bebis | Vimedbarn - Topplistor för influencers

Amma eller inte amma, det är frågan

Publicerad 29 augusti, 2017

Amning är ett ämne som hos många väcker känslor. Många i ens närhet och även från mödravården kan det komma (oombedda) pekpinnar och välmenta råd oavsett hur du har valt att göra. Men såhär ligger det till: Den som avgör vad som är bäst för dig och ditt barn är du. Det är bara du som vet om amningen är mysig och praktisk eller om den bara är bökig och ångestfylld. Det är du som märker om ditt barn verkar nöjd och mätt eller inte. Oavsett vad du väljer så hejar vi på dig och stöttar dig i ditt beslut. Miljontals barn runt om i världen föds just nu upp på antingen bröstmjölk eller modersmjölksersättning och det går alldeles utmärkt bra oavsett. Både flaskmatning och amning är trygga, hälsosamma val för ditt barn, och det finns faktiskt stora fördelar med båda. Beslutet att göra det ena eller det andra, eller en kombination av de båda, är rent personlig och beror på vad som är rätt för dig, din familj och dina omständigheter.

Väljer du att amma kommer du kanske att uppleva den första tiden som jobbig – det kan göra ont, du är kanske osäker på om bebisen tar bröstet rätt och om hen får i sig tillräckligt med mat. Det är som så mycket annat helt normalt och det går oftast över. Om du upplever att amningen krånglar men ändå vill fortsätta att försöka, eller om du bara behöver råd och stöd – vänd dig till ditt BVC eller till Amningshjälpen, där finns bra hjälp att få!

Källa: Lifewithkids.se. Foto: Istockphoto

Gillade du den här texten? På lifewithkids.se kan du och din partner prenumerera på dagliga texter om graviditet och första året som föräldrar. Life with kids har sammanställt ny forskning, riktlinjer från myndigheter, erfarenheter från andra föräldrar, omvärldsbevakning från andra länder och fakta ifrån landets tyngsta källor. Helt osponsrat, opartiskt och reklamfritt. Just nu kan du testa tjänsten gratis i 30 dagar!

Ta hand om varandra i relationen

Publicerad 25 augusti, 2017

Skilsmässostatistiken talar sitt allra tydligaste språk. De flesta skilsmässor sker innan det första barnet fyllt två år. Det säger en hel del om hur tufft det kan vara att hålla ihop under den första tiden med ett barn. Så glöm inte att vårda varandra. Se till att hitta tillfällen, om inte varje dag, så i alla fall varje vecka eller en helkväll varje månad, där ni sätter er ner tillsammans för att prata och utvärdera. Hur mår ni? Hur har veckan varit? Vad har varit bäst och jobbigast? Vad behöver ni förändra? Vad gör ni riktigt bra? Hur känns era nya roller som föräldrar? Vad skulle ni önska av den andra just nu?

Läs också: Så kan ni samarbeta under förlossningen

Det kanske inte finns varken tid, ork eller lust att vara den bästa partnern någonsin just nu. Men försök att behåll kontakten och närheten till varandra. Jobba tillsammans, lös problem tillsammans och var ärliga med varandra för att öka era chanser att lyckas. Och glöm inte att berömma varandra, för ni är grymma som får det att fungera varje dag!

Källa: Lifewithkids.se. Foto: Anna Roström/Life with kids

Googla med måtta i början

Publicerad 23 augusti, 2017

Hur ser sökhistoriken i din telefon ut? Innehåller den sökningar på bajsbilder, sömntips, röda utslag, hjälp för skrikande bebisar och vad som är normalt vid olika tillfällen? Idag är vi vana att söka svar på alla frågor vi inte vet och risken är stor att man tror att Google är svaret på allt. Men ser man på träffarna som kommer högst på en googlad fråga är de ofta väldigt daterade, ofta från år 2006-2010, och det har hänt väldigt mycket sedan dess.

Läs också: Farligt att träna som gravid?

De som står för svaren är väldigt sällan utbildade för detta, det är snarare andra nyblivna mammor som har sina teorier och sanningar och du har ingen aning om vilka de är och vad de kan. Så fråga först och främst på BVC, googla med sunt förnuft, var källkritisk och leta dig fram först och främst på uppdaterade och betrodda källor. Eller fråga andra småbarnsföräldrar i din närhet som du litar på om deras erfarenheter, det är ofta den bästa källan.

Källa: Lifewithkids.se. Foto: Anna Roström/Life with kids

Rollfördelning

Publicerad 16 augusti, 2017

Att stå bredvid en mamma-spädbarn-relation är för många svårt och man vet inte riktigt hur man ska ta sig in. Ska man lämna er för er själva? Ska man passa upp så gott man kan och fixa det praktiska runt omkring? Ska man bryta sig in och kräva sin plats? Det finns ju inget rätt och fel på dessa frågor, men det bästa rådet är nog JA på alla tre. Mamman och barnet har ett speciellt band den första tiden och det måste man få låta dem ha. Samtidigt är en förlossning, inte minst fysiskt, en stor påfrestning så all avlastning från en partner, en mamma eller en nära vän är guld värd.

