Barnsjukdomar | Vimedbarn - Topplistor för influencers

Anna: ”Känslan av stryptaget om halsen och att min friska bebis tas ifrån mig”

”När han kommit upp i stolen himlade han till med ögonen och föll framåt så pass mycket att han slog sitt huvud i bordet. Det var då i den stunden som vi kände att det var något som var fel.” Läs Annas Fredagskrönika om sonens diagnos Tuberös skleros.

Den dagen då vi fick veta att vår älskade Hugo inte var frisk kommer jag aldrig att glömma. Jag kommer aldrig glömma den känslan av att någon rent fysiskt stryper mig runt halsen och att jag inte får luft. Det var exakt så det kändes då läkarna på Astrid Lindgrens barnsjukhus tog in oss i ett samtalsrum och tittade med sorgsna ögon på oss för att sedan berätta att vår Hugo hade en mycket allvarlig sjukdom. Man hade hittat små tumörliknande tuber spridda i hans lilla hjärna.

Hugo var den perfekta lilla bebisen. Han följde sin kurva på BVC och han var otroligt snäll och lugn. Vi kände oss nästan lite bortskämda eftersom allt med honom var så enkelt. Det gick att ta med honom nästan överallt och det blev aldrig någon jättestor omställning för oss att få barn så som alla annars hade varnat för att det skulle bli när man skaffade barn.
Det första tecknet på att något inte stod rätt till var när vi hade börjat se att Hugo gjorde en liten ryckande rörelse med ena axeln under ett par veckor. Han gjorde inte rörelsen så ofta men ändå började man undra vad det var han höll på med. Jag tänkte inte så mycket på det eftersom små barn kan göra så mycket konstiga saker. Det kunde kanske vara någon typ av ticks?

En fredag satt jag och David på en mysig lunchrestaurang och åt och pratade om vad vi skulle göra under helgen som skulle komma. Hugo låg och sov i vagnen men vaknade och vi satte honom i matstolen vid bordet. När han kommit upp i stolen himlade han till med ögonen och föll framåt så pass mycket att han slog sitt huvud i bordet. Det var då – i den stunden – som vi kände att det var något som var fel. Något som vi inte kunde ignorera.

Vi åkte in till barnakuten och efter den fredagskvällen blev det många dagar innan vi fick komma hem. Det var många undersökningar som gjordes. EEG som registrerar hjärnans elektriska aktivitet gjordes ganska snabbt efter att vi kommit in och där hittade man att det pågick epileptisk aktivitet i Hugos hjärna. Med den informationen följde man upp med att göra en röntgen av hans lilla hjärna och det var då man såg de små tumörerna som sitter spridda lite här och där. På tisdagen fick han sin diagnos, Tuberös skleros. Det är nu vi är tillbaka i det där lilla samtalsrummet på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Känslan av stryptaget om halsen och att min friska bebis tas ifrån mig. Den känslan är egentligen helt obeskrivlig men den finns inom mig och det kommer den såklart alltid att göra.

Sjukdomen Hugo har är mycket ovanlig och kan te sig på väldigt många olika sätt. Man kan få epilepsi, tumörer på flera av kroppens organ och kognitiva problem som t ex autism och utvecklingsstörning. Man kan också leva med sjukdomen utan att ens veta om att man har den, så spannet för hur det kommer bli just för Hugo är otroligt stort. Han har i dagsläget en svårbehandlad epilepsi som har påverkat våra liv otroligt mycket. Vi har spenderat många nätter inlagda på barnavdelningen, intensivvårdsavdelningen, sett honom medvetslös, sett honom starkt påverkad av mediciner. Ett vanligt epileptiskt anfall brukar inte vara i mer än 3 minuter men många av de anfallen som Hugo har haft har varat i 45 till 60 minuter. Akutmedicinen som vi har med oss vart vi än går har många gånger inte gjort någon verkan utan det har blivit en akut situation på barnakuten med många läkare runt båren där lilla Hugo ligger och krampar. Vi har fått prova flera olika mediciner mot epilepsin och ännu är den inte under kontroll.

När vi väntade barn och planerade vår framtid tillsammans så var det långt ifrån så här vi tänkte att det skulle bli. Jag kan ibland vakna till och undra om det verkligen är sant eller om allt bara var en mardröm. Mardrömmen är ju dock vår verklighet men mitt i allt det hemska och jobbiga som vi har gått och går igenom så finns det ju något annat ändå. Det finns en obeskrivlig kärlek till vår Hugo och han har verkligen fått oss att öppna ögonen för vad livet går ut på. Jag har ofta svårt att säga det för jag vill inte på något vis mena att det finns något bra med att han är sjuk men det har faktiskt gjort oss till starkare människor. Vi uppskattar saker på ett annat sätt och små problem har blivit så mycket mindre. Jag tror ändå att det är viktigt att tillåta sig själv att vara ledsen och få vara bitter vissa dagar, det behöver man. Man har olika faser av sin sorg och den ska man aldrig förtränga.

