Förlossningen med dottern Nicole startade med värkar och en blödning. Väl inne på förlossningen gick det fort och Nicole föddes med urakut kejsarsnitt. Dottern drabbades av en kramp och oron var enorm.
– Min första tanke var att hon var död, skriver Jennie i sin förlossningsberättelse.
JENNIE JOHANSSONS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:
Jag såg att jag blödde
”På valborg måndag den 30 april gick vi ned till brasan med sonen Hampus och min mans dotter Cajsa. Allt var som det skulle hela dagen/kvällen, men klockan 22:45 fick jag värkar som var som mensvärk. Vi gick och la oss i sängen och försökte sova ifall vi skulle behöva åka in. Jag låg i sängen och försökte andas mig igenom alla värkar. Mannen somnade ganska fort medans jag låg där och andades. Jag kunde inte somna alls. Jag gick upp på toaletten vid klockan 02:30 på natten och såg att jag blödde. Jag sprang in till Nicklas och väckte honom, jag sa till honom att jag blöder och han flög upp ur sängen och sa: ”Men du måste ju åka in”. Sen ringde vi förlossningen och även hans mamma och pappa som skulle komma och ta hand om de andra barnen. Jag började att få fler och starkare värkar som gjorde fruktansvärt ont. Men jag klarade av att andas igenom värkarna tills barnvakten kom.”
Läs också: Min mamma var min barnmorska
05:08 föddes Nicole med urakut kejsarsnitt
”Väl inne på Karlskoga förlossning klockan 04:00 på morgonen den första maj blev jag omhändertagen av gulliga barnmorskor. Jag blev undersökt med CTG på magen. Mannen gick på toaletten, och under tiden som han var borta kom det in barnmorskor och läkare och sa att barnet måste ut nu. Jag hörde att de sa kejsarsnitt och jag började fundera lite. Barnmorskorna satte kateter och kollade blodtrycket innan jag rullades ned till operationen. Även där blev jag bra omhändertagen. Läkaren skulle sätta ryggbedövningen på mig, men det gick inte alls. Tre gånger stack de mig i ryggen men de lyckades inte att hitta var de skulle sätta bedövningen. Jag blev akut nedsövd, och fort gick det. Jag kände hur de försökte få ut Nicole ur magen, sedan var jag borta. 05:08 föddes Nicole med urakut kejsarsnitt.”
Jag fick träffa Nicole en snabbis
”Hon fick ligga på en värmedyna och fick hjälp med syret som var lågt. Som tur var fick Nicklas vara med hela tiden medan jag låg på operationsbordet. När klockan var 07:30 vaknade jag första gången och Nicklas kom in till mig. Jag somnade om och vaknade igen vid 08:13. Jag fick träffa Nicole en snabbis innan jag somnade om igen. Jag vaknade sista gången runt 09:00 och fick komma upp till rummet på BB.”
Läs också: Svårt att få planerat kejsarsnitt?
Hon fick åka ambulans
”Vi njöt över att Nicole hade kommit och vi meddelade alla att hon hade kommit. Men det fick en vändning ganska fort. Hon blev blå i ansiktet och jag skrek till Nicklas att ta henne. Hennes syre var dåligt igen och hon fick hjälp med syret. Då var klockan 22:30 på kvällen den första maj. Vid 23-tiden fick hon åka ambulans till USÖ i Örebro, Nicklas fick åka egen bil och jag låg kvar i Karlskoga. Nicole fick en stor kramp på neonatalen där hon blev inlagd. Nicklas ringde mig och grät, min första tanke var att hon var död. Men han sa att hon hade fått en stor kramp.”
Läs också: Malin födde tvillingar vaginalt
Vi fick veta att en bit av hennes hjärna var död
”Den andra maj fick jag komma till USÖ och träffa min dotter, tårarna var inte långt borta. Jag njöt över att få vara med henne och min man. Hon skulle gå igenom en magnetröntgen och tiden när vi bara väntade på provsvaren var hemsk. Vi fick veta att en bit av hennes hjärna var död. Min första tanke var att hon skulle opereras, men som tur var behövde hon inte det. Jag grät varje dag, jag ville bara hem till min son. Vi låg inne på neonatalen i 15 dagar, men vi fick åka hem och komma tillbaka för undersökningar. Vi var inskrivna hela maj tills de kunde släppa oss. Resan slutade inte där.”
Vi försöker leva ett så normalt liv som möjligt
”Idag, fem år senare är det fortfarande kontroller som gäller. De kollar både syn och hörsel vid kontrollerna. Det är kramper som kommer och livet med ett barn efter allt som har hänt är oroande. Men vi försöker leva ett så normalt liv som möjligt.”
Jennie Johansson bloggar på Vimedbarn.se och skriver om föräldraskap och vardagslivet. Spana in hennes blogg här.
Läs också: Så vet du när förlossningen startar
Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på [email protected]!