Häng med oss #LOPPIVIMEDBARN

Bedövning och smärtlindring du kan få under din förlossning

Närmar sig din förlossning? Oavsett om du planerar att ta hjälp av bedövning och smärtlindring under din förlossning är det bra att vara påläst. Här har vi listat alla alternativ du kan få, både medicinska och icke-medicinska!

Annons

Även om man inte vet säkert om man vill ha smärtlindring under sin förlossning kan det vara bra att vara påläst om de alternativ som finns, både medicinska och icke-medicinska, så att man har lite kött på benen om man skulle bestämma sig för att prova något smärtstillande när förlossningen väl har startat. Här nedan listar vi alla de vanligaste sätten att få smärtlindring på i Sverige!

Medicinska smärtlindringsmetoder under förlossning

Lustgas

Att använda lustgas är det vanligaste sättet att få smärtlindring under sin förlossning, enligt Vårdguiden 1177. Lustgas kan man börja använda direkt när första värkarna har kommit, men man rekommenderas att vänta lite tills värkarbetet blir mer intensivt eftersom man kan bli lite snurrig, och därmed mindre rörlig, av att använda lustgas.

Lustgasen funkar genom att påverka hjärnan med smärtstillande effekt. Den går att kombinera med andra smärtlindringsmetoder, både medicinska och icke-medicinska. Även de som inte tycker att lustgas ger en betydande smärtlindrande effekt i sig kan känna sig hjälpta av lustgasen eftersom den blir något att fokusera på under värkarbetet.

Läs också: ”Förlossningsberättelse: Jag blev full på lustgas”

Lustgasen andas oftast in genom en mask precis när en värk startar. När toppen på värken kommer slutar man andas i masken och då har effekten förhoppningsvis kickat in. Effekten håller i cirka 30 sekunder. När nästa värk startar upprepar man proceduren.

Det är väldigt olika hur man upplever effekten av lustgas. Dels går det att variera styrkan på lustgasen med hjälp av förlossningspersonalen (lustgasen blandas upp med syre i olika hög nivå) och så kan effekten även variera från person till person. Klara fördelar är ändå att lustgasen inte kräver något nålstick, kan kombineras med andra smärtlindringsmetoder och att varken bebisen eller värkarbetet påverkas av lustgasen.

Ryggbedövning, epidural – EDA och spinalbedövning – SPA

Ryggbedövning får man, som man kan ana på namnet, genom att en läkare sprutar in ett bedövande läkemedel i ryggen. När man ska få ryggbedövning kan man oftast vara kvar i sitt förlossningsrum, men lägga sig på sidan eller sätta sig på sin brits och kuta med ryggen så att läkaren kommer åt att sätta ryggbedövning. Antingen får man en dos vid ett tillfälle, eller så sätter läkaren in en liten kateter så att man kan fylla på dosen eftersom utan att göra nya stick.

Läs också: ”Förlossningsberättelse: Ryggbedövning är det bästa man kan vara med om!”

Man brukar inte vilja ge ryggbedövning innan den födande är öppen mer än 3-4 centimeter eftersom det är en kraftig smärtlindringsmetod som kan stanna upp värkarbetet eller göra värkarna svagare. Om så är fallet kan man behöva kombinera ryggbedövningen med värkstimulerande dropp. Ryggbedövning är den smärtlindring som oftast ger mest effekt vid en förlossning. Många tycker att den ger en bra smärtlindringseffekt under värkarbetet, men att den inte är till lika stor hjälp under själva krystarbetet.

En ryggbedövning kan ge vissa biverkningar som till exempel klåda, feber, svårighet att kissa och påverkan på barnets hjärtfrekvens. De behöver dock inte betyda att barnet mår dåligt.

Skillnaden mellan epidural och spinalbedövning är hur långt in bedövningsmedlet sprutas. Epiduralbedövning är det vanligaste alternativet av ryggbedövning vid förlossningar.

Läs också: ”Förlossningsberättelse: Epidural är underbart tycker jag”

Lokalbedövning

En lokalbedövning är en bedövning som görs i slidöppningen och mellangården. Eftersom smärtan i underlivet blir mest påtaglig under utdrivningsskedet är det också vanligast att välja lokalbedövning just nu. Lokalbedövningen görs oftast genom att en lokalbedövande gelé appliceras på området, eller att man bedövar med en spruta. Man kan också använda bedövningen om det behövs göras klipp eller om man måste sy efter förlossningen. Eftersom den här typen av bedövning används ofta även i andra sammanhang, som till exempel för bedövning i munnen hos tandläkaren, vet man i regel om man tål läkemedlet eller inte och därför är det ovanligt med negativa biverkningar hos de som använder lokalbedövning under sin förlossning.

Paracervikalblockad, PCB

Paracervikalblokad, PCB, är också en lokalbedövning men som används på livmoderhalsen. Bedövningsmedlet förs in i en spruta genom slidan och appliceras på området kring livmodertappen. Det är väldigt olika hur man upplever att få paracervikalblockad, vissa upplever det som smärtsamt och andra inte. Effekten av paracervikalblockad varar ofta i bara en dryg timme, så man kan behöva fler sprutor under en förlossning, men klara fördelar är att effekten kommer snabbt och att den inte påverkar förlossningsförloppet på samma sätt som ryggbedövning. Dock väljs ofta andra smärtstillningsmetoder före PCB eftersom läkemedlet kring just livmoderhalsen kan påverka bebisen eftersom den ligger så nära under förlossningen.

Läs också: ”Slempropp och 8 andra ord du vill veta inför din förlossning”

PDB, Pudendusblockad

Även pudendusblockad är relativt ovanligt att använda sig av i dagsläget, eftersom bedövningen ofta tar bort krystkänslan och kan minska värkarna. Pudendusblockad är en bedövning av bäckenbotten som görs genom en spruta i slidan. Ibland används pudendusblockad inför ingrepp där man behöver sy i underlivet efter en förlossning.

Läs också: ”Vad är en förlossningsskada och hur kan man minska risken?”

Icke medicinska smärtlindringsmetoder under förlossning

Värme – dusch, bad, vetekudde

Många tycker att det är skönt med värme när det gör ont. Att duscha varmt, kanske med fokus på just ländryggen och främre delen av magen, kan vara skönt när man hanterar värkarbetet hemma. Man kan också använda sig av en varm vetekudde. På vissa förlossningsmottagningar finns det möjlighet till dusch och även bad under värkarbetet. Anledningen att värme fungerar som smärlindring är antagligen för att det är avslappnande för många, och är man avslappnad blir det i regel lättare att ta värkarna. Det är inte farligt att använda värme som smärtlindring så länge man inte bränner sig själv. Badar eller duschar man så pass länge att man till exempel blir svettig är det dock bra att dricka mycket vatten för att fylla på med vätska.

Läs också: ”Förlossningsberättelse: Att föda i vatten var otroligt häftigt!”

