Mammablogg | Vimedbarn - Topplistor för influencers

Sofie Myrdal: ”Idag är jag en stark, glad och drivande mamma”

sofiemyrdal

I veckans fredagskrönika berättar Vimedbarns bloggare Sofie Myrdal hur det var att växa upp i en fosterfamilj och hur det har påverkat henne som person. Läs Sofies gripande historia nedan. 

Jag minns dagen ganska så tydligt, jag var 6år, det var i juli -94 i Roma, Gotland.

Vi vaknade upp en morgon, jag och mina syskon, min bror var 8 år och min syster 11 år.

Vi undrade var mamma tagit vägen, pappa hade redan ”lämnat” oss för ganska länge sedan. Min syster hade en kompis sovande hos sig. Minns inte så mycket om hur det var när vi just vaknade mer än att vi märkte att mamma inte var där, sängen var orörd så hon hade alltså inte ens sovit där under natten, jag minns inte om hon var där när vi somnade eller om hon gått iväg efter.

Alla var rädda och hungriga, vet inte vad klockan var men det måste ha varit väldigt tidigt då det var ganska mörkt ännu och det var dimmigt och ingen trafik utanför. Vi upptäckte att dörren var låst och vi kunde inte ta oss ut, någon av oss kom på att vi kunde klättra ut genom källarfönstret. Vi gick ner i den mörka källaren som stank mögel! I bara pyjamasen gick vi över åkern till grannen där hon brukade hålla till.

Vi kom fram till det gröna, slitna, fula huset och gick försiktigt upp för stentrappan och knackade på dörren, ”gubben” öppnade och vi klev in, där satt hon.. Full som en kastrull, kunde knappt sitta rakt på stolen, minns att hon höll en cigarett i handen som hon inte kommit ihåg att aska så den ramlade ner på golvet. Jag var så rädd.. Ett av dom färskaste minnena jag har var när hon tittade upp på oss under sin långa blonda lugg utan att kunna fäste blicken på någon av oss, ögonen bara snurrade åt alla håll, hon fick upp ett stort flin och sa ”tripp, trapp, trull mammas lilla hjärte gull”.

Vad som hände eller sas efter den meningen minns jag inte. Nästa minne går vi längst stora vägen jag, min bror och syster och hennes kompis på väg hem till kompisens föräldrar.

Vi går där på vägen i pyjamas, det är ungefär 1km hem till henne. När vi kommer dit sover föräldrarna och blir såklart jätte rädda när vi allihop kommer in i deras sovrum. Vi får frukost och vad som hände sen vet jag inte mer än att vi fick bo hemma hos familjen Karlsson från denna dag till december -94, alltså ca 5 månader!

 

LÄS OCKSÅ: Natshas gripande krönika: ”Dagar och veckor gick förbi som i en dimma” ››

Sen fick vi komma hem till mamma igen. Varför vi fick komma hem som vanligt igen är ett frågetecken, var det bara enklast så eller varför fick vi bo där i 4år (!!) till innan vi fick komma till ett jourhem eller att någon ens tittade till eller hade nån kontakt med oss under hela den här perioden..

Under dessa 4 år hos mamma igen så fick vi bara besöka några avlastningsfamiljer där vi fick spendera helgerna, ett låg på en bondgård på landet, minns inte alls mycket därifrån förutom djuren. Det andra hemmet hade problem med alkoholen själva, där bodde vi nog ganska länge från och till, och det var inte direkt till någon större hjälp för oss barn att få komma från en alkoholiserad familj till en annan! Minns inte hur gammal jag var när vi kom dit men jag var 10 år när vi inte fick vara kvar längre som helgbarn. Det var då vi fick komma till ett jourhem för första gången!

Det här jourhemmet blev mitt fosterhem med tiden, de särade på oss syskon så vår syster fick bo i ett annat hem, idag är vi ändå bästa vänner!

