Gravid | Vimedbarn - Topplistor för influencers

Så här säger skrocken – väntar du en pojke eller flicka?

Publicerad 29 augusti, 2018

Innan ultraljudets entré på marknaden fanns det mängder av mer eller mindre vetenskapliga sätt att avgöra om du väntade en pojke eller flicka. Det hela gick ut på att leta efter tecken hos den blivande mamman och på så sätt stilla nyfikenheten. Som sagt, inga av dessa metoder är vetenskapliga, men det kan vara roligt att testa? Eller kanske fundera på om något stämde på dig, när bebisen väl anlänt och du faktiskt sitter med facit i famnen?

1. Sugen på sött eller salt?

Alla upplever inte att de har gravidcravings, men de som gör det beskriver dem som otroligt starka. Enligt gammal skrock kan man i alla fall förvänta sig en flicka om man är sötsugen och en pojke om du istället längtar efter salt mat och snacks.

2. Gravid-Glow eller Acne?

För en del kvinnor blir huden ”sämre” och de upplever acneutbrott, kvisslor och torrfläckar. Anledningen till detta har i århundranden hävdats vara att du väntar en flicka (som stjäl all din skönhet) Andra tycks få en perfekt poslinslen hud under graviditeten, bättre än någonsin, och de ska alltså enligt denna teori vänta en pojke.

Läs också: 5 myter om graviditeten – Har du blivit lurad?

3. Hög eller låg mage?

Det är inte så lätt att vet om du bär bebismagen högt eller lågt, men man kan kanske gissa beroende på hur nära brösten babykulan sitter. Enligt gammal sägnen ligger en flicka i magen om den sitter högt, och en pojke om magen sitter lågt.

4. Bra eller dåligt humör?

Skrocken säger att du väntar en flicka om du är sur, grinig och arg, och en pojke om du är lugn, tillfreds och nöjd. Hm…

5. Kalla eller varma fötter?

Till och med fötterna påverkas av graviditeten. Inte bara att de svullnar (hej då anklarna) och ibland växer en skostorlek, du kan även märka att de ändrar temperatur. Om du får extra kalla fötter, ja du väntar du en flicka, och om de är varmare än vanligt kommer du bli en pojkmamma.

läs också: Är ultraljud farligt för barnet i magen?

6. Sover på vänster eller höger sida?

Det är svårt att få en god nattsömn som gravid (enda fördelen med det är väl att det förbereder dig för det kommande föräldraskapet) Men om du lyckas sova, och helst gör det på vänster sida säger skrocken att det blir en pojke, och på höger sida ska det alltså vara en liten törnrosa i magen…

Inspiration från Lifeasmama.com

Förlossningsberättelse: ”Det fanns ingen plats på BB”

Publicerad 27 augusti, 2018

”Tisdagen 7 augusti

Självaste bf-dagen vi har väntat på i 9 månader då lillen är beräknad att komma. Jag vaknade upp runt 02 med molande värk i nedre delen av magen, kändes ungefär som en mildare variant av mensvärk. Jag gick upp på toa och fick en känsla i kroppen att det faktiskt var något på gång. Jag gick och la mig och började klocka värkarna. De var jätteoregelbundna och kom och gick med allt ifrån 20 minuter till 7-8 minuter emellan. Alex vaknade och undrade vad som hände och jag förklarade att det troligen är något på gång. Det var lite obehagligt men jag kunde ändå slumra till mellan värkarna. Jag sov dock jättedåligt hela natten och vaknade av vissa värkar, började klocka dem och så höll det på hela natten, fortsatte hela morgonen och hela dagen…

Kl. 10.00

Ringde jag in till SÖS och berättade att jag hade börjat få värkar. Jag visste att jag inte skulle få åka in men tänkte iallafall att det kan vara bra att ringa och berätta att det troligen är något på g så de skulle ha lite koll. Barnmorskan jag pratade med tyckte att jag skulle ta 2 alvedon och en varm dusch för att bedöva smärtan. Sagt och gjort. Det hjälpte lite och gjorde faktiskt att jag kunde somna någon timme eller så.

Kl. 17.00

Kom Alex hem från jobbet och hade köpt med sig bröd och tillbehör så vi skulle göra toast men jag var inte alls hungrig. Hade tappat matlusten helt, för nu hade jag kämpat länge med värkarna som blivit lite tätare och starkare och började göra ganska ont.

Kände hur slemproppen släppte

Kl. 18.00

Behövde jag gå på toa igen och där och då känner jag hur slemproppen släpper. Det var som en stor klump som släppte och när jag torkade mig var det slem blandat med blod på pappret. Jag satte i en binda. Där blev jag faktiskt nervös och lite rädd men ändå peppad för nu fattade jag verkligen att det var på gång.

Kl. 21.00

Började det göra riktigt ont men värkarna var fortfarande inte så täta, ungefär 5-8 minuter mellan dem och Alex tyckte att jag skulle ringa in igen eftersom jag hade så ont. Så jag ringde in igen och den barnmorskan jag pratade med nu var supergullig och förklarade att det troligen var på gång men att värkarna inte var tillräckligt täta för att komma in. Dessutom var det ganska ont om plats på SÖS just då så hon kunde inte erbjuda oss en plats. Hon bad mig ringa upp en halvtimme senare.

Kl. 21:30

Ringde jag upp igen och fick prata med en ny barnmorska och hon var tyvärr inte lika trevlig. Hon sa att det var fullt på SÖS och ganska fullt i hela Stockholm. Hon menade på att det var lugnt ändå eftersom jag var förstföderska och då kan det ta tid samt att mina värkar ändå inte var tillräckligt täta eller att vattnet inte hade gått. Så jag krigade på med mina värkar. Alex värmde vetekudden till mig hela tiden och jag försökte verkligen att vila men jag fick andas mig igenom varje värk och började göra ljud ifrån mig varje gång det kom en. Jag bad Alex att sova så han skulle vara lite utvilad ifall vi skulle behöva åka in.

Onsdagen 8 augusti kl. 00.00

Känner jag mig helt utmattad eftersom jag inte har sovit ordentligt på snart 1 dygn. Alex hjälper mig att andas genom värkarna och ge mig massage och värma vetekudden om vartannat. Här ville jag bara att vattnet skulle gå eller att värkarna skulle bli tätare så att vi kunde få åka in men icke.

