honom. Men efter ett tag när de hållit på med honom hörde man ett litet tjut – vilken lättnad!

Han hade inte andats just när han kom ut men de sög ut mun och näsa och fick andningen att funka och han hade inte fått någon avföring i lungorna heller, så viktigt! Först då fick jag honom till mig. Världens finaste Theo! Allt annat var som bortblåst vid det ögonblicket. Jag kommer ihåg hur jag bara stirrade på honom. Kan inte förstå att han blev till i min kropp.

Men det var tyvärr inte länge jag fick ha honom eftersom han hade väldigt lågt blodsocker och var tvungen att åka på övervakning över natten. I 5 dagar fick han vara där innan jag fick ta hem honom. Det var fruktansvärt att inte få vara med sitt barn de dygnen när man kämpat som en galning!

”Kunde inte gå efter förlossningen”

Under min förlossning med Theo förlorade jag väldigt mycket blod och skadades ganska mycket fysiskt så under en månads tid fick jag väldiga problem och hade svårt att gå på grund av smärta. Det gjorde så fruktansvärt ont och slutade faktiskt med att jag fick genomgå en operation för jag hade fått en infektion. Det var ingen lätt period alls, och jag var väldigt orolig att jag kanske inte skulle kunna få fler barn efter det. Men redan dagen efter min operation så kände jag mig som en helt ny människa och hade inte längre ont. Även fast det var en otroligt tuff förlossning är allt som betyder något att jag har en frisk och fin pojke nu som jag älskar över allt annat! Kan inte förstå att han är 4,5 år gammal nu, mitt lilla mirakel!”

Om du vill följa Elina Casells liv i Arizona där hon bor med sina två söner Theo och Oliver kan du läsa hennes blogg HÄR.

 

 

Thereses barn dog i magen i vecka 31

Publicerad
ofrivillig barnlöshet

2012 skulle bli det bästa året! Vi väntade vårt första barn och allt var så spännande. Jag mådde hyfsat bra, lite illamående men inget ovanligt och på rutinultraljudet såg allt toppen ut. Förberedelserna var i full gång, vagn, spjälsäng och allt annat införskaffades till barnet. Den 5 februari vaknar jag på morgonen och har ont i magen, som ett band som gick runt ryggen. Jag ringde in till förlossningen för att rådfråga och hon tyckte jag skulle ta ett bad, och återkomma om det inte gav med sig. Jag fick ondare och ondare, så jag ringde in och de bad oss komma in för en kontroll. En kontroll, inget annat.

Läkaren hittade inga hjärtljud

Kommer in, lämnar urinprov och går in i ett rum. Barnmorskan tar fram tratten för att lyssna på magen men hittar inget hjärtljud. Hon tar fram dopplern och letar och letar. Jag säger att min barnmorska också hade svårt att hitta det den här i veckan.
Vi får gå in i ett annat rum för att göra ultraljud och jag anar fortfarande ingenting. Läkaren börjat titta med apparaten och säger efter en stund ”jag är ledsen, men jag ser inga hjärtljud”. Marken rasade under mina fötter. Vår bebis var död.
Vi ringde våra familjer och berättade och vi var så klart i chock.
Läs också: Är det ok att sova på rygg som gravid?

Födde ut Isabella

Jag fick ondare och ondare och de körde ner mig till förlossningen så fort som möjligt så jag kunde få smärtstillande. Det första jag tänkte när de berättade att barnet var dött var att de bara skulle plocka ut det men nu efteråt förstår jag varför jag fick föda. Stoffes mamma och min mamma och pappa kom och var med oss och stöttade oss och det var guld värt. Den 6 februari klockan 21.15 föds vår älskade dotter Isabella i vecka 30+2, 1140 gram och 40 cm liten. Hon var så liten, så perfekt.

