smärtlindring | Vimedbarn - Topplistor för influencers

Slempropp och 8 andra ord du vill veta inför din förlossning

Slempropp, spinaltaggar och sterila kvaddlar. Det finns en hel del ord som du kanske vill ha lite bättre koll på inför din stundande förlossning. Här är 9 ord och förklaringar på dessa.

Slempropp
Slemproppen, eller även kallad fibrinproppen sitter i livmoderhalsen under hela graviditeten och skyddar fostret mot infektioner. Slemproppen kan lossna hela på en gång eller i delar, en del kvinnor märker inte när den lossnar. Att den lossnar är ett tecken på att förlossningen förmodligen är nära även om det kan vara flera dagar kvar.

Spinaltaggar
Det är två skelettutskott i bäckenet och är det trängsta partiet i bäckenet för barnet att passera. En del kvinnor kan uppleva ett starkt illamående och kräks när huvudet passerar dessa medan många inte känner av det alls.

Sammandragning
Livmodern består av glatt muskulatur vilket gör att den har förmågan att dra ihop sig och ändra storlek. Under förlossningen startar en sammandragning i livmoderns högra hörn och sprider sig nedåt som i vågor. Dessa muskelsammandragningar är ofrivilliga och för de flesta kvinnor även smärtsamma. Sammandragningarna gör så att barnet trycks mot modermunnen så att denna kan öppnas vilket är en förutsättning för att barnet ska kunna födas vaginalt.

Läs också: Det här händer under en förlossning – steg för steg

CTG
På förlossningsavdelningen registreras oftast barnets hjärtljud genom en CTG-undersökning som tar 20 till 30 minuter. Den går till så att två dosor fästs med varsin rem runt magen. Den ena mäter barnets puls och den andra mammans värkar. Dosorna är kopplade till en apparat som visar hur det ser ut. Om allt ser ut som det ska mår barnet bra. Om något är annorlunda än vanligt behöver det inte betyda att något är fel, men kanske behöver man följas noggrannare under förlossningen.

Skalpelektrod
När vattnet har gått kan personalen sätta en skalpelektrod på huvudet på bebisen. Skalpelektroden registrerar barnets hjärtljud.

Lokalbedövning
Vid utdrivningsskedet kan man få en spruta eller en gelé med lokalbedövningsmedel i slidöppningen och mellangården – området mellan slidan och ändtarmsöppningen – när barnets huvud ska födas fram. Denna typ av bedövning används också om det finns bristningar eller klipp som måste sys. En komplikation som kan inträffa är att man får en reaktion av bedövningsmedlet, men risken är mycket liten eftersom de flesta tidigare har fått lokalbedövning hos tandläkaren och redan då upptäckt om de är reagerar.

Läs också: Första tiden med bebis – 6 saker att tänka på

Lustgas
Lustgas är den vanligaste medicinska smärtlindringsmetod som används vid förlossningar. Man kan börja med lustgas när förlossningsvärkarna har startat, men det rekommenderas ofta att försöka vänta med att börja andas lustgas till förlossningen har startat på allvar eftersom man blir mindre rörlig. Lustgas kan antingen vara den enda smärtlindringsmetod som man har, eller användas i kombination med ovanstående metoder. Lustgasen utför sin smärtstillande verkan i hjärnan. Även om man inte känner så stor smärtstillande effekt kan lustgasen ha en positiv verkan genom att göra så att man blir avslappnad. Man andas i en mask eller genom ett rör. Under en förlossning används en gas som består av en blandning av lustgas och syrgas. Det bästa är att börja andas in lustgas så tidigt som möjligt vid varje värk och andas med långa, djupa andetag i masken.