Om man lever i ett förhållande är nog viktigast av allt att släppa in sin partner tidigt så mycket det går för att känna att ni är två om det här. Ni har ett gemensamt ansvar, delad vårdnad och tillsammans ska ni se till att anknytningen sker så snabbt det bara går. Det är viktigt och fint för både mamman, partnern och för barnet att det finns en lika stark anknytning till båda föräldrarna.

Prata med varandra om vilka delar partnern kan ansvara för, både med syfte att knyta an till barnet men också som avlastning. Det kan vara blöjbytning, badning, promenader, hud-mot-hud-tid, matning med flaska när det är aktuellt, sätta på kläder, osv. När det gäller avlastning får kanske partnern under en tid ta ett större ansvar för hemmet när det gäller matlagning, handling, tvätt och så vidare för att mamman ska hinna vila ut. Prata gärna igenom vilka stunder på dygnet det är mest kritisk och försök hitta gemensamma lösningar för dem.

Källa: Lifewtihkids.se. Foto: Anna Roström/Life with kids

Alla dessa förväntningar

Publicerad 10 augusti, 2017

Innan barnet har kommit försöker vi förbereda oss och föreställa oss hur det ska bli när hen är här. Vi läser på, pratar med varandra, tänker på hur det var när man själv var liten och vad man vill föra vidare och inte ifrån den egna uppväxten, läser böcker, köper barnsaker och planerar för framtiden. Ibland infriar sig alla våra förväntningar och mer därtill, men ibland gör det inte det. Och det kan skapa en negativ stress, onödig oro och stora skuldkänslor över att man tror att man gör något fel.

För många av oss innebär vårt yrkesliv att vi har en uttalad roll, ett tydligt mål att jobba mot, arbetstider och någon som har gett oss arbetsuppgifter som leder till att vi ska nå våra mål. Vi har också kollegor som kan hjälpa oss och som vi kan delegera till. Vi är vana att kunna kontrollera vår vardag och vi är trygga med att veta att om vi bara gör vårt bästa så är det tillräckligt.

Men livet med en nyfödd ser inte ut så. Vi vet inte alltid vad vi ska göra och vi har ingen som talar om det för oss. Sällan finns det ett rätt sätt att göra saker på. Man kan inte ta en paus för att kunna vila upp sig några dagar och hämta nya krafter. Man är inte utbytbar mot någon annan. Att göra sitt bästa räcker inte alltid till att nå upp till våra egna förväntningar och det spelar ingen roll vad man har bestämt innan man fick barn, om bebisen vill något annat så raseras det direkt.

Men det är okej ändå. Du är tillräcklig. Det du känner är helt normalt. Det här är en kort, intensiv period i både ditt och ditt barns liv och det handlar främst i den här fasen om att ni ska överleva. Var inte för hård mot dig själv, sänk ribban, prata mycket med dina nära och kära och ta en dag i taget. Det blir bättre, och ibland känns det kanske precis sådär mysigt som du tänkt dig. Och du är redan en fantastisk mamma

Källa: Lifewtihkids.se. Foto: Anna Roström/Life with kids

Sinnen och känslor ur ett bebisperspektiv

Publicerad 3 augusti, 2017

Bebisar är ofta uppmärksamma på sådant som inte fanns nyss. Det kan vara nya ljud som hörs, nya dofter, att temperaturen i rummet ändras eller någon som tar på en på ett nytt sätt. De funderar på om det här är något de känner igen eller om det är något nytt de behöver förstå. De är nyfikna och riktar sin uppmärksamhet mot det nya som händer. I deras värld går allt fortfarande väldigt långsamt, så man får vara försiktig så att det inte blir allt för mycket sinnesintryck samtidigt och de blir överstimulerade.

När barnet känner hunger blir hen ofta rädd. Detta är så klart en överlevnadsmekanism och kroppen signalerar till barnet att ”om du inte äter snart dör du”. Barnet signalerar till oss vuxna på det sätt hen kan – med sitt skrik, och vi svarar med att trösta och prata lugnande med barnet. Många menar att barnet redan nu kan uppfatta vårt speglande av barnets inre känslor och att det bygger empati hos barnet.

När vi lugnar barnet visar vi att det inte är någon fara och snart kommer barnet att lära sig att vi alltid finns där när hen behöver oss. Det kommer att lära barnet att det finns en mening att uttrycka sina känslor och behov eftersom någon responderar. Hen lär sig att det finns någon där som kan hjälpa och förstå när det känns svårt. Det ökar också förmågan att själv kunna hantera obehagliga känslor och att kunna vänta en liten stund innan hjälpen kommer.

