Häng med oss #LOPPIVIMEDBARN

Baby blues

Baby blues kan kännas som ett fånigt och förminskande begrepp på den nedstämdhet som drabbar så många som varannan nybliven mamma efter förlossningen. Det kommer oftast 2-3 dagar efter man har fött barn och man tror att det främst beror på att mängden östrogen kraftigt minskar efter förlossningen. Vanliga symptom är humörsvängningar, ångest och sömnsvårigheter och många vittnar om att man känner en känsla av meningslöshet och att man kan börja gråta till synes helt utan anledning.

Annons

Det kan också finnas psykologiska förklaringar. För många föräldrar har anspänningen inför förlossningen varit stor, den kanske blev mer dramatisk än man trott och man har inte fått förklaringar till varför saker skedde. Det kan vara så att man inte kände de stora, fantastiska känslorna när bebisen kom och som man har hört att andra gör. Man har svårt att prata med sin partner om allt som har hänt och känner sig ensam. Eller så har man kanske haft stora förväntningar om den första tiden med den nya familjemedlemmen som inte infriat sig. Man kan också känna sig allmänt osäker och otillräcklig i början av mammalivet.

Att föda barn är en stor händelse. En av de mest omvälvande saker man som kvinna är med om. Alla de här känslorna och tankarna är helt naturliga och normala att känna. Det kan även vara lugnande att veta att om tårarna och känslorna kommer utan uppenbar orsak så vet du nu att det bara är hormoner som lämnar kroppen, och inget som är fel. Det betyder inte att du är en dålig mamma eller att det är brist på kärlek som orsakar nedstämdheten.

Baby blues är ingen depression och går oftast över inom ett par dagar eller ett par veckor. Om det inte skulle göra det kan det vara tecken på en begynnande depression och man bör då söka hjälp. Ta då kontakt med din BVC eller vårdcentral. Skulle du känna att det blir akut kan du även vända dig till akutmottagningen på sjukhuset.
Källa: Lifewtihkids.se. Foto: Anna Roström/Life with kids

Gillade du den här texten? lifewithkids.se kan du och din partner prenumerera på dagliga texter om graviditet och första året som föräldrar. Life with kids har sammanställt ny forskning, riktlinjer från myndigheter, erfarenheter från andra föräldrar, omvärldsbevakning från andra länder och fakta ifrån landets tyngsta källor. Helt osponsrat, opartiskt och reklamfritt. Just nu kan du testa tjänsten gratis i 30 dagar!

Bearbeta förlossningen tillsammans

En förlossning är oerhört omvälvande och omskakande och bland det största man kommer att vara med om livet. Ingen förlossning är den andra lik och alla som var närvarande har garanterat olika uppfattningar och känslor kring det som hände. Oavsett om allt gick enligt planen eller om något oväntat hände kan det vara skönt att få prata lugnt och ostört om både din och din partners upplevelse. Om ingen partner var närvarande kan man också samtala med den man hade med sig eller de barnmorskor som var närvarande.

Annons

Som födande är det lätt att känna att partnern inte förstår eller hjälper på rätt sätt, att det är svårt att kommunicera under värkarbetet eller att man varit rädd under tiden. Och som partner kan man känna sig otillräcklig, hjälplös, utanför, rädd när kvinnan man älskar har så ont och man kan också ha svårt att förstå vad det är som händer under förloppet.

Ibland händer något oväntat under förlossningen och barnmorskan behöver fatta snabba beslut för allas säkerhet och om det hände er kan det också vara skönt att få gå igenom det i lugn och ro för att försöka förstå vad som hände och hur ni båda kände kring det.

Ta en stund och gör det lite mysigt, kanske när bebisen sover, för att ge varandra möjligheten att berätta hur ni båda upplevde hela förloppet och ställ frågor till varandra om det är något ni undrar över eller inte förstod. Om man vill kan man också skriva ned sin upplevelse av förlossningen. Nu är minnena färska och oavsett om förlossningen var en positiv eller negativ upplevelse kan det vara värdefullt att bevara dem. Blev det som ni hade förväntat er? Hur skiljer sig era upplevelser åt? Vad tyckte ni var jobbigast och finast? Har ni frågor kvar som ni behöver fråga barnmorskan? Försök att sätta ord på era känslor.

Källa: Lifewtihkids.se. Foto: Anna Roström/Life with kids

Gillade du den här texten? lifewithkids.se kan du och din partner prenumerera på dagliga texter om graviditet och första året som föräldrar. Life with kids har sammanställt ny forskning, riktlinjer från myndigheter, erfarenheter från andra föräldrar, omvärldsbevakning från andra länder och fakta ifrån landets tyngsta källor. Helt osponsrat, opartiskt och reklamfritt. Just nu kan du testa tjänsten gratis i 30 dagar!

Att välja kejsarsnitt

Att föda barn kan vara en riskfylld händelse, även om det i dagens Sverige är jämförelsevis säkert. Ungefär 20 procent av alla gravida upplever någon form av förlossningsrädsla. Av de som har fött barn drabbas ungefär 2 procent av posttraumatiskt stressyndrom, vilket kan skapa rädsla inför kommande förlossningar. En del kvinnor som känner rädsla inför en vaginal förlossning önskar i stället kejsarsnitt. I Sverige har frekvensen av kejsarsnitt ökat från 5 procent av samtliga förlossningar i början av 1970-talet till 17,7 procent 2014.

Annons

Kejsarsnittsfrekvensen varierar mycket mellan landstingen och flest utfördes i Stockholms läns landsting med 21,6 procent följt av Värmland med 20,6 procent. Lägst kejsarsnittsfrekvens hade Östergötlands och Jämtlands läns landsting med 11,6 respektive 13,2 procent.

En av de vanligaste orsakerna till att kvinnor önskar kejsarsnitt är svåra minnen av en tidigare förlossning. En annan är att kvinnan tidigare genomgått kejsarsnitt och är rädd att det ska orsaka komplikationer vid en vaginal förlossning. Den största gruppen kvinnor somönskar kejsarsnitt är därmed omföderskor som tidigare genomgått kejsarsnitt eller en komplicerad förlossning. Bland de övriga finns förstföderskor som av olika skäl inte vill föda vaginalt, exempelvis av rädsla för att själv få komplikationer eller på grund av tidigare trauman så som övergrepp. I en nationell svensk studie fann man att av de 8,2 procent av kvinnorna som önskade kejsarsnitt var 37 procent förstföderskor.