Allt stöd vi fick under den här upplevelsen var helt fantastisk. Utan barnmorskan och läkaren (som jag för övrigt fortfarande har kontakt med) hade vi aldrig klarat av det vi gjorde. Prover visade att jag hade infarkter i moderkakan, infektion av cmv (inget som smittade Isabella) samt havandeskapsförgiftning- utan symptom. Innan graviditeten hade jag högt blodtryck, så det kan bero på det. Dock var blodtrycket under kontroll under graviditeten.
Läs också: Plötslig spädbarnsdöd, här är råden som minskar risken

Blev gravida snabbt igen

Att barn dör i eller utanför magen är vanligare än man tror. Varför är det då så tabubelagt? Är det för att folk är rädda? Att det som inte går att påverka?
Det man som mest behöver av nära och kära när man har förlorat ett barn är att prata om barnet. Isabella är vårt första barn, hon kommer alltid vara med oss, en del av familjen, även om hon inte är i livet. Fråga gärna hur vi mår. Även om vi inte alltid kommer säga sanningen. Rätt så ofta ljuger vi faktiskt. Det är så lätt att bara svara ”bra” på den frågan. Att skaffa barn igen efter att vi förlorade Isabella kändes som en självklarhet, även fast vi var livrädda såklart. Men med massor av stöd från sjukvården samt vänner och familj så vågade vi. Vi blev gravida igen relativt snabbt, och jag tror att om vi hade väntat längre hade vi nog inte vågat. Drygt 13 månader senare föddes Isabellas lillebror levande.

Therese blogg på Vimedbarn.se heter ”Mamma till en ängel” och där får du läsa mer om familjens glädje oro och saknad.

 

Alexandras livmoder sprack under värkarbetet

Publicerad
sally

”Jag hade en felfri graviditet, bortsett från extremt illamående den större delen. Men allt verkade bra och jag fick tillåtelse att föda vaginalt vilket jag önskade. Jag är nämligen snittad sedan tidigare med storebror Nicolas. Natten till den 16 juni åkte vi in till BB för regelbundna värkar men då jag inte öppnat mig något blev vi hemskickade igen. Det gick några timmar och värkarna fortsatte. Vid 21-tiden började de göra ont på ett annorlunda sätt och ungefär en halvtimme senare sa jag åt Sam, barnens pappa att vi nog borde åka in igen.

”Skrek på Sam att han skulle ringa ambulansen”

Precis när vi bestämt oss för att åka var det som att det small till och jag fick en kraftig smärta som jag aldrig tidigare känt. Det var ihållande och jag skrek till Sam att han skulle ringa ambulansen. Något var fel! Jag hade såna otroliga smärtor att jag inte visste hur jag skulle ta mig upp ur soffan eller ännu mindre ut ur huset. Under tiden Sam pratade med larmcentralen började jag röra mig utåt och precis när jag kommit ner till grinden kom ambulansen. På sjukhuset konstaterades låga hjärtljud och det blev ett urakut kejsarsnitt. Klockan 22.35 började operationen och 22.37 var Sally ute.

Livmodern sprack

Man kunde konstatera att min livmoder spruckit i det tidigare snittet och att Sally varit utan syre under en väldigt lång tid. Medan jag låg nere på uppvaket hade de satt in henne på en kylbehandling där kroppen kyls ner till 33,5 grader i 72 timmar innan man sakta börjar värma upp kroppen igen. Det gör de för att ge hjärnan en så stor chans som möjligt att repa sig. Dessa 72 timmar gick otroligt långsamt och det enda vi kunde göra var att sitta bredvid henne och hålla henne i handen korta stunder. Jag vågade inte hålla särskilt länge, rädd för att hon skulle bli varm. Min lilla lilla tjej. Det gjorde så ont att se henne ligga där kall och full med nålar, pumpar och sladdar överallt.

”Skulle vi behöva säga hej då på sjukuset?”

