Häng med oss #LOPPIVIMEDBARN

Annons

Förlossningsberättelse: Jennie-Lie födde tvillingar i vecka 30+3

”Den 28e maj 03.40 vaknar jag av att det känns som att någon smäller en vattenballong i magen och det bara rinner ut vatten i sängen. Jag väcker min man Hampus försiktigt med ett ‘Älskling kan du vakna?’, han vrider huvudet åt mitt håll långsamt och kollar trött på mig. ‘Älskling, vattnet har gått’ får jag fram. Hampus flyger ur sängen ‘Är du seriös? Ska jag ringa en taxi?’. Jag svarar att jag vet inte vad vi ska göra, vi var ju bara i vecka 31.”

Hade inte hunnit packa någon BB-väska

”Jag sprang upp på toaletten och ringde förlossningen, skrattade och grät samtidigt så det är ett under att barnmorskan hörde vad jag sa. Vi pratade i några minuter sen sa hon att eftersom det förmodligen var vattnet som hade gått så skulle vi åka in. Vi hade inte hunnit packa någon BB-väska, som tur var hade vi fått en packlista på vår första föräldragruppsträff kvällen innan så Hampus grabbade tag i den och for runt i lägenheten och slängde ner allt vad vi kunde behöva. 04:20 stod vi utanför dörren på förlossningen med väskorna i handen och ringde på klockan.

Läs också: ”6 saker du måste veta inför din förlossning”

Vi fick direkt komma in på ett förlossningsrum, det kollades CTG och ultraljud. Snabbt konstaterades det att båda barnen mådde bra och var lugna i magen. Barnmorskan berättar att om det är så att vattnet har gått så kommer de få födas med kejsarsnitt eftersom de är så små. ‘Okej’ svarar vi lugnt. När vi efter ett bra tag får vara ensamma i rummet och jag kollar på Hampus och vi sitter bara och ler. Det ända jag får fram är ‘Hur hamnade vi här egentligen?’.”

Jennie-Lie i förlossningsrummet.

Jennie-Lie i förlossningsrummet.

Skulle tvillingarna födas vaginalt eller med kejsarsnitt?

”Ultraljudet visade att tvillingarna låg med huvudet neråt, och läkaren sa att då får det bli vaginal förlossning och som förstagångsföderska kan det ta ett tag. Jag och Hampus han inte riktigt med, utan när läkaren gått ut ur rummet så blev jag nervös, hur skulle tvillingarna födas egentligen? Vi pratade med barnmorskan igen, hon hämtade läkaren och det visade det sig att han inte läst vår journal ordentligt och missat att vi bara var i vecka 30 + 3, alltså var det akut kejsarsnitt som gällde.

Läs också: ”Andning som smärtlindring – så funkar det”

Efter det här så fick jag en kortisonspruta i låret, för att påskynda mognaden av lungorna på bebisarna, och vi fick höra att inom två dygn så kommer tvillingarna vara födda. På CTGn kunde barnmorskan se att jag började få starkare värkar, så en spruta med bricanyl beställdes in för att få värkarna att avta.”

Hade vattnet verkligen gått?

”Från ca 05.30 – 07.00 så hände det inte så mycket, värkarna var borta. Fick höra att jag skulle försöka sova men det var helt omöjligt. Efter 07 vi fick en ny barnmorska som hette Malin. Min första barnmorska var okej men Malin var helt fantastisk! Från att hennes skift började tills att tvillingarna var födda så var hon med oss och förklarade varje steg. För ett kontrollfreak som jag så var det väldigt skönt.

Vid 07.30 började värkarna komma tillbaka, Malin sa att de gärna ville hinna ge mig en spruta kortison till för barnens lungor, och den fick de ge tidigast ett dygn efter den första. Så de skulle göra allt de kunde för att stanna av värkarna. En ny förlossningsläkare kom in med ultraljud för att se om det verkligen var vattnet som hade gått, för om det inte var det så kunde jag få ett dropp för att stanna av värkarna. Ultraljudet visade sig vara otydligt och därför ville hon avvakta tills en överläkare kunde kika med ultraljud. Jag fick en till spruta med bricanyl så länge.”

Läs också: ”Skrik och panik? Så kan du lugna en ledsen bebis”

En tvilling hade mindre fostervatten

”Vid klockan 9.00 skulle vi få åka upp på neonatalavdelningen för att göra ett ‘studiebesök’ och träffa barnläkarna. Men det blev ingen studiebesök för mig, den här gången hjälpte nämligen bricanylen endast i 20 minuter innan värkarna var tillbaka. Vi fick istället börja klocka värkarna, de var mellan 60-90 sekunder långa och kom regelbundet var fjärde minut. Överläkaren kommer äntligen in och kollar fostervattnet med ultraljudet, och konstaterade snabbt att tvilling ett (Leia) hade mycket mindre fostervatten. Alltså fick de inte sätta dropp på grund av infektionsrisken. Efter lite diskussion så kommer de fram till att jag inte skulle hinna få en andra spruta kortison och därför var det lika bra att boka operation.

10.45 kommer barnmorskan, förlossningsläkaren och sjuksköterskan in i salen igen och säger ‘Nu är det dags, operationen hade tid direkt så packa med er kameran så åker vi ner’. Jag kollar på Hampus och ser att han är minst lika nervös och förväntansfull som mig, han går bredvid mig och håller i min hand. Men vi säger inte ett ord, tysta och fokuserade tar vi oss till operationsavdelningen, sen sätter det igång.”