Idag ser det tyvärr väldigt olika ut i landet när det gäller att bevilja planerat kejsarsnitt. Många gravida berättar om att inte bli trodda, att möta ett motstånd redan från sin barnmorska och att bli nekad, trots att man har medicinska skäl. Om man känner att man vill veta mer om planerat kejsarsnitt så bör man tidigt ta upp det med sin barnmorska. Om det rör sig om en rädsla eller oro kan hon skicka en remiss till en Auroramottagning eller liknande, för att prata om oron och efter det blir sannolikt en träff med en läkare. Det brukar ske efter rutinultraljudet i vecka 20.

Det bästa man kan göra om man vill föda med planerat kejsarsnitt är att läsa på. Läs på om snittet, gå med i intressegrupper på Facebook för att ta del av andra som fått snitt beviljat och stå på dig. Om du känner att din barnmorska inte tar dig på allvar ska du byta barnmorska eller mödravårdscentral.

Källa: Lifewtihkids.se. Foto: Anna Roström/Life with kids

Gillade du den här texten? lifewithkids.se kan du och din partner prenumerera på dagliga texter om graviditet och första året som föräldrar. Life with kids har sammanställt ny forskning, riktlinjer från myndigheter, erfarenheter från andra föräldrar, omvärldsbevakning från andra länder och fakta ifrån landets tyngsta källor. Helt osponsrat, opartiskt och reklamfritt. Just nu kan du testa tjänsten gratis i 30 dagar!

Paula Uribe: 
”Jag krystade i hissen på väg upp till förlossningen”

När Paula Uribe och fästmannen Hugo Rosas ville skaffa ett syskon till Molly, 4 år, trodde Paula att det skulle vara enkelt. 

– Att planera en graviditet är det värsta jag gjort i hela mitt liv. Jag fick flera missfall och det tog verkligen knäcken på mig, säger Paula till tidningen LOPPI magasin. 

Annons

När Paula Uribe, 26, startade sin blogg för fyra år sedan hade hon ingen direkt plan för den. Hon är förlovad med Hugo Rosas som har en av Sveriges största bloggar, så hon förstod att hon skulle få många läsare.
– Jag gick om honom fem gånger om. När jag går in i något gör jag det helhjärtat och jag tycker att det är roligt att få skriva personligt, säger Paula i en intervju med LOPPI magasin som kom ut hösten 2016.

När Paula började blogga var hon gravid i vecka 12 och idag är hon mamma till Molly och Leonore. Graviditeten med Leonore var bra, men det tog lång tid för Paula att slappna av och njuta av graviditeten.
– Jag hade haft två missfall innan så jag var ganska tom och jag ville inte fästa mig. Jag kände inte den där enorma kärleken och ville inte bygga upp några förväntningar om det inte skulle gå den här gången heller. Jag kände att det lika gärna kunde vara blod på pappret varje gång jag gick och kissade.

Du var öppen om missfallen i bloggen, var det självklart? 

– Första gången tänkte jag inte ens på det, jag var så ledsen den kvällen och bara skrev. Jag skrev att jag behövde lite tid och efter det fick jag många kommenterar från andra som också fått missfall. Jag var en av de som tänkte ”det där händer inte mig” innan men nu fick jag ett uppvaknande. Det är så vanligt!

Hur mådde du efter missfallen? 

– Det var det värsta jag varit med om. Båda missfallen var i vecka 6 och 7, och det är fantastiskt att kroppen tar hand om det som inte är livsdugligt. Jag tror att det hade varit värre om missfallen kommit ännu senare, men missfallen tog knäcken på mig. Jag ville så gärna ha ett barn till, det tog över och jakten på barn blev en psykisk kamp. Jag ville inte ens ligga men det blev en grej. Det är det värsta jag gjort i mitt liv, jag kommer aldrig mer planera att bli gravid igen. Jag använde mig av en p-app och tog tempen varje morgon, var det över 37 grader så var jag fertil. Jag tempade hela tiden och fick ringa Hugo när han var på väg till träningen och sa att han skulle komma hem och ligga. Jag var helt galen där ett tag, p-appen styrde våra liv.

paula

”Andra förlossningen var värre”

Efter all oro blev det ett litet frö i Paulas mage som valde att stanna kvar och växa. Förlossningen med Leonore startade med värkar mitt i natten och öppningsskedet hemma gick snabbt.
– Jag hade brutala värkar och jag minns att vi körde till Danderyds sjukhus på 20 minuter. Redan i hissen på väg upp kände jag att bebisen var på väg och jag krystade. När vi kom in vid 02:30 var jag öppen 8 centimeter och då hade det bara gått en och en halv timme sedan det startade.
Paula tycker att hennes andra förlossning gick lite för snabbt, hon hann inte reflektera över vad som hände.
– Med Molly höll jag på i nästan två dygn, nu hann jag knappt gå och lägga mig så jag tycker att andra förlossningen var värre än den första. Men det gick bra, jag är tacksam över att det gick som det gick. Leonore var så söt när hon föddes, jag tänkte direkt på hennes fina färg och att hon hade så fina drag i ansiktet.

Så får de relationen att fungera

Paula och Hugo har varit tillsammans i fem år och nu känner hon att de har hittat ett sätt som fungerar.
– Först kommer nyförälskelsen och sedan tiden när man kanske försöker förändra varandra. Nu är vi i inne i division 2 och vi är fine med varandra. Vi väljer våra fighter och jag orkar inte lacka ur hela tiden. Vi har kul tillsammans och är bästa vänner, det tror jag är viktigt. Dessutom älskar vi båda att vara föräldrar.

Vem sköter vad hemma hos er? 

– Oftast är det jag som handlar eftersom jag är föräldraledig nu. Jag tvättar och Hugo viker tvätten. Hugo ansvarar för allt som är utomhus men vi är bra på att samarbeta.

Hur hittar ni tid till varandra?

– Vi försöker ta oss tid att gå ut och äta eller bara vara vi. Men jag behöver inte ha iväg barnen, vi tycker om att hitta på saker allihopa. Vi tränar hemma och då är barnen med. Molly har lärt sig att göra burpees och hon kan hoppa studsmatta samtidigt som Leonore sover i vagnen och vi tränar. Det är lite multitasking och vi förenar nytta med nöje. Men om vi vill kan vi ta tid för bara oss, det är bara ett samtal bort.