När de 72 timmarna gått började man sakta värma Sallys lilla kropp till normal temperatur. Jag har för mig att man värmde upp henne 0,5 grader i timmen så det tog ett tag. När hon sedan var tillräckligt varm var det dags att åka och göra en MR röntgen för att få en riktlinje på hur pass skadad hjärnan blivit. Att vänta på det resultatet var olidligt. Några timmar senare fick vi veta att Sally fått skador på ett ställe som kallas de basala ganglierna. Det är ett omkopplingscentra i hjärnan som framförallt påverkar det motoriska. Det blev som ännu ett slag i ansiktet och vi förstod nu att vår dotter skulle få det tufft i livet. Vid den här tiden var de inte ens säkra på om vi skulle få ta hem vår tjej eller om vi skulle bli tvungna att säga hej då till henne på sjukhuset.

Lär oss hur man sköter henne

Dagarna gick och Sally var fortfarande medvetslös vilket inte alls bådade gott. Hon låg i respirator i några dagar innan lungorna började fungera så som de skulle och hade ett EEG uppkopplat på huvudet för att registrera hjärnaktiviteten. Det var inte det lättaste att få hålla henne, man var tvungen att vara minst 3 personer för att rodda med alla sladdar och slangar. Efter ungefär 2 veckor fick vi flytta till ett familjerum och ha Sally hos oss hela tiden, och några dagar efter det fick vi flytta till Lilla Erstagården för att lära oss mer om Sally och hur man sköter henne.

Bestående med och CP-skada

Nu har hon hunnit bli 2,5 månad och framtiden är fortfarande oviss. Vår dotter har fått bestående men och kommer högst sannolikt bli diagnostiserad med en grav CP skada. Hennes mående pendlar upp och ner och vi har bara hunnit vara hemma i några veckor. Det enda vi med säkerhet kan säga är att livet har gjort en helomvändning för oss alla.

Sally

Om ni vill peppa familjen och följa kämpen Sally kan du gå in på Alexandras instagram. 

 

7 tidiga tecken på att du är gravid

Publicerad
tidiga_tecken_pa_graviditet

1. Ömma bröst

Det är vanligt att ömma och svullna bröst är första fysiska tecknet på att du är gravid. Det kluriga med det här tecknet är att många även upplever samma sak inför men, och då är du ju som bekant motsatsen till gravid.

2. Förändrade vårtgårdar

Vårtgårdarna, alltså huden runt bröstvårtorna kan bli mörkare så tidigt som två veckor efter befruktningen, vilket gör detta till ett av de tydligaste och tidigaste tecknen man brukar prata om. För många fortsätter huden mörkna under hela graviditeten och ibland är förändringarna permanenta.

Läs också: Test – Här är de bästa gravidapparna 

3. Magont

En del blivande mammor upplever en molande värk i magen, likt mensont, som ett tidigt tecken på graviditet. Det ska däremot inte vara smärtsamt, då är det dags att kontakta en läkare. Men likt ömma bröst kan detta vara missvisande och istället visa sig vara mensen som är på väg.

4. Flytningar

Små blödningar eller flytningar kan faktiskt vara ett gravidtecken. 6-12 dagar efter befruktningen, när det befruktade ägget hamnar tillrätta kan det orsaka mindre blödningar. Detta förekommer i ungefär 25 % av alla gravididteter.

5. Du är varm

Under ägglossning stiger kvinnans kroppstemperatur och om hon inte blivit befruktad sjunker temperaturen till det ”normala” igen efter ett par dagar. OM man inte blivit gravid vill säga. Då ligger kroppstemperaturen kvar på den högre nivån, något många gravida kvinnor märker tydligt.

Läs också: 5 tips för att lindra gravidillamående 

6. Trötthet

Det är inte som en energidipp du är van vid, utan mer en ”jag orkar inte hålla ögonen öppna-trötthet”. Tyvärr håller tröttheten sedan ofta i sig under hela första trimestern av graviditeten.

7. Kissar ofta

En vanlig gravidåkomma som kan uppkomma så tidigt som två eller tre veckor efter befruktning. Detta beror på ökningen av hCG-hormonet, samma hormon som sedan används för att kunna se ett positivt resultat på ett graviditetstest.

