På Vimedbarn kan du möta andra föräldrar med samma intressen som du själv, du kan få hjälp med problem och du kan ventilera tankar och idéer med andra föräldrar eller blivande föräldrar i liknande situationer som du själv.
Med mängder av kategorier och ännu fler trådar blir det enkelt för dig att hitta likasinnade användare som du kan dela tankar med i forumet.
Besök Vimedbarns forum HÄR
Har du någon gång hamnat på kant med dina barns fröknar, på dagis eller skola? Hur hanterar man det bäst? Konfronterar man just den fröken? Vissa kan känna sig obekväma med att hamna i någon form av konflikt med de människor som varje dag ska ha hand om deras barn. Är det kanske bättre att gå direkt till just den personens chef, på en gång? Strumpan har ett dilemma med detta. Hur tycker du att hon borde hantera situationen?
Vem bör man prata med om man inte tycker något fungerar på ens barns dagis eller skola? Att gå direkt till den lärare som varje dag träffar och har hand om ens barn, kan kännas obekvämt. Man vill inte riskera att några frustrationer ska ut över ens barn, men samtidigt kan man inte låta vissa saker bara bero.
Strumpan, som skrivit i vårt forum, vet inte hur hon ska hantera på sin dotters dagis. Hur hade du gjort om du var i hennes kläder? Tyck till i Strumpans tråd, HÄR
För att läsa andra trådar eller varför inte ta upp ett eget ämne, besök gärna vårt FORUM
En överdriven oro eller en naturlig instinkt som förälder? Vi har nog alla varit oroliga någon gång för att något hemskt ska hända som resulterar i att man förlorar något av sina barn. Men är det normalt att alltid oroas utav detta? Jenima tar upp ämnet i vårt forum.
När vi åker bil ibland och man hamnar i en situation som kunde gått illa, nån kommer i hög hastighet så man fått tvärbromsa kan jag tänka ”tänk om bilen kört in i oss”, säger Jenima som anser att hennes oro gått äver från att vara normalt föräldrarorolig till att bli ett problem för henne. Hon känner sig överdrivet orolig för att något hemskt ska hända hennes barn.
Har du haft samma oroliga känslor? Dela med dig av din egna känslor och ge Jenima din syn på saken.
Du hittar Jenimas tråd HÄR
För andra trådar, besök gärna vårt FORUM
Att leva i ett förhållande kan vara nog svårt, att hantera en relation efter ett uppbrott kan vara ännu svårare. Veckans snackis är skriven av ”Live” som både varit med om det ena och det andra efter uppbrottet med sitt barns pappa.
Vad gör man när man känner att ens före detta gör allt för att såra en och bara tänker på sig själv? Hur hanterar man det?
”Live” känner att sonens pappa använder deras gemensamma barn som en bricka i sitt spel, presenterar sin ny flickvän enbart två månader efter uppbrottet, kommer sent till avtalade tider och talar nedvärderande om ”Live” inför sonen.
-Att det skulle gå så här långt trodde jag aldrig, men just nu känns det som om det inte finns några som helst gränser för hur långt mitt ex kan gå, säger ”Live”.
Läs tråden HÄR, kom gärna med egna tankar eller ge ”Live” tips för hur hon kan hantera situationen bättre.
För andra trådar, besök gärna vårt FORUM
Vi startar denna vecka med att belysa ett problem som nog många känner igen sig i – minskad eller obefintlig sexlust i förhållandet. Detta handlar veckans snackis om.
Mickan skriver i vårt forum om hur hon totalt tappat sexlusten i sitt förhållande och hur det riktigt kryper i hennes kropp när hennes man tar i henne. Samtidigt känner hon sig skyldig till att tillfredsställa sin man, men känner absolut inget behov av att tillfredsställa sig själv med honom.
Har Mickan tappat känslorna för sin man eller vad kan det bero på? Hjälp Mickan att komma fram till vad det är som får henne att känna som hon gör, dela gärna med dig av dina erfarenheter.
Du hittar Mickans tråd HÄR
För andra trådar, besök gärna vårt FORUM