När Paula berättar om Hugos bästa egenskaper skiner hon upp. Hon säger att det finns så mycket som är bra med honom.
– Hugo är en god människa, han förstår nog inte det själv. Han är generös med att visa uppskattning och med sin tid. Han prioriterar alltid mig och barnen först. Vi har en bra dialog och vi är ett team. Hugo är bra på att peppa mig och ge mig komplimanger. Han är stolt över mig och jag är välkommen i hans värld. Dessutom är han en otroligt fin pappa. Även om jag skulle göra slut skulle han aldrig lämna våra barns sida. Jag vet att vi skulle bli en bra familj på ett annat sätt, vad som än händer mellan oss. Men det finns ingen annan som jag skulle vilja ha den förbindelsen med som jag har med Hugo. Visst, han har ett hej dundrans struligt förflutet men han har en öm sida som jag uppskattar mycket.

Klicka in dig här för att läsa Paula Uribes blogg! 

Text: Angelica Lagergren
Foto: Hannah Hedin
Fotoassisten: Andrea Norling
Stylist: Annika Norman
Hår & Make up: Fanny Lagerwall

Hantera smärtan under förlossningen – så gör du

En vaginal förlossning gör ont för de allra flesta. Men vad är det som gör ont och går det att tänka bort smärtan? Carina Rylander, barnmorska på Babyz of Sweden lär dig att fokusera på tankens kraft och andas dig igenom sammandragningarna.

Annons

En förlossning går inte att jämföra med något annat, den är unik men den behöver inte upplevas som negativ. Det är viktigt att veta att det alltid är pauser mellan dina sammandragningar och totalt sett är det mer ”icke smärta” än smärta.
–  Oavsett hur ont det gör är smärtan inte farlig, den är en naturlig del av förlossningen och har till syfte att tala om att din bebis är på väg, säger Carina Rylander.

Hur ska jag tänka när det gör ont?

–  Fokusera på kraften istället för på smärtan. Det kan hjälpa dig. Byt ut orden helt enkelt. Att försöka tänka bort det negativa, laddade ordet smärta och istället tänka kraft. Det är ju din kraft, din urkraft som hjälper dig att föda din bebis. Ta en sammandragning i taget och träna på att släppa taget och istället vara i nuet. Var mindful!

Hur kan jag öva på att andas?

–  Genom att bli uppmärksam på andetaget får du många positiva effekter. Du ökar medvetenheten med att styra din andning under födandet. Låt andetagen och känslan av din tunga kropp vara din förankring i nuet. Med lugna, djupa och fokuserade andetag har du större förutsättningar för att ta kontroll. Det ger också en avslappnad kropp vilket är en stor fördel i födandet.

Har du tips på mantran att tänka på under förlossningen?

–  Förslag på starka mantran kan vara ja, ner och tung. Eller meningar som ”Jag kan föda”, ”Kraften finns i mitt andetag” och ”Jag har kontroll”.

Tips! Detta kan du som partner göra:

– Ge uppmuntran, peppa och berömma
– Hitta rytmen i andetaget
– Massera för avslappning och smärtlindring
– Ge värmekudde och badda pannan
– Spela lugn musik
– Servera energirik mat och dryck
– Hjälpa till att byta ställning
– Påminn om målet och att ni snart är föräldrar

Text: LOPPI magasin Gravid & Baby
Foto: Istockphoto  

Annons

DITTES FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE: 

”Jag vaknade vid ca 23.30 i söndags efter att ha firat min älskade lillasyster, jag kände att det gjorde ganska ont till och från så jag gick runt lite.. vid 00.00 väckte jag David och sa att jag tror att vi ska åka in nu.. då kom värkarna var 10 minut. David flög upp ur sängen och ringde till förlossningen, berättade för hon som svarade att vi var aurora-patienter och att jag hade ganska täta och regelbundna värkar. Både hon och David tvekade på om vi verkligen behövde åka in på en gång men jag höll fast vid att det var dax att åka helst nyss. David ringde till min mamma och pappa, pappa åkte på en gång hit för att sussa med Jouline, Truls och Della.

Läs också: 3 tecken på att förlossningen har startat

Efter det gick allt snabbt

”Jullis blev som en sprallig lite durasellkanin ( såklart jätte spänd och pirrig ). Vi pussade henne hejdå och åkte sen. På motorvägen in blir värkarna tätare och kom med ganska exakt 2 minuters mellanrum. Varje sväng eller gubb kändes oerhört jobbigt men jag fortsatte att bara fokusera på andningen. Väl inne på förlossningen fick vi komma in i ett undersökningsrum på en gång där dom undersökte och berättade att jag öppnat mig 6 cm, efter det gick allt ganska snabbt. Vi fick ett rum och hade en sjuksköterskestudent inne hos oss hela tiden, vilket var otroligt skönt och lugnande.”

Jag andades mig igenom varje värk

”Efter att alla tjatat lite på mig så provade jag lustgas men gillade det inte (precis som jag trott) så den slängde jag ifrån mig. Istället så andades jag mig igenom varje värk och kunde slappna av bra i mellan värkarna även om det gjorde såååå förbannat jäkla ont. Jag blundade nästan hela tiden, gick in i mig själv helt och hållet och tänkte bara på att andas. När det började närma sig kom en till barnmorska och en undersköterska. Alla var helt underbara och gav mig ett väldigt bra stöd. David var bäst såklart han peppade och pussade och masserade, mitt i en värk så slänger han ur sig ” vill du ha något älskling? ska jag fixa kaffe? ” Jag kunde inte hålla mig för skratt, min kaffenörd! Inte riktigt det jag var sugen på just då kanske.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Kejsarsnittet blev en underbar upplevelse”

Helt sinnessjuk vad ont det gjorde

”03.48 föddes hon. 3110 gram och 48 cm perfektion. Helt sinnesjukt vad ont det gjorde men vi fixade det. Så väldigt stolt över mig själv. Allt gick väldigt fort. Men allt gick också väldigt bra. Känslan är obeskrivlig och går inte att förklara. Herregud vi kvinnor, vi är verkligen fantastiska. Och känslan utav att ha fått en fin upplevelse på sjukhuset var även den så himla viktig, så otroligt tacksam. Vi fick den berömda brickan med svenska flaggan, mackor, te och cider. Skålade och grät en skvätt tillsammans bara vi tre. Efter det packade vi ihop våra saker och gick upp till BB-avdelningen. Jag var tvungen och stanna och beundra himlen som var otroligt vacker, den lös i orange rosa färg och hela situationen kändes helt magisk. Där stod jag med slottet som vy och en himmel som brann i finaste färgerna med min alldeles nyfödda bebis i famnen.”