Hampus håller mig lugn

”I ett rum möts vi av tre narkosläkare som frågar mig om mediciner och sjukdomar, samtidigt får Hampus får hjälp av en sköterska att ta på sig operationskläder och han får även sätta på mig en vacker mössa innan vi rullas in i operationssalen.

I en operationssal förbereds det för akut kejsarsnitt.

I en operationssal förbereds det för akut kejsarsnitt.

Nu vet jag vad som väntar, nämligen bedövningen. Jag får ligga ner på sidan narkosläkarna står omkring mig. Precis när nålen ska till att nudda min rygg så tappar narkosläkaren den på golvet, jag hör han ber om en ny men innan den hinner fram så får jag en värk som gör att det är omöjligt för mig att kupa ryggen. Vi får vänta ut värken innan de kan pröva igen. De lyckas till min glädje sätta sprutorna rätt på en gång.

Läs också: ”Förlossningsberättelse: ‘Jag valde ett planerat snitt'”

Totalt är det minst 15 olika läkare och sköterskor i salen, och precis utanför väntar två barnteam med ca 10 personer i varje team. De spänner upp ett skynke framför mitt ansikte och lägger armarna ut åt sidan. Trots alla människor i rummet så är mitt fokus helt på Hampus, han ler hela tiden och ger mig ett lugn. Bredvid Hampus så står en sköterska som tar hand om honom.”

Tårarna sprutar

När allt är klart för att sätta igång så stannar rummet upp, en snabb genomgång och sen känner jag hur de börjar böka i magen. Det gör inte ont utan mer att det stramar och drar lite när de håller på. Sköterskan säger åt Hampus att ställa sig upp och ta kort, och någon sekund senare så hör jag ett skrik och narkosläkaren bredvid mig säger ‘Grattis mamma!’ och Leia var född, 11:30 40 cm lång och 1529 g. Tårarna bara sprutar på mig, jag trodde inte jag skulle reagera så starkt som jag gjorde, men skriket för mig betydde att Leia levde. De väntar en minut med att klippa navelsträngen, när den är klippt så kommer en sköterska snabbt förbi oss med henne i famnen och visar upp henne. Sen springer hon vidare med henne ut till ett av barnteamen med henne.

Välkommen till världen, Leia!

Välkommen till världen, Leia!

Hampus väljer att stanna kvar till nästa tvilling är ute. Efter bara någon sekund så säger narkosläkaren ‘Grattis igen!’ 11:32 föddes Mattis, 41 cm lång och 1600 gram. Mattis hade problem med att andas och skrek inte lika mycket som Leia, de fick klippa navelsträngen direkt och sköterskan stannade bara upp en liten sekund hos oss, men jag såg hans små fötter sparka och då brast det för mig igen. Sen följer Hampus följer med ut till tvillingarna och jag får ligga kvar.”

Välkommen till världen, Mattis!

Välkommen till världen, Mattis!

Det finaste jag sett!

Ensam ligger jag kvar i salen med läkarna, tårarna rinner försiktigt ner för mina kinder, självklart är det tårar av oro, men faktiskt mest av lycka. De syr ihop mig, och sen får jag åka direkt upp på BB eftersom jag mådde så pass bra. Påvägen upp så frågar de om jag vill åka förbi neonatalavdelningen för att kolla på tvillingarna, självklart vill jag det.

När vi närmar oss rummet så känner jag mig samlad, vi möter massa sköterskor på vägen och alla säger grattis. Hampus sitter i en fåtölj, han kommer upp och ger mig en kyss innan han visar mig Mattis som ligger i en kuvös inlindad i massa mysiga filtar, och då kommer tårarna igen. Han är så otroligt fin och lugn, allt man läser om hur prematurbarn kan se ut som små luddiga Aliens, jag kunde inte se det. Det var en liten människa som låg där, min lilla bebis och han var det finaste jag sett. Han har det jobbigt att andas men de förklarar att det är normalt och under kontroll. Leia får jag inte träffa utan hon är inne i ett rum med flera läkare och sköterskor omkring sig, Hampus säger att hon mår bra och att de sätter katetrar i naveln för att kunna ge mediciner.”

Läs också: ”Så utvecklas ditt barn de första veckorna”

Tvillingarna är födda och mår bra

”Sen behöver jag åka ner till BB för observation. Några timmar ligger jag där själv, i chock, och ringer alla våra närmsta för att berätta att tvillingarna är födda och just nu mår bra.

Nyfödda tvillingarna Mattis och Leia!

Nyfödda tvillingarna Mattis och Leia!

När jag äntligen, på kvällen, åker upp till tvillingarna igen så får vi sitta där bredvid kuvöserna och genom små luckor hålla händerna på deras magar, röra deras små fingrar och klappa dem på det lilla av pannan som syns bakom masken. Tysta sitter vi där, gråter lite, fnissar lite och är helt betagna av att våra barn redan var här hos oss och ovetande om de sex veckorna på neonatalavdelningen som väntade.”

Vill du följa Jennie-Lie’s vardag med tvillingarna Mattis och Leia? Missa inte hennes blogg här och hennes instagramkonto här!