Läs också: Förlossningsberättelse ”Barnmorskan skrattade”

Det är fullt på BB

Kl. 02:09

Nu gör värkarna så ont att jag gråter när de kommer och jag känner att jag bara vill sova. Så nu är det dags att ringa igen. Ringer upp SÖS ännu en gång och de har fortfarande fullt och kan inte erbjuda oss någon plats. Barnmorskan måste ringa runt till alla förlossningar och se vart det finns plats. Nu började jag få lite panik. Jag ville ju så gärna föda på SÖS och tänk om vi får åka till Uppsala eller Västerås?

Kl. 02:19

Ringer barnmorskan upp och säger att det finns en ledig plats till oss på Karolinska i Solna. Vi var välkomna in och dom väntade på oss där. Då kände jag bara NEJ. Inte Karolinska. Jag vet inte varför men hade känt sen vi blev gravida att jag INTE vill föda där. (Troligtvis eftersom man hade läst så mycket om personalbrist, deras flytt av lokaler osv). Hon tyckte iallafall att vi skulle åka in för en kontroll och om jag inte var öppen något så kunde jag iallafall få något mot smärtan så jag kunde få sova lite. Vi hade så svårt att veta om vi skulle åka in eller inte, jag hade ju ändå krigat på i ett dygn så vad skulle några timmar till spela för roll? Samtidigt var jag så trött och hade så ont. Efter ett tag så bestämde vi oss iallafall för att åka in så Alex ringer och bokar en taxi.

Kl. 03:03

I hissen får jag en sån där sjuk värk igen, andas andas andas. Vi mötte av en jättetrevlig taxichafför bilen luktar “ny bil” och med rök, vilket får mig att må så illa. Precis när vi kommer ut ur en tunnel måste jag be taxichauffören att stanna så jag kan får kräkas. Tur att det inte var någon trafik ute.

”Åker inte hem utan en bebis”

Kl. 03:25

Vi kommer fram till Karolinska och så fort vi kommer innanför dörrarna så måste jag stanna och ta emot en värk igen. Vi möts av världens gulligaste barnmorska som hälsar oss välkomna och visar oss till ett rum innan vi får bli undersökta. Det kommer in en undersköterska/sjuksköterska som sätter på ctg och tar blodtryck på mig. Sedan konstaterat de att tappen är helt utplånad och jag är öppen 3-4cm, YES! Dags att bli inskrivna och få ett eget rum. Där gör jag och Alex världens high five, nu åker vi inte härifrån utan bebis – idag ska vi få träffa vår son. Den känslan! Från 04:30 och framåt får jag testa lustgas direkt. (Jag har önskat mig en så naturlig förlossning som möjligt med endast massage/värme/lustgas som bedövning) Jag blir helt yr och börjar kräkas i papperskorgen Men samtidigt så kände jag att det hjälpte mot värkarna. Barnmorskan kommer in och skrattar lite eftersom hon hörde mig kräkas ända ut. Hon visar lite mer teknik och hur Alex kan massera mig. Vi testar lustgas, dricker saft, hoppar på pilatesbollen och går runt med gåstolen.

Kl. 06.45

Är det dags för en ny undersökning och nu var jag öppen 6-7 cm och har SÅ ont. Börjar tänka att om det ska göra så här ont måste jag nog ändå ha något mer för smärtan. Barnmorskan förklarar för mig att det här går jättebra och att om det går så här snabbt så tror hon på mig och att jag kommer klara mig utan eda, men hon förklarar att vi kan sätta in en infart i armen ifall att, så kan jag välja om jag vill ha eda eller inte.

Kl. 07.05

Under den här tiden när hon ska sätta in den börjar jag att jag vill krysta. Hon säger “Rebecka, det låter som du är på väg att föda, kan det stämma?” och så undersöker hon mig igen och konstaterar att jag är öppen 9-10 centimeter. Barnmorskan börjar bli lite stressad samtidigt som jag vrålar och vill krysta. Hon börjar fumla när hon ska sätta in infarten, det börjar spruta massa blod och hon säger att jag MÅSTE ligga still med armen. Tydligen låg jag sedan helt stilla med den armen samtidigt som jag vrålade när värkarna kom. Alltså man har sån kontroll men ändå inte. Barnmorskan går ut för att hämta utrustning och mer personal. När hon går ut ur rummet så känner jag att nu kommer han! Alex frågar om han ska trycka på knappen och jag vrålar tryck! In kommer ny personal för mitt i allt det här så är det tydligen personalbyte. Det är 2 nya tjejer som presenterar sig och här minns jag inte riktigt vad jag säger för jag bara ligger och vrålar och suger in lustgas. De tycker inte att jag ligger helt optimalt och de hjälper mig att vända mig till sidan. Konstigt nog har jag önskat att föda i den positionen. Det var liksom perfekt att ligga på sidan och mordhålla mig i kanterna på sängen och i Alex arm.

Kl. 07:15

Vattnet går (enligt journal). Nu får jag veklingen krysta vid varje värk och här säger det POFF och det känns som vattenballong som spricker och det är vatten överallt.

”Ville bara krysta”

Kl. 07:20

Krystvärkarna börjar (enligt journal) Wow vilket stöd jag har. Världens bästa barnmorskor som hjälper och guidar mig igenom varje värk och Alex som låter mig klämma sönder hans hand samtidigt som han hjälper mig att andas och peppar mig och säger hur grym jag är. Under dessa 32 minuter känner jag allt som händer i kroppen samtidigt som jag ändå är helt borta av lustgasen. Jag lyssnar med ena örat på barnmorskorna och med andra örat på Alex. I en värk så känns det verkligen som att huvudet kommer ut och jag frågar “kom huvudet ut nu?”. Barnmorskan svarar nej, och det jag troligtvis kände var huvudet som passerade bäckeningången förbi spinaeknölarna. Under den här tiden upplever jag inte smärtan som lika smärtsam utan mer som en sjuk kraft. Jag känner liksom hur hela kroppen hjälper till och jag går verkligen in i mig själv och bara följer med kroppen och litar på att den vet vad den gör. Mellan varje krystvärk hinner jag andas och vävnaden hinner anpassa sig. Nu känner jag verkligen att huvudet är på väg och på en värk är huvudet ute. Jag ville bara fortsätta att krysta men barnmorskan säger till mig att pausa. Han har tydligen navelsträngen lite löst runt halsen men inget allvarligt. Jag frågar hela tiden om får jag krysta nu och när hon väl säger till att det är ok hinner jag bara ta i lite grann och han är ute!

Kl. 07:52 (enligt journal) Lias kommer till världen och jag får upp världens finaste kille på mitt bröst. Det är helt sjukt men det är verkligen som alla säger. Så fort bebisen kommer ut försvinner smärtan. HELT OTROLIGT! Både jag och Alex börjar gråta och pussas, både på varandra och på honom. Han är så älskad från första stund. Känslan att bli förälder går inte att förklara. SÅ MYCKET KÄRLEK.

