Lilié Biskopsdotter mobbades genom hela skolåren – hemma blev hon och syskonen misshandlade av styvpappan. Läs hela intervjun och Liliés egna ord kring de värsta åren i hennes liv.
Ålder: 26 år
Bor: Kungsängen
Familj: Min man, våra tre katter och snart en dotter
Gör om dagarna: jobbar heltid men kommer snart gå på mammaledighet.
Blogg: biskopsdotter.vimedbarn.se
I veckan bloggade Lilié om åren fulla av mobbing i skolan, från grundskolan till gymnasiet. Trots att hon flera gånger självmant gick in till rektorn och berättade hur hon hade det gjordes ingenting från skolans sida. Mobbingen pågick, alla såg och alla visste men ingen gjorde något.
Hur agerade lärarna på skolorna?
– Jag kände inte att jag fick någon hjälp alls. Jag var ofta inne hos rektorn eller satt med lärarna och berättade hur jag mådde men de gjorde verkligen ingenting åt det.
Ofta så fick jag sitta i samtal tillsammans med de elever som hade varit elaka men då var det alltid jag mot dem och det kändes alltid som att ”de vuxna” lyssnade på mobbarna för att de var fler och gick ihop sig.
Detta resulterade senare i att jag slutade vända mig till vuxna för jag kände inget förtroende för dem längre.
Märkte dina föräldrar att du blev mobbad på skolan?
– Nej, men jag berättade alltid för mamma när jag var yngre och hon blev självklart arg och ringde runt till olika föräldrar och pratade med lärarna. Men som sagt, det gjorde ingen skillnad det blev snarare värre för då fick jag höra hur feg jag var som skvallrade för mamma med mera.
I bloggen berättar Lilié om den stora klumpen i magen under skoldagarna och på väg hem. Där hemma väntade styvpappan som misshandlade både Lilié och hennes syskon.
”Jag är helt säker på att alla dessa mobbare dom hade ingen aning om att jag gick hem med en sten i magen efter skolan varje dag för att jag visste att jag skulle få stryk av min styvpappa när jag kom hem.
Ja ni läste rätt, jag hade det sjukt jobbigt hemma, min styvpappa misshandlade mig och mina syskon när mamma inte var hemma.”
Har din styvpappa alltid funnits i ditt liv?
– Nej, jag var 1 år när mamma träffade honom och jag var 15 år när de skildes.
Har han slagit er från första början?
– Mitt första minne av att han var hårdhänt var när jag var 4 år. Då grät jag för att jag hade klämt handen och för att få tyst på mig slog han mig på huvudet.
Visste er mamma om detta?
– Ja, men inte i början när vi var så små för han var väldigt manipulativ och ljög för mamma. Han slog oss aldrig framför henne och han hotade oss på olika sätt så att vi inte skulle skvallra.
Vilket var det värsta som hände dig på skolan? Vad var du mest rädd för?
– Det värsta var alla rykten som folk spred, sedan så filmade några killar mig i smyg när jag gick i korridoren. De filmade min rumpa bakifrån med mera och spred filmen. Det var inget märkvärdigt egentligen men det kändes obehagligt. Sedan så blev jag av med saker väldigt ofta, folk snodde saker i mitt skåp när jag hade lektion det var allt från mobil, jacka till pengar.
Men det värsta var nog när jag gick i gymnasiet för jag kände mig så ensam och utfryst. Det gick inte att sätta finger på vad de gjorde utan det var mest blickar, skvaller och att jag alltid blev vald sist eller att lärarna fick fråga andra elever om jag fick vara med i deras grupp när vi hade skolarbeten t.ex. Jag var rädd för det mesta, jag var rädd för att göra bort mig och jag var livrädd för att stå inför klassen och prata, jag var rädd för att gå själv i korridoren och jag var till och med rädd för att gå på toaletten för det hände ofta att folk försökte låsa upp när jag satt på toa och öppnade dörren.
Har du träffat någon av de som mobbade dig i skolan på lågstadiet idag?
– Jag har inte träffat dem ”face to face” men några har hört av sig på t.ex. Facebook eller bloggen när det gått bra för mig inom musiken. En sak är säker och det är att tiden inte läker alla sår, jag skulle aldrig vilja träffa dessa människor igen. Jag har gått vidare med mitt liv och jag tycker att det är väldigt ytligt när folk påstår att de känner mig eller att vi har varit kompisar när vi var små bara för att det går bra för mig nu.
Vad skulle du vilja säga, berätta eller göra till eller mot de som mobbat dig?
– Jag vet att många av de personerna som mobbade mig har själva fått barn och jag hoppas verkligen att de uppfostrar dem rätt och lär dem att man inte ska mobba andra, för barn gör ju ofta så som sina föräldrar gör.
Jag har inte så mycket att säga till dem som mobbade mig, man får ofta det man förtjänar och jag skulle verkligen inte vilja byta liv med någon utav dem.
Vad hade du önskat att någon skulle gjort på skolan när du blev mobbad?
– Jag hade önskat att lärarna tog mig mer på allvar, att andra elever som såg vad som pågick hade gått ihop och hjälpt mig.
Fanns det några som backade upp dig eller var det så att alla visste om att du blev mobbad men ingen vågade göra något?
– Inte i början men i mitten av högstadiet så fick jag några ”riktiga” vänner och vi stöttade varandra. En vän som jag hade hon blev också mobbad och retad så vi drogs nog till varandra pga. det. Sedan så träffade jag en kille i slutet av nian som hade väldigt stort inflytande på mobbarna och då lugnade de ner sig. Så det blev bättre ett tag i högstadiet men sedan så var det dags för gymnasiet och då var det som att börja om från början igen.
Vad skulle du vilja ge för tips till andra barn och föräldrar som ser att någon blir utfryst eller mobbad?
– Gör något! Vad som helst! Gå fram och säg till, prata med den som blir mobbad för ofta så blir man väldigt inåtvänd och skäms.
Sedan så måste vissa föräldrar sluta tro att deras barn är så himla snälla och duktiga, det var ofta så när min mamma ringde till någon annan förälder och förklarade vad som hade hänt. Många vägrade tro på att deras barn skulle ha sagt eller gjort något elakt och istället för att säga till sina barn så vände de på det och sa till sina barn att de inte fick leka med mig.
Jag kommer ihåg när jag plingade på hos en ”kompis” och när hon öppnade dörren så sa hon ”Jag får inte leka med dig för min mamma”, jag förstod ingenting. Allt grundar sig från början i vad man har för föräldrar så det är vi vuxna som måste sätta stopp för det här!
Jag är livrädd för den dagen mitt barn ska börja i skolan och skulle jag få reda på att hon blir mobbad då skulle jag göra allt för att sätta stopp för det.
Samma sak gäller om en annan förälder skulle ringa mig och säga att mitt barn har varit elak mot deras barn, då skulle jag ta upp det med mitt barn och kräva att hon säger förlåt.
Sedan så är mobbning också ett väldigt stort skrik på hjälp, de barn/personer som mobbar andra mår inte bra själva.
Så mitt tips är att prata med mobbarna och fråga hur de mår istället för att bara skälla ut dem, våld löser inte våld.
Foto: Ewa Ekfeldt
Läs Liliés blogg och inlägget Mobbning, dela och sprid den här intervju om du också tycker att detta är fel och vill vara med och få stopp på mobbandet.
