Hej Stina, Tack för din fråga. Det låter som att ditt barnbarns föräldrar tillämpar en väldigt vanlig strategi som innebär att man, när andra strategier misslyckats, använder sin föräldra- och vuxenmakt för att få igenom sin vilja. Det är ju ingen optimal lösning – risken är att den inverkar negativt på föräldra-barn- relationen och att barnet inte lär sig hur/varför det ska göra något, bara vad det ska göra för att undvika ”straff”. Dock är ju ingen skada skedd om detta sker sporadiskt och relationen i övrigt är ömsesidig och god. Det är ju dessutom alltid känsligt att ge råd som inte efterfrågats, men finns det en öppning för det (tack vare en god svärmors-/mammarelation��) kan du gärna tipsa dem om att det är mer konstruktivt att ge positiv uppmärksamhet för små beteenden i ”rätt” riktning från flickans sida, att ignorera problembeteenden och ge massor med beröm för när hon försöker göra ”rätt”, att föreslå att man gör det jobbiga tillsammans och gör en kul sak av det, eller distrahera sig förbi tröskeln och lära barnet på vägen hur man kan ta sig över ett hinder och sen får ta del av något bra som kommer ut av detta. Naturliga konsekvenser, att barnet får uppleva vad som händer rent praktiskt beroende på vad det gör, kan fungera om barnet är moget nog att dra sådana slutsatser. T ex att man kan läsa längre kvällssaga när det går undan med kvällsrutinen, eller komma ut och leka när man satt på sig skorna, men också vice versa. Lycka till!