Gravid | Vimedbarn - Topplistor för influencers

Jennie-Lie: ”Att få barn för tidigt önskar jag ingen”

Prematurbarn: Jennie-Lies tvillingar föddes prematurt i vecka 30+3

För Vimedbarn-bloggaren Jennie-Lie Wickström startade förlossningen mitt i natten med vattenavgång. En förhållandevis vanlig start på en förlossning –  om det inte vore för att hon bara var i vecka 30+3. I magen låg tvillingar, och de ville ut. Eftersom vattnet hade gått fanns det inget annat att göra än att plocka ut dem med akut kejsarsnitt.

Läs också: Jennie-Lies förlossningsberättelse från förlossningen med tvillingarna hittar du här!

– Trots att jag visste att det var ganska stor risk att tvillingar föds för tidigt så hade jag ändå tanken att ”det kommer inte hända oss”. Så tyvärr visste jag inte så mycket alls om vad det betydde att barnen föds prematurt och när det hände oss så slängdes vi in i en helt ny värld.

Jennie-Lie rullades in i en operationssal och kort därpå plockades en liten, liten Leia ut som mådde bra trots omständigheterna. Tätt därpå plockades Mattis ut som hade det lite kämpigare.

– Han skrek inte på en gång, men tillslut kom andningen igång och vi fick ett litet skrik innan de snabbt sprang ut med honom till läkarteamet.

Där och då kände Jennie-Lie mest lyckokänslor. Båda barnen hade skrikit, de levde, operationen hade gått bra och hon var äntligen mamma.

– Det var först när jag kom upp på BB och var själv, utan man och barn, som jag fick känslan av oro. Allt jag ville vara att träffa mina barn för att få hålla dem och se att de mådde bra.

För tidigt född, men ändå så stark!

”När jag höll Leia i famnen kom tårarna”

Men på grund av att barnen var så små fick det sistnämnda vänta. Bara några timmar efter förlossningen var man tvungen att söva Mattis för att spruta ner ett medel i lungorna för att påskynda mognaden. Sen fick tvillingarna ligga i ett eget rum, och Jennie-Lie och hennes man Hampus fick sova i ett annat. De fick bara sticka in händerna i deras kuvöser det första dygnet, och först dagen efter fick de hålla i sina barn för första gången.

Läs också: ”Dykteknik eller profylax? Så funkar de olika förlossningsteknikerna”

– Det var så ofattbart när sjuksköterskorna lyfte ut dem till oss, med alla slangar, masker och pipande saker. När jag väl hade Leia, som var den första jag höll i, i famnen kom tårarna. Så liten och oskyldig men samtidigt så stark och fin. Och på andra sidan rummet satt Hampus med ett litet Mattis-knyte på bröstet. Det var bästa fredagsmyset jag någonsin haft.

Prematurbarn i kuvös. Lille kämpe!

En nyfödd Leia

Första veckorna efter förlossningen beskriver Jennie-Lie som en riktig berg-och-dal-bana. Varje dag gjordes flera olika undersökningar. Mattis hade tungt att andas första dygnet och även svårt att behålla maten. Hos Leia upptäcktes en liten hjärnblödning vid förlossningen som det skulle hållas extra koll på. Båda barnen fick ha cpap-mask första veckan för att underlätta andningen, och ibland även syrgas. Leia fick blodtransfusion vid ett par tillfällen för att få igång hennes egen tillverkning av blodkroppar som inte riktigt kom igång som den skulle.

– Vi fick lära oss många läkartermer, att hålla koll på prover och dessutom skulle vi lära oss vara föräldrar. Rent praktiskt första veckan fick vi vara delaktiga i skötandet av barnen, lära oss föra anteckningar om de kissade och bajsade, väga kissblöjor, kartlägga matning, om de kräktes så att läkarna kunde ta del av infon för att ge tvillingarna bästa förutsättningar att växa. Förutom det satt vi från morgon till natt i varsin fåtölj med en tvilling i famnen, de enda pauserna vi tog var för att få i oss själva mat.

Slutade andas under dipparna

Tvillingar och prematur

Hej tvilling!

Hela första veckan låg tvillingarna i kuvös. Efter en vecka kunde de bytas ut mot en värmesäng där de kunde ligga tillsammans. Båda drabbades dessutom av gulsot och behövde sola under en UV-lampa och hela tiden var de uppkopplade med mätare. Eftersom de små kropparna hade fullt upp med mognad och att växa var en så viktig sak som andningen nedprioriterad av deras kroppar. Jennie-Lie beskriver hur de drabbades av ”dippar”, något som är vanligt bland nyfödda prematurbarn. Under dipparna glömmer kroppen bort att den behöver andas och alla värden sjunker som följd.

Läs också: ”Barnmorskorna: Skammen kring förlossningsskador måste bort!”

– Flera gånger höll jag i både Mattis och Leia när de dippade utan att jag kände att de slutade andas. Men sjukhuspersonalen har koll på alla värden från deras rum så när det hände kom det inte sköterskor och sa att vi behövde ruska lite på barnen för att få dem att komma ihåg att andas. Ibland vågade man inte skaka om dem så rejält som kunde behövas, så då tog dem barnen och skakade dem så att de började andas igen. Sen stod de kvar i rummet och höll koll ett tag innan de gick vidare.

”Att få barn för tidigt önskar jag ingen”

Familjen bodde på sjukhuset i totalt sex veckor innan de fick komma hem och få hemvård ytterligare två veckor.

– Det var helt fantastiskt att få komma hem. Det var lite läskigt att lämna tryggheten på sjukhuset, men samtidigt hade vi fått den bästa utbildningarna i att vara förälder på neonatalavdelningen. Vi hade fått stenkoll på saker som amning, flaskmatning och magmassage så vi var lite less på att vara i vår ”bubbla” och satte direkt igång med andra projekt för att leva livet. Som till exempel att planera namngivning och bröllop på tre veckor.