Tårarna sprutade 

”Jag kunde inte somna utan låg bara och tittade på henne, kunde inte riktigt fatta att hon var min, att det var henne vi väntat sååå länge på, att hon äntligen var där hos oss. Vid 10 kom Jullis tillsammans med min mamma och pappa blev väldigt många glädjetårar, kramar och en väldigt väldigt vääääldigt stolt storasyster fick hålla och gosa med sin efterlängtade lillasyster. Finaste. Vid 16 packade vi våra väskor och fick ta med oss våran bebis hem. Obeskrivligt. Och med en kropp överfylld av hormoner så blev det nästan för mycket för mig och mina känslor när Della fick hålla och gosa med sin lillasyster för första gången. Tårarna sprutade och jag var tvungen att gå ut ur rummet en stund för att samla mig. Trodde faktiskt inte att den där stunden skulle komma, det har varit så mycket skit rent ut sagt på vägen, men nu är vi här och vi är så fantastiskt lyckliga. Jag längtar dock tills känslan ”att ha blivit överkörd och mördbultad av ett tåg” börjar avta. Hon är magi, våran Duni Tinella Svanfeldt.”

Tips! Läs Ditte Svanfeldts blogg här på vimedbarn.se där hon delar med sig av livet som mamma och konstnär

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på hej@loppi.se

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Det häftigaste jag har gjort”

Förlossningsberättelse: ”Jag fick en slags superkraft”

Emelina var gravid med sitt andra barn och hade gått nio dagar över tiden när hennes förlossning startade.
– Herregud! Jag kunde knappt tro det barnmorskan sa, när vi kom in till förlossningen den här gången, skriver Emelina i sin förlossningsberättelse. 

Annons

EMELINAS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

”Efter att ha gått 9 dagar över tiden, var jag så trött på att vara gravid. Jag trodde aldrig att jag skulle föda, det kändes som en bluff, som att jag inte var gravid på riktigt. Men den 23/9 drog allt igång. Jag var extra trött den kvällen, och gick och la mig redan vid nio. Runt midnatt kom min första värk, är det nu det händer? tänkte jag. Nästan hela den här graviditeten hade jag varit så rädd inför förlossningen. Det var ju bland det värsta jag någonsin varit med om, att föda barn. På samma gång som det var det bästa. Men nu hade rädslan tagit över.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Det häftigaste jag har gjort”

Jag var inte alls rädd

”Efter att ha fått min första värk vid tolv, så rullade allt bara på. Från tjugo minuters mellanrum, ända ner till sex värkar på tio minuter. Det konstiga var, att när allt väl satte igång så blev jag så lugn. Jag var inte alls rädd. Jag smög ut i vardagsrummet när jag kände att mina värkar kom regelbundet och lite halvt dansande, vaggade jag runt i vardagsrummet och köket. Jag försökte få i mig lite rostmacka med apelsinmarmelad.”

Ringde in till förlossningen

”Klockan fem på morgonen hade Andreas ställt sin väckarklocka, så då bestämde jag mig för att väcka honom. Han blev så glad över att det äntligen var igång, och började packa iordning sakerna vi skulle ta med oss. Runt sex på morgonen ringde jag in till förlossningen och sa att jag hade ca 3 värkar på 10 minuter. Jag frågade om det fanns plats, och om vi kunde komma in efter att vi lämnat Leia på förskolan. Barnmorskan svarade att vi borde lämna henne så fort som möjligt, och att det fanns en plats för oss. Efter samtalet blev värkarna bara mer och mer intensiva. Leia fick vara på föris vid 7, och vi åkte in till Södra BB på SÖS.”
emelina_2

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Kejsarsnittet blev en underbar upplevelse”

Öppen 5 centimeter

”Vid ingången möttes vi av en jättegullig barnmorska, som sedan var men under nästan hela förlossningen. Hon visade oss vägen upp till avdelningen och vårt rum. När hon skulle undersöka mig var jag så nervös, för när jag kom in till förlossningen med Leia var jag bara öppen 1 cm och höll typ på att avlida av smärtan. Du är öppen 5-6 cm sa hon. VA?! är det sant? Yes, jag får stanna! Från att jag kom in så rullade allt på. Jag vankade runt i rummet och lyssnade på lugna favoriter, medan min kropp skötte resten. Utan bedövning lyckade jag bli fullt öppen.”

Bricanyl för att stoppa värkarna

”Klockan 14 kände jag hur krystvärkarna kom, och det var då den värsta delen av förlossningen oxå kom. Från kl 14-17.50 hade jag krystvärkar. Detta berodde på att Lo inte lyckats skruva ner sitt huvud tillräckligt lång, utan istället hade hon fastnat med huvudet halvvägs. Under den här tiden var det olika läkare som sprang in och ut hos mig, där den ena gav mig Bricanyl för att stoppa värkarna och den andra värkstimulerande dropp för att sätta igång de ännu mer. Jag använde mig av TENS som smärtlindring, och det fungerade så bra på mig! Jag kan verkligen rekommendera att prova det!”
emelina_1

Det var prat om sugklocka

”Jag kämpade och kämpade med alla dessa krystvärkar, och det ända jag sa va ”Saft!!!”. Jag var så svettig och slut, och såg hur en saftkanna stod på ett bord en bit bort från mig. Andreas fick assistera med saften, medan barnmorskorna och läkarna skötte sitt. Jag provade alla möjliga olika ställningar, för att hon skulle tränga ner ordentligt. Efter ett bra tags kämpande kom en ny läkare in och sa åt mig att vi nu måste få ut bebisen. Det var prat om sugklocka, men vi kom inte så långt. Jag tror att hon drog ner Lo på något sätt, så att jag tillslut kunde krysta ut henne själv. Precis innan Lo föddes så hörde jag en av läkarna (det var säkert 7 personer i rummet även den här gången när jag födde) säga till Andreas, ”Om barnet inte andas när det kommer ut, måste du vara beredd på att springa med oss”. Då kände jag bara hur jag fick någon slags superkraft och lyckade krysta ut henne. Stackars unge som hade legat med navelsträngen runt halsen, vilket gjorde att situationen blev lite dramatisk. För varje krystvärk jag fick så drogs navelsträngen åt, och hennes hjärtljus gick ner väldigt lågt..”

