kejsarsnitt | Vimedbarn - Topplistor för influencers

Förlossningsberättelse: “Akut snitt efter 48 timmar av värkar”

Elin, 26 år, från Fjugesta utanför Örebro hade en lång och utdragen förlossning som slutade med ett akut kejsarsnitt. Förlossningen tog 48 timmar och tillslut sa Elin ”Jag gör vad som helst, bara ni tar ut ungen”. 

ELINS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

“Förlossningen startade den 21 januari 2014 med att vattnet gick hemma i soffan när vi tittade på Paradise Hotel. Jag var i vecka 38 och hade inte en tanke på att det skulle vara dags då. Plötsligt sa det pang i magen och jag blev jätterädd. Jag frågade min sambo “hörde du det där?” “Ja, svarade han”. Han började googla och sa tillslut “Jag tror att det är vattnet som har gått”.”

Läs också: Man har en urkraft – man klarar det! 

gravidmage

En början på två dygns rent helvete

“Jag trodde inte att det var vattnet som hade gått, jag trodde att det skulle kännas annorlunda så jag ställde mig upp för att visa att han hade fel. Då började det forsa vatten längs med mina ben. Jag sprang in i duschen samtidigt som jag ropade ”Älskling, om max två dygn har vi ett barn”. Min sambo blev stressad och sprang omkring och packade det sista. Jag ringde in till BB och de sa att vi kunde få komma in på morgonen efter för en undersökning. Jag fick värkar en timme senare och då åkte vi in istället. Sen började två dygn av ett rent helvete.”

Barnmorskorna ville skicka hem oss

“Värkarna kom inte regelbundet men det gjorde skitont. Barnmorskorna ville skicka hem oss, men eftersom det var första barnet ville vi stanna kvar. Vi åkte tillslut hem i alla fall och försökte sova i några timmar, men det gick inte alls. Vi var hemma i några timmar innan jag tyckte att värkarna kändes för mycket.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Att föda i vatten var otroligt häftigt!”

bb

Jag fick lustgas och satt på en pilatesboll

“Vi åkte in igen och sen är natten och dagen efter bara ett töcken för mig. Jag kommer inte ihåg så mycket av dessa två dygn. Jag har bara korta minnen. Jag kommer ihåg att när vi kom in igen den 21 januari hade jag öppnat mig tre centimeter. Sen hoppar mitt minne till fem timmar innan min son föddes den 23 januari. Då hade jag öppnat mig till 9 centimeter. Jag fick lustgas och satt på en pilatesboll. Jag kände att krystvärkarna satte igång och jag ville trycka på, men barnmorskorna ville att jag skulle vänta.”

lustgas

De beslutade om kejsarsnitt

“Vänta får jag göra. Jag är öppen 9 centimeter med krystvärkar i fem timmar. Sen frågar läkaren tillslut om jag vill göra kejsarsnitt. Det ville jag gärna. Jag svarade ”Jag gör vad som helst, bara ni tar ut ungen”. Sagt och gjort, det beslutas om kejsarsnitt och jag rullades snabbt ner till operationssalen. Min sambo hann inte reagera förens han hade på sig operationskläder och en liten mössa inne i salen. Jag har fortfarande svaga minnen från den här stunden. Jag var bedövad från brösten och nedåt men jag kommer fortfarande ihåg den obehagliga känslan när de lyfte mig från sängen till operationsbordet.”

Läs också: Förlossningsberättelse: “Epidural är underbart tycker jag” 

kejsarsnitt

Allt var bra med honom, han mådde prima

“Under operationen kändes det som att jag var väldigt lång och rummet var väldigt stort. Jag såg barnläkaren bakom ett skynke och det kändes som att de var fem meter bort. Plötsligt hörde jag ett litet skrik, han var här, vår lilla pojke. Teamet gick iväg med honom och kollade så att allt var okej och det var det. Allt var bara bra med honom, han mådde prima.”

bebis

Jag grät inte, jag var glad men jag grät inte

“Jag fick träffa honom men jag minns inte så mycket mer än så. Jag grät inte, jag var glad men jag grät inte. Och jag var inte så glad som jag trodde att jag skulle vara. Jag fick sys ihop och ligga kvar på uppvaket. Pappa Albin och lilla bebisen fick åka upp till BB och mysa och några timmar senare fick jag träffa vår lilla prins. Då började jag gråta. Då grät jag av lycka!”