Idag är Leia och Mattis två spralliga 2,5-åringar som ser fram emot att bli storasyster och storebror i januari. Jennie-Lie har passerat tvillingarnas förlossningsvecka med lillasyskonet ”Sprallis” i magen och är nu i vecka 33. Även om allt tyder på att den här bebisen kommer komma ut fullgången har hennes tidigare prematurförlossning satt spår. Jennie-Lie beskriver hur hon är överlycklig för varje dag bebisen är kvar i magen, och att hon och Hampus inte bara redan köpt alla saker som behövs inför bebisens ankomst utan också säkrat upp med en plan för hur de ska lösa vardagen om de skulle behöva bo på neonatalen igen.

– Att få barn för tidigt önskar jag att ingen skulle behöva gå igenom. Det är mycket oro, ovisshet och ingen som vågar säga bu eller bä. Det enda du kan göra är att vänta. Samtidigt är den första tiden med barnen det absolut bästa som hänt oss och vi kände oss alltid trygga i sjukhusets lokaler, och är väldigt tacksamma för sjukvården i Sverige. Som förälder till prematurbarn har jag fått många starka ”första gången-minnen”. Första gången vi fick hålla i tvillingarna, första gången vi fick se dem tillsammans, första natten vi fick sova i samma rum, första dagen utan bevakning och dagen vi kunde börja vårt liv på riktigt. Kanske betyder dessa minnen så mycket för mig just för att det aldrig var säkert att vi skulle få uppleva ”första gången” med något av våra barn.

Idag är Världsprematurdagen!

Vill du följa Jennie-Lie, Hampus, tvillingarna och Sprallis i magen? Missa då inte Jennie-Lies blogg här och hennes Instagramkonto @jennielie!


 

Missa inte Vimedbarn.se’s nyhesbrev!
Prenumerera på Vimedbarn.se's nyhetsbrev!


Anmäl dig här (det är helt gratis och du kan när som helst säga upp din prenumeration):

Namn
E-post

Lämna följande fält tomt

Vad är en förlossningsskada och hur kan man minska risken?

Vad är en förlossningsskada och vad kan man göra för att minska risken?

Vad är en förlossningsskada?

– Med en förlossningsskada avser vi en bristning som uppkommit i förlossningskanalen, mellangården eller den anala sfinktern (slutmuskeln). Bristningarna delas upp enligt följande:

Grad 1: Enbart hud eller vaginalslemhinna.

Grad 2: Djupare skada i vagina och/eller mellangården.

Grad 3: Slutmuskeln är skadad. Tredje gradens förlossningsskada delar också in 3A som mindre än 50% av slutmuskeln är skadad och 3B om mer än 50% av slutmuskeln är skadad.

Grad 4: Hela slutmuskeln är skadad och analslemhinnan.

Läs också: ”Skammen kring förlossningsskador MÅSTE bort!”

Får alla som föder barn en förlossningsskada?

– Nej.

Vad rekommenderar ni att man ska göra om man är orolig för att få en förlossningsskada?

– Som födande ska man veta att vi i vården hela tiden jobbar aktivt med att födandet ska vara så skonsamt som möjligt. Regeringen har nyligen avsatt extra pengar till förlossningsvården som bland annat har använts till att vidareutbilda personalen för att minska förlossningsskadorna. Det långsamma framfödandet är det som har visat sig vara det bästa skyddet för att undvika större skador. Som födande rekommenderar jag att man är extra lyhörd i slutet av förlossningen och lyssnar noga på sin barnmorska. Om man får en skada så ska man veta att vaginalslemhinna läker väldigt bra. Större skador sys på en operationsavdelning av en läkare. Att man har fått en skada är inte detsamma som att få problem efter sin förlossning.

Läs också: ”Bearbeta förlossningen tillsammans”

– Vi upplever att många kvinnor uttrycker att de inte vill ”spricka”. Ett vanligt missförstånd bland de som är rädda är att de ska kunna snitta sig ur problemet, och slippa alla risker för skador genom ett kejsarsnitt. Men ett kejsarsnitt medför också en risk för skador, även andra skador. Det är inte bara själva vaginala förlossningen som bidrar till förlossningsskador utan själva graviditeten.

Vad ska man göra om man upplever att allt inte är som det ska efter en förlossning?

– Om man har besvär efter förlossningen ska man ta kontakt med sin mödravårdscentral. Under den perioden när man ammar är vaginalslemhinnorna påverkade och en del kvinnor upplever detta som obehagligt. Man ska även ta kontakt med en gynekolog om man upplever bestående besvär. Det finns en enhet som heter Bäckenbottencentrum där man träffar läkare som opererar förlossningsskador som givit bestående besvär. Ibland räcker det med ett besök hos en sjukgymnast för att få kontakt med muskulaturen i bäckenbotten efter en förlossning. Jag tycker att man ska vara öppen med sina besvär mot vårdpersonal, för då kan vi hjälpa till. Problemet tidigare är att det varit tabubelagt, men detta har ändrats och dagens födande kvinnor har lättare att prata om besvär efter förlossningen.

Läs också: ”8 rättigheter du har som gravid”

Kan man förebygga och minska risken för att få en förlossningsskada?

– Något som faktiskt gör skillnad är att man kan minska påverkan på bäckenbotten genom att stärka upp den och coremuskulaturen innan förlossningen. Man har mycket igen om man tränar med knipövningar, på så sätt hjälper man kroppen jobba mot trycket som graviditeten utför på bäckenbotten. Jag rekommenderar att man tar kontakt med någon som kan hjälpa till med övningar anpassade för gravida.