Massage

Genom att bli masserad på områden där smärtan är som mest intensiv, till exempel på ländryggen, upplever många att de får något annat att fokusera på och att smärtan därmed blir lättare att hantera. Vad man föredrar för typ av massage är såklart individuellt – vissa föredrar hård massage samtidigt som andra hjälps bäst av lätta strykningar. Här gäller det att prova sig fram! Genom massage kan även en partner aktiveras under förlossningen och känna att hen bidrar. Passa på att prova redan innan förlossningen (ett måste om du gillar massage!)!

Läs också: ”Gravid? Här är 11 saker din partner ska göra för dig”

Andning

Är kroppen avslappnad blir det i regel lättare att möta och hantera smärta, och därför är det viktigt att tänka på andningen under förlossningen. Att använda rätt andning är helt fritt från biverkningar, men det kan vara svårt att komma ihåg själv hur man ska göra när förlossningen är som mest intensiv. Därför är det bra att öva på andningen hemma innan förlossningen tillsammans med den som ska närvara under förlossningen. Här kan du läsa mer om hur du kan använda andning som smärtlindring under förlossningen.

Sterila kvaddlar

Den här smärtlindringsmetoden har använts i flera år och är helt utan biverkningar – förutom att vissa tycker att själva ingreppet är obehagligt. Sterila kvaddlar sätts genom att barnmorskan sprutar in saltvatten i underhudsfettet, vilket resulterar i något som känns ungefär som ett getingstick i ungefär halv minut. Sen ska det ge en smärtstillande effekt som varar i cirka två timmar.

Läs också: ”Förlossningsberättelse: Jag drog ut honom själv”

Tens

Tens är en apparat vars namn är en förkortning av transuktan elektrisk nervstimulering. Man fäster små plattor där man vill ha effekt – ofta kring ländryggen eller ner mot skinkorna under en förlossning – som apparaten sen sänder små elektriska impulser genom. Man kan variera styrkan. Impulserna aktiverar kroppens egen morfin, endorfinerna, vilket kan lindra smärtan. Tens har inga biverkningar, men kan ibland störa CTG-apparaterna som används när man är inne på förlossningsavdelningen och då kan de inte användas samtidigt. Man kan inte heller duscha eller bada samtidigt som man använder tensapparaten.

Akupunktur

På de flesta förlossningsavdelningar kan man be om att få akupunktur under sin förlossning som smärtlindring. Akupunktur fungerar i regel bäst i början av förlossningsarbetet. Det är fortfarande inte helt klart vad som händer i kroppen under akupunktur som gör att många upplever det som smärtstillande. Behandlingen utförs genom att ett antal tunna och sterila nålar sätts på kroppen i så kallade akupunkturpunkter, och sedan får de sitta kvar i knappt en halvtimme för att ge effekt.  Akupunktur ger inga biverkningar och kan användas tillsammans med andra smärtlindringsmetoder, men hur man upplever effekten av akupunktur varierar mycket från person till person.


 

Missa inte Vimedbarn.se’s nyhetsbrev!

Det är helt gratis och du kan när som helst säga upp din prenumeration. Signa upp dig här!
Prenumerera på Vimedbarn.se's nyhetsbrev!




Namn


E-post

Lämna följande fält tomt


Jennie-Lie: ”Att få barn för tidigt önskar jag ingen”

Idag är det Världsprematurdagen, och vi på Vimedbarn.se vill självklart passa på att hylla alla starka minikämpar där ute. Dagen till ära delar Jennie-Lie Wickström med sig av hur det gick till när hennes tvillingar föddes i vecka 30+3.

Annons

För Vimedbarn-bloggaren Jennie-Lie Wickström startade förlossningen mitt i natten med vattenavgång. En förhållandevis vanlig start på en förlossning –  om det inte vore för att hon bara var i vecka 30+3. I magen låg tvillingar, och de ville ut. Eftersom vattnet hade gått fanns det inget annat att göra än att plocka ut dem med akut kejsarsnitt.

Läs också: Jennie-Lies förlossningsberättelse från förlossningen med tvillingarna hittar du här!

– Trots att jag visste att det var ganska stor risk att tvillingar föds för tidigt så hade jag ändå tanken att ”det kommer inte hända oss”. Så tyvärr visste jag inte så mycket alls om vad det betydde att barnen föds prematurt och när det hände oss så slängdes vi in i en helt ny värld.

Jennie-Lie rullades in i en operationssal och kort därpå plockades en liten, liten Leia ut som mådde bra trots omständigheterna. Tätt därpå plockades Mattis ut som hade det lite kämpigare.

– Han skrek inte på en gång, men tillslut kom andningen igång och vi fick ett litet skrik innan de snabbt sprang ut med honom till läkarteamet.

Där och då kände Jennie-Lie mest lyckokänslor. Båda barnen hade skrikit, de levde, operationen hade gått bra och hon var äntligen mamma.

– Det var först när jag kom upp på BB och var själv, utan man och barn, som jag fick känslan av oro. Allt jag ville vara att träffa mina barn för att få hålla dem och se att de mådde bra.

För tidigt född, men ändå så stark!

”När jag höll Leia i famnen kom tårarna”

Men på grund av att barnen var så små fick det sistnämnda vänta. Bara några timmar efter förlossningen var man tvungen att söva Mattis för att spruta ner ett medel i lungorna för att påskynda mognaden. Sen fick tvillingarna ligga i ett eget rum, och Jennie-Lie och hennes man Hampus fick sova i ett annat. De fick bara sticka in händerna i deras kuvöser det första dygnet, och först dagen efter fick de hålla i sina barn för första gången.

Läs också: ”Dykteknik eller profylax? Så funkar de olika förlossningsteknikerna”

– Det var så ofattbart när sjuksköterskorna lyfte ut dem till oss, med alla slangar, masker och pipande saker. När jag väl hade Leia, som var den första jag höll i, i famnen kom tårarna. Så liten och oskyldig men samtidigt så stark och fin. Och på andra sidan rummet satt Hampus med ett litet Mattis-knyte på bröstet. Det var bästa fredagsmyset jag någonsin haft.

Prematurbarn i kuvös. Lille kämpe!

En nyfödd Leia

Första veckorna efter förlossningen beskriver Jennie-Lie som en riktig berg-och-dal-bana. Varje dag gjordes flera olika undersökningar. Mattis hade tungt att andas första dygnet och även svårt att behålla maten. Hos Leia upptäcktes en liten hjärnblödning vid förlossningen som det skulle hållas extra koll på. Båda barnen fick ha cpap-mask första veckan för att underlätta andningen, och ibland även syrgas. Leia fick blodtransfusion vid ett par tillfällen för att få igång hennes egen tillverkning av blodkroppar som inte riktigt kom igång som den skulle.

– Vi fick lära oss många läkartermer, att hålla koll på prover och dessutom skulle vi lära oss vara föräldrar. Rent praktiskt första veckan fick vi vara delaktiga i skötandet av barnen, lära oss föra anteckningar om de kissade och bajsade, väga kissblöjor, kartlägga matning, om de kräktes så att läkarna kunde ta del av infon för att ge tvillingarna bästa förutsättningar att växa. Förutom det satt vi från morgon till natt i varsin fåtölj med en tvilling i famnen, de enda pauserna vi tog var för att få i oss själva mat.