Vill du också dela med dig av din förlossningsberättelse på Vimedbarn.se? Mejla den till hej@loppi.se!

Andning som smärtlindring under förlossningen – så funkar det

Kan andning funka som smärtlindring under förlossningen? Jajamen, men det kräver övning. Emma Regberg Lundborg, fysioterapeut och författare till boken Gravidkraft – hälsa genom rörelse och träning, hjälper dig att komma igång.

Annons

Att använda andning som en smärtlindringsmetod är utbrett inom en rad olika sjukdoms– och skadetillstånd. Djupandning aktiverar det parasympatiska nervsystemet och lugnar kroppen. Det är en bra metod att använda sig av under eller mellan värkar men också om du känner dig stressad, spänd eller har smärta.

Läs också: ”Så utvecklas din bebis de första veckorna”

Använd andning och avslappning som smärtlindring – steg för steg

Ligg eller sitt i en position som är bekväm för dig. Slappna av i nacke och axlar. Låt kroppen bli tung mot underlaget. Om du djupandas i sittande, se till att du har bra stöd för ryggen.

Lägg dina händer på magen och ta ett djupt andetag in. Försök andas in i och ner i dina händer. Stanna där en liten stund, tills du känner att du vill andas ut. Andas ut och stanna där en liten stund, tills du känner att du vill ta ett nytt andetag.

Läs också: ”Vilka krav kan man ställa på barnmorskan under en förlossning?”

Flytta dina händer till revbenen och försök andas nedåt i magen och utåt i revbenen. Vidga hela bröstkorgen utan att spänna dig runt nacke, hals, axlar, käkar.

Om du har svårt att hitta en bra rytm i djupandningen kan du tänka att du andas i en fyrkant där varje sida representerar en del av andningsträningen inandning- paus – utandning- paus. Försök få alla sidor att bli lika långa. Följ med i tanken runt fyrkanten.

Läs också: ”8 ord du vill veta inför din förlossning”

Artikeln är ett utdrag ur kapitlet Andning och avslappning i boken Gravidkraft – hälsa genom rörelse och träning skriven av Emma Regberg Lundborg, utgiven på Balkong förlag.

I boken Gravidkraft kan du läsa om hur du kan använda andning som smärtlindring

Paula Uribe: ”Jag ville att missfallen skulle vara en mardröm, inte vår verklighet”

Det är en vanlig tragedi blivande många blivande föräldrar tvingas gå igenom – ändå pratas det lite om missfall. Det vill Vimedbarn.se’s Paula Uribe ändra på.

Annons

Ett missfall sker när kroppen stöter bort ett foster, ofta på grund av att det på något sätt är skadat, i de allra flesta fall före graviditetsvecka 12. För många upptäcks det med en blödning med eller utan fysisk smärta.

– Det jag kände kring våra missfall var en total hopplöshet. Hoppet är nog den känsla som ger oss alla allra mest. Men tappar man hoppet vad har man då kvar? Ingenting, absolut ingenting. Ovissheten om det är något fel på en och den fula egenskapen av att man hatar sig själv. Kritiserar sig själv, berättar Paula Uribe i sin blogg.

Läs också: Paulas blogg hittar du här!

Ensam är inte alltid stark, och särskilt inte när det handlar om sorg. Därför vill Vimedbarn.se’s toppinfluencer Paula Uribe genom att dela sina egna erfarenheter kring missfall och abort lyfta på locket och starta en dialog som förhoppningsvis kan hjälpa andra som går igenom liknande saker.

Temavecka på bloggen om missfall och abort

I bloggen kommer Paula dela med sig av sina egna erfarenheter kring både abort och missfall, intervjua en barnmorska, debattera abort, skriva om vad missfall kan bero på och dela med sig av råd kring vad man gör när man gör när man går igenom ett missfall.

– Jag sa ofta att jag ville att det skulle vara en mardröm och inte vår verklighet. Vi led igenom månader där vi satte vår relation på spel. Från barnlängtan till nästan maniska försök för allt handlade om att få barn från det att man vaknade till det att man la sig, skriver Paula i sitt första temainlägg om missfall.

 

HÄR HITTAR DU PAULAS BLOGGINLÄGG PÅ TEMA MISSFALL OCH ABORT:

Temadag 1 – Missfall

Temadag 2 – ”Varför vi valde att göra en abort”

Temadag 3 – Q/A om missfall

Temadag 4 – Hugos tur

HÄR HITTAR DU PAULAS TIDIGARE BLOGGINLÄGG OM SINA MISSFALL:

”Fan”
”Tråkigt men sant”
”Det som var allra jobbigast med missfallen”

Förlossningsberättelse: ”Jag valde ett planerat snitt”

Annika Norman har alltid känt att hon inte vill föda barn vaginalt. Läs hennes förlossningsberättelse här om hur det gick till när hon födde sonen Frans med planerat kejsarsnitt.
– Han var kletig och luktade järn. Han skrek och viftade med fingrarna. Jag kände mig helt matt i händerna på grund av bedövningen och kunde inte riktigt ta tag i honom utan fick nöja mig med att klappa försiktigt på honom.