Läs också: Så vet du när förlossningen startar 

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på hej@loppi.se

 

Förlossningsberättelse: Malin födde tvillingar vaginalt

Malin födde tvillingar vaginalt - här är hennes förlossningsberättelse

I vecka 40 fick Malin, gravid med tvillingar havandeskapsförgiftning. Läs hennes förlossningsberättelse om hur hon födde tvillingar vaginalt här!

TVILLINGMAMMAN MALIN HEDBLOMS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

“Jag hade jag känt mig hemskt annorlunda i kroppen ett tag. Ont, konstant huvudvärk, och ingen ork alls i kroppen. Jag tänkte inte så mycket mer på det, eftersom jag hade trots allt gått nästan mina 40 veckor med tvillingar. Då får man vara trött. På onsdagen skulle jag ha ett möte på MVC klockan 13.30. Vaknade upp med samma huvudvärk som innan. Det va en konstig huvudvärk, svårt att förklara!

Mamma hämtade upp mig, och såg att jag inte mådde så bra, vit som ett lakan! Och ja, helt borta skulle man kunna säga. Lunch och prat där innan jag tänkte att jag går upp till MVC så jag får lite luft! Och det va skönt att komma ut en sväng.

Läs också: “Positivt graviditetstest? Det här ska du göra nu!”

Väl där så fick jag komma in och ta blodprover och blodtryck. Dåliga blodvärden, högt blodtryck och efter jag talat om hur jag mådde (det såg dom nog ändå) så visade det sig, efter ett urinprov, att det va 2+ i urinen! Några till blodtryck som var för höga och sen ett samtal till förlossningen.”

“Skulle jag bli igångsatt?”

“Jag blev darrig på rösten och fick tårar i ögonen, vad skulle hända nu? Lär dom ta ut dom med kejsarsnitt? Blir jag igångsatt idag? Jag har inte duschat! Vi skulle komma in på en gång, men jag skulle hinna hem och duscha.

Läs också: “Förlossningen – det här är pappans/partnerns roll”

Väl hemma så packade jag bb-väskan, duschade och började göra mig i ordning innan Kristian kom hem. Jag var noga med att inte glömma kameran och mobilladdaren. Men tänkte ändå att ‘äh, vi får nog åka hem!’

Kristian såg så lycklig ut när han bar ut bilstolarna till bilen, och var helt säker på att nu är det dags, medan jag satt och tänkte att det inte var något. Jag hade ju inga känningar alls. 5 mil till BB satt vi tysta i bilen och funderade på vad som skulle hända.”

Äggvita i urinen

“Vi fick komma in på ett rum på en gång, en jättegullig uska hjälpte mig till sängen och satt på för att mäta ctg-kurvan, allt såg bra ut.

Urinprov och blodprov behövdes tas. Från dom 2+ på MVC, till 3+ på äggvita i urinen!
Blodprovet var för lågt och fortfarande högt blodtryck! Öppen 2 cm! Vi hade en igångsättning planerad 5 dagar senare, så jag trodde att vi skulle få vänta. Jag kände ju ingenting! Men vi fick beskedet att vi blir kvar tills det har blivit några barn på grund av att jag hade havandeskapsförgiftning. Så in på ett rum, nummer 10, som är både mitt
och Kristians lyckotal!”