Slutade andas under dipparna

Tvillingar och prematur

Hej tvilling!

Hela första veckan låg tvillingarna i kuvös. Efter en vecka kunde de bytas ut mot en värmesäng där de kunde ligga tillsammans. Båda drabbades dessutom av gulsot och behövde sola under en UV-lampa och hela tiden var de uppkopplade med mätare. Eftersom de små kropparna hade fullt upp med mognad och att växa var en så viktig sak som andningen nedprioriterad av deras kroppar. Jennie-Lie beskriver hur de drabbades av ”dippar”, något som är vanligt bland nyfödda prematurbarn. Under dipparna glömmer kroppen bort att den behöver andas och alla värden sjunker som följd.

Läs också: ”Barnmorskorna: Skammen kring förlossningsskador måste bort!”

– Flera gånger höll jag i både Mattis och Leia när de dippade utan att jag kände att de slutade andas. Men sjukhuspersonalen har koll på alla värden från deras rum så när det hände kom det inte sköterskor och sa att vi behövde ruska lite på barnen för att få dem att komma ihåg att andas. Ibland vågade man inte skaka om dem så rejält som kunde behövas, så då tog dem barnen och skakade dem så att de började andas igen. Sen stod de kvar i rummet och höll koll ett tag innan de gick vidare.

”Att få barn för tidigt önskar jag ingen”

Familjen bodde på sjukhuset i totalt sex veckor innan de fick komma hem och få hemvård ytterligare två veckor.

– Det var helt fantastiskt att få komma hem. Det var lite läskigt att lämna tryggheten på sjukhuset, men samtidigt hade vi fått den bästa utbildningarna i att vara förälder på neonatalavdelningen. Vi hade fått stenkoll på saker som amning, flaskmatning och magmassage så vi var lite less på att vara i vår ”bubbla” och satte direkt igång med andra projekt för att leva livet. Som till exempel att planera namngivning och bröllop på tre veckor.

Idag är Leia och Mattis två spralliga 2,5-åringar som ser fram emot att bli storasyster och storebror i januari. Jennie-Lie har passerat tvillingarnas förlossningsvecka med lillasyskonet ”Sprallis” i magen och är nu i vecka 33. Även om allt tyder på att den här bebisen kommer komma ut fullgången har hennes tidigare prematurförlossning satt spår. Jennie-Lie beskriver hur hon är överlycklig för varje dag bebisen är kvar i magen, och att hon och Hampus inte bara redan köpt alla saker som behövs inför bebisens ankomst utan också säkrat upp med en plan för hur de ska lösa vardagen om de skulle behöva bo på neonatalen igen.

– Att få barn för tidigt önskar jag att ingen skulle behöva gå igenom. Det är mycket oro, ovisshet och ingen som vågar säga bu eller bä. Det enda du kan göra är att vänta. Samtidigt är den första tiden med barnen det absolut bästa som hänt oss och vi kände oss alltid trygga i sjukhusets lokaler, och är väldigt tacksamma för sjukvården i Sverige. Som förälder till prematurbarn har jag fått många starka ”första gången-minnen”. Första gången vi fick hålla i tvillingarna, första gången vi fick se dem tillsammans, första natten vi fick sova i samma rum, första dagen utan bevakning och dagen vi kunde börja vårt liv på riktigt. Kanske betyder dessa minnen så mycket för mig just för att det aldrig var säkert att vi skulle få uppleva ”första gången” med något av våra barn.

Idag är Världsprematurdagen!

Vill du följa Jennie-Lie, Hampus, tvillingarna och Sprallis i magen? Missa då inte Jennie-Lies blogg här och hennes Instagramkonto @jennielie!


 

Missa inte Vimedbarn.se’s nyhesbrev!
Prenumerera på Vimedbarn.se's nyhetsbrev!


Anmäl dig här (det är helt gratis och du kan när som helst säga upp din prenumeration):

Namn
E-post

Lämna följande fält tomt

Dykteknik eller profylax under förlossningen? Så funkar det!

Är du nyfiken på vilka förlossningstekniker som finns att ta till som naturlig smärtlindring under förlossningen? Här guidar Elin Borg, författare av boken Gravid på dina villkor – Självmedkänsla för en blivande mamma, dig genom dyktekniken och profylax!

Annons

En del gravida kvinnor går så kallade förlossningsförberedande kurser inför sina förlossningar. Du kan gå kursen själv eller tillsammans med någon som du vill ha med som stöd under din förlossning och där lär du dig en eller flera förlossningstekniker. Här nedan får du en introduktion till två förlossningstekniker – dyktekniken och profylax – från boken Gravid på dina villkor – Självmedkänsla för en blivande mamma.

Läs också: ”Andning som smärtlindring under förlossningen – så funkar det”

Dyktekniken – en dramatisk upplevelse som resulterade i en avslappnande förlossningsteknik

Dyktekniken är en teknik som utgår från mindfulness och kan hjälpa dig att bemöta förlossningssmärtan på ett mer avslappnat och medvetet sätt.

Barnmorskan Cayenne Ekjordh utvecklade dyktekniken efter att hon varit med om en livsförändrande händelse när hon bodde i Los Angeles. Hon gav sig en dag ut klockan fem på morgonen för att bodysurfa. Stranden var helt öde och hon hade inte mycket erfarenhet av sporten, men hon vågade sig ändå ut i vattnet. Plötsligt tog en oerhört kraftfull tre meter hög våg tag i henne. Hon var lika försvarslös som ett sandkorn där i vattnet. Hon hade ingen aning vad som var upp eller ner. Det fanns absolut ingenting hon kunde göra. Mitt i kaoset lade hon märke till en blixtsnabb tanke:

”Gör ingenting! Följ med så finns det en chans att du överlever. Om du inte gör någonting så kommer vågen att ta dig upp till ytan igen.”

Senare började Cayenne använda sig av sin dramatiska upplevelse i sitt arbete som barnmorska. Dyktekniken handlar om att göra precis som hon själv gjorde, att följa med smärtan. Genom att följa med i sin förlossning, följa med värkarna och acceptera dem snarare än att försöka fly från dem, kan du hjälpa din kropp att utföra sin uppgift att föda ditt barn. Tekniken innebär att du försöker känna tillit till din kropps inneboende förmåga att hantera förlossningsarbetet. Det handlar inte om att ge upp, utan om att acceptera och tillåta. Vet du exempelvis att en medvetslös kvinna kan förlösa ett barn? Det säger en hel del om kroppens egna inneboende kraft att själv veta hur den behöver arbeta för att hjälpa ditt barn ut i världen.