Annons

ANNIKAS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

”Kvällen innan snittet duschade jag med en specialtvål som jag köpt på Apoteket, Descutan. Kittet bestod av fyra svampar och fyra små förpackningar med shampoo. Man skulle tvätta sig både kvällen före och samma morgon som kejsarsnittet. Svamparna blötte man upp och skrubbade kroppen med och shampoot, ja det använde man inte helt otippat i håret. Det luktade inte alls lika äckligt som jag trott, hade förberett mig på alcolösning typ. På måndagkvällen ringde jag till BB Stockholm och berätta att jag skulle göra ett kejsarsnitt morgonen därpå, hade ju inte fått min tid än men nu när jag ringde sa de att jag var välkommen klockan 7.30. Det var en kvinna innan mig så de trodde att mitt snitt skulle läggas runt 9.00-9.30-tiden. Kändes skönt att det blev såpass tidigt eftersom jag skulle fasta från klockan 00.00 natten innan.”

annika_norman_planerat_snitt

”Jag kände mig smånervös”

 ”På tisdag morgon gick jag upp 06.00, duschade och tog på mig gravidjeansen. Fredrik bar ner alla väskor. En till mig, en till honom, datorväska, babynest och bilbarnstol. Hade förbokat en taxi som plockade upp oss och körde oss till Danderyds sjukhus. Gick upp till BB Stockholm där vi fick skriva in oss och sätta oss i väntrummet. Jag kände mig lite smånervös men mer på sättet som man blir när man går upp tidigt för att åka utomlands. Lite trött och förväntansfull. En barnmorska kom och berätta att det var en kvinna innan och att vi snart skulle få byta om. Vi fick byta om i ett litet rum och jag fick en sjukhusklänning som man kunde knäppa upp i ryggen, en morgonrock och långa strumpor. Vet inte vad de skulle fylla för funktion för de var så lösa och åkte typ bara ner men jag sa inte emot. Alla våra personliga tillhörigheter fick vi lägga i ett skåp bakom receptionen. När jag bytt om satte vi oss i ett annat väntrum. Här fanns det TV och jag kollade på Nyhetsmorgon medan Fredrik åt frukosten som serverades. Jag kände mig supertrött och somnade typ i soffan. Strax efter 9.00 kom en sköterska och sa att nu var det dags.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Det häftigaste jag har gjort”

”Jag kände mig illamående”

”Vi fick ta en bebissäng i plast, ni vet en såndär på hjul och en säng som var till mig och rulla iväg den mot hissarna som tog oss till rätt avdelning. Receptionisten frågade oss om bebisens kön, vad han skulle heta och så vidare medan vi väntade och jag fick ett snyggt hårnät och tossor till fötterna medan Fredrik fick någon astronautliknande dräkt och ett hårnät för att skydda (det icke existerande) håret. Slutligen fick vi gå in i operationssalen. Det var ganska många därinne. Säkert sju personer. Fredrik fråga om han fick fota och det fick han men sköterskorna och läkarna ville inte vara med på bild. Jag fick lägga mig på en säng mitt i operationsrummet. Personalen var supertrevlig och berättade hela tiden exakt vad de gjorde och gjorde allt för att jag skulle må bra. Jag fick en kanyl i handen med dropp. De varnade för att mitt blodtryck kunde gå ner och att jag skulle säga till om jag blev yr. Det blev jag. Värdet skulle helst inte ligga under 60/100 men ibland var det nere på 49 och jag kände mig lite illamående. Sköterskan sprutade då in glykos som gjorde att blodsockret stabiliserades. De lade en lokalbedövning på ryggen och efter det satte de ryggmärgsbedövningen. Jag fick krypa ihop på sängen och skjuta ut ryggraden så att det skulle bli enklare att pricka rätt. De fick göra om det några gånger men det kändes inte mycket. När bedövningen väl var satt började det dock pirra i mina ben och de började domna av.”

planerat-snit

”De drog is över magen”

”Bedövningen tog supersnabbt och de satte in en kateter. Jag kände ingenting men såg hur de lyfte på mina ben. Konstigt ändå. De drog med is över magen men jag kände inte att det var kallt förrän de tog upp den på bröstet. De pratade hela tiden med mig, påpeka att jag inte verkade nervös, frågade om jag hade syskon och så vidare. När jag tittade på klockan var den 10.03. Barnmorskan sa att de skulle ropa ut tiden när bebisen föddes. De ”varnade” även för att det kunde dra och prassla i skynket som skiljde mitt ansikte och magen och att det kunde upplevas som mer våldsamt än det var. Så började de skära, jag kände att något hände i magen men inte vad och absolut ingen smärta. Plötsligt hörde jag en bebis som grät och det här var innan de tog upp honom. Jag tänkte ”Herregud, nu kommer han snart!” Sen hörde jag hur en bebis (samma som innan såklart) skrek. Han var ute!”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Kejsarsnittet blev en underbar upplevelse”

”Han var kletig och luktade järn”