Sterila kvaddlar
Sterila kvaddlar är en smärtlindringsmetod utan biverkningar som har använts under många år. Det innebär att barnmorskan sprutar in sterilt vatten precis under huden eller i underhudsfettet, vanligtvis i ryggslutet eller nedre delen av magen. Det ger en intensiv smärta, ungefär som ett getingstick, i 20-30 sekunder. Sedan har det en smärtlindrande effekt som varar i en till två timmar. Den här metoden är särskilt bra i öppningsskedet då man har ont i ryggen och om man har ont mellan värkarna. Man kan också pröva sterila kvaddlar om man har ont över blygdbenet, eller över magen. Numera sprutas vattnet oftast in i underhudsfettet eftersom det gör mindre ont än om den sprutas in direkt under huden.

Apgar-bedöming
Det görs en kontroll av hur barnet mår, en så kallad Apgar-bedömning när barnet är fött. Då kontrolleras puls, andning, hudfärg, muskelspänning och hur barnet reagerar. Bedömningen görs när barnet är en, fem och tio minuter gammal. Apgar-bedömningen är till för att se om barnet behöver extra omhändertagande eller övervakning. Om barnet inte skulle må helt bra vid födseln kan det få extra värme och kontroller. Ibland får barnet också hjälp med andningen de första minuterna, oftast genom att man suger rent svalget. Detta är inte så vanligt. Skulle barnet vara ordentligt medtaget kan det få stanna kvar för observation på en neonatalavdelning.

Läs också: Rutinultraljud – så går det till

Källa: LOPPI magasin Gravid & Baby, 1177.se
Foto: Istockphoto

6 saker du MÅSTE veta inför din förlossning 

Är du gravid? Det finns vissa saker du måste veta innan det är dags för din förlossning. Du behöver bland annat veta att varje förlossning är unik och det är helt okej att inte känna omedelbar kärlek. Läs hela listan här.  

1. Din förlossning är unik 
Allas förlossningar är unika och ingen är den andra lik. Även om du hört skräckhistorier från andra kan din förlossning bli hur bra som helst. Försök att läsa på så mycket du kan om förlossningar, men skippa de där värsta historierna som bara stressar upp dig.

2. Smärtlindring eller inte
Det finns olika typer av smärtlindring. Du behöver inte bestämma dig i förväg vad du vill ha för typ av smärtlindring eller om du helt vill avstå. Det kan ändå vara bra att läsa på om olika typer av smärtlindringar innan förlossningen så att du vet vad det finns för olika alternativ. Lyssna på din kropp och gör det som känns bäst för dig i stunden.

3. Lång eller kort förlossning
Din förlossning kan ta många timmar, men det kan också gå fortare än det gjorde för din kompis. Eller så tar den längre tid. Det är olika för alla och det är ingen idé att jämföra sig med någon annan. För vissa tar det 12-18 timmar och för andra längre än så.

Läs också förlossningsberättelse: ”Jag drog ut honom själv” 
 
4. Det är okej att inte gråta
Du kanske tror att du kommer att börja gråta av lycka när du ser ditt barn första gången? Det är inte alla som gör det. Långt ifrån. Alla reagerar olika när man för första gången får träffa sitt barn. Vissa gråter, andra är helt tysta och det är helt okej.

5. Kärlek vid första ögonkastet 
Direkt när bebisen kommer upp på bröstet känner alla omedelbar kärlek och lycka. Eller? Nej. Så är det inte för alla. Det kan ta tid innan den villkorslösa kärleken och lyckan över bebisen växer fram. Låt det ta tid att lära känna din nya familjemedlem.

6. Du får säga nej
Vill du stänga in dig i en bubbla med din partner och bebisen och inte träffa halva släkten och alla vänner de första dagarna/veckorna? Det går utmärkt! Det är du som bestämmer när ni är redo för besök, det är helt okej att säga nej tack till besök tills du är redo.

Läs också: Så vet du att förlossningen har startat 

Förlossningsberättelse: ”Epidural är underbart tycker jag!”

Claudia Galli Concha är tvåbarnsmamma och födde sin dotter Celeste för lite mer än åtta veckor sen. Claudia dansade under värkarna och mådde bra, men plötsligt fylldes rummet av läkare och sjuksköterskor.

