fredagskrönika | Vimedbarn - Topplistor för influencers

Oslofrun Susanna: ”Från partyprinsessa till hemmafru”

”Men när jag plötsligt fångades på bild med Prins Harry på första sidan av Seoghør så insåg jag att mitt liv kanske inte direkt var som alla andras.” Vimedbarn bloggaren Susanna är veckans fredagskrönikör och skriver om livets vändning från att vara partyprinsessa i St tropez till att träffa mannen i sitt liv och uppleva kärlek vid första ögonkastet.

Vem kunde tro att mitt liv skulle ta en så här drastisk vändning och förändras så fullkomligt att jag ibland tänker tillbaka och knappt känner igen mig själv i mitt eget liv.

På 26 år har jag hunnit med att göra mer än vad de flesta människor inte ens hinner göra på en livstid. Innan jag träffade min man så var jag ständigt på resande fot, från St Tropez och London till Las Vegas och New York. Jag drev mitt egna företag som gick ut på att festa på de bästa nattklubbarna i världen och för mig var det vardag att umgås med de rikaste och mäktigaste människorna på jorden.

Jag lärde mig människors värde och insåg att kändisar också bara var människor precis som du och jag. Personer som jag som tonåring såg upp till och hade affischer på, stod jag nu och dansade på dansgolvet med, var ute och gick, shoppade och åt lunch med. De är precis som vi, ingen skillnad alls. Ändå är det någonting som folk tycker är så speciellt med en offentlig person och det finns nästan inga gränser för vad folk kan göra för att få umgås med en, eller bli en själv.

 

Man kan väl lugnt påstå att det liv jag levde var ett som många människor drömmer om och egentligen gjorde väl jag också det till en början, men när jag väl var mitt uppe i allt så kändes det inte helt rätt. Jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var, kanske det hade med språket att göra, eftersom vi alltid pratade engelska och att jag inte helt och hållet kunde uttrycka mig själv, eller om det var någonting annat som fattades. Jag levde i en liten bubbla som jag trodde var helt normal och ingen utifrån kunde spräcka. Men när jag plötsligt fångades på bild med Prins Harry på första sidan av Seoghør så insåg jag att mitt liv kanske inte direkt var som alla andras.

Men att dejta en prins och få chans till ett liv i berömmelse och rikedom kändes inte helt rätt, hur jag än försökte och hoppades att det skulle fungera så gjorde det ändå inte det. Det var helt enkelt inte för mig och jag visste inom mig att mitt liv hade en helt annan mening…
Bara några dagar senare fick jag en uppenbarelse, då jag träffade mannen i mitt liv. Så fort jag såg min man i ögonen för första gången så insåg jag att det var äkta kärlek och det var exakt, precis det som fattades i mitt liv!

 

Det är säkert inte många som förstår varför, men dragningskrafterna drog mig till min man och jag lovar er, det finns någonting som kallas kärlek vid första ögonkastet för det var precis det som hände för oss.

Vi har inte ens känt varandra i tre år än, men på den tiden har vi förlovat oss, skaffat barn, gift oss och byggt vårt drömhem tillsammans. Det liv jag lever nu skulle jag inte byta bort för någonting i världen och för mig känns allting, äntligen, helt perfekt!

Men jag är samtidigt glad att jag fick chans att uppleva allt jag tidigare upplevt, så att jag nu kan ta ett steg tillbaka och bara vara. Njuta av tiden, njuta av nuet.
Folk frågar mig dagligen hur jag bara kan vara hemma och leva som en hemmafru, tröttnar jag inte? Jag vet inte hur många gånger jag har svarat att jag vill ha det så här. Folk skulle bara veta vad jag varit med om så skulle de antagligen inte fråga längre. Jag är så nöjd och tacksam över att jag fått möjlighet att bara vara hemma med min fina familj och slippa träffa massa ytliga människor som bara vill trycka ner varandra för att hävda sig själva. Jag har sett så mycket falskhet i denna värld och hur människor behandlar varandra för att komma någonstans i livet. Men det jag har så svårt att förstå är vad folk egentligen strävar efter.

 

Självklart ska människor få göra precis vad de vill och det finns verkligen ingenting som är omöjligt. Vi kan, bara vi vill och aldrig ger upp, men frågan är bara vilket pris vi är villiga att betala för att komma dit vi önskar. Istället för att sitta hemma och vara bitter över att den ena har det bättre än den andra så kan vi väl försöka att leva livet med en positiv inställning. Vi kan väl hjälpa varandra, uppmana, uppmuntra och stötta varandra. Acceptera att vi är olika och vill olika, men samtidigt inse att allting är möjligt.
För i slutändan så är väl ändå meningen med livet att hitta sin kärlek på jorden och lära sig att vara nöjd och glad med sin tillvaro så att man kan smitta av sin glädje och lycka på andra. Skapa nya liv som vi kan överösa med kärlek och lära att vi alla är olika, men ändå så lika. https://travelwithgirls.com

Vill du läsa mer från Oslofrun Susanna? Följ hennes blogg här på Vimedbarn: oslofru.com ››

Gillade du SUSANNAS krönika?

Kommentera eller klicka Rekommendera eller Dela nedan! Varje fredag publiceras en ny krönika på Vimedbarns startsida!