Kl. 07:57

Placenta avgick (enligt journal). Nu var det dags att få ut moderkakan. På en “kryst” var den ute och jag kände typ ingenting och den var helt fullständig. Wow vilken grej, sjukt att den har legat i magen och gett näring till vår son

Kl. 08.00

Dags för Alex att klippa navelsträngen. Medans Lias ligger och myser på mitt bröst undersöker de mig och hon säger att det inte ens ser ut som jag har fött barn! Jag har fått en ytterst liten rispa som blöder lite så de ville ändå sätta ett stygn för att det ska sluta att blöda. När hon fixar detta känner jag verkligen ingenting.

Läs också: Förlossningsberättelse ”Jag halkade på mitt fostervatten”

Kl. 09:00

Får vi in den berömda brickan med mackor. Alltså det är typ det godaste jag ätit! Haha, helt galet hur bra det smakade. Jag var så hungrig eftersom jag inte hade ätit ordentligt på flera, flera timmar. Jag kunde även dricka kaffe, som jag inte har kunnat på hela graviditeten och det smakade bra igen. När vi ätit upp fick Lias mysa med Alex så jag fick gå på toa och ta en liten dusch. Jag hade inga problem med att varken vara uppe och gå eller gå på toaletten.

Kl. 10:00

Var det dags att väga och mäta lillen. Lias vägde 3356g och var 50cm lång när han kom till världen. Efter någon timme eller två rullades vi upp på BB och fick stanna där ca 1,5 dygn innan vi fick åka hem. Sammanfattat så har var det här en helt magisk upplevelse och jag kunde inte önska mig en bättre förlossning! och verkligen STORT TACK till personalen på Karolinska i Solna. Det gör ont att föda barn men det är så värt det. Jag är så imponerad av min kropp och mig själv. Jag kände/känner mig som en superwoman. Jag är även så imponerad av Alex som orkade stötta mig och lilla Lias som kämpade sig ut. Vilket team vi är!

Ville du se hur tiden efter förlossningen har varit för Rebecka? In och läs hennes blogg på vimedbarn.se om livet som nybliven mamma

Recension: Gravidkudde – funkar den egentligen?

Publicerad 25 augusti, 2018

bbhugme är framtagen av tre kvinnliga kiropraktiker som valt att specialisera sig på muskel- och skelettbesvär hos barn och gravida. De menar att det framför allt handlar om att vila kroppen rätt och att gravidkudden ska underlätta just det. Den är designad för att anpassa sig till kroppen genom hela graviditeten och ger stöd där man behöver det som mest; runt magen, vid nedre delen av ryggen, bäckenet, knäna och anklarna. Jag som testar fick problem med foglossning redan i början av graviditet och har haft svårigheter att hitta bekväma sitt- och liggställningar som avlastar svanken. Ju större magen blivit desto mer pockande har foglossningen blivit samtidigt som det även är svårare att röra sig fritt i sängen på grund av otympligheten. Jag har hört mycket gott om bbhugme Pregnancy Pillow™ men har samtidigt haft svårt att se vad som skiljer en kudde från en kudde helt enkelt – nu får jag möjlighet att testa!

Svettig dragkamp men fin design

När jag får hem kudden kommer den ihopvikt i en behändig väska som gör att den är lätt att packa med sig på resor – perfekt inför sommarens utflykter och övernattningar med andra ord. Steg ett är att få på själva fodralet på kudden vilket var enklare sagt än gjort för en gravidtrött hjärna. Då kudden, som är 1,5 meter lång, är formbar anpassar den sig lite väl mycket till fodralet och vill inte riktigt hänga med. Efter en liten men svettig dragkramp, lite frustration och assistans från sambon får jag dock på fodralet och kan konstatera att den sitter som en smäck. Överdragstyget är tillverkat i 95% Oeko-Tex certifierad bomull och himmelskt mjuk. Det går även att tvätta i maskin i 40° vilket känns nödvändigt då den antagligen kommer utsättas för en del kroppsvätskor från både stora och små framöver. Den dova färgen (finns fyra färgval, jag föll för Dusty Pink) och den enkla designen gör att kudden känns som en välkommen del i inredningen snarare än ett hjälpmedel under graviditeten. Överdragstyget dras åt med hjälp av silikonringar vilket gör att man kan reglera hårdheten på kudden, du kan packa den hårdare eller låta den flyta ut lite mer beroende på dagsform. Att ringarna gjorda i BPA-fri silikon gör att det inte är något problem att låta den kommande bebisen tugga på dem, något som känns väldigt smart.

Läs också: Sova på rygg som gravid? – barnmorskan svarar

Formar sig perfekt efter kroppen

Själva kudden är fylld med små, antibakteriella ESP-kulor vilket gör att den påminner lite om en saccosäck i strukturen. Kulorna gör att kudden anpassar sig efter kroppens belastning och det är lätt att forma kudden så som man vill ha den. Första natten var det lite bökigt att få till kudden på bästa sätt och den kändes väldigt stor i förhållande till sängen (till min sambos stora förtret) med sina 150 cm och 63 cm i omkrets. Redan natt två kunde jag dock konstatera att kudden hittat sin naturliga plats i sängen. De små kulorna gör att kudden nästan smälter ihop med kroppen och jag märker att det är lättare att få in en rak vinkel på höften (istället för den sluttande vinkeln sjukgymnasten bannat mig för när jag bullat upp med en vanlig kudde mellan knäna). Att kudden är så lång gör det möjligt att forma den utefter hela kroppen – från knäna till magen och även huvudet. Jag märker efter några nätter att jag sover lugnare och vaknar i samma ställning som jag somnade istället för att ha snott runt flera varv i sängen.

Flera användningsområden

Eftersom jag testade kudden under den sommaren fick den följa även på semestern. Eftersom den här sommaren var den hetaste på länge var den allt annat än behaglig för en gravid kvinna. Men jag bullade upp på golvet, framför balkongdörren, med en fläkt framför mig och gravidkudden bakom mig, den fungerar som ett stabilt ryggstöd som samtidigt omsluter kroppen. När hotellets kuddar var allt för hårda fungerade gravidkudden alldeles utmärkt som huvudkudde också. Sedan har jag även märkt av att sambon inte har något emot att använda kudden som ”myskudde” och i och med den fina designen får den gärna ligga framme i soffan.

Dessutom kan jag för första gången på länge ligga på mage genom att knyta ihop ändarna av kudden och forma den som en munk. Magen kan sjunka ner i hålet i mitten samtidigt som resten av kudden formar sig bekvämt runt mig.

