Barnen far illa av pappans beteende efter separationen
FRÅGA: Jag och barnens far separerade för ett par månader sedan. Innan domstolen gav mig kvarsittningsrätt av lägenheten så bodde vi ihop trots att vi gjort slut. Pappan tog inte detta bra alls och förvandlades till ett riktigt odjur. Gapade och skrek hemma och smällde i dörrar. Varje dag skulle det predikas inför mig och barnen. Polis fick tillkallas vid ett par tillfällen.
Nu när vi fått bo själva och landa kommer kvittot. Barnen är hos honom ett par dagar varannan vecka. Men det är bara strul med det. Han psykar barnen för sitt hat mot mig. Han håller sig inte till sanningen, hittar på vad som helst, hotar mina kompisar via barnen etc. Samtidigt så fjäskar han till det genom lekland, ge dem allt som innehåller socker och skräpmat för att vinna "mark". Barnen får höra grova saker om mig och alla mina vänner och det finns ingen gräns på vad han kan säga.
Barnen är 8 och 11. De mår dåligt av detta, särskilt 11-åringen som är en inkännande känslig kille. Han har ingen bra manlig förebild nära, och nu är det nästan dagligen som skolan ringer och berättar att han varit i trubbel.
Hans beteende i skolan hänger ofta ihop med pappa-dagarna.
Jag försöker stå stadigt på jorden, snackar inte skit om pappan inför barnen, bråkar inte med honom framför dem heller. Jag vill vara den som är stabil och trygg. Det är mycket svårt då pappan är svartsjuk på sonens motocross-åkande, då jag är engagerad i det så klart (går inte utan en förälder närvarande). Han snackar skit om hans sport och intresse för det för att få honom att sluta. Detta tär på min son enormt, då han försöker göra sig osynlig genom att strunta i att träna och tävla. Han känner skuld och skam för att göra det han älskar och är bra på.
Vad ska jag göra innan han går in i värre självdestruktivt mönster?
Pappan går inte att prata med överhuvudtaget, han röker även cannabis och humöret går upp och ned i tvära kast.
/ J