Hej Stina,
Tack för din fråga. Det låter som att ditt barnbarns föräldrar tillämpar en väldigt vanlig
strategi som innebär att man, när andra strategier misslyckats, använder sin föräldra- och
vuxenmakt för att få igenom sin vilja. Det är ju ingen optimal lösning – risken är att den
inverkar negativt på föräldra-barn- relationen och att barnet inte lär sig hur/varför det ska
göra något, bara vad det ska göra för att undvika ”straff”. Dock är ju ingen skada skedd om
detta sker sporadiskt och relationen i övrigt är ömsesidig och god. Det är ju dessutom alltid
känsligt att ge råd som inte efterfrågats, men finns det en öppning för det (tack vare en god
svärmors-/mammarelation��) kan du gärna tipsa dem om att det är mer konstruktivt att ge
positiv uppmärksamhet för små beteenden i ”rätt” riktning från flickans sida, att ignorera
problembeteenden och ge massor med beröm för när hon försöker göra ”rätt”, att föreslå
att man gör det jobbiga tillsammans och gör en kul sak av det, eller distrahera sig förbi
tröskeln och lära barnet på vägen hur man kan ta sig över ett hinder och sen får ta del av
något bra som kommer ut av detta. Naturliga konsekvenser, att barnet får uppleva vad som
händer rent praktiskt beroende på vad det gör, kan fungera om barnet är moget nog att dra
sådana slutsatser. T ex att man kan läsa längre kvällssaga när det går undan med
kvällsrutinen, eller komma ut och leka när man satt på sig skorna, men också vice versa.
Lycka till!