Tiden i fosterhem var jobbig i perioder, när jag blev 15-16år skiljde sig mina fosterföräldrar och jag flyttade med mamman som lämnade mig mestadels ensam då hon träffade en ny man och bodde vid han! När jag fyllde 18 år fick jag förtur i Gotlandshem på en lägenhet som jag tackade ja till! Jag levde ett fattigt och hårt studentliv, jag lyckades få hyfsade betyg och tog studenten -08. Jag jobbade mycket på alla ställen jag blev erbjuden både under hela gymnasiet tiden och efter studenten.

2009 träffade jag min sambo Jonas som förändrade mitt liv totalt! Idag 6-7 år senare har vi bildat en familj ihop, två fantastiska ungar! Melwin 3 år och Willem 3 månader.

Att ingen runt om oss gjorde något på nästan 10 år kommer jag aldrig förstå, skola, släkt, andra vuxna, varför var det ingen som vågade ingripa? Jag hoppas att skolan har skyldighet till att göra det idag och våga stå på sig när dom misstänker att ett barn far illa!!

Idag är jag en stark, glad, positiv och drivande mamma! Att få egna barn har hjälpt mig så mycket och dom får mig varje dag att känna mig lycklig över mina val i livet, dom driver mig varje dag till att egentligen bara vara den jag är. Jag uppskattar allt jag har idag! Den känslan och lyckan kan ingen ta ifrån mig, idag står jag på mina egna ben, har ett arbete som jag älskar, har fina vänner, ett fint hus och en underbar familj! Idag har jag allt det jag aldrig vågade drömma om!

 

Läs Sofie Myrdals blogg här ››

 

Emma Lindsjö: ”Bloggen är som en dagbok”

emmalindsjo

Emma Lindsjö är tillbaka som toppbloggare på Vimedbarn efter ett år på bloggportalen Finest. Vi fick en intervju med Emma där hon berättar om vad hon tycker är roligast med att blogga och hur hon ska fira jul. Varmt välkommen tillbaka, Emma! 

 

EMMA LINDSJÖ

Ålder: 22 år.
Bor: Klavreström, ca 30 min utanför Växjö på landet.
Intressen: Blogga, leka med min dotter och hund (har en amstaff hane), mysa med familjen och fota.
Aktuell med: Min blogg och snart en nyhet.
Gör om dagarna: Jobbar heltid med It.

 

1. Välkommen tillbaka till oss på Vimedbarn! Hur känns det?
– Det känns fantastiskt, som om att jag är hemma igen. Känns som en grym nystart och snart kommer en stor nyhet ut, så tror detta kommer att bli en rolig resa.

 

2. Hur länge har du bloggat?
– Oj, sedan jag var 15 år säkert. Det var när jag slutade skriva i vanliga dagböcker som jag började blogga.

 

3. Vad är det roligaste med att blogga, tycker du?
– För mig är det min dagbok. Jag delar med mig av allt och älskar att få skriva av mig, jag behöver det för att må bra. Men det roligaste av allt är nog feedbacken man får av bloggläsarna. Att höra hur de älskar att läsa min blogg värmer hela mitt hjärta.

 

emmalindsjo

 

4. Vad kan dina läsare förvänta sig när de läser din blogg?
– De kan förvänta sig daglig uppdatering, allt ifrån solsken till regn och massa bilder.

 

5. Julen börjar närma sig, hur ska du fira jul i år?
– Jag ska åka upp till Stockholm och fira med min familj. Något jag verkligen ser fram emot!

 

Läs Emmas blogg här ›› 

 

Vi välkomnar vår nya toppbloggare Jessica Olérs till Vimedbarn!

Hon vann Fröken Sverige 1998 – idag, 17 år senare, står hon inför ett nytt och spännande äventyr tillsammans med sin familj som i juli flyttar till Australien. Jessica Olérs är Vimedbarn.ses senaste tillskott som toppbloggare, lär känna henne i vår stora intervju!