”Barnmorskan ropade ut: 10:10 som tid för födseln och jag som alltid varit lite av en jämna-siffror-nörd tyckte det var helt fantastiskt att han fötts just den tiden… Frans lades på mitt bröst. Han var kletig och luktade järn. Han skrek och viftade med fingrarna, jag knep ihop munnen för att inte få in de kletiga fingrarna där. Jag kände mig helt matt i händerna på grund av bedövningen och kunde inte riktigt ta tag i honom utan fick nöja mig med att klappa försiktigt på honom. Frans låg på mitt bröst medan de sydde ihop mig. Jag tror det tog ungefär 20-30 minuter. Därefter tog de med honom och Fredrik för att kolla hans syresättning i blodet. Andningen var inte helt som den skulle vilket de sagt var vanligt vid kejsarsnitt. Jag rullades ut på uppvaket. Kände mig så trött och ganska illamående efter bedövningen. Var dock så lycklig över att allt gått bra. Fick ligga i sängen i en korridor med andra nyförlösta snitt-mammor i cirka en halvtimma innan Fredrik och Frans kom. Det kom hela tiden olika sköterskor och kollade mitt blodtryck.”

kejsarsnitt

”Han var betydligt större än jag trodde” 

”Så fort jag fick Frans till mig ville de att jag skulle testa att amma vilket jag gjorde och ja, det gick nog bra. Efter en stund på uppvaket rullades jag iväg och fick åka upp till patienthotellet där vi skulle sova i två nätter. Rummet var fint med två sängar med justerbara ryggar och ett badrum. Enkelt men egentligen allt man behöver. Väl på rummet vägde de Frans och testade honom för gulsot. Han vägde 3521 och var 51 cm lång, betydligt större än jag trott med tanke på hur liten jag var. Jag mådde som sagt lite illa efter bedövningen så jag orkade inte äta någon riktig lunch, fick dock jättefina mackor och en bubblig men alldeles för svag äppeldryck. Och så den där flaggan som alla brukar prata om. Resten av tiden på patienthotellet tillbringade vi i princip på rummet. Ammade och myste med världens gulligaste Frans.”

Tips! Läs fler av Annikas tankar om planerat kejsarsnitt i hennes blogg på storstadsbarn.se. 

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på hej@loppi.se!

 

8 tecken på att du har fått en förlossningsdepression

Att bli förälder är en stor omställning för många. Allt är absolut inte rosa moln, glass och ballonger. Första tiden med en nyfödd bebis kan vara riktigt kämpig. Vissa mammor och pappor drabbas av förlossningsdepression. Här är 8 tecken på att du kanske drabbats av just det. 

Annons

Om du får en depression kan du känna igen dig i ett eller flera av följande påståenden:

1. Nedstämdhet 
Du känner dig nedstämd större delen av tiden. Du kan ha svårt att känna glädje. Sådant som du tidigare tyckt om att göra är inte längre roligt.

2. Sömnproblem 
Du har problem med sömnen och är mycket trött, utan energi och har svårt att koncentrera dig.

Läs också: Så utvecklas ditt barn de första veckorna 

3. Skuldkänslor 
Du har skuldkänslor och känslor av hopplöshet. Du känner dig värdelös.

4. Växlande humör
Humöret växlar. Du känner ångest, stark oro eller panik.

5. Viktproblem 
Du går upp eller ner i vikt, har svårt att äta eller småäter hela tiden.

6. Problem med hygien 
Du orkar kanske inte sköta din hygien och kan även ha svårt att orka ta hand om barnet.

7. Socialt umgänge 
Det är jobbigt att träffa vänner och närstående.

8. Självskadebeteende 
Du har tankar om att skada dig själv eller barnet.

Läs också: 9 saker gravida bråkar om på nätet 

Vad beror en förlossningsdepression på? 

En depression kan bero på många olika saker. Har du haft en jobbig förlossning/graviditet kan det vara bra att boka in en tid med barnmorskan som hade hand om förlossningen och sätta sig ner och gå igenom den. Du kanske har problem med matningen och känner dig nedstämd över det. Sömnbrist, hormoner som rusar runt i kroppen och förändrade livsstilsvanor kan vara andra orsaker till en depression. Ibland går det heller inte att veta vad en depression beror på.

Här kan du få hjälp!
Sök vård på en vårdcentral, barnmorskemottagning eller BVC om du tror att du har en depression. Du kan även läsa mer om förlossningsdepression på 1177.se

Källa: 1177.se Foto: Istockphoto

9 saker gravida bråkar om på nätet

Att vara gravid är inte alltid en dans på rosor. Hormoner kan rusa runt i kroppen och diskussioner på nätet kan lätt bli till bråk. Här är 9 saker gravida bråkar om på nätet. 

Annons

1. Gravid eller inte?
Visar testet verkligen ett plus? I många forum läggs det upp bilder på graviditetstest. Är det ett svagt plus eller inte? Diskussionerna kan spåra ur och vissa monterar till och med isär sina test för att se om det inte gömmer sig ett plus där under.

2. Kostråd
Hur länge ska en salami frysas innan den är okej att äta? Eller får man ens äta salami när man är gravid, fast den har varit fryst? Och vilken typ av ostar får man frossa i? På nätet finns det många olika svar och teorier om vad som är okej att äta.

Läs också: Blödning under graviditeten – vad kan det bero på? 

3. Pojkmage eller flickmage
”Du har en bred mage, en klassisk flickmage ju”. Åsikterna är många när det kommer till magar och vilket kön som gömmer sig där inne.

4. Alkohol
”Ett glas vin kan väl inte vara så farligt?”. Är det okej att dricka ett glas bubbel på vännens bröllop? Det kan väl inte skada fostret? Att dricka alkohol när man är gravid är en het potatis som skapar tjafs på internet.