Igångsättning på grund av havandeskapsförgiftning

“Vi skulle få träffa en läkare som skulle prata om eventuell igångsättning dagen efter. Timmarna gick och ingen läkare kom och magen kurrade, tillslut fick Kristian åka och hämta mat samt köpa en massa godis! Mätta och belåtna fick vi följa med läkaren in för att göra ett ultraljud. Båda barnen låg fortfarande neråt, trängdes vilken som skulle bli tvilling 1! Nu va det dags för lite film och godis framför tvn, i de otroligt bekväma sängarna!

Läs också: “Förlossningsberättelse: Min mamma fick vara barnmorska”

Fick en tillsägelse att kissa i en ‘potta/hink’ varje gång jag var på toa, så de kunde kolla mitt urin på morgonen. 06.00 skulle jag kissa sista gången. EN HEMSK NATT. Vaknade varje timme, var törstig, irriterad på att Kristian snarkade! Vred och vände mig med den stora magen, i den lilla lilla sängen! Inte bekvämt för fem öre!”

“Jag skrek av första värken”

“05.30 var jag uppe och kissade i pottan, kände mig lite konstig i magen och direkt jag kom in på rummet så började det kännas annorlunda. Sköterskan kom in på rummet 06.00 för att kolla så jag kissat, och hon satt på kurvan för att se vad det var jag kände.

Jag kved och skrek som en liten gris när ”första riktiga” värken kom strax efter 06.00. Det small till som någon slog mig med ett brännbollsträ i huvudet!

Efter 7 minuter kom nästa värk som gjorde ont så in åt helvete! Kristian hoppade upp ur sängen och klädde på sig. Det här gick fort! En barnmorska och en sköterska tog mig i varsin arm och tog mig till en förlossningssal med Kristian hack i häl.”

Malin kämpade sig igenom en tvillingförlossning

Malin kämpade på med värkarbetet.

Dags för smärtlindring!

“Undersökning. ‘Öppen 5 cm! Oj oj oj! Vad vill du ha för smärtlindring?’

‘Ryggbedövning, och lustgas!’

Nästa värk kom och det var olidligt! Barnmorskan räckte mig lustgasen, och den släppte jag inte på MÅNGA TIMMAR! Jag trodde jag hade kommit till himlen!

I väntan på läkaren som skulle sätta i ryggbedövningen. Tiden gick sakta och jag försökte ta varje värk med lustgasen. Jag var ju riktigt bra på det här med att andas, även fast jag inte gått någon kurs. Jag kände hela tiden hur smärtan försvann av lust gasen! Och tänkte ‘nja det här klarar jag nog av’,

Äntligen kom läkaren! En trevlig dam, som pratade och pratade, jag hann knappt höra vad hon sa förutom att jag skulle kuta ryggen. Och med min jättemage var det inte så enkelt! Jag fick ta värkarna samtidigt med lustgasen, och jag försvann helt. DET VA UNDERBART att slippa smärtan!”

Ryggmärgsbedövningen gjorde inte ont

“Jag försvann, och hörde inte vad någon sa. Det enda va att jag såg deras läppar röra sig. Men jag hörde inte, och ville inte höra! Jag ville bara åka hem!

Jag tyckte inte att ryggmärgsbedövningen kändes att ta, eller så har jag glömt bort det i all annan smärta! Klockan va nu ca 08.00! Innan 08.30 skulle det va börjat fungera! Och det gjorde det, vilken skillnad! Jag kände mig som en ‘ny’ människa! Trots detta så släppte jag ej lustgasen! Alla försvann ut ur rummet, Bara jag och Kristian kvar!”

Värkarbetet stannade av

“Jag kommer ihåg hur trött jag va redan nu! Och har inte någon koll på tiden! Nu öppen 7 centimeter. Och det stannade av! Jag och Kristian försökte vila en stund, sen pratade vi, och vilade. Folk kom och gick och jag tyckte inte att det hände ett skit.

Sen är timmarna borta! Jag hade så ont, ont överallt. Det tryckte här och det tryckte där. Ryggbedövningen hade verkligen tagit bort den bästa smärtan, själva topparna på värken. Men jag låg ändå där och tyckte synd om mig själv. Jag sa upprepade gånger att ‘Kristian jag vill åka hem, med magen och ligga i soffan och titta på serier! Jag vill inte föda några barn’.