Jessica Olérs

Ålder: 37
Familj: Rasmus 26, Noah 11 månader
Bor: Kungsholmen i Stockholm men snart i Melbourne, Australien
Gör om dagarna när hon inte är mammaledig: Jobbar som Produktionsledare på Åhléns Marknadsavdelning, världens bästa jobb!
Aktuell med: Flyttar till Australien med familjen och ska därifrån blogga om vardagslivet som mamma i Melbourne.
Blogg: jessicaolers.vimedbarn.se

Hej Jessica, välkommen som ny toppbloggare på Vimedbarn.se! Berätta, hur kommer det sig att du ville börja blogga?

– Det var min vän Valerie som introducerade mig för bloggandet. Hon bloggar själv på Damernas Värld och på en middag hemma hos dem frågade hon mig varför jag inte gör det. Tanken hade tidigare aldrig slagit mig men efter att Valerie visat mig hur enkelt det var blev jag lite sugen. Bestämde mig för att om Rasmus kom in på skolan i Australien kunde det vara roligt att starta en blogg och få dela med sig av vårt äventyr på andra sidan jorden. Och så blev det.

jessica-olers-sambo

 

Vem är Jessica och vad har du för intressen?

– Jag kommer ursprungligen från Dalarna där jag växte upp med mamma, pappa, storasyster Claudia och lillebror Patrick. Jag är till hälften sydamerikanska, min mamma är från Cartagena i Colombia så jag pratar spanska flytande. Jag älskar surt godis och sydamerikansk musik. Har jag en dålig dag sätter jag alltid på lite latino och då känns allt genast mycket bättre.

På fritiden umgås jag mycket med min familj och försöker läsa böcker så ofta jag kan. Sen Noah kom har det blivit lite mindre läsande vilket jag känner att jag verkligen saknar.

Hur var din graviditet?

– Den var bra! Som de flesta mådde jag illa de tre första månaderna men det höll jag under kontroll genom att alltid ha med mig hårt bröd vart jag än gick. En bit in fick jag foglossning som kom och gick, men det var också hanterbart. Däremot fick jag en fruktansvärd klåda på hela kroppen när jag var i tredje månaden. Förstod först inte att den hade samband med graviditeten men efter att ha provat allt (feta krämer, vatten under elementen och massa växter för att höja luftfuktigheten) var det min barnmorska som upplyste mig att detta kunde hända när man var gravid. Jag hade aldrig hört talas om det. Efter en massa provtagningar visade det sig i alla fall att bebis i magen mådde bra vilket var det viktigaste. Jag behövde dock bli av med klådan eftersom jag vissa dagar inte kunde gå till jobbet på grund av den så från januari fram till att Noah föddes åt jag tabletter. Utan dem vet jag inte vad jag hade gjort! Det jobbigaste under hela graviditeten var dock min oro. Innan vi blev gravida oroade jag mig för att jag inte skulle kunna bli gravid. När stickan väl visade plus började jag oroa mig för att jag skulle få missfall och så fortsatte det till det stora ultraljudet i vecka 18. Efter det kunde jag mer och mer njuta av graviditeten även om oron smög sig på då och då.

Fick du några härliga cravings under graviditeten?

– I början kunde jag bara äta varma mackor, ville ha det till frukost, lunch och middag. Sen blev jag väldigt sugen på öl. För mig som aldrig tyckt om öl tidigare var det jättekonstigt. Som tur är så finns det ju alkoholfri öl som jag fortfarande kan bli sugen på då och då.

Fanns det något, lukt eller smak eller annat, som du inte kunde kännas vid under graviditeten?

– Jag hade väldigt svårt för matoset som bildas när man lagar mat… Vet att jag flera gånger kom hem från jobbet och skällde på Rasmus när han stod och lagade mat.

jessica-olers-gravid

 

Hur förberedde ni er på att bli föräldrar, gick ni några kurser?

– Vi gick inga kurser men läste en massa på internet. Sen har ju min syster två barn sen innan så hon och hennes man var ett stort stöd och ett bra bollplank när man undrade eller oroade sig över något. Jag yogade också in i det sista vilket hjälpte mig enormt när förlossningen väl satte igång, yoga andningen är så bra.