CLAUDIAS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

”Efter att ha varit gravid i nio månader var jag väldigt sugen på att föda barn, jag kände mig tung och svullen och det var väldigt flåsigt att springa efter Chloe som då var exakt 1 år och 7 månader och inte hade någon respekt alls för att hennes mamma vägde 23 kilo mer än vanligt, haha. Celeste eller baby C som hon var mer känd som då var beräknade den 18:e november, en fredag, så när jag på söndagen satt och fick pedikyr för att jag ville piffa till mig lite inför förlossningen hade jag inte en tanke på att jag eventuellt skulle föda barn dagen efter. Däremot kände jag mig extremt trött och även om jag var stor och tröttare än vanligt var det något särskilt med den här dagen. När jag hade suttit ner och fått fina fötter under en timmes tid hade jag svårt att ens resa mig upp ur stolen.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Jag får höra att det blir sugklocka” 

gravid_claudia_galli_concha

Jag skulle ju inte föda förrän på fredagen

”Vi kom hem sen eftermiddag och vi lagade mat och åt och sen var det dom vanliga rutinerna med Chloe, bada, äta gröt, se på Alfons och sova. När hon hade somnat satte jag mig med min kvittoredovisning. Av någon anledning kändes det väldigt viktigt att jag skulle göra mina kvitton den kvällen. Jag tror helt klart att det var min intuition som sa till mig att fick jag inte dom klara den kvällen så skulle det dröja tills jag kunde sätta mig med dom igen. Så jag gjorde kvittona och när jag satt och klistrade så kände jag en sammandragning. Jag tänkte inte så mycket på det för det hade jag känt en del under sista tiden. Jag gjorde klart kvittona och vid tolv började vi göra oss iordning för att gå och lägga oss. Jag kände några sammandragningar till innan jag låg i sängen men jag tänkte inte på det. Jag skulle ju inte föda förrän på fredagen.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Att föda i vatten var otroligt häftigt!”

Efter en timme av vankande väckte jag Manuel

”Strax efter ett vaknade jag till av en stark sammandragning. Hmm…nu började jag fundera. Kunde det vara dags? Nej… Efter en kvart kände jag en till och efter ytterligare en kvart en till. Då gick jag upp för jag ville inte väcka Manuel och Chloe. Jag vankade runt och sammandragningarna kom ca varje kvart. Men dom var inte så kraftiga och jag var ju helt inställd på att föda på fredagen så jag tog det inte riktigt på allvar. Men efter en timme av vankande väckte jag Manuel. I och med att vi skulle ringa hit farmor så kände jag att jag inte vågade dra ut på det. Farmor kom vid fyra på morgonen.”

gravid_claudiagalli

Jag ville stanna hemma så länge som möjligt

”Farmor gick in och la sig med Chloe och jag och Manuel satte oss i soffan och tittade på en dokumentär. Nu hade sammandragningarna blivit tydligare och kändes mer och vi började ta tid. Det var ca 12 minuter mellan varje. Jag lyckades vila och somna till då och då och jag ville fortfarande inte tro att jag snart skulle föda barn. Det var ju först på fredag!? Vid sju vaknade Chloe och nu hade jag riktiga värkar men det var fortfarande ca 10 minuter emellan, men jag ringde förlossningen i Malmö och kollade om dom hade ledigt och det hade dom. Men jag ville stanna hemma så länge som möjligt så jag och Manuel fortsatte med värkarbetet, jag stönade och stånkade och han tog tid. När jag behövde skrika lite högre gick jag in i min walk in closet för att inte skrämma Chloe. Men hon var med farmor och märkte ingenting.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Himlen öppnade sig mellan benen på mig”  