Vill du också blogga och skriva krönika hos oss? Läs tipsen i Chefredaktörens blogginlägg ”Fredagskrönikan” och Skapa en blogg här ››

Johanna Sohlberg om hyckleriet kring julafton: ”Är du inte snäll så kommer inte tomten…”

Veckans fredagskrönikör är Vimedbarn bloggaren Johanna Sohlberg, hennes krönika handlar om julen och julafton. Om föräldrar som kläcker ur sig att jultomten bara kommer om man varit snäll hela året – så här skriver Johanna i sin krönika: ”Är inte det egentligen både en aning hyckleri av oss vuxna och en aning hårt av oss? Vi ställer krav på barnen att de ska vara snälla, många använder det till och med som argument de sista månaderna av året, ”är du inte snäll så kommer inte tomten”. ”

Julafton. Vi är snart där och nerräkningen inför dagen har börjat hos de flesta. Man har i alla tider sagt att julafton är barnens dag, det är den stora dagen när tomten kommer med julklappar. Om man varit snäll vill säga, och om man skrivit en önskelista till tomten. Är inte det egentligen både en aning hyckleri av oss vuxna och en aning hårt av oss? Vi ställer krav på barnen att de ska vara snälla, många använder det till och med som argument de sista månaderna av året, ”är du inte snäll så kommer inte tomten”. På vilken nivå förstår barnen vad vi menar med det? Förstår vi själva hur vi påverkar barnen genom att vräka ur oss kommentarer och krav som dessa?

Och julafton då? Barnens dag som sagt. Och det är barnens dag, på alla sätt. Men i min krets har nog själva innebörden tappats bort lite, vad det just innebär att det är barnens dag. Redan i oktober börjar släkten omkring en fråga om julafton, hur man ska styra upp den, och hos vem man ska fira den. Och det är mysigt, det är det. Men det är lite stress över det hela. Alla måste ses, det är ju barnens dag, hur ska vi styra upp det och planera så att alla blir nöjda?
Vi är en stor familj, mina föräldrar är separerade sedan 25 år tillbaka och jag har sammanlagt fem syskon varav två av dem har egna barn. Man vill träffa alla och göra alla glada.

Vad som sen händer, rent generellt med stora sammanslagningar är att de vuxna samlas i ett rum och barnen i ett annat. De vuxna dricker kaffe, kanske en konjak och man snuddar ofta vid ämnen som inte är barnvänliga. Självklart får barnen vara med men i stora sällskap tycker de flesta barn att vi vuxna är tråkiga så de hänger hellre med sina kompisar. Man blir uppdelade och ingen ligger på golvet en längre stund med barnen och leker med deras nya julklappar som de fått av jultomten, som de fick för att de varit snälla hela året.

I år har jag och min fästman bestämt oss för att fira julafton hemma, själva med våra barn. Julafton ska i år vara barnens dag, på alla sätt. Vi ser att vi vaknar upp, låter pojkarna öppna en varsin julklapp, äter en stor frukost framför brasan, kanske går ut och åker pulka, äter en stor jullunch, öppnar mer julklappar, kollar det klassiska Kalle Anka, dricker varm O’boy och är med barnen, på golvet. Vi leker med deras julklappar som de fått, och det mesta sker på deras villkor.
Vi vill ta tillbaka barnens dag. Låta dagen handla om dem. Världens ledande utvecklare av spelautomater, som NetEnt och Play’n GO, är baserade i Sverige. De svenska casinona har den mest varierande och många olika sektionen i varje casinos portfölj och prisbelönta spelautomater, mer om spelautomater på hemsidan – svensklicenscasino.com . Med teman som fantasi, historia och äventyr samt varumärken är slots färgstarka och anpassningsbara casinospel. Dessutom börjar videoslots attraktiva motsvarighet, progressiva slots, på 1 miljon kronor och uppåt.
Julen är häftig, på alla sätt och vis och vi alla firar den olika och har olika krav av vad julafton innebär. Det finns egentligen inga rätt eller fel. Såvida det inte förekommer bråk och missbruk, men det är en annan fråga som är väldigt laddad.

Julen är lång, den varar i flera dagar och det finnas mängder av härliga timmar att umgås med släkten på. Vi har planer i stort sett varje dag under hela julen, där vi kommer träffa alla i våra respektive släkt. Men just själva julafton, den blir i år helig för oss. Bara för oss, vår lilla familj.

Mindre än en två veckor kvar till julen och själva julafton.
Jag kommer påminna mig själv varje dag att inte känna stressen inför julen, att inte använda tomten som argument och låta julkänslan ta plats i hjärtat och hemmet.
Hur gör ni andra? Hur tänker och resonerar ni angående julen och julafton?

Vill du läsa mer från Johanna Sohlberg? Följ hennes blogg här på Vimedbarn: johannasohlberg.vimedbarn.se ››

Gillade du Johannas krönika?

Kommentera eller klicka Rekommendera eller Dela nedan! Varje fredag publiceras en ny krönika på Vimedbarns startsida!

Vill du också blogga och skriva krönika hos oss? Läs tipsen i Chefredaktörens blogginlägg ”Fredagskrönikan” och Skapa en blogg här ››

stats