Babyz podcast

Experterna: Karin Ehn arbetar som förlossningsläkare på Danderyds sjukhus i Stockholm och Carina Rylander är frilansande förlossningsbarnmorska. Tillsammans driver de podden Babyz podcast där de tar upp ämnen som graviditet, förlossning, föräldraskap, tiden innan man blir gravid och kvinnohälsa i stort. 

Förlossningsberättelse: ”Trodde jag skulle gråta av lycka, men jag var bara så chockad”

Förlossningsberättelse: "Jag trodde jag skulle gråta av lycka, men jag var bara så chockad"

Caroline Edströms förlossningsberättelse: ”Jag trodde att jag skulle gråta av lycka, men jag var bara så chockad”

Caroline berättar:

”Min förlossning med Charlie var galet efterlängtad. Jag var så peppad. Eller, besatt kanske är rätt ord. Jag lyssnade på ALLA förlossningspoddar som finns, läste förlossningsberättelser och tittade på ”One born every minute”. Jag var inte rädd, tänkte mer på stunden då jag skulle få se henne än smärtan. Att kärleken skulle vara så stor att smärtan inte kunde ta över. Men väl där och då, när man ligger där med de mest intensiva värkarna, då vill man bara dö. Eller jag ville det. Ge upp, checka ut och åka hem. Skita i det. Kanske vet du som fött barn vad jag menar?

Caroline Edström delar med sig av sin förlossningsberättelse

Jag hade lindat in hela föda barn-grejen i rosa, fluffiga moln. Typiskt mig att romantisera saker. Se på det med hjärtformade glasögon och inte lyssna på de goda råd (eller snarare ”bered dig på smärta, det är inte bara lätt”), men jag lyssnade inte. Var helt inne i min egna värld och på ett sätt kanske det var bra. För jag va inte rädd på väg in till BB. Att jag sen fick en käftsmäll av smärta och hamnade i chock, det är en annan femma…”

Läs också: ”Hantera smärtan under förlossningen – så gör du”

Fick bricanyl för tidiga sammandragningar

”Min graviditet var inte planerad. Eller på ett sätt va den det. Vi hade pratat om barn, men inte att bli gravida precis då. Jag slutade äta p-piller då jag ville rensa kroppen från hormoner, men rensning behövdes tydligen inte. Innan jag ens hunnit få min första mens var jag gravid. Pang sa det. Chock, jag grät när jag fick veta. Av lycka och chock. Jag var ny på jobbet och det va lite knasig timeing, men det är ändå charmen med livet. Att man inte kan kontrollera allt.

Vi förlovade oss halvvägs in i graviditeten, och jag mådde bra. Lite illamående vecka 8, men annars bra. Trött och ont i kroppen så klart, men det kommer med graviditet. Runt vecka 25 började jag få sammandragningar vid ansträngning, om jag gick fort eller stressade. Vid ett tillfälle, runt vecka 33 åkte vi in till BB och jag fick bricanyl då mina sammandragningar va så intensiva och behövde lugnas för att inte föda för tidigt. På grund av det ställde jag in mig på att inte gå hela vägen. Jag hade också en väldigt liten kula och då min magkurva planade av mot slutet fick vi gå på tillväxtultraljud där det konstaterades att jag hade en liten tjej i magen. Tillväxtultraljuden växte såklart lite oro, att hon inte växte som hon skulle, eller att hon var för liten. Så här i efterhand är jag glad att hon bakades klart hela vägen då hon var en liten bebis.”

Läs också: ”Gravid och trött? Här är tipsen som får dig att orka mer!”

Vattnet gick mitt i natten

”Eftersom jag längtade så mycket var väntan EXTREMT lång. Det kändes som en elefantgraviditet. Som att den aldrig skulle ta slut. När mitt due date närmade sig hade jag förvärkar varje natt och dag. Men ingen bebis.

Den andra morgonen över tiden var jag så nere i skorna. Varför ville hon inte komma ut? Jag läste på om olika knep för att få förlossningen att sätta igång. Jag valde två och tvingade M att göra dem med mig, han tyckte mest att jag va galen, men eftersom jag var så desperat att få ut bebisen ställde han upp. Besviket gick jag och la mig, då jag inte kände någonting alls. Det var helt lugnt i magen. Inga förvärkar eller känningar. Runt midnatt vaknade jag av att det sipprade vatten. Först trodde jag att jag hade kissat på mig, men misstänkte att det var fostervatten. Jag bytte trosor och la mig igen. Vaknade igen runt två och då. när det kommit mer vatten förstod jag att det va riktiga vattnet som gått. Jag gick upp och smsade en lägesrapport till min mamma, som skulle vara med på förlossningen. Vi va så spända, som två fnittriga barn första dagen i skolan.

Läs också: ”Myter om vad som sätter igång förlossningen”

Efter ett tag började jag klocka värkar. Laddade ner en värktimer och såg att de kom var nionde minut och fortsatte regelbundet. Efter att jag klockat en timma ringde jag in till BB Stockholm och berättade. Hon bad mig fortsätta klocka och komma in vid kl sex innan hennes skift skulle ta slut. Hon ville undersöka mitt vatten. Då va klockan runt tre/fyra. Jag låg kvar i soffan, väckte inte M än utan kände att han behövde sömnen. Ville inte oroa. När han vaknade vid fem kom värkarna ungefär var fjärde/tredje minut och nu började det kännas. Nu började jag blöda, och slemproppen gick. Då visste jag att vi snart skulle få en bebis. Kände det i hela kroppen, förlossningen va igång. M tog ett bad (något vi kan skratta åt idag – att han tog ett varmt bad medan jag tog värkar mot toastolen) och efter ett tag hoppade vi in i bilen mot BB.”