5. Träning
Får man verkligen träna hela graviditeten? Är inte det farligt? Det finns många som är för träning när magen växer medans andra gravida säger att det är farligt.

Läs också: Därför ska du inte slarva med D-vitamin 

6. Knep för att bli gravid
Alla som blivit gravida är ofta experter på hur du som vill bli gravid ska göra. Diskussionerna är många med tips och knep på vad du ska tänka på. Vilken ställning som funkar bäst, när och hur du ska ligga. Vad din kille ska ha för typ av kalsonger och hur ofta ni ska ligga.

7. Tecken på att förlossningen startat
Slempropp eller inte? Bildgooglar du ”slempropp” får du upp lite olika bilder på diverse manetliknande saker i trosor eller på toalettpapper. Hur vet man egentligen att förlossningen är på gång? Här går åsikterna väldigt ofta isär och skapar osämja på nätet.

8. Viktuppgång
Vad är egentligen en rimlig viktuppgång när man är gravid? Vissa barnmorskor kommer med tydliga ramar och regler när det kommer till kost som gravid. Men det där kan vara individuellt. I olika forum på nätet blir det ofta bråk om just kost och viktuppgång.

9. Resa som gravid
Kan man verkligen flyga med en bebis i magen? Och är det sant att bebisen kokar inne i magen om du ligger och steker på stranden på en solsemester? Resor som preggo är något som upprör många.

Läs också: Så vet du att din förlossning har startat 

Foto: Istockphoto

Förlossningsberättelse: ”På första krystningen hände ingenting”

Det blev en lång och utdragen förlossning för bloggaren Denise Gassander. 
– Nu kände jag bara ett stort tryck nedåt, detta trycket hade jag känt sedan jag kom in på förlossningen. Kroppen skrek krysta men fick göra allt för att gå emot kroppens signaler och hålla emot. Det var obeskrivligt jobbigt, skriver hon i sin förlossningsberättelse. 

Annons

DENISES FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

”Den 15 juni ca klockan 02:00 vaknade jag av ondare värkar än förvärkarna. Det kändes precis som mensvärk fast denna gång gjorde det ondare än det jag känt tidigare. Jag låg kvar i sängen och undrade om det verkligen var dessa värkar som var riktiga värkar. Jag började fundera om på om hinnsvepningen hade lyckats ändå, det var bara 12h sedan som barnmorskan försökte göra en hinnsvepning och kanske hade det påverkat mer än vad hon trodde. Värkarna fortsatte att komma och gjorde ont, men inte jättefarligt.”

”Min magkänsla sa att det var dags”

”Klockan ca 07:15 ringer vi på klockan till förlossningen. Jag kände mig lugn och jag var säker på att vi skulle få stanna. Man måste vara öppen minst 3 cm för att få ett förlossningsrum, men min magkänsla sa bara att det är dags. Jag berättade att jag var lite orolig att hon låg i ett vidöppet läge, det hade konstaterats på ett ultraljud 3 veckor tidigare. Det innebär att bebisen ligger 180 grader fel och det blir mycket svårare för bebisen att glida ner då det inte bli optimalt för huvudet att få plats då det blir ett större huvudomfång. Vi blev ledda till ett andra undersökningsrum där barnmorskan skulle konstatera om jag var öppen eller ej. Hon började undersöka och utbrast chockat: ”Herregud, detta har du gjort bra! Du är öppen 6 cm!”  VA?! Jag blev jättechockad och jätteglad! Hade jag klarat av så mycket redan på egen hand?!”

forlossning

Läs också: Resa som gravid – 5 tips

”De bestämde sig för att ta hål på hinnorna”

”Klockan 08:00. Vi blev ledda till ett förlossningsrum. De visade oss vart allt fanns och de frågade om jag ville ha en gåstol, pilatesboll eller något annat. Solklart val! Pilatesbollen ville jag ha, den har jag visualiserat mig att ha under förlossningen. Så jag satte mig på den och hade överkroppen mot sängen. Mikael hämtade frukost från BB och vi åt tillsammans.
Klockan 11:00 hade vattnet fortfarande inte gått än och barnmorskan ville kontrollera hur många cm. Nu var jag öppen 10 cm, fullt öppen! Så barnmorskorna bestämde för att ta hinnorna för att vattnet skulle gå. Lätt och gjort så rann det varmt vatten. De satte även på elektroder på Emilias huvud så vi kunde följa hennes hjärtslag. Hon låg fortfarande väldigt högt upp och hade lång väg kvar att sjunka ned innan det var dags för att krysta., så det skulle dröja några timmar till. Man tror att så fort man är öppen 10cm är det dags att krysta, men nej nej, vi hade lång väg kvar (snarare 8h kvar). Barnmorskan trodde att hon skulle vara ute inom 2h men nej, på grund av hennes vidöppna läge kommer det ta mycket längre tid.”

forlossning_denice

”Jag skulle få värkstimulerande dropp”