Tog ni reda på kön?

– Det gjorde vi inte. Varken jag eller Rasmus ville göra det utan vi ville att det skulle bli en överraskning. Jag har dock flera vänner som gjort det och har ingen åsikt om det, alla måste få göra som de vill. För oss var det dock aldrig ett alternativ även fast vi hade det väldigt tillgängligt. Vi gjorde nämligen ett moderkaksprov och när vi fick svaren från den fanns det en kod och en länk med i brevet, hade vi klickat in oss på den hade vi i december 2013 fått reda på att det gömde sig en liten pojke i magen. Vi valde dock att vänta med det avslöjandet till i juli när han föddes.

Hur kände du inför förlossningen?

– Jag var jättenervös! Med mitt kontrollbehov fick jag för mig att jag behövde ha full kontroll, att det var jag själv som skulle ta mig igenom de olika faserna i förlossningen. Tänkte liksom inte på att Rasmus och de fantastiska barnmorskorna fanns med mig.

Vilken smärtlindring ville du ta under förlossningen och vilken fick du?

– Jag hade i mitt förlossningsbrev skrivit att jag ville bada, ha lustgas och akupunktur. Epiduralen var jag dock lite rädd för. Hade hört skräckhistorier om kvinnor som blivit som förlamade i några dagar och fått fruktansvärd huvudvärk och det var inget jag ville drabbas av de första dygnen med mitt barn. Inte heller sterila kvaddlar var jag sugen på trots att min syster sagt att de var så bra. Var inte sugen på att på 100 getingstick i magen, det var så Claudia förklarade hur det kändes att få denna bedövning.

När det väl var dags började jag med varmt bad och lustgas och det funkade bra ett tag. När smärtan blev värre provade jag ändå de sterila kvaddlarna och de funkade väldigt bra på mig. När vi provade dem en andra gång fick jag dock ingen effekt så en bit in i förlossningen när jag fick så ont att jag tappade allt fokus tog jag epiduralen och det var verkligen min räddning, jag hade aldrig klarat mig utan den.

Jessica Olérs förlossning

 

Hur var din förlossning?

– Noah trivdes ju så bra inne i min mage så jag gick över tiden. När det närmade sig 2 veckors övertid fick jag en tid för igångsättning den 22 juli. Fredag den 18 juli när jag skulle in till min barnmorska för hinnsvepning gick mitt vatten i soffan i väntrummet. Jag blev så chockad, glad och rädd på samma gång. Ringde Rasmus och sa att nu var det dags. Vi åkte in till BB Sophia för undersökning och visst var det vattnet som gått. Men det var också det enda, inga värkar eller andra tecken på att liten ville ut.

Helgen gick och jag blev mer och mer frustrerad. Söndagen den 20 juli när det gått 48 timmar från att vattnet gått blev de tvungna att sätta igång mig. Det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Trodde av någon anledning att mitt vatten skulle gå mitt i natten och att jag sedan skulle ligga i en taxi med fruktansvärda smärtor in till BB. Istället tog jag och Rasmus bussen in till BB Sophia, allt var så lugnt och kontrollerat.

Väl inne fick vi vårt rum och jag fick min första ”hutt” av något jag inte minns namnet på men som skulle sätta igång förlossningen. Jag skulle sedan få en sådan hutt varannan timme och max åtta doser. Eftersom jag inte kände någonting misstänkte jag att jag skulle behöva alla åtta och räknade snabbt ut att förlossningen då skulle sätta igång ordentligt någon gång på måndag morgon. Ack så fel jag hade. Jag behövde tre huttar och sedan var det igång. Rasmus blev så chockad när jag väckte honom med orden ”Nu är det dags”.