Förlossningsberättelse - Caroline Edström började klocka värkar mitt i natten

Läs också: ”3 tecken på att förlossningen är igång”

Öppen fyra centimeter!

”När vi kom fram var värkarna täta och började göra ont, men jag var glad. Peppad och svävade fram. Det var äntligen vår tur! Vi som hade hunnit vara på BB två gånger innan på grund av mina förvärkar visste precis vart vi skulle. Mamma mötte oss inne på BB när vi fått ett rum. Sådan trygghet att ha både sin partner och mamma där. Jag fick ett band på magen för att mäta värkar och efter bara en timma gjorde värkarna så ont att jag ville ha lustgas. Vi ropade på barnmorskan och hon undersökte hur öppen jag va. Fyra centimeter redan! Hon ringde upp till förlossningen och de gjorde i ordning ett rum. Jag fick byta om till sjukhusrock och efter ett tag rullade de upp mig i en rullstol.

På förlossningen fick Caroline göra CTG

Väl inne på förlossningen gick allt så fort. Värkarna kom tätare och tätare, det gjorde så fruktansvärt ont och lustgasen fungerade inte alls på mig. Jag blev bara full, illamående och irriterad. Jag som hade bestämt mig för att inte skrika, var så högljudd. Speciellt mot slutet. Någon timma gick och snart var smärtan så olidlig, kanske för att jag inte fick andningspaus mellan värkarna. Jag skrek ”NU GER NI MIG EN EPIDURAL ANNARS…” då var jag öppen sex centimeter och barnmorskan var lite tveksam. Men jag var bestämd. Det tog ett tag innan narkosläkaren kom (glömmer aldrig hans namn, Mikael Yang) och då hade jag hunnit öppna mig till 8 centimeter. När han satte epiduralen hade jag den sjukaste värken. Att få en epidural samtidigt som man tar en värk kan jag inte rekommendera. Då var jag nära bristningsgränsen. De fick hjälpas åt att hålla i mig, hårt eftersom jag vred mig som en mask. Jag kunde inte kolla någon i ögonen, var så fokuserad på att andas. Gå in i mig själv och bara överleva smärtan. Så snart epiduralen var satt, kom mina krystvärkar. Jag kunde inte hejda dem. Det är så häftigt, hur kroppen blir helt djurisk och bara vill stöta ut det som finns där inne. Jag fick sätta mig på finska pallen, med M bakom, mamma och barnmorskan framför. Efter någon krystvärk kickade epiduralen in och jag fick svårt att avgöra om jag hade en krystvärk eller inte. Desperat efter att få ut Charlie och för att bli av med smärtan krystade jag ändå. Efter kanske 20 minuter av krystande (och lite vila där emellan) fick jag ställa mig på alla fyra över en saccosäck och Charlie var född.”

Läs också: ”Andning som smärtlindring – så funkar det”

Ta del av Caroline Edströms förlossningsberättelse om när dottern Charlie föddes

”Jag var så chockad”

”Jag som trodde att jag skulle gråta av lycka, ta mitt barn i famnen och bara skimra var så chockad. Stod där på alla fyra, kände mig mörbultad och trasig. Ville bara krypa ner i ett hål och sova bort allt. Att behöva föda ut moderkakan och sen sys (väldigt lite men ändå) var bara för mycket. Jag ville bara få bli lämnad ifred. Dagarna efter, och den första tiden var jag som i ett töcken av hormoner. Ledsen, glad, krångel med amning och allmänt förvirrad över vad som precis hänt. Men ändå så självklar mamma. Vi hade fått en dotter och hon var så vacker att jag än idag nyper mig i armen. Har hon verkligen legat där inne, i min mage? Kärleken till Charlie är så stor, hon är allt. ALLT för mig, det finaste jag har. Klockan 10.51, den 30 september, förändrades allt. Då föddes vårt underverk. Charlie Josefina Kindegren – 48 cm och 2750 g. Jag hoppas att jag får uppleva en till förlossning, då med mer realistiska förväntningar på vad det innebär. Men oavsett så är det en unik upplevelse, och det största jag någonsin har upplevt i livet.”

Förlossningsberättelse: Välkommen till världen lilla Charlie!

Vill du hänga med Caroline, Charlie och M i deras vardag? Missa inte Carolines blogg och instagramkonto!

Vill du också dela med dig av din förlossningsberättelse på Vimedbarn.se? Mejla då till [email protected]!

Lästips för gravida och nyblivna föräldrar, tävlingar, parent hacks och igenkänning – du missar väl inte att hänga med oss på Facebook?

Cecilia Ehrling Danermark gravid – börjar blogga om graviditeten med maken

Cecilia Cissi Ehrling Danemark är gravid och startar blogg med maken Fredrik

Under 2016 fick vi hänga med dansaren Cecilia Ehrling Danermark, känd från bland annat Let’s Dance i TV4, under planeringen inför bröllopet med maken Fredrik Danermark i hennes blogg på LOPPI. Men sen under sommaren blev det tyst i bloggen… Äntligen är det officiellt varför. Cecilia är gravid och hon och maken väntar första barnet tillsammans!

I och med de glada nyheterna får bloggen en nystart här på Vimedbarn.se där även Fredrik kommer delta i bloggandet för att ge sitt perspektiv på resan mot livet som föräldrar. Vi tog oss ett snack med den blivande mamman!

Läs också: ”Förlossningsberättelse: ’Att föda med planerat kejsarsnitt var en underbar upplevelse'”

Stort grattis Cissi! Hur känns det att du ska bli mamma?

– Det känns superspännande, och lite nervöst såklart. Nu har jag beställt lite böcker så jag ska få lite mer kött på benen, haha. Det blir en liten omställning, men jag har ju följt flera vänner som fått barn och det verkar ju helt fantastiskt.

