Häng med oss #LOPPIVIMEDBARN

Konkreta tips vid konflikter

Hej! Jag och min man har en fantastisk son som är 4,5 år. Han är lite före många andra barn i sin ålder, detta har vi märkt och även på dagis har de sagt det hela tiden. Han leker nästan bara med de äldre barnen och så har det varit hela dagistiden. Han får vara med på mycket aktiviteter som 5-åringarna gör vilket han tycker är väldigt kul. På 4-årskontrollen sa sköterskan att han var ett "praktexemplar". Hon menade att hon sällan träffade barn som kunde så mycket som han kunde vid 4 års ålder. Han har humor, skämtar mycket, har enorm fantasi, är väldigt vetgirig och älskar att hjälpa till med olika saker men han har också en annan sida som kan ta musten ur oss. Han är extremt envis och vill bestämma över allt och alla. På dagis har de arbetat en hel del med att få honom att förstå att man inte kan bestämma över alla andra barn och nu funkar det bättre där. Dock har han hela tiden haft många vänner att leka med på dagis. Han blir jättearg, ibland rasande när han inte får göra precis som han vill och vi försöker i dessa lägen att behålla lugnet men ibland har vi blivit arga på honom vilket gör att han blir ännu argare och att det tar längre tid innan han lugnar ner sig. Han kan kasta saker, göra sönder saker ibland och säga en massa fula ord till oss. Han förstår efteråt när vi pratar om det att det kanske var var onödigt att kasta saker och skrika en massa men sedan blir det samma igen nästa gång. Jag försökte ta upp det på BVC men fick då bara till svar att vi skulle vara glada som hade en son som ingen kunde sätta sig på och att man behövde kunna stå på sig i den värld vi lever i samt att vi har så mycket annat att vara stolta över. Vi skulle vilja ha lite konkreta tips på vad man kan göra. Jag har sökt mycket efter information och det är ofta så vaga svar. Jag ska beskriva något som hände igår där vi kanske borde ha agerat på ett annat sätt men vi kunde inte komma på något bättre. Vi kom hem efter att ha varit och handlat en liten stund i affären. Sonen fick ett litet choklad men vi kom överens om att han skulle få några små bitar och sedan skulle han få resten på lördag. Han vet att vi inte äter godis innan maten och det pratade vi också om innan vi kom hem. Så fort vi kom innanför dörren sa han att han inte tänkte äta något mer än choklad och när jag sa nej så började han skrika och ligga och sparka i soffan. Han brukar få sitta en stund med Ipaden eller titta lite på tv på kvällen och i ilska gick han fram och ryckte till sig Ipaden och sa att han skulle titta på den och äta choklad. När jag igen sa nej, vi äter något annat först så satte han sig i ilska på Ipaden. Detta har hänt tidigare och han vet att om han gör så så tar vi den eftersom den kan gå sönder. Nu tog jag bara och lade den på soffbordet och sa att om han satt fint så kunde han få den igen. Då tog han den och satte sig på den än en gång. Denna gång tog jag den och sa att han inte fick ha den förrän han hade ätit. Då började han skrika och sparka igen och skrek att vi var dumma. Jag sa emellanåt att vi kunde prata när han hade lugnat ner sig och att han kunde komma och sätta sig i mitt knä men han fortsatte och var alldeles rasande. Till slut bet han i tröjan så att det blev ett hål i den. Jag var fortfarande lugn men kände att jag kokade inombords. Han höll på med sitt skrikande en lång stund och till slut kunde vi kramas och han kom och satte sig hos mig. Sedan började han om med att tjata om Ipaden, började om att skrika åt mig och min man och när han då tog en bok och kastade i golvet så fick jag nog och sa att det inte blev någon Ipad alls på hela kvällen. Då var det igång igen och sedan lugnade han sig efter ett tag och då kunde vi äntligen prata om det som hänt och kramas. Sedan var det inga problem resten av kvällen och han nämnde inte Ipaden alls. Det jag undrar över är: var det fel av mig att inte låta honom ha Ipaden på hela kvällen, det var ju från början inte den det handlade om utan chokladen samt vad gör jag nästa gång? Om han nu inte har något roligt som han vill syssla med som man kan ta ifrån honom. För det funkar inte att bara prata med honom och säga till honom att han inte ska skrika eller kasta saker. Hoppas du förstår hur jag menar. Hoppas på svar! / Jenny

Annons

Hej Jenny! Vad bra du beskriver din son och er situation. Jag tänkte fokusera på ditt önskemål om konkreta tips. När det gäller barn som har lätt för att trigga igång och barn i allmänhet för den delen är det bra att identifiera potentiella ”risksituationer”. Är det t ex särskilt hög risk för konflikt när er son är trött, har lågt blodsocker, har varit en dag på förskolan, har suttit stilla för länge eller när han är understimulerad etc. Det kan vara bra att föra dagbok under några veckor så kanske ni ser ett mönster. Försök sedan att förebygga att dessa situationer uppstår, i den mån det är möjligt. Som t ex åk inte till matbutiken efter förskolan på tom mage, eller undvik att leka med kompisar efter en dag på förskolan. Upprätta regler/överenskommelser kring sådant som är laddat och håll er till de regler och överenskommelser som barnet känner till. Har man t ex  regeln "godis på lördagar" så är barnet inställt på att godis äter man på lördagar. Börjar man rucka på regeln genom att ibland ge lite godis även på fredagen förstår barnet att det finns utrymme att ändra på det som gäller och kan börja testa dessa gränser vilket kan leda till onödigt bråk. Det kan tyckas fyrkantigt och tråkigt men är en relativt enkel tumregel att hålla sig till. Barn uppskattar ofta förutsägbarhet och blir trygga när de vet vad som gäller.  När en konflikt väl har uppstått så försök att behålla lugnet och inte dras med i känslostormen, vilket ibland är lättare sagt än gjort. Stötta varandra som föräldrar, känner en av er att den blir för arg så kanske den andra kan ta över. Hjälp er son att ”skruva ned volymen”, fungerar det kanske att avleda på något sätt genom att använda humor, sätta på musik, eller gå till en lugn plats för att lugna ned sig. Med det senare menar jag inte att bli förvisad till rummet med stängd dörr och komma ut när han ”är snäll”. Utan gå till en, gärna förutbestämd plats t ex det egna rummet, men med tillgång till föräldern ”jag ser och hör på hela dig att du är jättearg jag finns här om du behöver mig”. Det är ingen mening att försöka diskutera och resonera med ett barn som är i affekt. Ni kan under en lugn stund prata med er son om hur ni ska göra när han blir arg, vad han tycker att han blir lugn av. Han är så pass ung att det kan vara svårt för honom att svara på men det kan vara bra att börja träna lite på att hitta sätt för honom att själv lugna ned sig, även om han kommer att behöva ha vuxenstöd än så länge. Det är viktigt att vara tydlig med att det är okej att bli arg men aldrig att slåss. Ha gärna tät kontakt med förskolepersonalen om hur det funkar på förskolan och hur ni kan samarbeta kring er son. Om ni tycker att situationen förvärras eller känner att ni behöver ha mer stöd - vänd er till BVC igen och stå på er. Alternativt kontakta vårdcentral som erbjuder Första linjens psykiatri för barn o unga eller direkt till en barnpsykolog eller BUP. Ett boktips på ämnet är "Barn som bråkar" av Bo Hjelskov Elvén och Tina Wiman. Hoppas att svaret kan hjälpa er och lycka till! 

Annons

stats