”Nu kände jag bara ett stort tryck nedåt, detta trycket hade jag känt sedan jag kom in på förlossningen. Kroppen skrek krysta men fick göra allt för att gå emot kroppens signaler och hålla emot. Det var obeskrivligt jobbigt. Samtidigt i detta jobbiga skede var jag tvungen att röra på mig hela tiden för att öka chanserna att hon skulle glida ned. Barnmorskorna bestämde för att jag skulle få värkstimulerade dropp för att öka värkarna och att få henne att glida ned. Jag märkte ingen större skillnad då det redan var så jobbigt. Men lillans hjärtslag blev väldigt oregelbundet så vi testade olika ställningar och ibland blev det bättre och ibland sämre. Det var så oregelbundet att de bestämde sig för att ta bort det värkstimulerade droppet, hon blev för påverkad. Detta jobbiga skede pågick i ca 3h.”

denice_forlossning

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Det häftigaste jag har gjort”

”Läkaren sa att NU måste hon ut” 

”Klockan 18:00 kallade de in läkaren. Nu var hennes hjärtljud mer oregelbundna och allt gick väldigt långsamt. Läkaren sa att hon måste ut NU då hon inte mådde så bra. De beslutade om klipp och sugklocka (som jag nämnde i början att vidöppet läge slutar oftast med hjälpmedel) Barnmorskan som satt vid huvudet bredvid mig sa att: ”Sista värken nu, sista chansen, kom igen”. De hann lägga en bedövning och göra ett klipp och en värk kom och på första krystningen hände inget, andra krystningen började hon komma ut och på tredje krystningen gled hon ut snabbt utan sugklocka. Klockan 18:16 Hon var ute!”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Kejsarsnittet blev en underbar upplevelse”

denice_bebis

”Hon gnydde lite lätt” 

”Hon kommer upp på min mage, barnmorskorna torkar henne och hon gnyr till. Inte världens skrik som film, utan hon gnydde lite lätt. Jag fattade ingenting, var hon ute nu?! Helt otroligt, hon hon nu låg på min mage istället för i. Jag klappade henne om och om över huvudet och försökte smälta allting. Jag hör att M säger att hon kramar hans finger så hårt och jag kan slappna av för första gången. Jag är där i stunden men ändå i någon dröm, helt overkligt! M klipper navelsträngen och läkaren syr ihop klippet. Sedan lämnar läkaren och barnmorskan förbereder förlossningsbrickan och mat. och vi ligger bara kvar och bara är i nuet.”

Tips! Läs hela Denices förlossningsberättelse här, och följ hennes vardag i hennes blogg.

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på hej@loppi.se!

Blödning under graviditeten – vad kan det bero på?

En oro som många gravida har är att de ska få missfall. En blick i trosorna vid varje toalettbesök för att försäkra sig om att det inte kommit blod är inte ovanligt. En blödning tidigt i graviditeten kan bero på andra saker än missfall, några olika anledningar kan du läsa om här. 

Annons

Under första halvan av graviditeten är det vanligt att få en blödning ur slidan. Det kan bero på flera olika saker. Det kan vara ett tecken på missfall, men det kan ha andra orsaker.

Nidblödning
Tidigt i graviditeten kan du få en implantationsblödning, även kallad nidblödning. Det betyder att du får en liten blödning när ägget fastnar. Om en implantationsblödning uppstår brukar den komma cirka 3-8 dygn efter ägglossningen.

Missfall
Ett missfall inträffar oftast före graviditetsvecka 12, efter vecka 12 är det inte lika vanligt. Vissa upplever ett missfall som en kraftig mensvärk och blodet som kommer kan vara blandat med slem, klumpar och en tunn vätska.

Läs också: Därför ska du inte slarva med D-vitamin till din bebis

Utomkvedshavandeskap
Om du får ett utomkvedshavandeskap brukar du få väldigt ont i magen. Det som händer då är att det befruktade ägget har fastnat och börjat växa i äggledaren eller någon annanstans utanför livmodern.

Infektion
En blödning kan bero på en infektion i livmodertappen eller i slidan. Du kan då även få illaluktande flytningar från slidan, prata med din barnmorska om det inte går över av sig själv.

Hemorrojder
Det är inte ovanligt att få hemorrojder som gravid, dessa kan leda till blod från ändtarmsöppningen.

Teckningsblödning
När förlossningen startar kan det komma blod, det kallas för teckningsblödning. Blodkärlen kan nämligen brista när livmoderhalsen öppnar sig.

Läs också: Färga håret som gravid – ja eller nej? 

När ska du söka hjälp? 

Om du känner dig orolig kan du alltid ringa din barnmorska eller till vårdguiden på 1177 för vägledning och råd. Om du får en enstaka mindre blödning eller brunfärgade flytningar före graviditetsvecka 12 behöver du i regel inte söka hjälp. En blödning som är mensliknande innan vecka 12 kan bero på att missfall och det finns tyvärr ingenting som vården kan göra för att stoppa det.

Källa: 1177.se Foto: Istockphoto

Färga håret som gravid – ja eller nej?

Färga, tona eller slinga håret som gravid är något som vissa väljer att avstå. Men är det farligt? Kan det påverka fostret negativt? Här får du svaret.

Annons

Att slinga eller färga håret som gravid är ofarligt enligt de begränsade studier som finns. Kemikalier kan tas upp genom huden i hårbotten och det går inte att utesluta helt om det påverkar fostret negativt. Det finns de som väljer att avstå från att färga eller tona håret när de är gravida och andra går till frisören som vanligt. Om du vill färga håret när du är gravid finns det några saker du kan tänka på.