Har ni längtat efter barn länge?

– Ja, det har vi gjort. Vi har hängt ihop 2,5 år, och när vi träffades frågade Fredrik om vi skulle gifta oss eller skaffa barn först. Vi gifter oss först, tyckte jag, och bröllopet var i slutet av november förra året. Sen gick det snabbare än vi förväntat oss, när vi väl bestämt oss gick det ju på en gång.

Läs också: ”Så blir du vän med humörsvängningarna under graviditeten!”

Hur har du mått nu den första trimestern?

– Jag har varit ganska illamående faktiskt, och sjukt osugen på mat, allt luktar väldigt illa. Det har också varit svårt att åka bil och buss för jag har blivit så åksjuk. Men nu känner jag mig mycket bättre.

Vad kommer vi få läsa om i bloggen?

– Ni kommer få vara med under hela graviditeten! Allt från att se hur min mage utvecklas, ta del av tankar och funderingar och hur vi tänker kring uppfostran till val av barnvagn. Väldigt blandat alltså! Tanken är att det ska bli pappas perspektiv och en mammas perspektiv eftersom både Fredrik och jag bloggar tillsammans, men vi är ganska lika så jag tror inte vi är oense om så mycket.

Vi hälsar Cecilia och Fredrik välkomna till Vimedbarn.se, bloggen hittar du här!

SÅ blir du vän med humörsvängningarna under graviditeten

Så blir du vän med humörsvängningar under din gravidtet

Under graviditeten uppfylls vi ibland av starkare och mer kraftfulla känslor än vad vi vanligtvis gör. Under vissa stunder kan vi överväldigas av positiva känslor som tacksamhet, lycka och tilltro till livet som mamma. Men dessa känslor kan också snabbt vändas till ilande oro, tung och plågande nedstämdhet eller explosiv ilska och irritation. Vem aldrig mött fenomenet humörsvängningar på ett eller annat vis under graviditeten?

Enligt boken Gravid på dina villlkor – självmedkänsla för en blivande mamma kan förhållningssättet självmedkänsla göra oss tåliga och stabila. Vi stärker vår förmåga att hantera negativa och svåra känslor. Vi blir mer förstående och vänliga mot oss själva även om vi känner oss stressade, skamfyllda, nedstämda eller arga. För Vimedbarn.se delar författaren Elin Borg med sig av ett utdrag ur boken för att du ska kunna bli vän med graviditetens humörsvängningar och bekanta dig med begreppet självmedkänsla.

Acceptans gör humörsvängningarna lättare att hantera

För att kunna bemöta svåra känslor behöver vi först acceptera dem. Det krävs mod och ibland en hel del träning för att våga närma sig sina svåra känslor och det är ofta en stegvis process. Processen behöver få ta sin tid och genomföras i ett sammanhang där du har möjlighet att ta hand om dig själv under tiden som du möter dina svåra känslor. Du behöver vara tillräckligt stark och trygg för att inte gå under av känslorna när du lägger märke till dem.

Dessa fyra stadier ingår i dr Kristin Neffs och dr Christopher Germers program i självmedkänsla, Mindful self compassion (MSC). Stadierna kan hjälpa dig att tydligare förstå hela processen av acceptans. Tänk gärna på en situation i ditt eget liv, gärna under din graviditet, då du har kunnat lägga märke till och acceptera känslor inom dig.

Så accepterar du humörsvängningarna – och utvecklar din självmedkänsla – i 4 steg

  1. Utforska – Närma dig känslan med nyfikenhet och utan att värdera den

Exempel från Elins egen graviditet: ”Jag kunde lägga märke till att jag under perioder blev mer inåtvänd och mindre intresserad av andra personers liv. Det var en ny upplevelse som stressade och tyngde mig. Jag försökte att lägga märke till detta när det hände.”

  1. Tolerera – Utstå på ett säkert sätt

Exempel från Elins egen graviditet: ”Jag försökte att utforska detta genom att lägga märke till vilka känslor upplevelsen förde med sig. Jag noterade att jag kände skam över att plötsligt vara mer ointresserad av att finnas till för andra, och rädsla över att tillståndet kanske inte skulle vara övergående. Jag kunde lägga märke till att känslorna gjorde min kropp tung och trött, som om de pacificerade mig. Jag kunde observera att min andning blev ytligare och att hjärtat slog något snabbare. Jag försökte att ge mig själv medkänsla för hur obehagligt det kändes.”

  1. Tillåta – Kunna låta känslor komma och gå

Exempel från Elins egen graviditet: ”Jag försökte tillåta att känslorna fanns där. Jag försökte påminna mig själv om att jag antagligen behövde bli mer inåtvänd och att det inte behövde betyda att jag skulle bli en inåtvänd person för all framtid. Jag hade just nu fullt upp med min egen process att bli mamma. Jag försökte tillåta känslan av skam och påminna mig själv om att den dök upp av en anledning. Känslan försökte påminna mig om att den tyckte att jag gjorde något som gick emot mina grundläggande värderingar. Jag hade en tydlig livsvärdering att jag gärna ville vara en människa som gjorde gott för andra, och mitt beteende verkade gå tvärtemot denna värdering. Skammen ville få mig att inse att om jag fortsatte med detta nya beteende så kanske jag inte skulle få vara med i gruppen på samma sätt som tidigare. Vem skulle bry sig om mig om jag slutade bry mig lika mycket om andra människor?

Jag lät även rädslan komma och gå, då jag förstod att den bara ville förtydliga för mig att jag behövde lyssna på de skamkänslor jag kände.”