claudia_galli_gravid

Nu kände jag att jag hade sån kontroll

”Klockan halv elva kände jag att jag inte orkade längre, nu ville jag åka in, jag hade 7 minuter mellan värkarna men jag ljög och sa att jag hade 5 när jag ringde för det hade dom sagt att det minst skulle vara första gången jag ringde. Vi pussade på Chloe tusen gånger, visade farmor all mat och annat till Chloe och sen tog vi en taxi till KK.
Taxichauffören var så trevlig och sa att han skulle skynda sig, jag hann få två värkar i bilen och försökte att inte låta för mycket, haha. Fortfarande när vi ringde på dörren till förlossningsavdelningen var jag inte säker på att vi skulle föda barn…det var ju först på fredag? Vi blev mottagna av en jättetrevlig kvinna som vi var på föräldrakurs hos när vi väntade Chloe, vi pratade en stund tills jag fick en värk. Då kom min barnmorska och hennes assistent och visade oss till ett rum. Jag var så samlad och lugn. Med Chloe ramlade jag typ in på förlossningen och trodde att jag höll på att dö, haha. Nu kände jag att jag hade sån kontroll. Jag tog mina värkar med 5 minuters mellanrum, Manuel klockade och sen var det lugnt i fem minuter. Kontrollerat och skönt. Jag blev undersökt av barnmorskan och jag var halvvägs i öppnandet, Celeste hade jobbat på bra i samspel med min kropp.”

ctg_claudia

Epidural är underbart tycker jag

”Vi lämnade över förlossningsbrevet och barnmorskan sa att hon genast skulle kalla på läkare som skulle sätta epidural, men eftersom jag kände att jag hade så bra koll så kollade jag på Manuel och sa:  – Jag kanske inte behöver epidural? Manuel fick nog flashbacks från Chloes förlossning för han sa snabbt – Jo, gör det, det kan väl vara bra? Han är klok min man, jag hade ångrat mig så annars, epidural är ju underbart tycker jag.
Men eftersom själva epiduralsättningen var kaos med Chloe, en läkare som pratade i telefonen samtidigt som han gjorde tre försök att få in nålen i ryggen innan han lyckades (aj!) så var jag väldigt nervös för det men den danske läkaren Max som kom in i vårt rum var otroligt samlad och cool och hela proceduren var hur enkel som helst, det känns ju att sätta epiduralen men det var ingen fara. Sen tog det 10 minuter innan den började verka och då var ju livet rosaskimrande igen. Som sagt. Jag älskar epidural!”

fl_brev_claudia

Plötsligt började rummet fyllas med läkare

”Nu började några väldigt härliga timmar av förlossningen. Jag och Manuel pratade om livet, drack kaffe, jag dansade, haha, har filmer från båda mina förlossningar där jag dansar med epidural maskinen bredvid mig. Jag blev undersökt då och då och öppningsskedet gick bra framåt och hade inte stannats av på grund av epiduralen. Däremot slog Celestes hjärta lite för hastigt och plötsligt började rummet fyllas med läkare och sköterskor… Baby C’s hjärta slog fort och barnmorskan kallade på läkare, sen var det plötsligt dubbelt så många i rummet och det var lite frågande stämning i luften. Varför slog hennes hjärta fort?
Celestes hjärta har alltid slagit fort, redan i magen var det alltid mellan 150-170, jag åkte in på observation en gång men allt var normalt, bara lite snabbare. Jag blev inte alls nervös av dom som kom in. Jag kände att allt stod rätt till…jag tror att man som kvinna och mamma känner sånt. Jag hade vetat om något var fel. Jag hade alltså fått min epidural vid 12, en timme efter vi kom in, den verkade ju direkt och jag kunde njuta av den pågående förlossningen. Jag hade inte ens hunnit ta någon lustgas än, vilket jag var glad för, jag funkar inte så bra på lustgas…”