Läs också: Därför får du foglossning – och så kan du lindra

Går att använda även när bebisen kommit

Än så länge har jag ingen bebis att testa funktionerna på men gravidkudden ska även fungera som amningskudde och babynest. Genom att lägga kudden runt dig och knyta ihop ändarna bakom ryggen ska du få ett bra stöd under amning av din bebis vilket gör att du kan slappna av axlarna och ryggen. Genom att tighta till kudden och knyta ihop ändarna ska den även fungera som babynest för den lilla. Funktioner jag är spänd på att testa om några månader – om inte annat är det en bra förhandlingspunkt i relationen om det är okej att lägga en relativt stor summa pengar på en kudde, det är ju faktiskt 3-i-1. Hur ska man kunna argumentera emot den paketeringen?

Läs också: Så mycket behöver bebisar sova

Vad får bbhugme Pregnancy Pillow™ för betyg?

Gravidkudden från bbhugme kan vara en gravid kvinnas bästa vän, eller i varje fall en väldigt värdefull person i kontaktnätet. Den är följsam och formbar för kroppen och går att anpassa efter i princip vilken ställning som helst. Den fungerar utmärkt som stöd för ryggen i sittande/halvsittande läge och gör det möjligt att ligga på mage utan obehag. Det märks, i mitt tycke, att det är tre kvinnor som ligger bakom produkten då den är funktionell på flera olika sätt, barnvänlig (med silikonringarna som kan användas som tuggleksak), använder sig av bra, miljövänliga material och dessutom är estetiskt tilltalande. Grundarna har helt enkelt tänkt på allt.

Om jag ska nämna det mindre bra med den här kudden är det egentligen bara två saker;
– Prislappen. Den kostar ungefär 1500 kronor och för de flesta känns det rätt magstarkt för en kudde. Om du lever med någon som tycker att ”en kudde är en kudde” kommer hen säkerligen ha svårt att förstå värdet av just den här kudden. I och med de många användningsområdena borde det dock inte vara helt omöjligt att övertyga även den mest skeptiska partnern.
– Storleken. Det här är en kudde som ska kunna avlasta hela din kropp och det innebär att den tar mycket plats. Din partner kommer sannolikt inte älska den här kudden i och med att den kräver sin yta (inkluderat dig som kommer vara fäst vid den) och kanske vilja förpassa den till golvet då och då. Men med det sagt; om du står mellan valet att ha din partner eller gravidkudden som sängkompis resterande månader skulle jag verkligen välja kudden. Den gör betydligt mycket mer för din sömn än den där gnällspiken.

Vill du veta mer om bbhugme?
Besök deras hemsida här ››
Du kan även kika på deras Youtubekanal här ››

Sova på rygg som gravid? – barnmorskan svarar

Publicerad 24 augusti, 2018

sova pa rygg gravid - barnmorskan svarar

Sova på rygg gravid

Det pratas och skrivs en del om att gravida inte rekommenderas att sova på rygg. Det har kommit forskning som har visat att gravida kvinnor kan minska risken för dödfödda barn om de inte sover på rygg. Forskningen som kommer från British Journal of Obestetics and Gynecology visade att det kan medföra risker att sova på rygg efter tredje trimestern. Vad är det som händer med bebisen när man som mamma väljer att sova på rygg? Barnmorskan Eva Barner Öthander svarar på frågor om riskerna med att sova på just rygg som gravid.

– Gravida rekommenderas att inte sova på rygg. Olika studier har visat en ökad dödlighet för barnet i magen. Detta är inget nytt för oss inom mödravård och förlossning. Vad beror det på? – Det finns ett kärl som heter vena cava som kläms ihop mellan livmodern och ryggraden, vilken menas med att barnet kan drabbas av syrebrist. Om den gravida kvinnan skulle vakna på natten och ligger på rygg, vänder hon sig bara på sidan. Oftast brukar den gravida kvinnan inte kunna sova på rygg när magen börjar bli tyngre, efter cirka vecka 28. Det brukar ge sig själv.

Läs också: 5 myter om graviditeten

Hur är det bäst att sova som gravid?

– Vi rekommenderar gravida att sova på vänster sida på grund av fysiologiska orsaker med tanke på hur blodkärlen går till livmodern. Naturligtvis är det viktigt att den blivande mamman får sova men mot slutet av graviditeten brukar kvinnan inte vilja sova på rygg ändå. När trycket från vena cava ökar kan kvinnan känna sig yrslig och vill då automatiskt vända sig på sidan.

3 tips för skönare sömn som gravid

1. Ligg på sidan och bulla upp med en eller två kuddar bakom ryggen i svanken, då minskar risken att du faller över på rygg i sömnen.

2. Lägg en kudde mellan knäna för ett skönt stöd för bäckenet. Det finns även speciella gravidkuddar att köpa som ger bra stöd för hela kroppen.

3. Om du har svullna ben och fötter kan det vara skönt att lägga upp de lite högre på en kudde.

Läs också: Mall till ditt förlossningsbrev

Gravid på kräftskivan? Det här får du, och får du INTE äta!

Publicerad 22 augusti, 2018

Ät och njut:

Skaldjur Kräftor, hummer, räkor och krabba. Det spelar ingen roll om kräftorna är färska eller frysta, svenska eller utländska. Det går bra att äta som gravid. Skaldjur är rikt på vitamin D, jod och selen, som är viktiga när du väntar barn. Livsmedelsverket rekommenderar dock ett intag av dessa livsmedel 1-3 gånger i veckan. Särskilt om skaldjuren är egenfiskade.

Skagenröra
En klassisk skagenröra innehåller räkor och fiskrom, vilket överlag är okej att äta 2-3 gånger i veckan. Skagenröra innehåller också majonnäs som i de flesta fall innehåller rå äggula. Att äta rått ägg är okej så länge det är från Sverige eftersom det inte ska innebära någon risk för salmonella. Var dock försiktig utomlands.

Hårdost
Hårda ostar som grevé, herrgårdsost, parmesan, gruyère, appenzeller och emmentaler gjord på pastöriserad och opastöriserad mjölk är helt okej.

Färskost i ask
Inga problem, eftersom den upphettas vid tillverkningen.

Smält ost
Ost som upphettats till bubblande läge är helt okej.

Läs också: ”Charkbricka som preggo? Jovisst det går!”

Mat du INTE får äta eller ska vara försiktig med:

Alkohol
Gäller i alla lägen som gravid. Alkohol passerar direkt över till ditt barn via moderkakan, och fostret är mycket känsligare för alkohol än vad du är.