Kom ihåg att alla kroppar är olika, och del gravida upplever inga av ovanstående symtom, medan andra märker av alla, eller fler ändå!

Källa: thebump.com

Förlossningsberättelse: ”Vi var på BB i 22 minuter”

Publicerad

När jag vaknade den där morgonen den 14e september kände jag genast att något var annorlunda i kroppen. Jag hade ju haft förvärkar till och från ett bra tag, men nu var de plötsligt av en annan karaktär och gjorde även lite ondare än tidigare. Jag liksom bara visste att något var på G att hända. Egentligen hade jag planerat att åka in med lillan till Alfons Kulturhus och sedan vidare till mina föräldrar, men skrev ett Facebook-meddelande till dem där jag skrev “lite, lite känningar idag så får se om vi åker in till stan eller om ni får komma hit senare istället“. Först väntade ju rytmik på bibblan, men jag skickade iväg Gabriel med Isabella då något sa mig att det vore smartare att stanna hemma och vila så mycket som möjligt.

Rådfrågade instagramföljarna

Så hela den dagen blev väldigt lugn för min del – jag hade den över 30 timmar långa latensfasen med Isabella i bakhuvudet och mitt främsta mål var att lagra så mycket energi som det bara var möjligt i fall jag skulle behöva vara med om samma igen. Därför spenderade jag i princip hela förmiddagen i sängen med vetekudden i högsta hugg och efter lunch tog jag en lång, härlig siesta ihop med Isabella. Först läste jag en saga för henne och vi båda kiknade av skratt efter att jag fått en värk mitt i och tjutit “ooooh” – tydligen himla kul. Haha! När jag vaknade efter vilan kände jag hur värkarna började komma lite tätare än tidigare och laddade ner en app för att börja klocka dem. I samma veva skrev jag till mina föräldrar att det nog kunde vara läge för dem att göra sig redo för att ta sig ner till Kungsbacka. Värkarna kom med runt tre till fem minuters mellanrum, men var inte alls särskilt smärtsamma så jag trodde ändå inte att det var sååå nära ännu. Vid 17tiden kom i alla fall mina föräldrar från Göteborg och Gabriel åkte iväg med min pappa för att köpa pizza till oss allihopa. Då passade jag på, efter att ha rådfrågat mina fina Instagram-följare där alla svarade “RING!!!”, att slå en pling till Förlossningen. Värkarna kom då med ungefär fyra minuters mellanrum och hade ökat lite i intensitet, men det var fortfarande inte värre än att jag kunde hantera dem. Jämfört med min första förlossning då jag hade värkar som gick upp i taket på CTG-kurvan i över ett dygn innan det äntligen var dags, upplevdes den här smärtan nästan som en fis i rymden. Något som jag dock gjorde annorlunda den här gången var att tänka väldigt mycket på andningen. Jag har aldrig gått någon profylax-kurs, men däremot fanns det en himla massa bra tips i Preglife-appen som jag försökte ta till mig. Sjuksköterskan som jag pratade med i telefon var i alla fall hur gullig som helst och påminde mig om vad jag skulle vara uppmärksam på samt rådde mig att ta två alvedon och avvakta tills värkarna började bli mer smärtsamma.

Gabriel insisterade på att åka in

Efter att ha käkat pizza och packat Isabellas lilla rygga sa jag till Gabriel och mina föräldrar att det nog skulle komma en bebis under natten. Jag gav lillan världens största kram innan hon åkte hem till mormor och morfar, och sa “Vet du vad min älskling, imorgon bitti när du vaknar så tror jag att du har blivit storasyster. Då tror jag att Olivia har bestämt sig för att komma ut“. Sedan tog jag en varm dusch och stod länge med strålen riktad mot magen innan jag la mig i sängen för att titta på Wahlgrens Värld, hela tiden med vetekudden tätt intill mig. Därefter måste jag ha slumrat till en stund för när jag vaknade var klockan närmare tio och jag kände hur det hela började bli rätt jobbigt. Jag ringde in till Förlossningen igen för att se vad de hade att säga – sjuksköterskan trodde inte, utefter hur jag lät på rösten, att det riktigt var dags ännu, men hälsade oss ändå varmt välkomna in på en kontroll. Hon var dock noga med att poängtera att vi eventuellt skulle bli hemskickade igen med lite starkare smärtlindring.