Läs också: ”Hantera smärtan under förlossningen – så gör du”

För att kroppen ska kunna göra sitt jobb behöver du kunna slappna av. Försök att inte spänna dig eller krysta utan att din kropp är redo för det. Du kan hjälpa kroppen genom att försöka slappna av i ansiktet. Låt ögonlocken hänga, låt munnen vara öppen och käken avslappnad. Försök att slappna av i axlar och resten av kroppen och känn hur kroppens tyngd gör dig tung. Försök att inte styra din andning, utan andas i den takt som din kropp vill att du ska andas. Under de lugnare faserna av förlossningen är andningen oftast tung, mjuk, tyst och långsam.

Försök att möta värkarna med nyfikenhet, acceptans och självmedkänsla. Värkarna är ju på ett sätt helt fantastiska, de kommer att hjälpa dig att få träffa din bebis. Du kan se varje värk som en kulle. När värken startar stiger intensiteten i smärtan successivt till kullens topp, värktoppen. Du befinner dig endast i värktoppen under en kort tid, ofta cirka 5 sekunder, och sedan sjunker smärtan och du vandrar ner för kullen igen. När värken släpper kan du oftast ta några djupa andetag innan du vandrar upp för kullen igen.

Profylax – andningsteknik som anpassas efter sammandragningarnas intensitet

Profylax, vilket är en kortform för psykoprofylax, används vid förlossningar för att du som är gravid ska kunna andas och slappna av på ett hjälpsamt sätt. Profylax betyder ”förebygga” på latin. Vid förlossningen innebär det att förbereda sig fysiskt och psykiskt för förlossningen. Profylaxträningen innehåller övningar i avspänning och koncentrerad andningsteknik som anpassas efter sammandragningarnas intensitet. Fokus ligger på att förhindra att den gravida kvinnan slutar andas och spänner sig. Det är annars vanligt när värkarna startar och du uppfylls av förlossningssmärtan.

Profylax kan med fördel användas tillsammans med dyktekniken, de båda metoderna går in i varandra. Dyktekniken har ett större fokus på avslappning och acceptans, medan profylaxen fokuserar mer på andningen. Båda teknikerna bygger på tillit till kroppens egen förmåga.

Läs också: ”8 rättigheter du har som gravid”

Självmedkänsla hjälper dig till en mer effektiv och avslappnad förlossning

Att träna självmedkänsla under graviditeten kan vara till stor hjälp under din förlossning. Självmedkänsla hjälper dig att slappna av och att aktivera din kropps trygghetssystem. När du känner dig lugn och trygg hjälper du din kropp att utsöndra oxytocin som gör att livmodern arbetar effektivare. Du får en mer effektiv och avslappnad förlossning.

Om du istället känner dig rädd, ledsen eller stressad utsöndras adrenalin. Då minskar oxytocinnivån vilket försvårar förlossningen. Du aktiverar då ditt kamp- och skyddssystem vilket gör att din kropp kan vilja avbryta eller skjuta upp förlossningsarbetet. Vi kvinnor är inte konstruerade för att föda barn i hotfulla situationer. Både den födande kvinnan och barnet är väldigt sårbara under förlossningsskedet. Vi behöver därför känna oss tillräckligt trygga för att kroppen ska våga ge sig hän uppgiften. Om stenålderskvinnan var jagad av en björn hjälpte hennes kropp till att skjuta upp förlossningen till dess att hon var i säkerhet. Vår kropp fungerar på samma sätt idag. Även om du befinner dig i en trygg sjukhusmiljö kan din egen inre rädsla försvåra din förlossning. Din träning i självmedkänsla kan därför ha en avgörande betydelse för dig under förlossningen.

Gravid på dina villkor - självmedkänsla för en blivande mamma

Artikeln består av utdrag ur kapitlet En förlossning på dina villkor i boken Gravid på dina villkor – Självmedkänsla för en blivande mamma – skriven av Elin Borg, utgiven på Buena vida förlag.
Med boken följer den tillhörande appen Gravid på dina villkor med ljudfilsövningar i självmedkänsla, självuppskattning, mindfulness och mindful eating anpassade för dig som gravid och mamma.
Köp boken som tyckt bok, 188 kr HÄR
Köp boken som e-bok, 118 kr HÄR
Köp boken som ljudbok, 210 kr HÄR

Missa inte Vimedbarn.se’s nyhetsbrev!

Prenumerera på Vimedbarn.se's nyhetsbrev!




Namn
E-post

Lämna följande fält tomt

”Skammen kring förlossningsskador MÅSTE bort”

Att underlivet påverkas efter en förlossning är vanligt – och även om man drabbas av en allvarlig förlossningsskada finns hjälp att få. Men för att fler ska få den hjälp de har rätt till måste problemen fortsätta belysas, menar Karin Ehn och Carina Rylander.

Annons

Majoriteten av alla vaginalt födande kvinnor drabbas av någon sorts bristning under förlossningen. För de allra flesta är bristningen ytlig och läker lätt utan några större problem på några veckor, men för en del kvinnor blir problemen desto mer besvärande. År 2015 rapporterades Socialstyrelsen att 3,1 procent av de födande drabbades av de mer omfattande formerna av förlossningsskada – tredje och fjärde gradens förlossningsskada – där även slutmuskeln blir skadad.

Läs också: ”Vad är en förlossningsskada – och går det att minska risken?”

Efter en våg av berättelser, mobilisering och höjda röster från födande som upplevt brister i förlossningsvården kom regeringen äntligen med replik. Regeringen har lagt in i budgeten att skjuta till en miljard kronor till förlossningsvården varje år mellan 2018 och 2022.

– Det är inte en slump att regeringen sätter till pengar nu, det är en viktig del i jämställdhetsarbetet att förlossningsvården är bra. Det måste vara top notch, säger Karin Ehn, förlossningsläkare, och Carina Rylander, förlossningsbarnmorska, som tillsammans driver podden Babyz Podcast.

När ska man känna sig återställd efter en förlossning?

– Berätta om det återbesöket hos barnmorskan 6-8 veckor efter förlossningen tycker jag att man ska flagga för det då och be om att få hjälp att ta det vidare. Det är viktigt att man berättar om det inte känns bra. Sen måste man också tänka på att slemhinnorna blir väldigt påverkade om man helammar, de blir nästan lika påverkade som när man är klimakteriet. Sen rekommenderar jag också att man tar som vana att gå regelbundet till en gynekolog. Det handlar inte om avancerade undersökningar, och ibland är lösningen så enkel som att man bara behöver ett möte med en sjukgymnast.

”När bedövningen gick ur förstod jag att det var illa…”

Paulina Åkerberg är en av de som drabbats av komplikation efter förlossningen. Själva förlossningen minns hon som en positiv och trygg upplevelse och det var först efter ett par månader som hon märkte att det var något som inte stämde.

– Jag hade ont under sex och det blev inte bättre, så jag kontaktade en gynekolog och gjorde en undersökning. De hittade en knöl i början på slidan som tydligen var fylld med vätska efter förlossningen och det var den som gjorde ont.

Idag mår hon bra och är nöjd med vården och uppföljningen hon fick. Men tyvärr upplever inte alla samma bemötande. Nathalie Nyberg, fotograf och influencer på Vimedbarn.se, födde sitt första barn i november 2014.