Parmaskinka
OBS! Funkar om den varit fryst i tre dygn innan du äter den.

Rökt fisk som inte är nyförpackad.

Gravad fisk som inte är nyförpackad.

Mögelost och kittost
Till exempel: till exempel brie, gorgonzola, chèvre, vacherol och taleggio

Färskost och mjuk ost gjord på opastöriserad mjölk
Kan innehålla listeria, även om risken är mycket liten.

Läs också: ”Kräftskiva på gång? 4 recept på paj att bjuda på!”

Källa: livsmedelsverket.se

Förlossningsberättelse: Blev gravid 2 månader efter förlossningen

Publicerad 20 augusti, 2018

Bestämde sig tidigt för kejsarsnitt

”Resan från plusset till idag har varit lång. Provtagningar, möten, ultraljud, samtal och ett extremt stöd. Även om det inte finns något ärfligt hos mig eller Adam ville läkarna ha extra koller och provtagningar hela vägen – vilket vi är evigt tacksamma för. Även om oron alltid fanns där kunde provsvar alltid lugna oss för stunden. Här kan du läsa ett längre inlägg om moderkaksprovet.

Vi beslutade rätt tidigt in i graviditeten att det skulle bli kejsarsnitt även denna gång. Bara tanken av att det ev skulle kunna vara något med bebis bröt ner mig mentalt. Alla provsvar och alla riktade ultraljud visade fina resultat men oron fanns alltid där – “tänk om” “alla sa ju att allt var bra med Charlie” osv osv. Den andra aspekten var att en vaginalförlossning kan dra ut på tiden och vi ville inte vara ifrån Charlie under en längre/obestämd tid. Kejsarsnitt var helt klart det bästa alternativet för oss, både innan och nu i efterhand.”

Läs också: ”Vi får förhålla oss till att ingen vet någonting om Charlies framtid”

Snitt på födelsedagen

”Från en början skulle kejsarsnittet bli fredagen den 29 juni men det kom att ändras när jag var på inskrinvingssamtalet på SöS. Inför kejsarsnittet hade vi ett inskrivningssamtal där man träffar förlossningsläkare, narkosläkare och barnmorska, alla som ska delta under förlossningen.. Inskrivningssamtalet hade vi under måndagen den 25 juni. Jag fick först träffa förlossningsläkaren som jag träffat regelbundet under hela graviditeten med Ellie. Ett fantastiskt stöd. Hon förlöste även Charlie och hon kommer alltid ha en stor plats i våra hjärtan.

Vi började med att göra ultraljud för att titta om Ellie rört på sig från sätesbjudning, och det hade hon. Vändningsförsök skulle ändå inte göras då kejsarsnitt var bestämt sedan tidigare. Vi avslutade med att diskutera nytt datum. Frågan ställdes om vi ville snitta redan på torsdagen den 28 juni. På pappans födelsedag. Jag var snabb med att säga – absolut, det löser vi. Jag visste att Adam skulle bli jätteglad. Helt plötsligt kändes kejsarsnittet väldigt nära. Bara en dag hit eller dit men för mig var det då bara 3 dagar kvar istället för 4 – stoooor skillnad. Anledningen till ändrat datum var två stycken.
1: för att förlossningsläkaren skulle gå på semester på fredagen 29/6 och hon vill gärna snitta oss och hade vi inte ändrat från 29 till 28/6 hade hon inte haft möjlighet att snitta. Jag ville inget hellre än att det skulle vara hon.
2. personalbrist under fredagen.”

”Hon är snart här”

”Mötena fortsatte hos narkosläkaren som ställde lite frågor gällande tidigare snitt och det bestämdes även att ett ultraljud på ryggen skulle göras innan spinalenbedövningen skulle sättas då det var svårt att sätta den vid Charlies förlossning – detta lugnande mig mycket då jag endast minns att spinalen tog väldigt lång tid att sätta och gjorde väldigt ont.

Sist men inte minst träffade jag en helt underbar barnmorska som jag kände mig så trygg tillsammans med. Hon utgav ett lugn som smittades över till mig. Hon berättade om hur dagen och snittet skulle gå till. Jag fick även ett klockslag, 9.00, då skulle snittet göras. Där och då förstod jag hur nära det var. “Hon är snart här” satt jag bara och tänkte. Vi lyssnade på hjärtljudet på Ellie och tog blodprover på mig. Vi avslutade med att gå igenom alla praktiska saker inför snittet. Ingen mat efter 23.59 på onsdagkväll, ingen dryck efter kl 6.00 på torsdagmorgon, duscha på onsdagkväll och torsdagmorgon etc. Jag fick även med mig en broschyr som jag läste om och om igen för att förstå att detta är verklighet. Vi sa hejdå och hon avslutade med att säga “nästa gång vi ses är det torsdag och då är det dags”. Jisses. Jisses. Andas.

Många, extremt många känslor rusade genom min kropp när jag lämnade SöS. Att veta dag och tid när man ska möta sin bebis är en helt galen känsla. Adrenalinet var högt. Jag började med att ringa Adam. En bra och en dålig nyhet. Jag började med den dåliga:
“Vi kommer tyvärr behöva avboka restaurangbesöket på din födelsedag” för att “snittet blir då”. Detta skulle vi dock hålla för oss själva. Vi skulle bara berätta för våra familjer för att göra detta till en överraskning till alla andra. Superkul.

Vi la på för att försöka få tag på min mamma och pappa då dom skulle flyga från Skåne till Stockholm på torsdag för att ta hand om Charlie när vi var inne på förlossningen under fredagen men nu behövde vi få hit dom redan på onsdagen då snittet blir en dag innan. “Inga problem – vi kommer”.”

Det gick inte att sova

”Nu var det bara att vänta. Jag var relativt lugn under tisdagen. Men sen kom onsdagen, dagen innan, och jag var som en upp och nervänd höna här hemma. Jag gick runt och runt i lägenheten utan att veta riktigt vad det var jag skulle göra. “Jag skulle hämta något, men vad?” och så höll det på hela dagen. Adam var lyckligt lottad som var på jobbet den dagen och slapp mig här hemma. Tur att jag hade Charlie här hemma för hos honom är jag alltid 110%. Senare under kvällen firade vi Adams födelsedag, en dag för tidigt, då fokus dagen efter skulle ligga på något annat.

