Hej Angelica! Tack för din fråga. Din pojke låter som du beskriver temperamentsfull och stark i sina känslouttryck. Grunden i hur man arbetar med utagerande beteenden hos barn handlar om att försöka kartlägga i vilka situationer problembeteendet uppstår och sedan ändra förutsättningarna så att bråket så att säga aldrig behöver uppstå, eller åtminstone att styrkan i det skruvas ner. Ett råd är att registrera under i en dag vid vilken tidpunkt det sker, är ditt barn trött/hungrigt, är du själv stressad, handlar det om någon speciell kravsituation för barnet etc. Och framför allt, vad är det som barnet inte klarar av och vilka färdigheter är det som barnet saknar för att hantera situationen. Genom att tänka för sig själv ”Jag kan lära honom detta”, ”Det kommer att bli bättre” kommer du själv att ha lättare för att hålla dig lugn, vilket i sin tur smittar av sig på ditt barn. Barn gör gott om de kan är en bra devis att försöka ha i huvudet, och istället för att tänka att barnet bråkar medvetet jobba med att försöka förstå vad han behöver stöttning i för att hantera situationen bättre. För många mindre barn blir det lättare när de utvecklar sitt språk och kan sätta ord på hur det känns vid motgångar och krav, både inför omgivningen och inom dem själva i det ”självprat” som ständigt pågår inombords. Du kan som förälder försöka hjälpa honom att spegla och bekräfta hans känslor verbalt när han blir frustrerad, t ex ”Jag förstår att du blir besviken och arg som måste stänga av TV:n, men nu går vi tillsammans till badrummet”. Försök vara lugn, fåordig men tydlig och distrahera med humor och en annan vinkling på konfliktämnet om det går. Om problemen förvärras är det bra att höra med BVC-sköterskan om vart ni kan söka er vidare för hjälp. De flesta kommuner har även bra kurser i hantering av utagerande beteenden hos barn, t ex KOMET eller ABC, dit man kan vända sig direkt som förälder. Lycka till!