Världens finaste Lo

”Vad blev det, vad blev det skrek både jag och Andreas, men fick inget svar. Tillslut hörde vi ett hest bebisskrik, och barnmorskan sa att det var en tjej. Vi båda blev så chockade, en liten tjej som såg nästan precis ut som sin storasyster. Åh vad jag var lycklig just då! Äntligen hade jag lyckats föda ut den här ungen, och helt perfekt låg hon på mig och letade efter bröstet. Tio fingrar och tio tår. Världens finaste Lo föddes den 24 september 2015 kl 17.50 på södra BB, och var 52cm lång och vägde 3810g. Jag är så chockad och stolt över mig själv som födde helt naturligt, och utan någon bedövning den här gången. Hur grym är inte kroppen?”
emelina_3

Läs också: 3 tecken på att förlossningen har startat

Tips! Läs Emelinas blogg om livet som tvåbarnsmamma på nouw.com/emelinas

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på hej@loppi.se

Annons

Idas förlossning startade med att hennes slempropp gick efter ett besök hos barnmorskan i vecka 41. Sen började värkarna smyga sig på och det var dags för förlossning.
– Detta kan nog vara det absolut häftigaste jag gjort, skriver Ida i sin förlossningsberättelse. 

IDAS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

”Allt började natten till torsdag den 2/2 och jag hade svårt att sova och kunde inte ligga på ryggen utan att det värkte. Jag tänkte inte så mycket på det, mest att det kommer försvinna. Dagen gick och jag var iväg hela dagen. Natten till Fredag 3/2 var lugnare, men när jag vaknade kände jag direkt att jag hade ont både i ryggen och mage och en smärta som kom och gick. Värkar tänkte jag då.”

fl_2

”Jag blev glad och rädd”

”Jag gick iväg till barnmorskan för att ta blodtrycket (det är rutin när man har gått över tiden) och att blodtrycket stigit är oftast ett tecken på att förlossningen närmar sig. Vi pratade lite och jag berättade att varken slempropp eller vattenavgång har skett så långt ögat kan nå. Vi sa hej då och jag var tvungen att gå på toaletten innan jag gick hem, och där kom den, slemproppen. Jag blev både glad rädd och skrattade på samma gång. Jag gick ut och ringde K för att berätta läget. När jag kom hem så smög sig smärtan i magen sakta framåt. K kom hem efter någon timme och vi vilade och förberedde oss på vad som troligtvis skulle hända.”

Läs också: Resa som gravid – 5 tips

Började se ett mönster i värkarna

”Jag började klocka värkarna men de var väldigt oregelbundna. Vid kl 18 gick vi ut och tog en promenad och pratade om att det troligtvis var sista promenaden innan bebis. Vi hade bestämt oss för att vänta med att berätta läget för våra familjer, men i efterhand har både min syster och min mamma berättat att de visste att det var på g. Vi tackade nej till middag och jag skickade väldigt mycket bilder på ”vanliga” saker vilket gjorde att de förstod att något var på g. Vid kl 20 började vi se ett mönster mellan värkarna men mellan vissa var det väldigt länge emellan. Jag tog en dusch, tvättade håret och bara tog det lugnt. Vi gick och la oss vid kl 22 men så fort vi la oss så blev det värre, mycket värre. Vi försökte vila lite och början gick det bra. kl 00.45 var det ca 5 min mellan värkarna och vi ringde till förlossningen för att berätta läget, vi bestämde att vi skulle avvakta för att få tätare mellan värkarna.”

Fullt på förlossningen

”Jag försökte vila men jag kom såklart inte till ro. Lördag 4/2 (v41+3) Kl 01.23 ringde vi igen, minns inte exakt hur länge det var mellan värkarna, men det var fullt på SÖS och barnmorskan jag pratade med fick oss att vänta ytterligare för att det skulle bli lediga rum. Jag duschade, K masserade mig och jag gick runt och försökte hitta olika platser att på skönaste sätt ta nästa värk. Kl 02.20 Nu hade jag ont och var lite orolig att vi skulle behöva åka någon annanstans. Jag och K pratade om vart vi skulle kunna tänka oss att åka. K var väldigt positiv att åka vart som, vilket var skönt för mig som har kontrollbehov. Vi pratade med ytterligare en barnmorska på SÖS som berättade läget och hon skulle återkomma till oss. Under den tiden packade vi i ordning och gjorde oss redo att föda barn. Hon ringde tillbaka och hälsade oss välkomna till SÖS. ”Ni gjorde min dag” sa jag till henne och vi satt oss i bilen.”

fl_3

 

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Kejsarsnittet blev en underbar upplevelse”

Skön och läskig känsla

”Vi kom in till förlossningen Kl 03.15. CTG och några andra undersökningar gjordes. Allt såg bra ut och jag var öppen så pass mycket att vi blev inskrivna. Det var en skön och läskig känsla. Vi bestämde direkt att jag ville ha epidural och narkosläkaren kom ganska direkt. Nu skulle en av de grejerna jag var mest rädd för hända. Den långa sprutan. Jag berättade direkt om min rädsla för sprutor och personalen gjorde allt för att jag skulle känna mig trygg och de lyckades. Epiduralen tog direkt och smärtan var som bortblåst, så skönt. Vi fick chans att vila och ladda batterierna. Kl 07 var det personalbyte och nya undersökningar gjordes, under den tiden hade jag bara öppnat mig 1 cm vilket gjorde att värkstimulerande dropp sattes in. Kl 08.55 hade jag öppnat mig ytterligare 5 cm utan minsta lilla smärta, nu var jag öppen 10 cm. Hon låg dock fortfarande såpass högt upp så vi fick gå upp och testa olika ställningar för att hjälpa till att få ner henne.”