– Jag ser tillbaka på min förlossning med blandade känslor. Jag älskade att föda barn, men det var efter att min älskade dotter Leah var ute som helvetet började.

Strax efter att Leah kommit ut meddelar personalen att Nathalie ska ner på operation på en gång.

– Jag förstod ingenting. Nere på operation fick jag veta att jag skulle sys men inte mer än så. Leah och min man satt vid mitt huvud när jag syddes, och först efteråt fick jag veta att jag fått en tredje till fjärde gradens bristning – men jag hade ingen aning om vad det betydde då. På natten när bedövningen gick ur förstod jag att det var illa… Jag bad om smärtstillande men blev bara erbjuden Alvedon som inte hjälpte alls. Jag grät hela natten och ringde mina föräldrar. Det var hemskt!

Läs också: ”Känsligt att prata om – mina förlossningsskador /Nathalie Nyberg”

Läs också: ”Nathalie Nybergs förlossningsberättelse”

Prata mer om förlossningsskador!

Tiden efter var kantad av problem för Nathalie. Hon fick en blodansamling som gjorde att hon varken kunde sitta, ligga på rygg, bära eller gå utan extrem smärta. Hon blev sjukskriven och kunde inte göra annat än att vara still och amma.

– Jag kände mig värdelös och det var mycket som spökade i huvudet. Samma dag som vi blev utskrivna från BB åkte vi tillbaka på natten eftersom jag hade så otroligt ont och jag bara grät. Kvinnan som bemötte mig behandlade mig riktigt dåligt och gjorde en hemsk undersökning som satt spår i mig för livet. Alla utom denna kvinna behandlade mig väl.

Skadorna efter förlossningen gjorde sig påminda i hela 2,5 år för Nathalie, framför allt vid sex. Idag är hon återställd, men upplever att hon fått kämpa för att få den vård hon behöver.

– Problem som inte syns finns inte tydligen. Att söka om sånt här kan vara genant och jobbigt. Egentligen borde det vara en rutin att man får frågor om allt fungerar som det ska med urin, avföring, sex och smärta efter förlossningen.

Hon betonar att man inte får köpa att man blir annorlunda efter en förlossning, och att hon är glad att hon har stått på sig.

– För några månader sen var sex något som gjorde ont och var fruktansvärt, men nu är äntligen allt som vanligt. Jag har inte ens vågat dela med mig av detta i bloggen eller knappt till mina närmsta vänner för det är ju på något konstigt sätt pinsamt… Det ska det ju inte vara! Våga prata om förlossningsskador!

Karin och Carina håller med om att en öppen debatt är väldigt viktig för att förlossningsvården ska förbättras.

– Att folk delar med sig i till exempel sociala medier påverkar jättemycket. Dels påverkar det politikerna, och dels påverkar det äldre kvinnor som tigit om sina förlossningsskador. 90-talisterna som börjar föda barn nu accepterar inte, de ställer krav. Och det är bara så det sker förbättringar! Flera gånger möter vi äldre kvinnor som efter en del om och men berättar att de i 15 års tid behövt sätta två fingrar i slidan för att kunna tömma tarmen. Såna problem kan man ju åtgärda! Nej, skammen måste bort, och vi måste prata mer om förlossningsskador och sånt som klassats som pinsamt för att alla ska få bättre vård.

Vad är en förlossningsskada och hur kan man minska risken?

Kan man som födande göra något för att minska risken för förlossningsskada, och hur kan barnmorskan hjälpa till? Vimedbarn.se pratade med Karin Ehn, förlossningsläkare, och Carina Rylander, förlossningsbarnmorska, som tillsammans driver podden Babyz podcast.

 

Annons

Vad är en förlossningsskada?

– Med en förlossningsskada avser vi en bristning som uppkommit i förlossningskanalen, mellangården eller den anala sfinktern (slutmuskeln). Bristningarna delas upp enligt följande:

Grad 1: Enbart hud eller vaginalslemhinna.

Grad 2: Djupare skada i vagina och/eller mellangården.

Grad 3: Slutmuskeln är skadad. Tredje gradens förlossningsskada delar också in 3A som mindre än 50% av slutmuskeln är skadad och 3B om mer än 50% av slutmuskeln är skadad.

Grad 4: Hela slutmuskeln är skadad och analslemhinnan.

Läs också: ”Skammen kring förlossningsskador MÅSTE bort!”

Får alla som föder barn en förlossningsskada?

– Nej.

Vad rekommenderar ni att man ska göra om man är orolig för att få en förlossningsskada?

– Som födande ska man veta att vi i vården hela tiden jobbar aktivt med att födandet ska vara så skonsamt som möjligt. Regeringen har nyligen avsatt extra pengar till förlossningsvården som bland annat har använts till att vidareutbilda personalen för att minska förlossningsskadorna. Det långsamma framfödandet är det som har visat sig vara det bästa skyddet för att undvika större skador. Som födande rekommenderar jag att man är extra lyhörd i slutet av förlossningen och lyssnar noga på sin barnmorska. Om man får en skada så ska man veta att vaginalslemhinna läker väldigt bra. Större skador sys på en operationsavdelning av en läkare. Att man har fått en skada är inte detsamma som att få problem efter sin förlossning.

Läs också: ”Bearbeta förlossningen tillsammans”

– Vi upplever att många kvinnor uttrycker att de inte vill ”spricka”. Ett vanligt missförstånd bland de som är rädda är att de ska kunna snitta sig ur problemet, och slippa alla risker för skador genom ett kejsarsnitt. Men ett kejsarsnitt medför också en risk för skador, även andra skador. Det är inte bara själva vaginala förlossningen som bidrar till förlossningsskador utan själva graviditeten.

Vad ska man göra om man upplever att allt inte är som det ska efter en förlossning?

– Om man har besvär efter förlossningen ska man ta kontakt med sin mödravårdscentral. Under den perioden när man ammar är vaginalslemhinnorna påverkade och en del kvinnor upplever detta som obehagligt. Man ska även ta kontakt med en gynekolog om man upplever bestående besvär. Det finns en enhet som heter Bäckenbottencentrum där man träffar läkare som opererar förlossningsskador som givit bestående besvär. Ibland räcker det med ett besök hos en sjukgymnast för att få kontakt med muskulaturen i bäckenbotten efter en förlossning. Jag tycker att man ska vara öppen med sina besvär mot vårdpersonal, för då kan vi hjälpa till. Problemet tidigare är att det varit tabubelagt, men detta har ändrats och dagens födande kvinnor har lättare att prata om besvär efter förlossningen.

Läs också: ”8 rättigheter du har som gravid”

Kan man förebygga och minska risken för att få en förlossningsskada?

– Något som faktiskt gör skillnad är att man kan minska påverkan på bäckenbotten genom att stärka upp den och coremuskulaturen innan förlossningen. Man har mycket igen om man tränar med knipövningar, på så sätt hjälper man kroppen jobba mot trycket som graviditeten utför på bäckenbotten. Jag rekommenderar att man tar kontakt med någon som kan hjälpa till med övningar anpassade för gravida.

