Hej Tove! Jag förstår att situationen är emotionellt jobbig för dig. Inledningsvis vill jag säga att det är vanligt att barn går igenom perioder då de föredrar den ena föräldern framför den andra och att det sen plötsligt kan svänga igen. Att ett barn är, som i ert fall just nu, särskilt ”pappig” kan ju ha olika förklaringar och det är svårt att ge någon indikation på vad det skulle kunna handla om just när det gäller er dotter. Generellt kan man fundera över några saker: sammanföll ”pappigheten” med någon annan händelse i barnets liv, t ex har pappan varit föräldraledig med er dotter i anslutning till att ”pappigheten” uppstod? Har pappan varit bortrest? Hur fungerar det vad gäller förhållningssätt och bemötande av er dotter (lika/olika/ställer olika typer av krav på er dotter)? Finns det syskon och hur ser relationerna ut i familjen? Hur reagerar ni föräldrar när er dotter protesterar (står på er/vacklar/blir ledsen?). Kanske kan ni prova att göra ett schema över vardagsmoment att fördela mellan dig och pappan och hålla fast vid vem som gör vad även om er dotter protesterar. Försök att ha kontroll på egna känslor och håll lugnt kvar vid planen. Ett annat tips är att du och din dotter hittar på andra aktiviteter utanför hemmet för att försöka bryta mönstret och skapa nya erfarenheter och upplevelser tillsammans. Fortsätter mönstret över tid vore det bra att kontakta BVC för rådgivning om hur ni bör gå vidare. Hoppas att svaret kan vara av hjälp!