”Nu börjar livet på riktigt”

”Ju närmare klockan blev 11.30 ju mer smärta kom tillbaka. Kl 11.30 började jag krysta och kl 11.58 fick jag upp världens finaste tjej på mitt bröst. Detta kan nog vara det absolut häftigaste jag gjort, men jag hade aldrig klarat det om jag inte hade haft världens finaste och bästa kille och barnmorskor vid min sida. Vi blev kvar på förlossningen i några timmar i väntan på ett rum på BB-hotellet. Nu börjar livet på riktigt.”

bebis_fl

 

Läs också: 3 tecken på att förlossningen har startat

Tips! Läs Idas blogg om livet som nybliven småbarnsförälder på bauerida.vimedbarn.se

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på hej@loppi.se

Annons

När Linnéa väntade sitt andra barn trodde hon inte att hon skulle behöva gå över tiden eftersom att hennes första son föddes på datumet för beräknad födelse.
– Inte ens min barnmorska trodde att jag skulle gå över tiden, skriver Linnéa i sin förlossningsberättelse. 

LINNÈAS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

”Graviditet nummer två började lida mot sitt slut. 25 augusti 2014 var vår andra pojke beräknad att komma till världen. Eftersom pojke nummer ett kom på utsatt dag och allt fanns det inte ens med i beräkningen att jag skulle gå över tiden. Inte ens min barnmorska trodde det.”

Höggravid i värmen

”Jag vet inte om någon av er minns sommaren 2014? Jag gör det. Det var total värmebölja och i vår kommun härjade den största skogsbranden i modern tid här i Sverige. Vi bor som tur var i andra änden av kommunen, men under en lång period var det över 30 grader varmt dag som natt, och det gick inte att vädra på nätterna för luften var så fylld av rök. Och där gick jag, höggravid i värmen och försökte få dagarna och nätterna att gå. Men förutom de där veckorna med nästan outlidlig värme och rökfylld luft, ja då var det en helt underbar graviditet. Jag orkade träna ända till slutet, jag hade inte ont någonstans och kände mig bara så stark i kroppen. En vecka innan jag var beräknad kom min syster hem från Berlin och hälsade på. Hon skulle stanna två veckor så nu hade jag en liten deadline. Barnet måste liksom komma innan min syster skulle åka hem. Hur skulle det annars bli!?”

Läs också: Så vet du när förlossningen startar

Gick en mil om dagen

”Jag var nog egentligen inte trött på att vara gravid, jag ville nog mest bara att min syster och svåger skulle få chans att träffa barnet innan dom for hem till Tyskland igen. Men dagarna gick och jag städade, gick milen ungefär varje dag men den där envisa lilla bebisen hade inte alls någon brådska att lämna magens trygga värld. Den 25:e kom och gick och inte hade jag en endaste lite förvärk. Men så, den 29 augusti vaknade jag kl 5 på morgonen och kände att något var på gång i kroppen. Så jag gick upp. Lite småvärkar kom och gick under morgontimmarna. När jag kom ner i matrummet ser jag att hunden ätit något dåligt och spytt ner hela golvet. Så där stod jag, höggravid på alla fyra, klockan 5 på morgonen och torkade hundspyor. Vilken fantastisk start på dagen. Av någon anledning hade min sambo Sebastian tagit ledig just denna fredag. Värkarna blev lite mer täta under förmiddagen men inte på något vis tänkte jag att det skulle bli barn idag. Jag skulle nog få gå så här något dygn till innan det drog igång på allvar. Vi bestämde oss för att åka in till Västerås för att shoppa lite med min mamma och syster. Vi packade med BB-väskan mest för säkerhets skull. Vi har cirka 40 minuter in till Västerås och i bilen märkte jag att värkarna blev starkare och tätare. Efter ett litet tag insåg jag att det blir inget shoppande idag, vi måste nog in och föda barn istället.”

Läs också: Förlossningsberättelse ”Att föda i vatten var otroligt häftigt”

linnea_fl_1

Mätt och redo att föda barn

”Vi bestämde träff med min mamma och syster på Burger King så de kunde ta med vår då 3-åriga Axel som åkte med oss i bilen. Men allra först var jag tvungen att äta. Skulle jag föda barn idag så skulle jag då inte göra det på tom mage. Så där stod jag på Burger King och tryckte deras största mål medan värkarna blev allt tätare och mamma allt argare för att vi inte åkte till förlossningen. En stor tugga mat, en rejäl värk, lite flåsande, lite oroliga blickar från de andra gästerna, arga muttranden från mamma. Och så började det om igen. Tillslut var jag mätt, nöjd och väldigt redo att föda barn. Strax innan 14 kom vi in på förlossningen och träffade en barnmorska som inte alls trodde att det var något barnafödande på gång.
”Mjaha, ni har drygt 40 minuter hem, andra barnet… Ja, ni kanske får åka en sväng och komma tillbaka när det dragit igång på riktigt, för inte ser det ut som du har så ont? Men vi undersöker väl dig för säkerhets skull när ni nu är här” 14.20 blev vi inskrivna på förlossningen då det visade sig att jag var öppen 6 centimeter.”

Läs också: Resa som gravid – 5 tips

Värkarna kom tätare och tätare

”När jag berättade att vi egentligen tänkt åka och shoppa, men fick ta en snabbsväng förbi och käka mat och sen in till förlossningen tittade personalen rätt surt på mig och gav mig en spypåse. För den skulle jag då absolut behöva använda om jag varit så taktlös att jag ätit en rejäl måltid innan jag åkte in till förlossningen. Där och då bestämde jag mig för att hur det än går, så tänker jag då inte spy. Värkarna blev tätare och tätare och jag satt på pilatesbollen, lutad över sängen med lustgasen som min bästa vän. Både jag och personalen insåg nog ganska snabbt att vi fick stryka planen med att ta någon ryggmärgsbedövning. Ingen läkare fanns på plats just för tillfället och vi skulle nog inte ha så mycket tid.”

grav-2

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Kejsarsnittet blev en underbar uupplevelse”

Lustgasen var min bästa vän

”Efter en stund bytte jag om till den urtjusiga rocken och de supersexiga trosorna förlossningen så fint lånar ut. Personalen kikade in och flinade nöjt att nu är det någon som är redo att föda barn eftersom jag bytt om. Under hela förlossningen var lustgasen min bästa vän, inte bara för att den tog udden av värkarna, men också för att jag hittade en sådan fin rytm i andningen med den. Allt jag behövde fokusera på var att hålla koll på hur jag andades in och ut i masken. Sebastian satt mitt emot och höll koll på värkarna på monitorn. Vid 16-tiden kom det in en barnmorska och en undersköterska och sa att det var dags att undersöka mig. Allt såg bra ut och dom tyckte jag kunde ligga kvar på sängen en stund. Sedan var det bara att vi ringde på klockan om det var något. Precis när dörren slår igen bakom dom känner jag att ok, nu kör vi. Nu är det dags att krysta. Så Sebastian hängde sig på klockan men ingen kom in på en gång så han fick rusa ut i korridoren och hittade som tur var på en barnmorska som kommer med in, lyfter på mitt täcke och ropar till sin kollega att hon måste komma med alla grejer, för här ska det födas barn. Knappt hinner de ta på handskar och förkläden för 3 krystvärkar senare är Isac född. 16.17. Upp på bröstet kommer ett knubbigt, kletigt litet barn. Vår efterlängtade Isac!”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Jag fick övernaturliga krafter”