Babyz podcast

Experterna: Karin Ehn arbetar som förlossningsläkare på Danderyds sjukhus i Stockholm och Carina Rylander är frilansande förlossningsbarnmorska. Tillsammans driver de podden Babyz podcast där de tar upp ämnen som graviditet, förlossning, föräldraskap, tiden innan man blir gravid och kvinnohälsa i stort. 

Andning som smärtlindring under förlossningen – så funkar det

Kan andning funka som smärtlindring under förlossningen? Jajamen, men det kräver övning. Emma Regberg Lundborg, fysioterapeut och författare till boken Gravidkraft – hälsa genom rörelse och träning, hjälper dig att komma igång.

Annons

Att använda andning som en smärtlindringsmetod är utbrett inom en rad olika sjukdoms– och skadetillstånd. Djupandning aktiverar det parasympatiska nervsystemet och lugnar kroppen. Det är en bra metod att använda sig av under eller mellan värkar men också om du känner dig stressad, spänd eller har smärta.

Läs också: ”Så utvecklas din bebis de första veckorna”

Använd andning och avslappning som smärtlindring – steg för steg

Ligg eller sitt i en position som är bekväm för dig. Slappna av i nacke och axlar. Låt kroppen bli tung mot underlaget. Om du djupandas i sittande, se till att du har bra stöd för ryggen.

Lägg dina händer på magen och ta ett djupt andetag in. Försök andas in i och ner i dina händer. Stanna där en liten stund, tills du känner att du vill andas ut. Andas ut och stanna där en liten stund, tills du känner att du vill ta ett nytt andetag.

Läs också: ”Vilka krav kan man ställa på barnmorskan under en förlossning?”

Flytta dina händer till revbenen och försök andas nedåt i magen och utåt i revbenen. Vidga hela bröstkorgen utan att spänna dig runt nacke, hals, axlar, käkar.

Om du har svårt att hitta en bra rytm i djupandningen kan du tänka att du andas i en fyrkant där varje sida representerar en del av andningsträningen inandning- paus – utandning- paus. Försök få alla sidor att bli lika långa. Följ med i tanken runt fyrkanten.

Läs också: ”8 ord du vill veta inför din förlossning”

Artikeln är ett utdrag ur kapitlet Andning och avslappning i boken Gravidkraft – hälsa genom rörelse och träning skriven av Emma Regberg Lundborg, utgiven på Balkong förlag.

I boken Gravidkraft kan du läsa om hur du kan använda andning som smärtlindring

8 tecken på att du har fått en förlossningsdepression

Att bli förälder är en stor omställning för många. Allt är absolut inte rosa moln, glass och ballonger. Första tiden med en nyfödd bebis kan vara riktigt kämpig. Vissa mammor och pappor drabbas av förlossningsdepression. Här är 8 tecken på att du kanske drabbats av just det. 

Annons

Om du får en depression kan du känna igen dig i ett eller flera av följande påståenden:

1. Nedstämdhet 
Du känner dig nedstämd större delen av tiden. Du kan ha svårt att känna glädje. Sådant som du tidigare tyckt om att göra är inte längre roligt.

2. Sömnproblem 
Du har problem med sömnen och är mycket trött, utan energi och har svårt att koncentrera dig.

Läs också: Så utvecklas ditt barn de första veckorna 

3. Skuldkänslor 
Du har skuldkänslor och känslor av hopplöshet. Du känner dig värdelös.

4. Växlande humör
Humöret växlar. Du känner ångest, stark oro eller panik.

5. Viktproblem 
Du går upp eller ner i vikt, har svårt att äta eller småäter hela tiden.

6. Problem med hygien 
Du orkar kanske inte sköta din hygien och kan även ha svårt att orka ta hand om barnet.

7. Socialt umgänge 
Det är jobbigt att träffa vänner och närstående.

8. Självskadebeteende 
Du har tankar om att skada dig själv eller barnet.

Läs också: 9 saker gravida bråkar om på nätet 

Vad beror en förlossningsdepression på? 

En depression kan bero på många olika saker. Har du haft en jobbig förlossning/graviditet kan det vara bra att boka in en tid med barnmorskan som hade hand om förlossningen och sätta sig ner och gå igenom den. Du kanske har problem med matningen och känner dig nedstämd över det. Sömnbrist, hormoner som rusar runt i kroppen och förändrade livsstilsvanor kan vara andra orsaker till en depression. Ibland går det heller inte att veta vad en depression beror på.

Här kan du få hjälp!
Sök vård på en vårdcentral, barnmorskemottagning eller BVC om du tror att du har en depression. Du kan även läsa mer om förlossningsdepression på 1177.se

Källa: 1177.se Foto: Istockphoto

Vilka krav kan man ställa på barnmorskan under förlossningen?

Hur ska man göra för att allt ska kännas bra under förlossningen och vilka krav kan man ställa på sin barnmorska i den utsatta situationen. Chefsbarnmorskan Sofie Låftman från Danderyds Sjukhus Barnmorskemottagning svarar!

Annons

Prenumerera på vår YouTubekanal ››

Läs också: Vad gör man hos barnmorskan ››

Mer på vi med barn

Ställ dina frågor om att bli gravid, graviditeten och förlossningen till barnmorskorna Sofie Låftman och Pia Hjelmqvist från Barnmorskemottagningen på Danderyds sjukhus. Fråga barnmorskan online ››

Gravid? Anmäl dig till Vi med barns gravidbrev ”vecka för vecka” och följ din graviditet och bebisens utveckling direkt i inkorgen. Läs mer och anmäl dig ››

Foto: Carin Wesström

Så lång tid tar en förlossning

En förlossning tar olika tid för alla, för vissa går den snabbt och för andra tar den längre tid. Visste du att det delvis är ärftligt hur snabb en förlossning blir? Hur lång är egentligen en förlossning i snitt? Här får du svaret! 

Annons

När graviditeten börjar närma sig sitt slut är det många gravida som funderar mycket kring förlossningen. Hur den kommer att starta, hur värkarna kommer att kännas och hur lång den egentligen kommer att bli. En förlossning brukar i genomsnitt vara 12-16 timmar för en förstföderska och 4-8 timmar för omföderskor. Det är såklart individuellt hur lång en förlossning är och hur den känns.

När börjar man räkna att förlossningen har startat? 

– Det räknas från att värkarna har blivit kraftiga och regelbundna och från att livmoderhalsen blir kortare och börjar öppna sig.

Läs också: Så vet du att din förlossning har startat 

Hur vet man att barnet är på väg att komma? 

– När krystningsskedet börjat, det vill säga när man börjar få en reflex att krysta i samband med varje värk.

Hur länge krystar man?

– Krystningsskedet brukar vara i cirka 20 minuter för omföderskor och cirka 40 minuter för förstföderskor, men det kan såklart variera.