  1. Bli vän med – Se smärtan som en del av ett meningsfullt liv.

Exempel från Elins egen graviditet: ”Efter ett tag kunde jag låta känslan av att vara inåtvänd dyka upp och finnas där, utan att försöka bromsa eller hindra den. Jag kunde till och med ibland känna en sorts tacksamhet för att det hände. Jag såg allt viktigt som mitt tillstånd av att vara inåtvänd förde med sig, som en sorts inre frid. Det gav mig även gott om tid till att anpassa mig till livet som mamma. Tillståndet hjälpte mig att ge mig själv det jag behövde.

Jag kunde även känna tacksamhet över känslan av skam. Skamkänslan försökte ju bara hjälpa mig att leva efter mina värderingar. Men även om skamkänslan trodde att den hjälpte mig, så var den inte speciellt hjälpsam för mig. Jag behövde därför ge mig själv medkänsla för det lidande den orsakade mig. Jag kunde då också känna tacksamhet för hur väl jag klarade av att ta hand om mig själv vid de flesta tillfällen som skamkänslan dök upp.

Skamkänslan såg inte heller hela bilden av varför jag behövde förändra mitt beteende och bli mer inåtvänd. En väldigt viktig värdering i mitt liv var att bli en mamma som kunde ge villkorslös kärlek till sitt barn. Just nu behövde jag därför framförallt fokusera på den värderingen. Mitt behov av att vara inåtvänd hjälpte mig därför att följa mina värderingar. Just nu fanns det inte något viktigare åtagande för mig än att ta mig an uppgiften som mamma.”

I Gravid på dina villkor kan du lära dig mer om självmedkänsla
Artikeln består av utdrag ur kapitlet Självmedkänsla i dina mest omvälvande känslor i boken Gravid på dina villkor – Självmedkänsla för en blivande mamma skriven av Elin Borg, utgiven på Buena vida förlag.

Med boken följer den tillhörande appen Gravid på dina villkor med ljudfilsövningar i självmedkänsla, självuppskattning, mindfulness och mindful eating anpassade för dig som gravid och mamma.

Köp boken som tryckt bok, 188 kr HÄR

Köp boken som e-bok, 118 kr HÄR

Köp boken som ljudbok, 210 kr HÄR

Tobias om IVF-resan: ”Många tar för givet att det bara är att ’skaffa barn'”

Tobias Persson berättar om barnlängtan och familjens långa kamp med IVF och provrörsbefruktning

Foto: Robert Eldrim

”Varför tar ni inte bara ett år utomlands och fokuserar på annat ett litet tag?”

”Ni som älskar barn så mycket, varför skaffar ni inga själva?”

Frågorna är de man kanske minst av allt vill få som ofrivilligt barnlös, ändå hoppar de likt grodor ur mun efter mun titt som tätt.

– Det är klart att folk inte menar något illa, men det blir så uppenbart att många tar för givet att det bara är att ”skaffa barn”. Det är ganska många som jättegärna vill skaffa barn men faktiskt inte kan, parallellt som personer som kanske inte borde ha barn kläcker sju ungar på raken. Det är lätt att bli avundsjuk, och allmänt bitter för att livet inte är så rättvist, berättar komikern Tobias Persson.

I början av nästa år sätter han upp showen ”Man på prov” där han tar upp familjens längtan, och långa väntan på att bli föräldrar.

Beslutet att satsa på IVF gav jävlar anamma-känsla

Både Tobias och hans fru Mia hade på känn ganska tidigt att det inte skulle bli helt lätt att få barn på naturlig väg, på grund av Mias endometrios.

– Det gav oss lite av en ”jävlar anamma”-inställning redan från början kring att köra på IVF. Det händer något när man verkligen kämpar för en graviditet, du tänker över ditt val väldigt, väldigt noga och är så redo när det väl blir en graviditet. Kanske mer redo än andra föräldrar.

Parets IVF-resa började 2005, och redan då var barnlängtan enorm. De sökte all upplysning som gick att få kring processen kring provrörsbefruktning, parallellkollade adoptionsmöjligheter och sparade pengar. Vad det kostar att göra IVF varierar från fall till fall, men vanligtvis ligger prislappen på minst 10 000 kronor per gång – och ofta är det betydligt dyrare.

MISSA INTE! Fråga våra barnmorskor gratis om allt som har att göra med fertilitet, bebisplanering och graviditet!

– Jag tycker man hör många som inte behövt sätta sig in i IVF-världen som kommenterar saker som ’det verkar ju kosta en jävla massa pengar!’, men för oss var det alltid värt det. Och då gjorde vi ändå tio försök. Jag kan bara tänka på alla som lägger en massa pengar på en ny bil eller att renovera köket. Ja, vi betalade mycket pengar, men vi fick TVÅ LIV. Det är så långt från pengar i sjön man kan komma.

I Tobias och Mias fall visste de att både spermier och ägg funkade i teorin, och därför kändes det alltid värt att fortsätta försöka trots att försöken blev många.

– Jag tror att det hade varit lättare att hantera sorgen över ett konstaterat misslyckande att få barn om vi känt att vi verkligen försökt all in. Vi hade råd, vi hade orken, och vi hade psyket – och för oss fanns det inget annat än att köra då. Vi åt sunt, sov mycket, började med yoga…  Det är en fin gräns mellan att vara fokuserad och besatt, men vi var synkade och ville vända på alla stenar.

Att relationen påverkades var oundvikligt

Tobias och Mia ville gärna hålla processen så mycket för sig själva som möjligt, för att slippa stressen att rapportera om misslyckanden och framgångar, och valde därför att bara berätta för ett fåtal personer i deras närhet. Det främsta stödet hittade de istället i varandra, och trots att den främsta belastningen av såväl en IVF-behandling som en graviditet sker med kvinnans kropp kände Tobias sig delaktig.