Vi kom in till förlossningen strax efter 03.30 på natten och efter ca 10 timmars kämpande fick vi träffa vår älskade pojke. Så magiskt och den mest fantastiska känslan jag upplevt! Under själva förlossningen och ett bra tag efter tänkte jag dock att det här gör jag aldrig om, det finns inte en chans! Det har dock ändrats nu, jag hoppas verkligen att jag får uppleva detta magiska igen trots smärtan och oron. Att föda barn är så häftigt!

Vilken typ av mamma trodde du att du skulle bli innan Noah föddes?

– Jag trodde att jag skulle bli en hönsmamma och så blev det också. Jag försöker dock att inte vara det men det är så svårt. Han är ju det finaste jag har och jag vill ju att inget ont ska hända honom. Samtidigt vet jag att jag måste släppa honom för att han ska utvecklas och må bra, jag kämpar med det varje dag.

Du vann ju Fröken Sverige 1998 – hur kändes det?

– Det stämmer! Det var ju jätteroligt. Jag trodde dock aldrig att jag skulle vinna så jag blev väldigt chockad när de ropade upp mitt namn. Fröken Sverige-tiden är inget jag ångrar, det var verkligen en rolig och lärorik period i mitt liv.

Modellar du fortfarande?

– Det gör jag inte, den biten lämnar jag glatt över till min sambo Rasmus. 🙂

Kan du berätta något hemligt om tiden under “Fröken Sverige” tävlingen som ingen vet?

– Oj, tävlingen var ju så stor 1998 när jag vann så det var svårt att ha hemligheter. Vad du än gjorde så kom det fram. Nu var ju jag väldigt skötsam så jag har tyvärr inga skandaler att avslöja, det bus jag gjorde som ingen luskat ut fram till nu får vara min hemlighet. 😉

Nu ska ni ju flytta till Australien om några veckor, hur känns det?

– Det känns så himla roligt och spännande, jag ser verkligen fram emot det. Vi har dock en del saker kvar att fixa med, bland annat boendet i Melbourne så det gör mig lite stressad. Det ska bli skönt när vi väl sitter på planet och är på väg. När äventyret börjar.

Vad har du för förväntningar på flytten och att vara mammaledig i Australien?

– Jag har hört att det är mer ”laid back” i Australien, inte samma stress som här hemma. Det ser jag verkligen fram emot. Och så självklart klimatet! Allt blir bättre med sol och värme. Sen hoppas jag på att vi lär känna en massa nya människor, får se härliga ställen och att vi blir ännu mer sammansvetsade som familj jag, Rasmus och Noah.

Hur tror du att dina dagar kommer att se ut?

– Jag tror att de kommer se ganska lika ut som här. Varannan dag går jag upp med Noah, fixar i ordning honom och sedan ut på promenad. Väl hemma blir det frukost, förhoppningsvis på en solig balkong eller ett mysigt fik. Vissa dagar går vi på barnaktiviteter i Svenska Kyrkan som tydligen ska vara jättebra i Melbourne eller träffar kompisar vi lärt känna och leker i någon park eller något annat skoj. På eftermiddagen när pappa Rasmus kommer hem äter vi mat tillsammans, antingen bara vi eller tillsammans med vänner. Sen är det läggning och egentid för mig och Rasmus på schemat innan det är god natt. Lite träning och yoga hoppas jag också hinna med, i alla fall någon dag i veckan. På helgerna gör vi mysiga utflykter eller kanske en längre resa till någon annan stad i Australien. Det är många ställen jag vill se och uppleva. Lite så tror och hoppas jag att det kommer bli.

Vad kommer vi få läsa om i din blogg här på Vimedbarn.se?

– Ni kommer att få läsa om mig och min familj och allt som vi hittar på. Allt från vardagssaker till härliga utflykter, restaurangbesök och en del tips och trix. Och så blir det en hel del bilder så klart.