Källa: 1177.se Foto: Istockphoto

Då kommer du att föda ditt barn

Visste du att bara 4,6 %* föder på sitt beräknade födelsedatum? Här är en tabell över hur stor procentuell chans det är att du föder i en viss vecka. 

 

 

Annons

Mot slutet av graviditeten känns det som om man ska vara gravid för alltid. Då kan det vara bra att se på statistik och hur sannolikheten ser ut för att föda i respektive vecka.

Vecka Chans att barnet kommer denna vecka, om man fortfarande är gravid:
35    3 %
36    5 %
37  11 %
38  25 %
39  46 %
40  59 %
41  58 %
42 100 %

Läs också: Tips för att skapa bra kvällsrutiner

Källa: Lifewithkids.se. Foto: Anna Roström/Life with kids

Gillade du den här texten? På lifewithkids.se kan du och din partner prenumerera på dagliga texter om graviditet och första året som föräldrar. Life with kids har sammanställt ny forskning, riktlinjer från myndigheter, erfarenheter från andra föräldrar, omvärldsbevakning från andra länder och fakta ifrån landets tyngsta källor. Helt osponsrat, opartiskt och reklamfritt. Just nu kan du testa tjänsten gratis i 30 dagar!

*Visar statistik från Socialstyrelsen.

Så kan ni samarbeta under förlossningen

Dags att föda snart? Under förlossningen kan det vara skönt med stöd och pepp. Här är tips på hur ni kan samarbeta under förlossningen. 

Annons

Oavsett om det är partnern eller någon annan stödperson man har valt att ha med under förlossningen så är dennes roll otroligt viktig. Ofta kan det upplevas svårt och läskigt att stå bredvid en födande kvinna och man vet inte varken hur det känns eller hur man kan hjälpa till. Man kommer antagligen inte heller kunna prata så mycket under förlossningens aktiva skede då man behöver koncentrera sig på det kroppsliga arbetet. Partnern är ofta det enda trygga för en födande kvinna i förlossningssalen.

Man skulle kunna använda metaforen att värkarna är som ett stormande hav med vågor som sköljer över om och om igen. Partnern är då en fyr. En trygg fyr som visar vägen framåt, som ska hjälpa till värk för värk, en i taget och vara tryggheten som är lugn och avslappnad. Partnern ska påminna om att andas lugnt, slappna av och att göra kropp tung. Och det ska göras vid varje värk, för det kommer man att behöva påminnas om varje gång.

Läs också: Gravid? 4 tips på roligare helgdryck

Det ni kan vara säkra på, om ni inte har ett planerat kejsarsnitt att se fram emot, är att värkarna kommer och med värkar kommer ofta också pauser emellan där man kan hämta ny energi. En värk varar inte hela tiden, en värk varar mellan 60-90 sekunder och sedan följer ett par minuters återhämtning. Utnyttja tiden väl!

Källa: Lifewithkids.se. Foto: Anna Roström/Life with kids

Gillade du den här texten? På lifewithkids.se kan du och din partner prenumerera på dagliga texter om graviditet och första året som föräldrar. Life with kids har sammanställt ny forskning, riktlinjer från myndigheter, erfarenheter från andra föräldrar, omvärldsbevakning från andra länder och fakta ifrån landets tyngsta källor. Helt osponsrat, opartiskt och reklamfritt. Just nu kan du testa tjänsten gratis i 30 dagar!

Förlossningsberättelse: ”Jag hade krystvärkar i 1,5 timmar”

Efter ett missfall blev Anna gravid igen. Hon var rädd för ytterligare ett missfall men ju längre tiden gick kunde hon slappna av.
– Jag är så tacksam för att allt ändå gick så bra som det gjorde, skriver Anna i sin förlossningsberättelse.

 

Annons

ANNAS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

”Efter ett missfall och sedan 4-5 månaders försök så hade jag ägglossning på min och Robins 9-årsdag, 13 dagar senare fick jag en känsla på morgonen att jag måste testa och visst var där ett streck. Lyckan var total men rädslan över ännu ett missfall förföljde mig under halva graviditeten tyvärr och tiden gick så sakta. Men efter RUL kunde jag slappna av lite mer och tiden började gå riktigt fort.”

”Vaknade med mensvärk”

”Due date var 28 oktober. Jag hade hela tiden en känsla av att hon skulle komma för tidigt. Men veckorna gick och när det bara var en vecka kvar kände jag att äh, jag hade fel, hon kommer komma i november precis som Robin tror. MEN, tisdagen den 25 oktober vaknade jag runt 06 med ”mensvärk”. Jag sa ingenting till Robin då innan han åkte till jobbet för jag tänkte att det säkert avtar. Men det blev bara mer och mer och jag låg i sängen hela förmiddagen. Precis den här dagen så hade såklart någon mindre begåvad person grävt av en ledning eller något som gjorde att hela nätet låg nere. Man kunde inte ringa någonstans, som tur var kunde jag kommunicera med Robin via messenger (wi-fi).”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Det häftigaste jag har gjort”

”Vi skulle egentligen på vår sista föräldrautbildning på BVC vid 13 så Robin kom hem vid lunch men jag sa att jag inte orkar gå dit för det gör för ont. Alltså smärtan i sig var inte outhärdlig alls men det blir ju jobbigt att behöva sitta på en hård stol och lyssna samtidigt som man har molande värkar var tionde minut. För så ofta kom värkarna redan från början, även när de var väldigt svaga.”

fl_11

”Jag började få panik”

”Vid 16 började det bli jobbigare och jag var tvungen stanna upp och andas när en värk kom. Robin började redan då tjata om att vi måste åka in. Tilläggas bör då att vi bodde i Edsbyn och närmaste BB är Gävle/Hudik/Falun. Vi hade bestämt oss för Gävle då vi bott där i 7 år och precis flyttat ”hem” till Hälsingland igen. Vi hade alltså gjort alla ultraljud (jag gjorde 3 st pga missfallet) osv i Gävle så vi kände oss hemma där. Min största mardröm var att behöva bli hemskickad och åka hela vägen tillbaka så jag sa ”aldrig i livet att vi åker redan nu”. Vi kunde ju heller inte ringa till förlossningen för att rådfråga. Började få lite panik. Men min fina snälla barnmorska på MVC hade sagt att om du får värkar dagtid så kan du komma ner till mig så kollar jag om du är öppen.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Kejsarsnittet blev en underbar upplevelse”

”Stod på ruta noll igen”

”Vi slängde oss i bilen och åkte till MVC (gick ju som sagt inte att ringa före) men hon hade gått för dagen för typ 5 minuter sen så vi missade henne precis och det fanns ingen annan som kunde hjälpa. Suck. Robin tjatade vidare om att åka till Gävle och till slut började telefonerna fungera igen så jag ringde Gävle och då säger dom att det är fullt där. Herregud vilken tur att telefonlinjen började fungera igen så vi inte åkte dit i onödan. Jahapp, då stog vi på ruta noll kändes det som, vi hade ju liksom ställt in oss i nio månader på var vi skulle åka och det kändes som att min mentala förberedelse gick i kras. Vi ringde till Falun och där var det nästan tomt istället, så vi bestämde oss för att åka dit när det var dags. Men de tyckte att jag skulle ta en alvedon och en dusch så länge (vilken skräll). Dagen och kvällen fortsatte med värkar som blev värre ju längre tiden gick, men det varierade hela tiden med 5-10 minuters mellanrum och pga det fick vi inte komma in, de tyckte att de skulle vara regelbundna.”