I somras gick vi från en familj på tre till att bli fyra då Hugos lillasyster föddes. En fredag några dagar innan beräknad födsel fick Hugo sitt största epilepsianfall någonsin och hamnade på intensivvårdsavdelningen på sjukhuset. Han låg där hela fredagsnatten med starka mediciner i kroppen bevakad av sjuksköterskorna på avdelningen. Jag och David sov i en bäddsoffa i det lilla anhörigrummet. På lördagen vaknade Hugo och bakom all påverkan av medicinerna såg vi ändå att han var sig själv vår lilla kille. Det har nämligen hänt förut att han ”gått tillbaka” lite efter stora anfall. Han har även blivit förlamad i halva kroppen många gånger i samband med stora anfall. När jag satt där bredvid Hugos säng på intensiven började värkarna och en av sjuksköterskorna från intensiven rullade mig i en rullstol några våningar ner till förlossningen. Med Hugo i mitt sinne och lustgasen i handen så kämpade jag mig igenom varje värk med den största styrkan någonsin och några timmar senare föddes en liten flicka vid namnet Belle. Hon är som en liten skyddsängel som kommit till familjen och det tog 4 månader innan Hugo fick något anfall igen efter hennes födsel.

Det man än så länge har hittat hos Hugo är hans tumörer i hjärnan samt huden. Varje år görs kontroller av hans organ för att se om någon ny tumör tillkommit. Konstant oro såklart. Hans utveckling har på många sätt gått bra hittills men han är sen med talet och han kan i dagsläget säga bara några ord. Vi har precis varit hos en barnpsykolog och där klarade han testerna för sin ålder, 2,5 år. Känslan att se honom utföra de olika testerna och vara så duktig var helt magisk.

Vi lever efter mottot ”En dag i taget” eftersom man aldrig vet vad som händer i morgon. Hoppet är en stor del av livet och vi lever verkligen på hoppet om att det ska bli så bra som möjligt för vår älskade lilla Hugo. En dag i taget!

Veckans Fredagskrönika skrevs av Vimedbarns bloggare Annas Värld, följ henne här i bloggen för mer spännande läsning: annasvarld.vimedbarn.se ››

Gillade du Annas krönika?

Kommentera, klicka Rekommendera eller Dela nedan! Varje fredag publiceras en ny krönika på Vimedbarns startsida!

Vill du också blogga och skriva krönika hos oss? Läs tipsen i Chefredaktörens blogg ”Fredagskrönikan” och Skapa en blogg här ››

Fler fall av kikhosta – 2 dödsfall bland spädbarn i år

Under sommarmånaderna har antalet rapporterade fall av kikhosta ökat. Folkhälsomyndigheten ser för närvarande över åtgärder som kan skydda de yngsta spädbarnen, som är de som drabbas hårdast.

Hittills i år har 195 fall av kikhosta rapporterats till Folkhälsomyndigheten. Det är en ökning jämfört med de tre senaste åren då mellan 99 och 139 fall har rapporterats under motsvarande period, januari till mitten av augusti.

Kikhostefallen har rapporterats från olika regioner i Sverige, men under den senaste månaden har flest fall rapporterats från Gävleborg. Större uppmärksamhet kring kikhosta och en ökad provtagning kan delvis bidra till att antalet rapporterade fall går upp.

Långvarig hosta bör utredas

Kikhosta är allvarligast för spädbarn som ännu inte har uppnått åldern för vaccination. Sjukdomen har diagnostiserats hos 38 spädbarn hittills i år, de flesta yngre än sex månader. Under hela förra året rapporterades 39 fall bland spädbarnen.
I år har två barn avlidit, båda knappt en månad gamla. Båda var tidigare friska och födda i normal tid. Tidigare har cirka ett dödsfall inträffat vartannat år.

Spädbarn smittas för det mesta av personer i den närmaste omgivningen som oftast inte är medvetna om att de har kikhosta. För att kunna förebygga sjukdom hos de minsta är det angeläget att vara uppmärksam på när personer som har nära kontakt med spädbarn har långvarig hosta. Detta gäller framför allt föräldrar och syskon, men också vårdpersonal på exempelvis förlossningsavdelningar och barnavårdcentraler.

Skyddsåtgärder utreds

Vid kikhostesmitta ska antibiotika ges förebyggande till barn under sex månaders ålder även om spädbarnet inte fått några symtom på sjukdom. Om barnet är mellan sex och tolv månader ska antibiotika ges vid första symtom på kikhosta.

Alla barn erbjuds i dag kombinationsvaccin mot bland annat kikhosta vid 3, 5 och 12 månaders ålder. Över 98 procent av alla barn vaccineras. I länder som haft epidemier av kikhosta har man börjat vaccinera mödrar under senare delen av graviditeten för att spädbarnen via överförda antikroppar ska få ett skydd innan de första två vaccindoserna. Detta, och andra åtgärder för att optimera skyddet mot kikhosta hos spädbarnen, utreds för närvarande av Folkhälsomyndigheten.

Mer om kikhosta HÄR.

