Natashas son Milton dog i plötslig spädbarnsdöd

Publicerades: 7 Maj 2014, 14:01

Vimedbarn

Milton Green Lundin dog i plötslig spädbarnsdöd, bara fem dagar efter förlossningen. Här berättar Miltons mamma, Natasha, om sorgen och den enorma saknaden av sin son, tystnaden från vännerna, känslan av att vara berövad titeln som mamma och tankarna kring att leva vidare – utan Milton.

Hur tar man sig igenom sorgen efter att ha förlorat sitt barn? Den som inte har upplevt plötslig spädbarnsdöd eller förlorat ett barn kan bara föreställa sig hur det skulle vara.

Natasha och Andreas, Miltons mamma och pappa, står där, mitt i den ofattbara sorgen. Varje dag, varje natt, varje sekund. Saknaden av Milton finns där – hela tiden. Och den finns där hos storasyster Saga, Andreas dotter, som förlorat sin älskade lillebror.

Milton Green Lundin 140104-140109

Milton fick bara fem dagar i livet. Natasha och Andreas fick bara fem dagar tillsammans med sin älskade son Milton. Efter Miltons bortgång blev det tyst från en del av vännerna och omgivningen. Natasha tycker att det känns som om man vill glömma Miltons bortgång. Han fanns, han kommer alltid att finnas i Natashas, Andreas och Sagas hjärtan. Natasha vill att alla ska veta att han fanns, han kommer alltid att ha funnits – nu är han en ängel. Men Natasha kommer alltid att vara Miltons mamma, Andreas Miltons pappa och Saga Miltons storasyster.

I Natashas blogginlägg ”förlora ett barn” berättar hon hur det är att gå igenom sorgen, känslorna kring att hennes vänner slutade att höra av sig och hur anhöriga till någon som förlorat sitt barn kan stötta genom att bara finnas där och våga prata.

4:e januarI föds Milton

Natasha hade gått 6 dagar över tiden då hon fick en hinnsvepning och redan några timmar senare hade hon förvärkar. Den 4:e januari föddes Milton och lyckan var enorm.

Ur Natashas blogg: ”13.55 den 4:e januari 2014, födde jag ut vår son, Milton Green Lundin, en stor pojke på hela 57 cm och vägde 4485 g. Han var så otroligt vacker redan vid första synen av honom, helt perfekt, stark, med stora mörkblå ögon som kollade runt i rummet och letade efter alla ljud som kom tydligt för första gången.” Läs Natashas förlossningsberättelse.

9:e januari hittas Milton död

Milton är hemma med familjen och mår bra efter två dagar på BB. Den åttonde januari, dagen som skulle bli Miltons sista, flöt på som en helt vanlig dag. 05:00 på morgonen den nionde januari vaknar Natasha, efter bara tre timmars sömn och kan inte somna om.

Ur Natashas blogg: ”Vid 05.00 på morgonen efter 3 timmars sömn vaknar jag pigg som bara den. Tänker snabbt om jag skulle passa på att sova lite till eftersom killarna faktiskt hade Milton men bestämmer mig för att få ner… Kunde inte hålla mig från att få bära upp Milton och pussa honom så kinderna blev trötta.
Kommer ner i vardagsrummet, på ena sidan av soffan närmast mig sover Sebastian (Andreas kompis), och jag ser Andreas sova längst in med Miltons filt på sig.
På avstånd letar jag efter Milton i hans babynest som låg på sidan av Andreas, men han va inte där. Såg inte heller honom rakt på Andreas då han låg lite åt sidan på hans arm. Så jag säger ”Andreas… Vart har du Milton?”.
Andreas reser sig upp, handen fortfarande på bröstet och jag ser Milton falla ner i soffan… Han ser inte ut som han ska, det är det första jag reagerar på. Med darrig röst säger jag det till Andreas och nyvaken som han var lyfter han upp honom och säger, ”jovisst mår han bra, han sover bara”… Men i samma sekund sprids skräcken även i honom. Han ser det jag ser. Milton är blå och andas inte… Hans stora blå ögon öppnas inte när vi skakar honom.”

Läs hela inlägget ”när det som inte får hända händer”, där skriver Natasha om alla tankarna när hon och Andreas förstår att Milton är död. Pappa Andreas panik, ”tänk om jag dödat vårt barn”. Beskedet från polisen efter obduktionen.

Nu har det gått en tid men saknaden och sorgen kommer för alltid att finnas. Kanske kan bara de som har förlorat ett barn verkligen förstå hur det är. För att bearbeta sorgen har Natasha funnit stöd i olika Facebookgrupper och träffar andra änglaföräldrar. Där pratar de om allt, visar upp bilder och minns. De pratar om det ogenomtänkta kommentarerna från omgivningen kring förlusten av sina barn så som; ”på det igen bara”, ”nästa gång kommer det gå bra” eller ”ni får skaffa en till, då kommer allt kännas bättre” och ”det kommer fler chanser”.

Till minne av Milton

Milton levde, han fanns här på jorden en kort stund. Nu är han en ängel. Lämna en hälsning till Natasha och hennes familj i hennes blogg här på Vimedbarn: Natasha – änglamamma till Milton. Eller här nedanför i kommentarsfältet.