– Vi har varit bra på att dela smärtan. Men det är klart att det är en djävulsdeal med naturen att kvinnan ska behöva må så dåligt för att sig igenom något sånt här. Jag behövde inte ta några sprutor, och det var inte mina hormoner som sattes ur balans, däremot påverkade det såklart relationen med all sorg och smärta både hormonsvängningarna och kampen för att få barn väckte. Vissa gånger mensen kom slog hårdare än andra. Jag höll fast vid att göra mitt bästa för att inte klaga, utan bara hålla käft när de känslorna kom. Mia behövde manipulera sin kropp, jag behövde bara fylla ett rör. Det är inte på något sätt jämförbart.

Att relationen påverkades av kampen var oundvikligt.

– Vi har haft det otroligt jobbigt på grund av detta, men det är nog också på grund av detta som vi fortfarande är ihop. Relationen blev mer en fabrik, något kliniskt, när vi kämpade mot barnlösheten. Det går inte att hålla relationen spännande parallellt, men för oss fanns det inget val än att gå in i den här processen. Vi hade kanske inte så många Barry White-moments, men vi hade gemensamma målbilder, ett bra stöd i varandra och humorn – och mycket av det vi skrattade åt privat kommer jag ta upp i showen.

MISSA INTE! Lästips, parent hacks och grymma erbjudanden – häng med oss på Facebook!

”Ge inte upp så länge det finns en chans”

Under tio försök lyckades ägg fastna ett par gånger, som sedan slutade i tidiga missfall. Men dagen då Tobias fick reda på graviditeten som skulle sluta lyckligt minns han för alltid.

– Jag var på ett café i Lund när hon ringde och sa att det hade fastnat. Hade det utspelat i Italien hade jag skrikit högt där och då och bjudit alla på gratis kaffe, men på grund av omständigheterna gick jag ut på gatan och skrek ”tjoho” i jackan. Men så jävla glad var jag.

Han beskriver hur det landade för honom först lite senare, när de passerat de 12 första veckorna och de fick se att det inte bara var en – utan två – små bebisar som bakades i magen.

Tror du att man är mer orolig under en graviditet när man har längtat så länge?

– Jag kan ju inte bevisa det, men jag kände mig i alla fall väldigt nojig. Även när de var födda! Första halvåret blev jag rädd så fort jag inte hörde nåt ljud från dem, och ville hela tiden kolla att de andas.

Idag är Wilma och Hedda två åttaåringar som gillar att sjunga, rita, pyssla och leka ihop. Tobias beskriver dem som varandras bästa vänner.

Vad vill du säga andra som står inför, eller håller på med, en IVF-process?

– Kör så länge ni kan. Det är i mån av ork och ekonomi, såklart, men det är mitt enda råd. Försök tänka bort det jobbiga. Samtidigt kan jag inte tala för hur det känns för en kvinna… Men ge inte upp så länge det finns en chans. Det är absolut värt det.

Roliga lekar att göra på en babyshower – 9 tips!

9 lekar att styra upp på nästa babyshower

De senaste åren har konceptet babyshower exploderat i Sverige. Från att vara något man bara ägnade sig åt på andra sidan Atlanten till att vara något det inte alls är ovanligt att drömma om att överraskas med här hemma i Sverige. I vissa fall ordnas babyshowern av vänner till den blivande föräldern, ibland som en överraskning och ibland med den blivande förälderns vetskap, och i andra fall går flera blivande föräldrar ihop och styr upp en själva. Oavsett vilket är en babyshower ett roligt och mysigt sätt att samlas och tillsammans bolla förväntningar, funderingar och dela med sig av tips och råd inför den stora förändringen som står runt hörnet.

Har du en babyshower på gång där det är ditt uppdrag att ordna en rolig lek eller aktivitet för de deltagande? Då har du hittat rätt. Nedan bjuder vi på 9 roliga lekar att göra på en babyshower för alla smaker!

Roliga lekar att göra på en babyshower – 9 tips!

Gissa bebisen

Be alla gäster ta med sig ett utskrivet foto på dem själva när de var bebisar. Numrera bilderna och lägg ut dem på ett bord, och ge sen var och en varsitt ark där de ska gissa vem av de närvarande som hör ihop med vilken bild. Vissa kommer vara självklara, andra desto klurigare!

Läs också: ”Bästa tipsen för en babyshower”

Gör en personlig body tillsammans

En aktivitet som inte kräver att alla är samlade och involverade samtidigt, vilket kan vara skönt om det är ett stort gäng, är att köpa en vit body och ett gäng textilpennor. Informera alla gäster om att man kan rita en personlig bild eller hälsning på bodyn innan man går. Mer personlig present går knappast att få som minne från babyshowern!

Gissa barnmaten

Köp ett par burkar barnmat och pilla bort etiketterna. Förse gästerna med varsin sked och låt dem provsmaka. De som gissar flest rätt på smakerna vinner!

Vad är det i blöjan?

En klassiker för de som inte är allt för äckelmagade. Lägg ut ett par rena, oanvända blöjor på ett bord och smeta i olika typer av smält choklad i dem. Med hjälp av varsin sked får gästerna sedan smaka och gissa vilken typ av choklad det är i respektive blöja.

Läs också: ”19 saker att göra i väntan på bebis”

Memory med kändisar och bebisnamn

Skriv ut bilder på kändisföräldrar, och lappar med namn på deras barn. Vem har ett barn som heter Apple? Och vem har döpt sin älskling till North? Flest rätt vinner.

Gissa förlossningsdag

En lek som inte går att kora vinnare på förrän bebisen väl är född, men lika rolig för det! Köp en liten anteckningsbok och låt gästerna skriva i när bebisen kommer födas, hur mycket hen kommer väga och hur lång de tror hen kommer vara. Facit kommer när bebis kommer!