Hög på endorfiner

”Vi ville åka hem så snart som möjligt så vi blev kvar på förlossningen tills vi blev utskrivna. Eftersom Sebastian skulle köra hem och var betydligt mer tagen och trött än vad jag var (som var hög på födabarn-endorfiner), så tyckte jag att han väl kunde få lägga sig en stund i sängen och sova, så kunde jag sitta i fåtöljen medan vi väntade på att barnläkaren skulle komma och ge oss klartecken att åka hem. Jag kan säga att barnmorskan som kom in och såg Sebastian ligga där och slumra i sängen blev något arg, och tyckte att det allt var mamman som borde ligga i sängen…”För vem utav er är det egentligen som har fött barn här och behöver vila!?!” Stackars Sebastian! Nu har jag provat att föda barn både med och utan ryggmärgsbedövning och det som var så otroligt häftigt med att föda utan, det var att kroppen precis visste vad den skulle göra. Det är nog det närmaste jag kommit en utomkroppslig upplevelse. Det var bara att hänga på så visste kroppen hur den skulle hantera det som skedde i kroppen. Väldigt märkligt men så otroligt coolt.”

Läs också: 3 tecken på att förlossningen har startat

linnea_fl_3

Kroppen hade kontroll

”Precis som under min första förlossning hade jag lustgasen med mig ända tills förlossningen var över. Jag fortsatte bara att andas på i samma rytm hela tiden. Det var en nästan magisk känsla att känna hur kroppen hade kontroll över situationen, och om jag bara höll mig till att andas rätt, ja då skulle allt gå bra. Och det gjorde det ju också. Och inte behövde jag använda spypåsen heller…”

Tips! Linnéa driver den populära mat- och bakbloggen Linnéas Skafferi.  

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på hej@loppi.se

Annons

Slempropp, spinaltaggar och sterila kvaddlar. Det finns en hel del ord som du kanske vill ha lite bättre koll på inför din stundande förlossning. Här är 9 ord och förklaringar på dessa.

Slempropp
Slemproppen, eller även kallad fibrinproppen sitter i livmoderhalsen under hela graviditeten och skyddar fostret mot infektioner. Slemproppen kan lossna hela på en gång eller i delar, en del kvinnor märker inte när den lossnar. Att den lossnar är ett tecken på att förlossningen förmodligen är nära även om det kan vara flera dagar kvar.

Spinaltaggar
Det är två skelettutskott i bäckenet och är det trängsta partiet i bäckenet för barnet att passera. En del kvinnor kan uppleva ett starkt illamående och kräks när huvudet passerar dessa medan många inte känner av det alls.

Sammandragning
Livmodern består av glatt muskulatur vilket gör att den har förmågan att dra ihop sig och ändra storlek. Under förlossningen startar en sammandragning i livmoderns högra hörn och sprider sig nedåt som i vågor. Dessa muskelsammandragningar är ofrivilliga och för de flesta kvinnor även smärtsamma. Sammandragningarna gör så att barnet trycks mot modermunnen så att denna kan öppnas vilket är en förutsättning för att barnet ska kunna födas vaginalt.

Läs också: Det här händer under en förlossning – steg för steg

CTG
På förlossningsavdelningen registreras oftast barnets hjärtljud genom en CTG-undersökning som tar 20 till 30 minuter. Den går till så att två dosor fästs med varsin rem runt magen. Den ena mäter barnets puls och den andra mammans värkar. Dosorna är kopplade till en apparat som visar hur det ser ut. Om allt ser ut som det ska mår barnet bra. Om något är annorlunda än vanligt behöver det inte betyda att något är fel, men kanske behöver man följas noggrannare under förlossningen.

Skalpelektrod
När vattnet har gått kan personalen sätta en skalpelektrod på huvudet på bebisen. Skalpelektroden registrerar barnets hjärtljud.

Lokalbedövning
Vid utdrivningsskedet kan man få en spruta eller en gelé med lokalbedövningsmedel i slidöppningen och mellangården – området mellan slidan och ändtarmsöppningen – när barnets huvud ska födas fram. Denna typ av bedövning används också om det finns bristningar eller klipp som måste sys. En komplikation som kan inträffa är att man får en reaktion av bedövningsmedlet, men risken är mycket liten eftersom de flesta tidigare har fått lokalbedövning hos tandläkaren och redan då upptäckt om de är reagerar.

Läs också: Första tiden med bebis – 6 saker att tänka på

Lustgas
Lustgas är den vanligaste medicinska smärtlindringsmetod som används vid förlossningar. Man kan börja med lustgas när förlossningsvärkarna har startat, men det rekommenderas ofta att försöka vänta med att börja andas lustgas till förlossningen har startat på allvar eftersom man blir mindre rörlig. Lustgas kan antingen vara den enda smärtlindringsmetod som man har, eller användas i kombination med ovanstående metoder. Lustgasen utför sin smärtstillande verkan i hjärnan. Även om man inte känner så stor smärtstillande effekt kan lustgasen ha en positiv verkan genom att göra så att man blir avslappnad. Man andas i en mask eller genom ett rör. Under en förlossning används en gas som består av en blandning av lustgas och syrgas. Det bästa är att börja andas in lustgas så tidigt som möjligt vid varje värk och andas med långa, djupa andetag i masken.

Sterila kvaddlar
Sterila kvaddlar är en smärtlindringsmetod utan biverkningar som har använts under många år. Det innebär att barnmorskan sprutar in sterilt vatten precis under huden eller i underhudsfettet, vanligtvis i ryggslutet eller nedre delen av magen. Det ger en intensiv smärta, ungefär som ett getingstick, i 20-30 sekunder. Sedan har det en smärtlindrande effekt som varar i en till två timmar. Den här metoden är särskilt bra i öppningsskedet då man har ont i ryggen och om man har ont mellan värkarna. Man kan också pröva sterila kvaddlar om man har ont över blygdbenet, eller över magen. Numera sprutas vattnet oftast in i underhudsfettet eftersom det gör mindre ont än om den sprutas in direkt under huden.