Följ Jessica Olérs i bloggen här på Vimedbarn.se:
Jessica Olérs blogg ››

Fotograf: Sandra Rogers & Jessicas privata bilder

Bloggmiddag med Depend på Gotland Grill i Stockholm

Toppbloggare från Vimedbarn.se och Myshowroom.se bjöds på bubbel, mingel och bloggmiddag under en kväll med Depend. Bloggarna fick naglarna målade med Depend 7day som är ett nytt lacksystem med superglans, högklassig hållbarhet och en ”gel feeling”. Se bilderna från kvällen!

Under kvällen pysslade gänget från Depend om bloggarna som fick både lösögonfransar och fina naglar med Depends 7day Hybrid Polish.

Depend 7day

Lacksystemet är ett nagellack för dig som vill ha naglar med superglans, högklassig hållbarhet och ”gel feeling” utan att behöva gå till salong.

Med denna hybridformula håller lacket i upp till en vecka, är lätt att applicera och du tar enkelt bort lacket med Depend nagellackremover. 7day härdar i normalt dags-/lampljus.
Läs mer om Depend 7day här ››

Bloggar från Vimedbarn.se ›› Michan, Isabella, Regina, Paula, Jessica, Elin, Stina, Malin, Emily, Linda, Daniella & Therese

Bloggar från Myshowroom.se ›› Hugo, Katti, Bianca, Fanny, Bea, Rosanna & Pischa 

 

Hugo & Beatrice Gull (DEPEND)
 

 

Daniella & Isabella (VMB)
 

 

Malin (VMB) & Beatrice
 

 

Stina, Paula (VMB) & Bea (MSR)
 

 

Linda, Michan & Daniella (VMB)
 

 

Hugo & Paula
 

 

Katti, Daniella, Isabella, Emily, Regina, Linda & Malin
 

 

Regina får fina naglar med Depend 7day
 

 

Linda får fina naglar med 7day Hybrid Polish
 

 

Daniella Rosengrip får fransar från Depend

 

Daniella får lösögonfransar ur Depends sortiment
 

 

 

 

Jessica får lösögonfransar
 

 

Den alltid lika glada Katti från Myshowroom
 

 

Hugo och Stefan från MSR Media Group får fina naglar (VMB & MSR)
 

 

Therese får fina naglar med Depend 7day
 

 

Från vänster: Elin, Malin, Emily, Linda & Daniella
 

 

Isabella & Regina
 

 

 

Paula, Katti & Rosanna (MSR)
 

 

Jessica (VMB) & Bea (MSR)
 

STORT TACK TILL

 

Depend ››
Restaurang Gotland Grill ››

 

Instagram #msrdepend

Fru Reinhold: ”Jag har alltid brunnit för mode och skönhet”

Jennifer Reinhold som driver bloggen Fru Reinhold är snart 26 år fyllda och mamma till dottern Hailey, 3 år, och fru till pappa Robin. De bor tillsammans i ett radhus 2 mil utanför Göteborg i Kungälv. Jennifer och Robin planerar även nästa barn som de hoppas ska komma inom en snar framtid.

Jennifer Reinhold är en av Vimedbarns senaste bloggtillskott, här får du lära känna henne och bloggen lite snabbare!

Vem är Jennifer?

– Jag är en glad, positiv och utåtriktad tjej som är uppväxt på landet. Tidigt insåg jag att jag inte passade in i den lugna idyllen och flyttade 2005 till Göteborg ihop med min familj. Jag läste gymnasiet i centrala Göteborg och insåg fort hur mycket jag trivdes i sociala sammanhang. Jag har alltid brunnit för mode och skönhet samt sorlet från spårvagnar och människor. Jag brinner för att hjälpa andra människor och är nyexaminerad Hälsovetare med inriktning hälsopromotion vilket innebär att jag kan hjälpa människor till att hjälpa sig själva att må bra. Jag älskar också att resa vilket vi försöker att göra ett par gånger per år, både till de varmare breddgraderna men också upp till fjällen. Jag har svårt att sitta still så jag är ständigt på språng vilket jag också trivs allra bäst med.

Vad gör du om dagarna?