Källa: Lifewtihkids.se. Foto: Anna Roström/Life with kids

Baby blues

Publicerad 24 juli, 2017

Det kan också finnas psykologiska förklaringar. För många föräldrar har anspänningen inför förlossningen varit stor, den kanske blev mer dramatisk än man trott och man har inte fått förklaringar till varför saker skedde. Det kan vara så att man inte kände de stora, fantastiska känslorna när bebisen kom och som man har hört att andra gör. Man har svårt att prata med sin partner om allt som har hänt och känner sig ensam. Eller så har man kanske haft stora förväntningar om den första tiden med den nya familjemedlemmen som inte infriat sig. Man kan också känna sig allmänt osäker och otillräcklig i början av mammalivet.

Att föda barn är en stor händelse. En av de mest omvälvande saker man som kvinna är med om. Alla de här känslorna och tankarna är helt naturliga och normala att känna. Det kan även vara lugnande att veta att om tårarna och känslorna kommer utan uppenbar orsak så vet du nu att det bara är hormoner som lämnar kroppen, och inget som är fel. Det betyder inte att du är en dålig mamma eller att det är brist på kärlek som orsakar nedstämdheten.

Baby blues är ingen depression och går oftast över inom ett par dagar eller ett par veckor. Om det inte skulle göra det kan det vara tecken på en begynnande depression och man bör då söka hjälp. Ta då kontakt med din BVC eller vårdcentral. Skulle du känna att det blir akut kan du även vända dig till akutmottagningen på sjukhuset.
Källa: Lifewtihkids.se. Foto: Anna Roström/Life with kids

Vem ansvarar för allt därhemma?

Publicerad 17 juli, 2017

Hur man upplever tiden hemma med barn är väldigt individuellt. En del mammor idag startar företag, hittar en ny hobby eller nya sociala sammanhang under föräldraledigheten för att de är så understimulerade och klarar inte av att göra samma saker dag ut och dag in. (Ofta har dessa personer också barn som är lugna och sover en hel del, så att det finns utrymme att bli uttråkad). Andra sliter för att orka och hinna med ens hälften av vardagssysslorna.

Mycket beror på din och din partners förväntningar på vad ska hinnas med på dagarna hemma. Det är lätt för den som jobbar att slänga ur sig: – ”Du är ju ändå hemma hela dagarna, så du borde ju hinna göra allt det där och maten borde stå på bordet när jag kommer hem.” Så var det förr, i generationer innan oss. Och man behöver inte mena något illa för att säga en sådan sak. Kanske kommer du att säga likadant när ni byter ledighet och du kommer hem ifrån jobbet till ett stökigt hem och där partnern inte ens börjat funderat på maten trots att klockan är 17.30?

Vad ni kommer överens om och hur ni vill ha det är upp till er – men att ensam ta hand om ett barn innebär mycket jobb. Det är bra om ni båda får prova på under en period så att ni har förståelse för vad det innebär. Se till att ni båda känner er nöjda med ansvarsfördelningen och att ni ställer rimliga krav på varandra och på livet i stort.

Källa: Lifewtihkids.se. Foto: Anna Roström/Life with kids

Barnapotek

Publicerad 6 juli, 2017

1. Febertermometer

2. Smärtstillande och febernedsättande medel

3. Koksaltdroppar/näsdroppar

4. Vätskeersättning för barn

5. Plåster (små sår)

6. Kompresser, förband och kirurgisk tejp (för större sår)

7. Blodstillande vadd (för näsblod)

8. Hydrokortisonsalva (för insektsbett)

9. Kylbalsam (för lindrigare brännskada)

10. Medicinskt kol (för förgiftning)

11. Telefonnummer och öppettider (samla nummer till BVC, sjukvårdsrådgivning, barnsjukhus, barnakut och giftinformationscentral på ett och samma ställe)

Källa: Lifewtihkids.se. Foto: Anna Roström/Life with kids

Att semestra med en liten bebis

Publicerad 4 juli, 2017

Ni kanske inte kan förvänta er samma semesterliv som innan ni fick barn, då man bara kunde packa solglasögonen, bikinin och 4 böcker och sedan sticka iväg, men man kan absolut ha en fantastisk tid med en liten bebis med på resan. Nyckeln ligger i noggrann planering och att packa bra. Små barn är trygga så länge anknytningspersonerna finns nära och många gånger är det de små som anpassar sig bäst till nytt klimat, ny mat och jetlag. Faktum är att många anser att tiden mellan 6-10 månader är den allra bästa tiden att ta med ett barn, innan hen börjar bli alltför rörlig och springa omkring överallt.

Innan barnet fyller ett år kan båda ta ut föräldradagar samtidigt, sk dubbeldagar, om ni vill åka bort hela familjen. Eller så kan en av er ta ut semesterdagar och den andre kan ta ut föräldradagar. Det finns flera möjligheter till långledigt om man vill, har råd och har lust.

Källa: Lifewtihkids.se. Foto: Anna Roström/Life with kids

Etikett: bebis

Amma eller inte amma, det är frågan

Ta hand om varandra i relationen

Googla med måtta i början

Rollfördelning

Alla dessa förväntningar

Sinnen och känslor ur ett bebisperspektiv

Baby blues

Vem ansvarar för allt därhemma?

Barnapotek

Att semestra med en liten bebis

Topplistor

Har du frågor?