Källa: Folkhälsomyndigheten

Vattkoppor hos barn – bilder

Vattkoppor orsakas av ett virus, som heter varicella zoster, och är en vanlig sjukdom som de flesta av oss får en gång i livet. Vanligast är att man får vattkoppor som barn. Vattkoppor är vätskefyllda blåsor som man får över kroppen. Det är först efter att blåsorna har spruckit som man får små skorpor på huden som sedan försvinner.

Vattkoppor är extremt smittsamt. Man kan endast få vattkoppor en gång i livet men viruset stannar dock kvar i kroppen. Det händer att det aktiveras igen och kan orsaka sjukdomen bältros. En person med vattkoppor kan inte smitta en person så att han eller hon får bältros men en person med bältros kan smitta en person så att han eller hon får vattkoppor.

Vuxna som får vattkoppor blir ofta sjukare än barn. Barn blir friska efter en vecka medan det för vuxna kan ta längre tid.

Symtom

Feber är oftast ett första symtom och man kan också få ont i huvudet och känna sig trött. Sedan följs symtomen efter ett par dagar av röda utslag på överkroppen som sprider sig till ansiktet, hårbotten, armarna och benen. Dessa utslag blir efter någon dag till blåsor med klar genomskinlig vätska.

Behandling och egen vård

När man har vattkoppor är det klådan som behöver lindras, detta kan man göra på olika sätt.

  • Försöka kyla huden med zinkpudervätska, alsollösning, kylbalsam eller vatten.
  • Pudra med potatismjöl.
  • Hjälper inte ovan kan man fråga på närmaste apotek efter receptfri egenvård.
  • Det finns också receptbelagda läkemedel som man kan få utskrivna av läkare eller sjuksköterskan på barnavårdscentralen.

Söka vård?

De allra flesta som får vattkoppor behöver inte söka vård då sjukdomen går över av sig själv. Många blir hjälpta av den egenvård som man kan göra hemma.

Är man gravid och tror att man kan ha smittats med vattkoppor bör man ta kontakt med sin mödravårdscentral eller vårdcentral. Personer med nedsatt immunförsvar bör också kontakta en vårdcentral.

Ring innan! Då vattkoppor är så smittsamt bör man först ringa innan man åker till vårdcentralen.

Få råd! Hos sjukvårdsrådgivningen får man råd dygnet runt på telefon 1177.

Så smittar vattkoppor

9 av 10 smittas någon gång under sitt liv. Vattkoppor smittar genom luften när den smittade andas, nyser eller hostar. Den höga smittorisken beror på att sjukdomen smittar redan innan det finns några symtom. Därför kan en hel förskolegrupp eller skolklass lätt smittas av vattkoppor. Smittorisken är som högst ett par dagar innan vattkopporna visar sig till ungefär fem dagar efter att de har börjat synas.

Då vattkoppor är ett luftburet virus smittas först slemhinnorna i luftvägarna och i ögonen. Sedan tar sig viruset från slemhinnorna, via blodet, ut i kroppen till levern, mjälten och lymfkörtlarna där det ökar i mängd för att sedan fortsätta i blodkärlen till huden där det bildas vätskefyllda blåsor.

Inkubationstid
Det kan ta mellan tio och tjugo dygn efter att man har smittats innan de fösta tecknen på sjukdom visar sig. Det vanligaste är att det tar två veckor tills sjukdomen bryter ut.

Blåsorna kan bli infekterade
Vanligaste följdsjukdomen till vattkoppor är att det kommer in bakterier i blåsorna om man kliar eller river sig mycket på grund av klådan. Man ser det genom att vätskan i dem blir varig och att huden ibland blir röd runt omkring dem. Man kan också få feber igen.

Ovanliga komplikationer
Ibland kan vattkoppor orsaka lunginflammation, främst hos vuxna. Tecken som kan visa detta är att vattkopporna går över men att febern kommer tillbaka igen och att man kanske får hosta. Om dessa komplikationer uppstår ska man kontakta vårdcentral eller sjukhus.

Det finns en liten risk för att vattkoppor kan orsaka hjärnhinneinflammation men det är dock mycket ovanligt.

Bilder på vattkoppor

 

De första vattkopporna på hals och rygg.

 

 

Infekterade vattkoppor med var.

Mamma berättar om sonens infekterade vattkoppor

Vattkopporna kan också bli så infekterade att det kommer var ur dem, läs Denise berättelse om hur hon upptäckte att sonens vattkoppor inte var helt vanliga vattkoppor, tiden på sjukhuset då sonen blev inlagd i en vecka på grund av infektionen: Infekterade vattkoppor med var

Har du bilder du vill dela med dig av på ditt barns vattkoppor? Maila till [email protected] så publicerar vi dem här.

HUSMORSKNEP SOM LINDRAR – TIPS?

Har du husmorsknep som lindrar klådan vid vattkoppor? Fyll på med dina bästa knep i kommentarsfältet nedan så hjälper du andra föräldrar som går igenom det jobbiga tillsammans med sina barn just nu.

Källa: 1177 Vårdguiden 2014-02-04

stats