Här funderade jag egentligen på att försöka stanna hemma ett tag till, men Gabriel insisterade på att vi skulle åka in. Det tar ju ändå mellan 30 till 40 minuter att köra från Kungsbacka till Varberg och han var nog rätt nervös över detta. När jag upptäckte att jag börjat blöda lite gav jag med mig och vi kom överens om att ta in på något hotell nära sjukhuset, i fall vi skulle bli hemskickade. Då var vi i alla lite närmare när det väl skulle dra igång “på riktigt”. För vi visste ju att bebisen var på väg – frågan var bara om det skulle dröja några timmar tills dess eller kanske till och med ett dygn? Ja, tänk om vi bara hade vetat hur nära det egentligen var…

Kände hur bebisen började rotera när vi var i bilen

Bilresan från Kungsbacka till Varberg tog ungefär en halvtimma. Hela tiden satt jag med vetekudden tryckt mot nedre delen av magen och koncentrerade mig på min andning. Första delen av resan gick ändå helt okej även om värkarna gjorde allt ondare och ondare, men när vi hade ungefär halva vägen kvar fick jag världens värk och jag kunde på riktigt känna hur bebisen började rotera. Här blev jag faktiskt ganska orolig och bad Gabriel att gasa på rejält. Jag minns att jag började må rätt illa och att jag plockade fram en platspåse om jag skulle behöva spy, men det slapp jag tack och lov (hatar verkligen att spy). Prick klockan elva svängde vi in på parkeringen framför Förlossningen på Varbergs sjukhus. Sedan tog det mig en stund att komma upp till själva avdelningen. Värk efter värk avlöste varandra med bara någon knapp minut emellan och varje gång var jag tvungen att helt stanna upp och luta mig mot något. Väl framme utanför dörrarna till Förlossningen var det först ingen som kom och öppnade för oss – där och då kändes minuterna galet långa. Jag fick en så kraftig värk mitt i allihopa att jag var tvungen att sätta mig ner på golvet då benen knappt bar mig längre. Sjuksköterskan som tog emot oss förstod nog inte riktigt hur nära det faktiskt var – det gjorde nog ingen av oss egentligen – och bad oss sitta ner en stund och vänta på en soffa. När vi till sist fick komma in på förlossningssalen hann hon inte mer än visa var larmknappen fanns och gå ut genom dörren innan jag fick ännu en värk – och då kändes det verkligen som om varenda ben i kroppen var påväg att gå sönder. “Push the button, push the button” kved jag till Gabriel och vred mig av smärta i på sängen. I samma sekund kom barnmorskan in och jag fick fram att “nu började det faktiskt göra helt sjukt ont”.

Lustgasen var underbar

Jag fick lustgas och det kändes alldeles underbart att få försvinna bort lite en stund. Barnmorskan undersökte mig och konstaterade att jag hade öppnat mig åtta centimeter – precis därefter gick vattnet – och när hon kollade igen var jag öppen tio. Vi började diskutera eventuell smärtlindring och jag sa att jag gärna tog epidural som sist om det inte redan var för sent – vilket barnmorskan dessvärre trodde att det var, men hon sa att vi kanske kunde testa ryggbedövning med spruta istället för kateter. “Det kör vi på”, fick jag fram mellan värkarna som bara kom tätare och tätare, men hann inte så mycket längre än så för plötsligt kände jag hur det börjar trycka på ordentligt. Här minns jag hur jag nästan greps av panik – jag insåg nog mitt i allt hur himla fort det gått och såg framför mig hur jag skulle komma att spricka hela vägen utan någon som helst bedövning – men intalade mig själv att det bara var att gilla läget. Sedan försökte jag dra in så mycket lustgas jag bara kunde för att åtminstone dämpa den kommande smärtan – ända tills själva masken ramlade av från slangen. Haha!

