Hej Eva! Nu har det tyvärr hunnit gå många veckor sedan jul och vi kan bara hoppas att det blev en lugn och fin högtid för er, oavsett vilka som firade tillsammans. Du beskriver omvälvande händelser och att människor som står er nära betett sig på ett irrationellt sätt som inte går att förstå för er vuxna i familjen, och såklart ännu mindre för er son. Eftersom att det framkommer missbruk av olika slag och att din mans familj fungerar dysfunktionellt överlag kanske detta är något som din man är van vid sedan tidigare. Kan han känna igen mönster från uppväxten, har han fått möjlighet att bearbeta potentiellt svåra upplevelser och fått perspektiv på vad han varit med om? Kanske att ni stiftat bekantskap med begreppet medberoendeproblematik vilket innebär att om någon i familjen har ett beroende, psykisk ohälsa eller annan omfattande problematik så kommer nära och kära lätt att anpassa sitt beteende utan att vara medvetna om det själva och kan komma att undantrycka verkliga känslor och handla utifrån behoven hos den person som är beroende/sjuk. Det är svårt att veta vilka mönster som finns i släkten och för dig verkar det också obegripligt hur personerna i din mans ursprungsfamilj agerar. Försök i första hand att prata med din man i syfte att tillsammans sätta ord på vad som hänt. Gå inte in i den dysfunktionella bubbla som för närvarande verkar finnas kring farmor, farfar och faster utan försök hålla er på armlängs avstånd när situationen ser ut som den gör. Prata med er son om att just nu kan vi inte träffa X eller X för att de inte mår riktigt bra och se om ni kan göra mysiga saker tillsammans i er egen familj närmaste tiden. Så småningom kanske era släktingar försöker återknyta kontakten och då får ni höra hur de resonerar, om det verkar ärligt och öppet är det ju rimligt att försöka, men det är bra att vara försiktiga med hur ni agerar utifrån historiken. Ta hand om er!