1. Gå till en salong som använder skonsamma produkter för håret.

2. Om du väljer att färga håret hemma är det viktigt att du följer instruktionerna och använder handskar. Stå i ett rum med bra ventilation och tvätta hårbotten noga efteråt.

3. Många väljer att vänta med att färga håret tills efter graviditetsvecka 12. Bebisens organ utvecklats då och är som mest känsliga då.

4. Att slinga håret istället för att helfärga det minskar kontakten med hårbotten.
Källa: 1177.se Foto: Kareya Saleh/Unsplash

7 oväntade gravidkrämpor

Illamående, kräkningar och ömma bröst är några vanliga krämpor som många gravida upplever. Men sen finns det några oväntade gravidkrämpor som inte så många talar högt om, känner du igen dig i någon av dessa krämpor?

Annons

1. Flytningar som är som vatten
Att slippa mensen under graviditeten är skönt för många, men det inte alla vet är att man kan få problem med vattniga flytningar. Vissa har så vattniga flytningar mot slutet att det lätt kan förväxlas med att vattnet har gått. Vad beror det på då? Vävnaderna i slidan blir blodrikare och avger då lättare vätska.

2. Sura uppstötningar
När barnet tar större och större plats i magen kan det leda till sura uppstötningar och halsbränna.

Läs också: Så lång tid tar en förlossning 

3. Kramp i vaderna
Kramp i benen är smärtsamt och vanligt under slutet av graviditeten. Har du kramp i vaden kan du testa att ställa dig upp och trycka foten mot golvet. Oftast går krampen över av sig själv efter några minuter, försök fokusera på att andas och inte spänna dig.

4. Andfåddhet vid måltider
Att andas tungt och bli riktigt, riktigt andfådd är en krämpa som många kanske inte räknar med. Att bli andfådd av att bara äta och prata samtidigt är något som många får problem med.

5. Kisspauser på natten
Att behöva kissa i tid och otid är något man får vänja sig vid under en graviditet. För vissa trycker det på kissblåsan under hela graviditeten och för andra är det värst i slutet. Att behöva gå upp flera gånger per natt och kissa är inget ovanligt för ett preggo.

Läs också: Därför ska du inte röka som gravid

6. Total trötthet
Många kanske vet att man kan bli extra trött under graviditeten. Men det många inte känner till är att tröttheten kan kännas som ett basebollträ i huvudet. Den klubbar ner en totalt och gör att det känns som att man kan somna överallt och hela tiden. När tröttheten kommer över en kan det vara svårt att hålla ögonen öppna.

7. Klåda i handflatorna
Att magen kliar när den växer är en vanlig gravidkrämpa. Men 2 av 100 får något som kallas för hepatos, då kliar det väldigt intensivt över hela kroppen och värst kan det vara under fotsulorna och i handflatorna. Prata med din barnmorska om du upplever att du har mycket klåda under din graviditet.

Källa: 1177.se, trygghansa.se, Libero.se Foto: Istockphoto

Vilka krav kan man ställa på barnmorskan under förlossningen?

Hur ska man göra för att allt ska kännas bra under förlossningen och vilka krav kan man ställa på sin barnmorska i den utsatta situationen. Chefsbarnmorskan Sofie Låftman från Danderyds Sjukhus Barnmorskemottagning svarar!

Annons

Prenumerera på vår YouTubekanal ››

Läs också: Vad gör man hos barnmorskan ››

Mer på vi med barn

Ställ dina frågor om att bli gravid, graviditeten och förlossningen till barnmorskorna Sofie Låftman och Pia Hjelmqvist från Barnmorskemottagningen på Danderyds sjukhus. Fråga barnmorskan online ››

Gravid? Anmäl dig till Vi med barns gravidbrev ”vecka för vecka” och följ din graviditet och bebisens utveckling direkt i inkorgen. Läs mer och anmäl dig ››

Foto: Carin Wesström

Så lång tid tar en förlossning

En förlossning tar olika tid för alla, för vissa går den snabbt och för andra tar den längre tid. Visste du att det delvis är ärftligt hur snabb en förlossning blir? Hur lång är egentligen en förlossning i snitt? Här får du svaret! 

Annons

När graviditeten börjar närma sig sitt slut är det många gravida som funderar mycket kring förlossningen. Hur den kommer att starta, hur värkarna kommer att kännas och hur lång den egentligen kommer att bli. En förlossning brukar i genomsnitt vara 12-16 timmar för en förstföderska och 4-8 timmar för omföderskor. Det är såklart individuellt hur lång en förlossning är och hur den känns.

När börjar man räkna att förlossningen har startat? 

– Det räknas från att värkarna har blivit kraftiga och regelbundna och från att livmoderhalsen blir kortare och börjar öppna sig.

Läs också: Så vet du att din förlossning har startat 

Hur vet man att barnet är på väg att komma? 

– När krystningsskedet börjat, det vill säga när man börjar få en reflex att krysta i samband med varje värk.

Hur länge krystar man?

– Krystningsskedet brukar vara i cirka 20 minuter för omföderskor och cirka 40 minuter för förstföderskor, men det kan såklart variera.

Källa: 1177.se Foto: Istockphoto

stats