”She´s coming now!”

“She’s coming now” ropade jag till Gabriel som nervöst stod och trampade halvt upptryckt mot väggen – och han kom och tog min hand som jag kramade med all min kraft samtidigt som jag tryckte på för kung och fosterland. “Här kommer huvudet”, tjoade barnmorskan och jag kände efter med handen flera gånger för att sedan dra en lättnadens suck. Jag minns hur jag lutade mig tillbaka och bara log i väntan på nästa krystvärk för att trycka ut resten av kroppen. Nästan i mål – I did it! Barnmorskan frågade om jag ville ta emot bebisen själv, men jag vågade inte riktigt. Det ångrar jag lite idag, men jag har för mig att sjuksköterskan sa att Olivia hade navelsträngen runt halsen när hon kom ut så kanske var det egentligen lika bra att jag lät bli. 23:43 kom vår andra lilla underbara flicka till världen efter två krystvärkar. 22 minuter hann vi vara inne på förlossningssalen och jag tror nog att vi alla, såväl jag och Gabriel som personalen, fick oss en liten chock när vi kollade på klockan för att konstatera detta. Tänk om vi inte hade åkt hemifrån när vi åkte – då hade hon fötts hemma i hallen eller kanske till och med i bilen. Jisses… Barnmorskan och sjuksköterskorna var så gulliga och sa att det var en riktig ära att få vara med vid en sådan här förlossning, att det inte är ofta som mamman är så “med” vid själva utdrivningsskedet… Och ja, det var verkligen en häftig, men väldigt väldigt intensiv upplevelse.

förlossningsberättelse

LOPPI test: Det här är de bästa gravidapparna

Publicerad
Gravidapp Elin Simmesgård

En stabil klassiker: Preglife
Gravidapp

Innan du blev gravid har du säkert sett just den här översiktsbilden på diverse Instagram- och Facebookflöden och varit föga intresserad av att den sprudlande blivande modern ifråga äntligen ska få träffa sitt barn om 135 dagar. Nu är det här sannolikt appen du kikar in på varje dag. Preglife känns lite som basen bland gravidappar. Den har en bra översiktsvy på hur lång tid som gått av graviditeten som både visar tidsspannet i siffror och rent visuellt med en cirkel som fylls på. Veckoinformationen baseras på tre sektioner: Barnet, Mamma, Partner vilka innehåller korta informationssegment om den aktuella veckan. Ungefärlig vikt och längd på fostret, aktuella utvecklingssteg för fostret och mamman, hur kroppen förändras för mamman och som partner får man insyn i hur den blivande mamma kan känna, tänka och hur man ska bemöta henne.

Preglife har Youtubeklipp inlagda i appen på exempelvis gravidyoga du kan göra hemma och den egna serien ”FUB-Online” som tar upp olika delar av graviditeten och förlossningen på ett pedagogiskt sätt. Utöver detta finns även en egen podd och avslappningsövningar vilket gör att appen känns välutvecklad och välfylld. Det finns även olika checklistor att bocka av inför barnets ankoms; barnvagn, sömnrelaterat, kläder att införskaffa etc. Under graviditetens gång kan du successivt bocka av listor eller markera som ”ej aktuellt” (man MÅSTE inte skaffa allt innan dagen D faktiskt) och appen talar då om för dig hur många procent du klarat av inför förlossningen. För dig som vill hålla koll på första gången du kände en spark, dagen du var lite extra kissnödig, när ett namnförslag dök upp eller annat finns det även en dagboksfunktion där du kan föra in egna anteckningar. De tidstämplas med gravidveckan och datum för inlägget. Du kan även fota magen under graviditetens gång och spara. För dig som väljer att väga dig kontinuerligt under graviditeten kan du föra in den i appen och följa din viktkurva. I appen finns även värdefulla tips rörande sömn (både för din gravidsömn och sen den icke-existerande bebissömnen), värktimer att använda under förlossningen, översiktskalender över veckor och trimestrar med mera. Preglife känns överlag väldigt välarbetad och som att utvecklarna tänkt på allt. Om du bara ska ha en app räcker den här bra.