– Just nu försöker jag att landa lite efter examen, njuta av ledigheten och spendera tid med vår dotter. Jag lägger också mycket tid på bloggen som tenderar att öka mer och mer för varje vecka. Nu under sommaren har vi ett par tripper planerade, två turer till Spanien, en resa till Falsterbo och ett par turer ute med båten. Jag har också hästar som intresse vilket tar upp mycket av min tid. Förutom resor och hästarna så umgås jag mycket med vänner och familj, det blir en del shopping som ni kan se i bloggen och även lite roliga bloggsamarbeten med roliga företag.

Hur skulle dina vänner beskriva dig?

– Mina vänner skulle nog beskriva mig som utåtriktad, glad, lite galen men snäll person. Jag värderar mina vänner högt och jag är otroligt tacksam över att få ha så fina människor i min närhet!

”Att få gå och komponera ihop olika outfits är helt underbart”

Vad är din största passion i livet?

– Min största passion i livet är att hjälpa människor som har det svårt. jag vill helst rädda hela världen, tyvärr kan det bli svårt. Men bara att få hjälpa en eller flera personer ger mig otroligt med energi. Sen har jag såklart en stor passion för kläder och mode. Att få gå och komponera ihop olika outfits är helt underbart. Sen såklart att få vara mamma är helt fantastiskt, men jag är nog inte en sån där husmors mamma som står och lagar egna matlådor och syr egna kläder. Jag älskar att vara mamma, men jag är det på mitt sätt.

Hur länge har du bloggat?

– Jag började blogga 2007, men mer seriöst 2009.

Vad handlar din blogg om?

– Min blogg är en mamma/livsstil/modeblogg. Sedan Hailey föddes blev det såklart mer en mammablogg, men eftersom jag brinner för mode och skönhet kunde jag inte släppa det helt utan det fick bli kvar som en liten touch, där av namnet, en chic mammas bekännelser. Jag försöker att hålla en human ton i bloggen och både lyfta det jobbiga i livet. Jag vill såklart vara positiv och sprida glädje, men alla har vi våra dippar och det vill jag visa.

Vad har du för intressen som avspeglar sig i bloggen?

– Helt klart mode, resor och Hailey. Hailey är en sån underbar liten tjej som både ger mig gråa hår men också kramp i kinderna efter alla skratt som hon ger mig. Jag försöker att variera innehållet i bloggen så att den inte blir tråkig eller för platt. Jag älskar att sätta en extra krydda i vardagen och det vill jag även göra med bloggen. Sen går även det såklart i perioder.

Vilka är dina favoritbloggar?

Annika Sjö – härlig och goa Annika, hon ger ett holistiskt tänk kring hälsa vilket jag tycker är bra.
Nellie Berntsson – så jäkla go tjej, som precis som jag vågar stå upp för rätt och fel samt vågar sticka ut och inte följa normen.
Blondinbella – den första bloggen som jag började följa och säga vad man vill, men hon vet hur man skall lyckas.

Det är nog dem som jag läser mest.

Vad har du för planer i sommar?

– Min sommar består av en del tid med familjen. Vi har som sagt två resor till Spanien planerade, en tur ner till Falsterbo, massa turer med båten som ligger nära Marstrand. Om tiden räcker till blir det en tur till Stockholm och sen till Vimmerby. Jag hoppas att vädret fortsätter vara så här fint så vi kan vara ute så mycket som möjligt utan att frysa ihjäl.

Hur ser ditt liv ut om fem år?

– Om 5 år har vi ett barn till, vi bor kanske utomlands i ett varmare land och jag arbetar med att hjälpa människor. Både jag och min man älskar när det är fart och fläkt runt oss så det får inte bli för lugnt. Om vi inte flyttar utomlands bor vi kvar här i Kungälv och jag arbetar i Göteborgs stad med att utvecklar de utsatta stadsdelarna till att bli finare, fräschare och trevligare att bo i.

Jennifers blogg hittar du här: frureinhold.se

stats