SVAR: Hej Isa, vad sorgligt att höra om din mammas bortgång. Beklagar verkligen av hela hjärtat. Det går att förstå hur du kan ”hålla ihop dig” under dagen men att sorgen pockar på när allt tystnar och du går ner i varv på kvällen. Jag antar att dina barn vet om att deras mormor har dött? Har ni kunnat prata om det tillsammans? Kanske att det är lättare om till exempel barnets pappa eller ett syskon till dig (om sådant finns) kan vara med när ni ska prata om din mamma. Försök att göra samtalet så enkelt uttryckt och jordnära som möjligt. Det finns barnböcker om livscykeln som har fina bilder där förloppet beskrivs på ett bra sätt. Kanske en sådan bok kan fungera som utgångspunkt? Om du kan prata lite med dina barn dagtid när du känner dig lugnare kanske det blir lättare att hänvisa till det när barnen kommer på kvällen och frågar om varför du är ledsen. Finns det någon annan vuxen hemma som kan komma in och kanske hjälpa till att förklara och sedan gå tillbaka till barnens rum (om de sover i eget rum) med dem? Dina barn kan sätta sig in i din känsla så bekräfta gärna att du är ledsen och att det känns så sorgligt när du tänker på deras mormor. Men det är bra om de kan stöttas av någon annan vuxen om din känsla blir för stark och svår att uthärda, vilket kan upplevas som skrämmande för dem. Behöver du själv hjälp att komma vidare eller om sorgen känns för tung att bära kan det vara bra att till exempel ta kontakt med kyrkan i närheten av där du bor. De brukar vara av god hjälp för att stötta i livssorger. Varmt lycka till.