gravid_claudia

Jag orkade inte ta värkarna på rätt sätt längre

”Vid 15-tiden började jag känna värkarna igen, det var ju förmodligen i slutfasen av själva öppnandet. Jag bad att få in en gåstol och en pilatesboll, det var dom två sakerna jag använde med Chloe mot slutet så det kändes bekant. Jag började hänga på gåstolen och jag kände att värkarna tilltog. Dom kom in och undersökte mig. Nu var klocka 16 och jag var helt öppen. Skönt tänkte jag! Då är hon snart här! Underbart! Nu väntar vi in krystvärkarna…som aldrig kom. Istället kom det vanliga värkar…upphöjt till 10. Jag hade redan kört lustgas under senaste halvtimmen då eftersom smärtan var mer intensiv och ju mer intensiv den blev desto mer lustgas drog jag i mig. Jag hängde på min gåstol och tog mig en rejäl lustgasfylla. Jag var helt borta och Manuel tog hand om mig. Men jag kände att det var mitt enda alternativ, jag orkade inte ta värkarna på rätt sätt längre. Jag började bli trött. Men mina underbara kvinnor som stod vid min sida hela sista 5 timmarna, Anita och Emma, dom såg att min smärta var jobbig och att jag inte hade så mycket kraft kvar så dom fyllde på epiduralen vilket jag inte ens uppfattade i min ”tonårsfylla” haha.”

Om hon inte ville titta ut väldigt snart så måste dom göra kejsarsnitt

”Det enda jag uppfattade var att jag plötsligt var med igen. Jag var tillbaka. Två timmar hade jag varit helt öppen och ingen Baby C ville komma…Anita sa att om hon inte ville titta ut väldigt snart så måste dom göra kejsarsnitt. -Va!? Jag skrek ut mitt va, jag hade väl inte kämpat i en massa timmar för att sluta med ett snitt!? Men det är tydligen inte alls bra att vara öppen utan att bebisen kommer… Krystvärkarna hade fortfarande inte dykt upp och jag började bli frustrerad, jag ville verkligen inte snittas. Jag släppte taget om min gåstol och la mig i sängen, jag frågade Anita om jag kunde testa att krysta? Absolut sa hon, men hon sa också att hon fortfarande satt högt upp. Ok. Jag låg på rygg och tog tag i handtagen som fanns på båda sidorna av sängen och så krystade jag, eller snarare tog i utav bara h—-te ;). Jag ville inte snittas! Nu skulle Baby C ut.

claudia_galli_bebis

Jag tog emot henne och tittade på henne

”Och vi gjorde det! Tillsammans! Med Manuels underbara support och Anita och Emmas hejarop krystade jag ut Celeste på 11 minuter. Och jag var så galet nyfiken på hur hon såg ut, jag tog emot henne och tittade på henne. Min Baby C! Min mörka långhåriga lilla Celeste. Eller lilla och lilla 3945… Dom hade gissat att hon skulle bli 3,4 kg när vi var på sista ultraljudet men dom hade visst lite fel. Men en sån underbar tjej. Nästan hela 4 kilo kärlek. Och visst är det häftigt att jag hela graviditeten hade känt på mig att hon skulle vara väldigt mörk och långhårig? Tänk att man kan känna sånt på sig. Så häftigt.”

bebis_claudia

Det gör galet ont men det är ju en ljuvlig smärta

”Den här förlossningen var helt underbar. Redan dagen efter ville jag göra om det. Jag kände mig så lugn och samlad (ja, utom lustgasfyllan, haha) och jag älskade att uppleva allt och veta vad det innebar. Det gör ju galet ont men det är ju en ljuvlig smärta för att man vet att för varje värk så kommer man närmre mötet med sitt barn. Åh! Det är verkligen underbart! Jag är så glad att jag fick så fina kvinnor som tog hand om mig och Manuel…vilken super duper man han är. Han var ett sånt fantastiskt stöd under hela förlossningen. Bara att klocka ca 200 värkar bara för att jag ville ha det så… jag älskar honom.
Jag och Celeste fick stanna kvar på BB och Manuel åkte hem till Chloe. Vi båda kände att det var viktigt att han åkte till Chloe och fanns där när hon vaknade. Och jag fick tid att spana in vår nya lilla familjemedlem, vilken lyx.”

Claudia Galli Concha bloggar på LOPPI och skriver om föräldraskap, vardagslivet och karriären. Spana in hennes blogg här. 

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på [email protected]

stats