Samarbetar med
Trygg-Hansa – få gratis profylaxkurs vid tecknande av gravidförsäkring
Lekmer – värdecheck 100 kr när man skriver upp sig för deras nyhetsbrev
Libero – gratis startbox att hämta ut på valfritt Ica Maxi
Babyshop.se – värdecheck 100 kr när skriver upp dig för nyhetsbrev
Apoteket – utvalda produkter för dig som gravid/nyförlöst till rabatterat pris
Bilsäkert.se – hyrlösningar av babyskydd
Babygruppen – 5% rabatt på valfri kurs

För dig som ÄLSKAR rabatter: Preggers
Gravidapp

Preggers känns modern och lite rolig med en startvy där fostrets aktuella storlek veckovis jämförs med olika frukter och grönsaker. Det känns dock något svårt att relatera till att bebisen i magen nu är lika stor som en butternuttpumpa när formen förhoppningsvis är långt ifrån fostrets och en butternuttpumpa mig veterligen kan ha väldigt olika storlekar. Om man inte snöar in allt för mycket på form och färg på grönsakerna är det grafiska ett mysroligt sätt att följa utvecklingen.

Även Preggers har veckoinformation som fokuserar på Bebis, Mamma, Partner. Informationen är ungefär samma som i Preglife och följer veckorna.
I bottenvyn har Preggers fyra olika kategorier; Kunskap, Checklista, Verktyg och Deals. Överskådligt och bra. Under kunskap finns lämpliga artiklar som relaterar till den aktuella veckan, det kan handla om knipträning eller hur man packar BB-väskan. Kunskapskategorin har också flikar som ska erbjuda videos och podcast men dessa ekar tyvärr tomma. Checklistorna följer även dessa ungefär samma snitt som i Preglife och du bockar lätt av det som inhandlats och packats. Fliken verktyg har bland annat namnförslag från de nordiska länderna (samt brittiska och amerikanska namn) och en översikt över livsmedel; vilka som är okej att äta, vilka man ska vara försiktig med och vilka man ska undvika. Lite trist att det även här finns flera flikar som känns intressanta men inte är färdigutvecklade ännu; Värktimer, Träning, Sparkräknare och Tidslinje utlovas som ”kommer snart” (en gravid kvinna har bara begränsad tid på sig så rappa på här va!) vilket gör att appen känns ”ofärdig” och som att utvecklingen stannat av lite.

Samarbetar med
Moderna Försäkringar – möjlighet att vinna ett barnvagnspaket vid tecknande av gravidförsäkring hos dem
Lekmer – värdecheck på 100 kr när man skriver upp sig för nyhetsbrev
BookBeat – gratis lyssning i en månad
Middagsfrid – 300 kr rabatt på matkasse
Bornthisday.se – 100 kr rabatt med egen rabattkod
Föda utan rädsla – 15% rabatt på profylaxkurs med egen rabattkod
Preggers Apparel – 20% rabatt med kod
Avanza – uppmuntrar till att börja spara tidigt till barnet
Föda utan rädsla – gravidyoga 15% rabatt med egen kod
Bangerhead – 15% rabatt på ett köp med egen kod
Apoteket – 25% rabatt på kosttillskott, 19% rabatt på ”gravidpaketet”
Werlabs – 10% rabatt på blodprov för att följa graviditeten

Om du vill hålla det enkelt: Min Graviditet

Gravidapp

Min Graviditet har en avskalad men fin startvy där du ser fostret avbildat så som det sannolikt ser ut just den här veckan. Du får vecka, kvarvarande dagar och uppskattad vikt på fostret direkt under den vyn och en liten notering om det ”största” som händer den här veckan (ex. vecka 31 kan barnet känna smak och lukt!). Sedan får du aktuell information om dig och bebisen, den här appen struntar i partnerns perspektiv, redovisade både med korta utdrag och som lång löpande text. Du kan registrera fostrets rörelser och kontinuerligt fota din mage för att följa hur den växer.