Mamma anlände till Stockholm och jag hoppade in i duschen. Vi var uppe sent den kvällen. Det gick inte att sova, det gick bara inte. – eller aa, Adam somnade som en stock. Jag hade tankarna på ingenting och allting. Det blev iallafall några timmars sömn. ‘

Torsdag 28/6. Dagen var här. Idag skulle vi äntligen få träffa vår dotter. Bara några timmar kvar. Men först, en dusch. Adam åt lite frukost och jag tittade på. Fick varken äta eller dricka – men titta, det fick jag. Jag såg framemot när jag skulle få svälja min alvedon på förlossningen med lite vatten.

Vi kramade mamma och Charlie hejdå. Nästa gång vi ses är med bebis. Taxin stod utanför porten. “Vi ska till förlossningen på Sös”
“Åh vad spännande – är det dags?”
“Ja”.
Sen satt jag nog tyst hela vägen, iallafall utåt sett. Väl framme på förlossningen 7:00 så träffade vi barnmorskan som visade in oss på vårt rum. Vi fick byta om och ta lite bilder. Standard. Vi lämnades ensamma och då började jag bli nervös. Allt var så nära. Hon var så nära. Ellie visste inte vad hon snart skulle gå igenom – det var vad jag tänkte på där och då. Vi tog blodprov, lyssnade på hjärtat och inväntade att klockan skulle bli 8:00 för då var det dags att gå ner.”

Bakom duken fanns 6 personer som skulle få ut Ellie

”En kanyl sattes i handen och den var bland det jobbigaste under den dagen. Det var SÅ varmt under torsdagen vilket ledde till handsvett så tejpen som användas för att hålla kanylen fast ville aldrig fästa. Dom höll på med den under hela dagen. Tejpa om, lossnade, tejpa mer, lossnade, mer teeeeejp! Hade panik, haha.

Klockan blev 8:00 och det var dags att promenera ner till operationssalen. Väl där möttes vi att en hel drös med fantastiska människor. Dom tog emot min Ipad som jag hade fyllt med massor utav låtar som skulle spelas under snittet. Det var en bra dag. Bra musik och glada människor. Alla som ut som små gröna & blåa smurfar. Dom for runt i rummet och jag och Adam var mest tysta och försökte förstå vad vi snart skulle gå igenom.

Ultraljudet på ryggen gjordes och narkosläkaren ritade precis vart han skulle sticka och sen sattes spinalbedövningen vilket gick jätte bra. En helt annan upplevelse än sist. Nu var det dags. Jag låg på britsen och hade den stora gröna duken framför ögonen. Bakom duken fanns 6 personer som skulle få ut Ellie. Vid mitt huvud hade jag Adam och narkossjuksköterskan som hade koll på mitt blodtryck. Blodtrycken gick upp & ner under snittet. Det gröna skynket rörde sig mycket och min kropp lika så.”

”Till slut hörde jag det gyllene skriket”

”Jag har ingen tidsuppfattning om hur lång tid det tog från att dom började operera till att Ellie var ute men skulle jag gissa så skulle jag säga 15-20 minuter. Det var en annorlunda tid – nästan som att den stod still. Jag hörde hur läkarna, barnmorskan och sköterskorna pratade och diskuterade men jag la ingen vikt i vad som sa. Jag hade fullt upp i att andas och inte titta i lampan som finns precis ovanför mitt huvud. Den är nämligen kromad vilken gör att man kan se ner på snittet. Haha.

Till slut hörde jag det gyllene skriket. Hon skrek direkt – för fulla muggar. Straxt därefter kom barnmorskan runt med henne och la Ellie på mitt bröst. Det var en helt fantastisk känsla – för bra för att vara sant. Vi hade blivit tvåbarnsföräldrar och Charlie hade fått en lillasyster, en helt perfekt sådan. Vi låg och tittade på Ellie medans dom sydde ihop mig.

50 cm lång och 3540g tung. Helt perfekt. 2,5 veckor tidig. Det hade nog blivit en stadig tös om vi väntat ytterligare två veckor.

Hon kissade på mig och sen rullade vi in till uppvaket där vi låg i ca 1 timme. Allt såg fint ut med både mig och bebis så nu var det dags att rulla upp till BB där vi skulle spendera 24 timmar tillsammans innan vi åkte hem med vår nya familjemedlem.

Vi smsade våra familjer text och en bild på nya tillskotten. Senare på eftermiddagen kom mormor, morfar och Charlie för att hälsa lillasyster välkommen

Vilken fantastisk upplevelse vi haft. Personalen kommer alltid vara mina superhjältar och jag kommer bära med mig er i mitt hjärta för resten av mitt liv, Ett stort tack till min fästman Adam, jag skulle inte klara detta utan dig. Tack till våra familjer som alltid funnits där och även ett stort stort tack till personalen på SöS. Vi klarade detta tillsammans.”

Följ Lisa Lindquist, kämpen Charlie och lilla Ellie på Lisas blogg som du hittar här ››
Du kan även följa @lisalindquist på Instagram

Emily vill bryta tabut kring missfall

Publicerad 16 augusti, 2018

”Spola ner fostret i toaletten”

När förskolläraren och tvåbarnsmamman Emily upptäckte en blödning i graviditetsvecka elva ringde hon till sjukvårdsupplysningen för att få hjälp och stöd. Chockerande nog blev hon ombedd att bara sköta det hela hemma. ” Om det är ett missfall kommer du märka det”, var svaret hon fick. Vidare fick Emily instruktioner om att åka in till sjukhuset om hon inte längre klarade av att stå eller gå, eller om hon blödde igenom en binda på en timme. Enligt sjukvådsupplysningen berodde deras svar på att köerna inne på gynakuten ändå är så långa att de inte hade möjlightet att undersöka henne där.Emily undrade vad hon skulle göra om det visade sig att blödningen var ett missfall. ” Då kan du spola ner det i toaletten”, fick hon till svar.

Läs också: ”Paula Uribe vill få fler att prata om missfall och abort”

Höll på att förblöda

– Jag tyckte det kändes helt absurt och började ringa runt till olika privata gynmottagningar för att dagen efter få tid till ett vaginalt ultraljud.

Det konstaterades då att Emily råkat ut för en ”missed abortion” vilket innebär att det inte blir något missfall direkt när fostret dör, utan att det ligger kvar ett tag i livmodern innan det stöts ut. Hon skickades hem med läkemedlet cytotek för att hjälpa kroppen att stöta ut fostret, men tabletterna gjorde att hon började blöda okontrollerat. Det slutade med en ambulansfärd och akut skrapning på sjukhus eftersom hon höll på att förblöda.

– När jag väl fick vård tycker jag att jag blev väl bemött men råden som ges till gravida, blödande kvinnor tycker jag är under all kritik.

Läs också: Mensvärk när du är gravid?