Läs också: ”9 saker gravida bråkar om på nätet”

Ge bebisen nappen

En babyshowervariant på ”sätt knorren på grisen” – fast med napp och bebis.

Preggoalias

Skriv ut olika gravid- och bebisrelaterade ord på lappar, som exempelvis kejsarsnitt, moderkaka, sätesbjudning, snorsug, doula och epidural. Turas om att dra lappar, och sen ska ni förklara det som står på lappen utan att använda ordet. Skrattgaranti!

Spott med liten napp

Gör en markering med tejp på golvet och markera ut en bana därifrån. Sen får alla ställa sig, i tur och ordning, på markeringen med en napp i munnen för att sen spotta den så långt som det bara går. Den som spottar längst vinner!

Andning som smärtlindring under förlossningen – så funkar det

Så kan du använda andning som smärtlindring

Att använda andning som en smärtlindringsmetod är utbrett inom en rad olika sjukdoms– och skadetillstånd. Djupandning aktiverar det parasympatiska nervsystemet och lugnar kroppen. Det är en bra metod att använda sig av under eller mellan värkar men också om du känner dig stressad, spänd eller har smärta.

Läs också: ”Så utvecklas din bebis de första veckorna”

Använd andning och avslappning som smärtlindring – steg för steg

Ligg eller sitt i en position som är bekväm för dig. Slappna av i nacke och axlar. Låt kroppen bli tung mot underlaget. Om du djupandas i sittande, se till att du har bra stöd för ryggen.

Lägg dina händer på magen och ta ett djupt andetag in. Försök andas in i och ner i dina händer. Stanna där en liten stund, tills du känner att du vill andas ut. Andas ut och stanna där en liten stund, tills du känner att du vill ta ett nytt andetag.

Läs också: ”Vilka krav kan man ställa på barnmorskan under en förlossning?”

Flytta dina händer till revbenen och försök andas nedåt i magen och utåt i revbenen. Vidga hela bröstkorgen utan att spänna dig runt nacke, hals, axlar, käkar.

Om du har svårt att hitta en bra rytm i djupandningen kan du tänka att du andas i en fyrkant där varje sida representerar en del av andningsträningen inandning- paus – utandning- paus. Försök få alla sidor att bli lika långa. Följ med i tanken runt fyrkanten.

Läs också: ”8 ord du vill veta inför din förlossning”

Artikeln är ett utdrag ur kapitlet Andning och avslappning i boken Gravidkraft – hälsa genom rörelse och träning skriven av Emma Regberg Lundborg, utgiven på Balkong förlag.

I boken Gravidkraft kan du läsa om hur du kan använda andning som smärtlindring

Färga håret som gravid – ja eller nej?

Att slinga eller färga håret som gravid är ofarligt enligt de begränsade studier som finns. Kemikalier kan tas upp genom huden i hårbotten och det går inte att utesluta helt om det påverkar fostret negativt. Det finns de som väljer att avstå från att färga eller tona håret när de är gravida och andra går till frisören som vanligt. Om du vill färga håret när du är gravid finns det några saker du kan tänka på.

1. Gå till en salong som använder skonsamma produkter för håret.

2. Om du väljer att färga håret hemma är det viktigt att du följer instruktionerna och använder handskar. Stå i ett rum med bra ventilation och tvätta hårbotten noga efteråt.

3. Många väljer att vänta med att färga håret tills efter graviditetsvecka 12. Bebisens organ utvecklats då och är som mest känsliga då.

4. Att slinga håret istället för att helfärga det minskar kontakten med hårbotten.
Källa: 1177.se Foto: Kareya Saleh/Unsplash

7 oväntade gravidkrämpor

1. Flytningar som är som vatten
Att slippa mensen under graviditeten är skönt för många, men det inte alla vet är att man kan få problem med vattniga flytningar. Vissa har så vattniga flytningar mot slutet att det lätt kan förväxlas med att vattnet har gått. Vad beror det på då? Vävnaderna i slidan blir blodrikare och avger då lättare vätska.

2. Sura uppstötningar
När barnet tar större och större plats i magen kan det leda till sura uppstötningar och halsbränna.

Läs också: Så lång tid tar en förlossning 

3. Kramp i vaderna
Kramp i benen är smärtsamt och vanligt under slutet av graviditeten. Har du kramp i vaden kan du testa att ställa dig upp och trycka foten mot golvet. Oftast går krampen över av sig själv efter några minuter, försök fokusera på att andas och inte spänna dig.

4. Andfåddhet vid måltider
Att andas tungt och bli riktigt, riktigt andfådd är en krämpa som många kanske inte räknar med. Att bli andfådd av att bara äta och prata samtidigt är något som många får problem med.

5. Kisspauser på natten
Att behöva kissa i tid och otid är något man får vänja sig vid under en graviditet. För vissa trycker det på kissblåsan under hela graviditeten och för andra är det värst i slutet. Att behöva gå upp flera gånger per natt och kissa är inget ovanligt för ett preggo.

Läs också: Därför ska du inte röka som gravid

6. Total trötthet
Många kanske vet att man kan bli extra trött under graviditeten. Men det många inte känner till är att tröttheten kan kännas som ett basebollträ i huvudet. Den klubbar ner en totalt och gör att det känns som att man kan somna överallt och hela tiden. När tröttheten kommer över en kan det vara svårt att hålla ögonen öppna.

7. Klåda i handflatorna
Att magen kliar när den växer är en vanlig gravidkrämpa. Men 2 av 100 får något som kallas för hepatos, då kliar det väldigt intensivt över hela kroppen och värst kan det vara under fotsulorna och i handflatorna. Prata med din barnmorska om du upplever att du har mycket klåda under din graviditet.

Källa: 1177.se, trygghansa.se, Libero.se Foto: Istockphoto

stats