Läs också: “Bebis som skriker vid nattning? Här är psykologernas bästa tips”

Kristian fick massera svanken med olja, varje gång det kom en värk. Det fungerade ett tag. Jag grät när han masserade, och när han slutade. Han undrade om han gjorde fel, men jag var ju bara ledsen över att jag inte visste om det va skönt eller om det gjorde ont när han masserade!”

Var barnen stressade i magen?

“Barnen skulle undersökas om dom va stressade genom att ta prov på deras mjölksyra. Jag gillade det inte för fem öre, det gjorde ont. Jag hade ont i varenda del av kroppen. Jag kunde inte slappna av! Men tillslut gick det, och barnen mådde toppen. Men de skulle behöva göra det igen inom 30 minuter.

Nyponsoppa, mums.. Jag var så hungrig! Hann dricka ett glas, och sen ville de att jag skulle sitta upp i sängen. Det kändes som hela världen blev upp och ner, och jag kräktes och kräktes.

Jag satt på sängkanten och tog värkarna med lustgasen, det var dags att försöka stå upp tills det var dags att kolla mjölksyran igen. Samma visa denna gång! Det gjorde ont, jag var inte glad, och läkaren var inte glad på mig för jag att jag inte ville.

Tvilling 1, Alfred, mådde bra men han hade inte riktigt kommit ”ner” utan han tog det lite lugnt därinne. Inte så bra för mig! Jag fick sitta och guppa upp och ner på en pilatesboll. Det hjälpte lite.”

Värkstimulerande dropp

“Väl i sängen igen så kommer jag inte ihåg så mycket, Jag låg på sidan och hade ont. Jag vet att det hela hade stannat av, och jag fick värkstimulerande dropp. Sköterskorna, läkarna och barnmorskorna kom in och ut hela tiden. Frågade hur jag mådde och om det kändes annorlunda. Vilket det inte gjorde, på ett bra tag!

När klockan va 16.30 så kom dom in och sa, ‘Malin, Innan 18.00 måste dom här barnen vara ute! Annars så måste vi ta ut dom med kejsarsnitt.’

Nu satt det fart igen, rummet va fullt med folk, 10 personer? 13? Jag vet inte. Jag såg en massa ansikten överallt. Alla tittade på mig. Jag kände mig utsatt, varför måste alla kolla på mig för? Kan dom inte vänta utanför? Jag hade hela tiden Kristian på min högra sida. Han höll min hand, tog bort mig hår, och peppade mig! Nu började dom riktiga krystvärkarna!”

“Jag skrek: ‘Det här går inte'”

“Jag tröck, och tröck. Men hur fan ska det här gå! Jag kommer aldrig få ut någonting där nere! Jag skrek, att det här går inte! Hur tusan ska jag få ut dom? Hur tusan ska jag få ut två stycken när jag inte ens klarar att få ut en!?

Jag var så trött, och törstig. Men jag fick inget vatten. Allt jag önskade va att dom här ungarna skulle ut. Och att få dricka vatten!

Läs också: “Vaginal förlossning eller planerat snitt? Nathalie jämför!”

Jag hade ju värsta hejarklacken där inne. Och alla skrek ‘tryck, kämpa, snart är dom ute’ men för mig kändes det långt borta. Jag ville inte lyssna på dom. Och det hände ju ingenting när jag tryckte! Tillslut rullade en BM ihop en handduk och sa: ‘vi ska ha dragkamp du och jag!’ Vad tusan snackar hon om?

Men jag provade, Hon stod mellan mina ben, och jag drog. Hon kämpade emot, och med hjälp av det så hittade jag rätta ”trycket”! Hon drog, och jag krystade! Och så höll vi på, Dom byttes av. Helt slut av all dragkamp! Några till. ‘Vi ser huvudet. Och den har hår!’ Det tändes lite hopp om att snart var det klart. Snart har jag mina barn.”