Startade ett instagramkonto

– Det saknas ett forum för att prata om, och informera om missfall. Trots att en av sex graviditeter slutar i missfall. Det är fortfarande en tabubelagd fråga och många kvinnor känner skam. Det är gamla normer som hänger kvar. För bara några generationer sedan var till och med mens tabu. Det tar flera generationer att bryta starka normer. Det är därför jag har valt att starta ett instagramkonto @missfallräknas där vi kan diskutera och dela historier om missfall.

Responsen Emily har fått är enorm!

– Kvinnor delar alla möjliga hemska berättelser om uselt bemötande och psykiskt och fysiskt lidande i samband med sina missfall. Innan jag själv drabbades hade jag ingen aning om att det såg ut såhär. Det finns ett glapp i vården och nu är det dags att ta tag i det.

Följ gärna #missfallräknas och Emilys instagramkonto: @missfallräknas

5 myter om graviditeten – har du blivit lurad?

Publicerad 14 augusti, 2018

1. Barnet kan smaka vad mamman äter

Ja, det är sant. Dricker en gravid kvinna ett glas juice till frukost tar det runt 10 minuter innan fostret känner smaken av fruktsaft i hennes livmoder. Under graviditeten ser moderkakan till att de gynnsamma ämnena i maten, som syre och näring, transporteras vidare till fostret utan att skadliga bakterier och virus når det ofödda barnet. Efter fyra månader har fostret receptorer på tungan som gör att den kan smaka på vattnet runt sig. Studier har till och med kunnat fastställa att gravida kvinnor som druckit morotsjuice får barn som tycker om morötter. Forskare tror att det beror på att barnet vänjer sig vid smaken.

Läs också: ”Därför gör sen avnavling skillnad för ditt barn”

2. Graviditeten ger en amningshjärna

Även detta är sant. Ett internationellt forskarlag som scannade kvinnors hjärnor före, under och efter deras graviditeter kunde faktiskt se att flera gråa områden, inklusive ”hippocampus”, det vill säga minnescentrumet, blev mindre under graviditeten. Vilket kan förklara varför en del kvinnor blir mer glömska en tid efter förlossningen. Samtidigt krympte områden som är kopplade till våra sociala förmågan och förmågan att knyta an till andra människor. Forskarna tror att de grå områdena krymper för att hjärnans vita områden ska få ta större plats. I den vita substansen föregår hjärncellernas kopplingar som troligen effektiviserar sin elektriska kommunikation under graviditeten. Det betyder att de nyblivna mammornas hjärnor förmodligen är optimerade att knyta an till sin avkomma och förstå barnets behov.

3. Det är bara kvinnorna som blir hormonella

Nej, falskt – även männens hormonnivåer svänger. Ett kanadensiskt forskarteam gjorde en studie där de mätte mängden hormonet ”prolaktin” hos 21 män två veckor innan, och två veckor, efter förlossningen. Prolaktin bildas i ett område i hjärnan som kallas hypofysen, som bland annat styr sociala kompetenser. De bad även papporna svara på ett antal frågor som visade hur mycket de oroade sig för sina barn. Forskarna registrerade en ökning av mängden ”prolaktin” hos männen före och efter födseln. Hos kvinnor reglerar hormonet mjölkproduktion medan det troligtvis gör män mer beskyddande och stärker bandet till barnet.

Läs också: ”6 tips som underlättar inskolningen”

4. Alkohol skadar fostret

Helt sant. Eftersom att alkohol är ett gift sätter flera enzymer igång att bryta ner det när du tar ett glas vin. Men de enzymer som hjälper till med nedbrytningsprocessen hos mamman har ännu inte utvecklats hos fostret, så när en kvinna intar alkohol går det ut i blodet och transporters till moderkakan. Eftersom alkoholmolekylen är så pass liten stoppas den inte av moderkakans filter, utan fortsätter vidare till fostervattnet eller fostrets blod. Därför stannar alkoholen betydligt längre hos fostret än hos mamman, vilket gör att effekten av giftet blir större. Har fostret utsatts för alkoholmolekyler under en längre period riskerar den att födas med mindre hjärna, så kallat ”fetalt alkoholsyndrom”.

5. Föräldrarna kan påverka barnets kön

Denna myt är falsk. Känner ni igen teorin om att tidpunkten för samlaget kan påverka barnets kön? Den lanserades för 30 år sedan av den amerikanske läkaren Landrum Shettles och stämmer alltså inte. Teorin gick ut på att mannens sädesceller innehåller antingen en Y-kromosom eller en X-kromosom. Om en mans sädescell innehöll en Y-kromosom blir barnet en pojke, tillsammans med äggets X-kromosom. Har sädescellen däremot en X-kromosom blir det en flicka. Shettles teori byggde på att sädescellerna med Y-kromosomer var snabbare. Ett par som har samlag precis före ägglossning skulle därför få en pojke. Å andra sidan kunde sädesceller med X-kromosomen överleva längre i livmodern. Därför skulle ett samlag som inträffade 3-4 dagar före ägglossning resultera i en flicka.

På senare tid har denna teori har avvisats av flera studier. Däremot har forskare från sjukhuset ”Mount Sinai Hospital” i Toronto nyligen följt 1 411 gravida kvinnor och där resultaten tyder på att kvinnor med högt blodtryck oftare får pojkar. Men forskarna har ännu inte hittat de specifika mekanismerna bakom hypotesen.

Läs också: ”5 mysiga barnrum att inspireras av”

Inspiration från Illustrerad Vetenskap

Efter förlossningen: 6 saker alla nyblivna mammor borde veta

Publicerad 30 juli, 2018

1. Värkarna kan fortsätta efter förlossningen

Oavsett om du fött med kejsarsnitt eller vaginalt tar det tid för kroppen att läka. När moderkakan kommit ut börjar livmodern att dra ihop sig, vilket kallas eftervärkar. En del nyblivna mammor upplever dessa som väldigt smärtsamma, medan andra knappt märker dem. Värkarna går över av sig själv men det kan vara bra att ha smärtstillande läkemedel hemma som lindrar om det är jobbigt. Forskning visar att eftervärkar ofta känns mer ju fler barn du fött och de är som starkast om du ammar.

2. Bunkra upp med bindor

Den blödningen som uppstår efter såret i livmodern kan vara kraftig, och hålla på i månader. Vanligast är däremot att den försvinner efter 4-6 veckor. Var uppmärksam på smärta i nedre delen av magen i kombination med feber och konstig lukt från blödningen. Det kan det vara tecken på infektion och du bör uppsöka en gynakut.