fl_2

”Jag försökte få i mig mat och vi kollade på serier medan jag hade en värmekudde på magen. När vi skulle gå och lägga oss var de riktigt jobbiga och jag kunde absolut inte somna. Vid 00 gav jag upp och satte mig i duschen och även om det var skönt så hjälpte det föga. Någon gång efter 01 ringde jag igen till Falun och bad på mina bara knän med gråten i halsen om att få komma in. Jag vet att jag sa ”jag orkar inte det här mer på egen hand”. Dom förstod att jag hade kämpat på så länge jag bara kunde själv och sa att vi självklart skulle komma in. ”Men kör försiktigt” sa hon.. Det var nämligen ishalka och världens dimma. Och vi hade bokat tid för att byta till vinterdäck dagen efter… Lyckat! Så jag gick och väckte Robin och vi åkte mitt i natten, en resa som annars tar 45 minuter tog nästan 2 timmar. Mardröm. Smärtan var fortfarande hanterbar, det sas dock inte många ord i bilen utan jag hade full fokus på att klara av värkarna och att försöka vila emellan.”

”Lustgas var det enda jag ville ha”

”När vi äntligen kom fram runt 03:30 och hittade rätt (eftersom vi aldrig varit där) fick vi ett stort fint rum och en supermysig barnmorska. Undersökningen visade att jag var öppen 5 cm! Jippie, vi skulle inte bli hemskickade och det betydde ju också att det skulle bli bebis ganska snart. Hon berömde mig och sa att jag hade kämpat på bra och länge själv hemma. Men, därefter gick det så långsamt och där någonstans började det också bli ordentligt jobbigt. Jag fick lustgas som var den enda bedövningen jag ville ha. På 2,5 timme hade jag bara öppnat mig 1 cm till och barnmorskan tyckte det var lite för långsamt och därför valde vi att ta hål på vattnet. Märklig upplevelse när vattnet sa swooosh mellan benen.”

Läs också: 3 tecken på att förlossningen har startat

”Ska du inte ha epidural?”

”Efter 1,5 timme till av sinnessjuka värkar var jag öppen 7 cm. Någonstans där emellan sa barnmorskan ”ska du verkligen inte ha epidural?”. ”JOO, ge hit den”. Tyvärr var det precis då nattskifte så det byttes narkosläkare och vi fick hela tiden höra ”han kommer snart och sätter epiduralen, de måste bara byta skift”. Tillslut blev jag förbannad: ”MEN NÄR KOMMER HAN?!”. Jag hade ju ställt in mig på att någon skulle rädda mig från smärtan. Det byttes ju även barnmorskor och jag minns att jag ville gråta när hon som blivit en trygghet helt plötsligt skulle lämna oss. Som tur var fick vi in tre nya fina barnmorskor (eftersom det var nästan tomt på BB så hade vi turen att alltid ha minst 2 st inne hos oss) och de valde att sätta in värkstimulerande dropp för att det gick lite långsamt och jag var redan helt slut, jag hade ju varit vaken över ett dygn redan och knappt ätit något. De försökte proppa i mig dextrosol och efter droppet började det hända grejer och värkarna blev helt outhärdliga. Allt jag hade tränat in om andning från boken ”Föda utan rädsla” var helt bortblåst och stackars Robin som jag hade sagt åt hur han skulle peppa mig fick ett ”TYST” när jag inte klarade av att höra mer.

fl_12

”Kunde knappt andas”

”Klockan 9 var jag öppen 9 cm och sista centimetern pressade barnmorskan bort med fingrarna. Narkosläkaren hann alltså aldrig komma med bedövningen. Strax efter började krystvärkarna men jag hade inga som helst krafter kvar. Allt jag hade hört om att ”När krystvärkarna kommer är det värsta gjort, då är det skönt att få GÖRA nånting” osv, det var bullshit. När jag trodde att det inte kunde bli värre så började helvetet (om man får säga så?). Jag hade krystvärkar nästan 1,5 timme och hade fått höra av alla att de varar vanligtvis i ca 20 minuter. Jag ville bara ge upp, jag trodde hela mitt bäcken skulle sprängas och det tog liksom aldrig slut. Hon sa ganska tidigt ”Nu ser jag huvudet” och då trodde jag att då måste det ju snart vara över. Jag hade fel. Jag kunde knappt andas.”

Läs också: Resa som gravid – 5 tips

”Tog i med all kraft jag hade”

”Tillslut frågade de om jag ville känna på huvudet och jag böjde mig fram och fick känna. Det gav mig lite mer styrka så till slut tänkte jag att nä nu jävlar ska ungen ut, jag orkar inte mer. Jag tog i med ALL kraft jag hade kvar, och då kom hela hon i en och samma värk. Det var tur för jag hade inte orkat en enda till. Men det är så märkligt för i samma stund som jag fick upp henne på bröstet var smärtan som bortblåst. Hon skrek direkt men jag var orolig och sa ”ska hon inte skrika MERA?!”, haha. Men hon var frisk och helt perfekt. Klockan var 10:43 och hon vägde 3820 gram och var 50 cm lång. Det var så overkligt men ändå så självklart att hon äntligen var här. Vår älskade Mira!”

fl_13

”Jag är så tacksam för att allt ändå gick så bra som det gjorde, att det aldrig var någon fara med Mira, att jag inte fick några bestående skador och att vi hela tiden hade så mycket stöd från barnmorskorna, det behövde både jag och Robin. Robin lämnade aldrig min sida, personalen fick säga åt honom att gå på toa och dricka vatten. Även om han själv tyvärr upplevde det som att han inte gjorde tillräckligt så var han sånt otroligt stöd. Han behövde egentligen inte säga eller göra någonting utan bara att han var där gjorde hela skillnaden för mig. Synd att det var omöjligt för mig att uttrycka det där och då och att han därför har en sämre känsla av förlossningen än mig.

fl_14

”Kändes så sjukt”

”Vi stannade kvar på Faluns patienthotell i två dygn men jag sov inte en blund på över 50 timmar då Mira skrek halva natten och ammade andra halvan. När det var dags att åka hem kändes det så sjukt att vi bara skulle få ta med henne utan att någon kontrollerade att vi faktiskt kunde ta hand om henne. Och det var så overkligt att vi kom dit två stycken och åkte därifrån tre. Att vi från och med då var en familj! Hjärtat svämmar över när jag tänker på det.”

Tips! Läs Annas blogg om livet som småbarnsförälder på choicebyanna.se

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på hej@loppi.se!

stats