Något som skiljer den här appen från de två tidigare är att den erbjuder som en liten rådgivare direkt i appen som frågar vad hen kan hjälpa till med inom fyra områden: Obehag, Symptomkoll, Läkemedel och Mat. Än så länge är appen under uppbyggnad och det finns endast råd inom området obehag. Där finns svar på vanliga frågor som åderbråck, ryggvärk, värk i nedre delen av magen, sömnproblem med mera. En fin funktion som jag hoppas färdigutvecklas inom kort!

Min Graviditet erbjuder inte lika många flashiga funktioner som ex. Preglife men ge den lite tid så kommer den säkert bli många gravidas favorit.

Samarbetar med 
IF – gravidföräkring

För dig som INTE vill kunna tjuvkika: The BabyApp

Som förstagångsförälder är det lätt hänt att girigt klicka sig genom kommande veckor och lära sig allt om graviditeten redan i vecka 9. Det är självklart inget fel med det men om du vill ha en AHA-upplevelse och koncentrera dig på en vecka i taget rekommenderar jag The BabyApp. Här kan du nämligen inte tjuvkika utan får upp den aktuella veckan samt har möjlighet att bläddra bakåt.

Överlag samma information gällande veckorna för Barnet. Mamman och Partnern som i övriga appar och erbjuder checklistor att bocka av inför födseln. Har även en kategori med vanliga frågor under graviditeten samlade med svar och en namnbank för dig som vill leta reda på det perfekta namnet till din lilla knodd.

Samarbetar med 
BabyBox.se – få 3 st gratis BabyBoxar att hämta ut hos Apoteksgruppen, LloydsApotek och Babyproffsen

För dig som vill fota magen: Gravidresan
Gravidappar

Libero har tagit fram en fotoapp för dig som vill dokumentera graviditeten i form av din växande mage. Här kan du fota magen dag för dag i appen och se till att du står på samma sätt med en linjerad vy att pussla in kroppen i. När du fotat varje dag skapas ett bildspel där du får se 9 månaders mage växa i superfart. Appen för dig som kommer ihåg/orkar/tycker det är roligt att fota magen varje dag. Själv lyckades jag med 2 bilder… i vecka 20… sen tog det visst stopp. 

Apparna du kan skippa:

Gravid

Har en fin första vy och verkar lovande. Trist nog erbjuder den knappt någon information alls när man klickar in på de olika flikarna utan kräver uppgradering för att dela med sig av någon info. Med tanke på hur många gratisappar det finns lockar det inte att betala för samma information på ännu en app.

Babynamn

Här kan du skaka fram ett lämpligt namn till bebisen i magen. Själva skakfunktionen fungerar bristfälligt (stänger ibland ner appen istället för att sortera fram ett namn) och som ni förstår blir namnförslaget ytterst randomiserat. Vyn erbjuder även information om ursprung och betydelse på namnet men där ekar det tomt så funktionen blir väldigt överflödig. Skippa den här appen till förmån för en snabb googling på barnnamn istället.

Vimedbarn.se är en del av mediehuset Life of Svea, läs mer om hur vi jobbar på lifeofsvea.se. Läs mer om hur vi använder cookies och behandlar personuppgifter på våra sajter i enlighet med GDPR här.
Sekretessinställningar
Vimedbarn.se är en del av mediehuset Life of Svea, läs mer om hur vi jobbar på lifeofsvea.se. Läs mer om hur vi använder cookies och behandlar personuppgifter på våra sajter i enlighet med GDPR här.
stats