Läs också: ”7 saker som bara vi som fått barn på sommaren förstår”

3. Det är normalt att gråta efter att ha fött barn

Pappersnäsdukar och kräkhanddukar är inte bara bra till bebisen. Många nyblivna mammor vittnar om ett niagarafall av tårar den första tiden hemma. Tårar av smärta, tårar av lycka, av lättnad, utmattning, av trötthet och stolthet. Ibland gråter du för att du gråtit så mycket. Släpp loss bara, och kom ihåg vad din kropp just varit med om! Känner du däremot att du är mer ledsen än glad, att du får ångest eller känslor av stark skuld och hopplöshet så kan du gå igenom en förlossningsdepression och bör prata med din barnmorska.

4. Att bajsa efter att ha fött barn är skitläskigt

Det kan vara väldigt obehagligt att bajsa första gångerna efter en vaginal förlossning. Särskilt om du fått bristningar och behövt sy i underlivet. Känslan av ”att allt ska ramla ut” är vanlig. Tips för att göra de första toalettbesöken bättre är att ta god tid på dig i badrummet, håll en binda mot underlivet om det känns som trycket är för stort, drick mycket vätska och komplettera med lösande livsmedel som till exempel katrinplommon så det går lättare.

5. Det går inte att planera hur första tiden med bebis kommer vara!

Alla bebisar är olika. Alla förlossningar är olika. Och alla nyblivna föräldrar reagerar olika. Räkna med att det inte går att räkna med att allt blir som ”du tänkt dig”. Släpp alla krav, to-do-listor och föreställningar!

6. Det är nu du ska be om hjälp!

Om det handlar om att få sova ett par timmar när din partner vaggar, att ta in en städfirma eller be sin mamma eller vänner göra matlådor kvittar! Nu är det rätt tid att inkassera alla tjänster. Och vi är säkra på att de flesta blir glada av att få avlasta en nybliven förälder!

Hallå! Är det fler i din vänkrets som ska bli föräldrar? Det finns säkert många nybakade mammor och pappor där ute som just nu befinner sig i bebisbubblan och behöver lite pepp och stöd. Se till att dina gravida kompisar får ta del av detta och följ oss gärna på Facebook

Så funkar igångsättning – allt du behöver veta inför förlossning

Publicerad 25 juli, 2018

Varför behöver man starta förlossningen med igångsättning?

Det finns flera olika anledningar till att en förlossning kan behöva startas med hjälp av en igångsättning. Ibland kan de bero på att förlossningen inte startat av sig själv innan gravidtetsvecka 42, och att man därför måste hjälpa den på traven att komma igång. Det kan också bero på att man måste starta förlossningen tidigare än så på grund av komplikationer som till exempel sjukdomar hos antingen mamman eller fostret. Om barnet inte växer tillräckligt kan det vara ett skäl att starta förlossningen så att hen kan få vård på utsidan av magen, och även havandeskapsförgiftning kan vara anledning att starta förlossningen tidigare. Har den blivande mamman extrem förlossningsrädsla kan igångsättning också vara ett alternativ som kan ge en känsla av kontroll över när förlossningen ska ske och äga rum.

Läs också: ”Influencern Nadja Mayr födde sitt första barn med igångsättning – läs hennes förlossningsberättelse här!”

Hur kan man förbereda sig inför en igångsättning?

Det finns inget facit på hur man bäst förbereder sig på en förlossning, med eller utan igångsättning, eftersom ingen förlossning är den andra lik och man aldrig kan veta på förhand hur ens förlossning ska bli. Bästa sättet att förbereda sig är att prata med sin barnmorska som följt dig under din graviditet. Du kan också få möjlighet att prata med en förlossningsläkare inför ingångsättningen för att reda ut eventuella frågetecken barnmorskan inte kan svara på. Du ska erbjudas möjlighet att vara delaktig i beslutet om vilken metod som ska användas vid din igångsättning.

Inför en igångsättning kommer en läkare göra en ultraljudsundersökning av barnet för att bedöma hur barnet ligger i livmodern och uppskatta vad hen väger. Läkaren bedömer även mängden fostervatten och moderkakans funktion. Även livmodertappens status kollas genom en vaginal undersökning. Barnets hjärtljud och eventuellt värkarbete mäts med CTG innan igångsättningen.

Läs också: ”Så vet du att förlossningen startar”

Hur går en igångsättning till?

Det finns flera olika metoder att ta till vid en igångsättning. Man kan få mognande läkemedel innehållandes hormonet prostaglandin som påskyndar mognandet av livmodertappen. Hormonet kan ges som tablett, gel eller stav. Tabletten löses upp i vatten och dricks medan gelen och staven verkar lokalt. Ofta kombineras den här metoden med värkstimulerande dropp.

Ballongmetoden utförs genom att förlossningsläkaren för upp en mjuk plastring i livmodern, via slidan. I änden sitter en liten ouppblåst ballong som placeras precis nedanför barnets huvud. Läkaren sprutar in saltvatten i ballongen vilket skapar ett ökat tryck på livmodermunnen, vilket kan få förlossningen att starta. När man öppnat sig fyra centimeter trillar ballongen ut av sig själv. För att ballongmetoden ska gå att genomföra måste den födande börjat öppna sig lite redan innan igångsättningen. Ibland behöver även denna metod kompletteras med värkstimulerande dropp.

Att ta hål på fosterhinnorna bedöms som ett av de lättaste sätten att sätta igång en förlossning på. Den födande måste då öppnat sig en aning så att man med hjälp av ett verktyg kan gå in via livmodertappen och ta hål på fosterhinnorna så att vattnet går. När vattnet runnit ut sjunker bebisens huvud mer neråt och skapar ett ökat tryck på livmodermunnen, vilket triggar värkarbetet. Denna metod görs bara om bebisen är fixerad.

Värkstimulerande dropp används ofta som komplement både vid förlossningar som startat av sig själv och vid igångsättningar, men kan också klassas som en egen igångsättningsmetod. Droppet innehållet oxytocin stimulerar värkarbetet. Droppet kan dock bara användas när livmodertappen är tillräckligt mjuk och mogen, och med fördel om fosterhinnorna redan har tagits hål på och vattnet gått.

När förlossningen väl är igång fortskrider behandlingen på samma sätt som om värkarna hade kommit igång på naturlig väg.

Läs också: ”Bedövning och smärtlindring du kan få under din förlossning”

Hur lång tid tar det?

Alla förlossningar är olika, oavsett hur de startar eller startas. Därför går det inte att säga en generell tid det tar att föda ett barn. Prata med din barnmorska om du är orolig, hjälp och stöd finns att få.

Källa: Vårdguiden