Apgar-bedöming
Det görs en kontroll av hur barnet mår, en så kallad Apgar-bedömning när barnet är fött. Då kontrolleras puls, andning, hudfärg, muskelspänning och hur barnet reagerar. Bedömningen görs när barnet är en, fem och tio minuter gammal. Apgar-bedömningen är till för att se om barnet behöver extra omhändertagande eller övervakning. Om barnet inte skulle må helt bra vid födseln kan det få extra värme och kontroller. Ibland får barnet också hjälp med andningen de första minuterna, oftast genom att man suger rent svalget. Detta är inte så vanligt. Skulle barnet vara ordentligt medtaget kan det få stanna kvar för observation på en neonatalavdelning.

Läs också: Rutinultraljud – så går det till

Källa: LOPPI magasin Gravid & Baby, 1177.se
Foto: Istockphoto

Annons

Varje vecka delar vimedbarn.se med sig av en förlossningsberättelse. Varje förlossning är unik och vi delar gärna med oss av din upplevelse. Födde du med planerat snitt? Hemma? I ett badkar eller utomlands? Vimedbarn.se är intresserade av alla typer av förlossningar.

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på hej@loppi.se

Skriv din berättelse och skicka med bilder, gärna från graviditeten, förlossningen och första tiden med bebisen. Har du en blogg får du gärna skriva med din bloggadress.

(Det utgår ingen ersättning och texten kan komma att redigeras/kortas ner)  

Läs också: Så vet du när förlossningen startar 

Det händer under förlossningen – steg för steg

Annons

Slempropp som lossnar, latensfas och utdrivning. Barnmorskan Emelie Filipson guidar dig genom en vaginal förlossnings alla faser.  

En förlossning kan starta på flera olika sätt. Det vanligaste är att den startar med värkar och de kan till en början kännas som mensmol antingen i magen eller ryggslutet, det är individuellt. Värkarna blir sedan mer och mer regelbundna och tilltar vanligen i intensitet.
–  Efter att vattnet har gått startar oftast värkarna inom ett dygn, om de inte gör det kan man på förlossningen hjälpa till att starta igång värkarna med läkemedel, säger Emelie Filipson.

När är det dags att åka in?

Det kan vara svårt att veta när det är dags att åka in till förlossningen. Emelie tycker att det går bra att ringa till förlossningsavdelningen direkt när förlossningen har startat. Barnmorskan ställer då en del frågor och avgör om det är dags att komma in för kontroll. Om vattnet har gått utan att värkarna har kommit igång ska man alltid ringa till förlossningen och komma in för en bedömning. Det är dags att åka in när du är i den aktiva fasen av förlossningen och vanligtvis ska två av följande kriterier uppfyllas:

Regelbundna värkar, 3-4 per 10 minuter
Vattenavgång
Modermunnen öppen 3-4 cm (vilket inte går att bedöma själv hemma).

Läs också: 3 tecken på att förlossningen har startat 

Du undersöks

Väl inne på förlossningen möts du upp av en undersköterska som tar kontroller och ställer några frågor. Barnmorskan undersöker sedan dig genom att känna på magen för att få en uppfattning om hur barnet ligger, storlek, fostervattenmängd och hur långt barnet har trängt ner i bäckenet. Efter det görs en inre undersökning och då bedöms hur livmoderhalsen känns.
–  Då känner jag efter livmoderhalsens längd och öppningsgrad. Här kan jag som barnmorska även känna efter fosterhinnor och avgöra om vattnet har gått eller inte, säger Emelie.

Latensfasen 
Förlossningens första del kallas latensfasen och startar vanligen med oregelbundna sammandragningar som för många kvinnor upplevs som mensmolsliknande. Latensfasen kan variera i tid från några timmar till ett par dygn. Under denna tid mognar livmoderhalsen, den ändrar konsistens och riktning. Hur livmoderhalsen öppnar sig skiljer sig en hel del mellan först-och omföderskor.

Öppningsskedet
Tiden från aktiv förlossningsstart då modermunnen är öppen 3-4 centimeter till dess att den är helt utplånad kallas öppningsskedet. Man räknar att detta sker med en hastighet av 1 cm i timmen, men med stora individuella skillnader. Vanligen är värkarna under detta skede 60-90 sek långa och kommer med 3-4 min intervaller. För att du och barnet ska kunna återhämta er mellan värkarna bör de inte vara fler än 5 värkar per 10 min.
unsplash

Utdrivningsskedet
Den sista fasen kan delas in i två delar, nedträngningsfasen och utdrivningsfasen. Nedträngningsfasen börjar när modermunnen är utplånad (retraherad) och barnets huvud (eller säte) ska tränga ner mot bäckenbotten. Under den tiden roterar barnet och de flesta föds med ansiktet vänt mot kvinnans bakdel. När huvudet står slutroterat på bäckenbotten utlöses krystimpulser och det är då dags för kvinnan att aktivt börja krysta ut barnet. 
– När jag som barnmorska tar emot barnet bedömer jag barnets mående, sedan läggs barnet på ditt bröst eller så får du själv ta emot ditt barn.

Moderkakan krystas ut
Vanligen får du en injektion med Oxytocin som bidrar till att livmodern drar ihop sig och därmed minskar blödningsrisken. När pulsationerna i navelsträngen har avtagit så navlar vanligtvis partnern av om hen vill. Moderkakan krystas oftast ut inom 10-15 minuter efter att bebisen har fötts, ibland kan det dröja längre. När moderkakan är framfödd tittar barnmorskan efter bristningar. De flesta bristningar kan sys av barnmorskan direkt på rummet medan de lite större behöver sys på operation.
birth

Sover första dygnet

De första två timmarna brukar bebisen vara ganska aktiv och vaken, då kan det vara bra att få till första amningstillfället. Sedan är det inte helt ovanligt att bebisen sover hela första dygnet för att återhämta sig efter födseln. Efter ungefär 2 timmar görs en efterkontroll av dig och bebisen då olika kontroller tas och barnet bland annat vägs och mäts.

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Jag riskerade livet för min dotter”

Källa: Intervju från LOPPI magasin Gravid & Baby
Foto: Unsplash och privat 

stats