“Det finaste ögonblicket”

“Jag skrek efter mamma när smärtan va som värst. Och med några till kraftiga krystvärkar så hörde jag ‘EN TILL, EN TILL’ och jag tröck! En konstig känsla som jag inte kan förklara. Och jag såg en slemmig liten sak som tittade rakt på mig. Snabbt upp på magen, klippa navelsträngen och så iväg. Det enda jag kunde tänka på var hur lik pappa han var. Jag ville ju hålla honom, jag va så trött, Och han va så fin. Det va det finaste ögonblicket jag haft med Kristian. När jag kollade på honom om han såg sin son. För allra första gången.

Nu va det dags igen, jag lära glömma denna vackra krabat för att kämpa ut en till! De la sig på min mage, för att hjälpa henne ”ner” och så att hon inte skulle vända på sig.

Jag var så trött, det fanns ingen kraft kvar i mig. Och det jag minns nu är suddigt! Krystvärkarna började om. Och jag tröck och tröck. Började om med handduken, hur tusan ska jag få ut en till. Jag ville inte alls och jag hade ingen ork. Jag gav upp, och jag ville vila!”

Tvilling två blev stressad

“Men tvilling två blev stressad. ‘Malin.. Du måste få ut den nu!’ Och jag tröck!

‘Vi måste ha en sugklocka’ hörde jag. Och det enda jag sa var nej nej nej! Men det blev det, de satte dit den. Och sen tröck jag en sista gång. Dom behövde knappt dra i henne, utan mina sista krafter fick ut en till vacker skapelse.

Vad är det för något. är det en tjej! Ja… Då är det en Alfred, Och en Agnes!

18.09 kom Alfred, och 18.20 Kom Agnes. Så kort tid mellan, men det kändes som en evighet just då!

Om jag varit trött innan, så vad var jag nu! Helt totalt borta. Moderkakorna kom ut, om det va jobbigt minns jag inte. Jag såg skymten av dom. Medans jag försöte se mina barn, som satt hos sin pappa. Världens lyckligaste pappa!

Nu återstod det att sy. Jag brydde mig inte. Jag ville bara vila, få hålla mina barn. Jag ville få gråta ut! När de flesta lämnat rummet och sagt hur bra jag kämpat så kunde jag pusta ut.

Malin födde sina tvillingar vaginalt

Välkommen till världen, Alfred och Agnes!

Två små mirakel

Jag hade fått barnen i famnen. Båda två, vid brösten. Snuttandes. De va så fina, och hade så stora ögon. Ögon som kollade rakt på mig. Nu va jag en mamma. Till dessa två små mirakel. Halva jag, och halva Kristian!

Vi kunde mysa ett bra tag, Fikat efteråt va himelskt gott. Våra magar var tomma, då jag inte fått behålla någonting, Och Kristian inte fått i sig något på hela dagen! Nu skulle vi få åka till BB, vi fyra.. Min familj! Med två små barn! Jag kan inte beskriva känslan!”

Missa inte att följa Malins blogg för att ta del av hennes vardag med tvillingarna Agnes och Alfred!

Vill du också dela med dig av din förlossningsberättelse här på Vimedbarn.se? Mejla då till hej@loppi.se!

Vaginal förlossning eller planerat snitt? Nathalie jämför!

Vaginal förlossning eller planerat snitt?

Vad är bäst, vaginal förlossning eller planerat snitt? Vimedbarns bloggare Nathalie har gått igenom båda sätten att föda barn på – och nu jämför hon dem i sin blogg.

Att ha en förlossning framför sig kan vara lika skrämmande som härligt pirrigt. På grund av att Vimedbarns bloggare Nathalies första förlossning slutade i en allvarlig bristning valde hon att göra ett planerat snitt med andra barnet, och nu har hon gjort en utförlig jämförelse av båda förlossningssätten i bloggen. Hur var hennes upplevelse av vaginal förlossning vs planerat snitt? Läs hela blogginlägget här!

stats