Utveckling | Vimedbarn - Topplistor för influencers

Bebis som skriker vid nattning – här är psykologernas bästa tips!

Publicerad 6 oktober, 2016

Vad gör man när ens bebis skriker vid nattning?

Hur ska man hantera en bebis som skriker vid nattning? Här hittar du psykologernas bästa råd för att hantera situationen, och få bättre nattningar igen.

Vanligt att bebisar kring 8 månader skriker vid nattning

Många upplever att deras bebisar blir svåra att natta vid 8 månaders ålder. Barnet kan vara oroligt, gråta eller skrika – och nattningen kan ta lång tid. Vimedbarn.se frågade psykologerna Emma Engman och Charlotte Bergström från FUNKA Psykologi hur man som förälder ska tänka för att små smidigare nattningar igen, och hantera sitt ledsna barn.

– Runt åtta månaders ålder börjar många barn bli mer rörliga och utforska sin omgivning, vilket leder till att barnet får massor av nya intryck. Barnet börjar så smått bli mer självständigt men kan också uppvisa oro eller rädsla för det som är nytt och obekant, förklarar Emma och Charlotta.

Läs också: ”7 myter om barnmat – här får du veta sanningen”

Utvecklingssteg kan göra att din bebis sover sämre om nätterna

Det gör också att barnet blir mer angeläget om att hålla koll på var föräldrarna är. Plötsligt kan barnet bli ledset om mamma eller pappa är utom synhåll, och många noterar att barnet är mer ”mammigt” eller ”pappigt” under den här perioden, och också mer skeptiskt inställda till okända.

I samband med dessa utvecklingssteg är det vanligt att barnet börjar sova sämre på nätterna och kan vara gnälligare eller skrikigare i samband med läggning. Vilket inte är så konstigt med tanke på allt det nya som händer i barnets liv, förklarar Emma och Charlotte.

En ny nattningsrutin kan behövas för snabbare nattning

Emma och Charlotte tipsar om att man kan testa att prova en ny nattningsrutin om den man tidigare kört efter inte längre fungerar.

Läs också: ”5 appar som lär ditt barn något – logopeden tipsar”

– Det innebär inte att den gamla rutinen aldrig mer kommer att fungera. I perioder av barnets liv kan barnet behöva mer fysisk närhet till föräldrarna och i andra perioder har det inte lika stort behov. Som exempel kanske barn som tidigare har somnat själva i egen säng behöver vara fysiskt nära en förälder för att komma till ro och ha nära tillgång till en förälder under natten under en sådan här period. Det kan hjälpa barnet att känna sig tryggare om nattningsrutinen är ungefär den samma varje kväll, förklarar de.

Kom ihåg att alla barn utvecklas olika. Vänd dig alltid till BVC om du är orolig för ditt barns utveckling, sömn, eller vill ha mer personlig rådgivning.

Du har väl inte missat att du kan ställa dina frågor kring barn och föräldraskap till Emma och Charlotte gratis här? Varje vecka besvaras nya frågor!

Pappapanelen om att jämföra barn – håller du med?

Publicerad 22 april, 2014

I dagens pappapanel i TV4 diskuterade Bingo Rimér, Manne Forssberg och Martin Melin med Tilde de Paula och Peter Jihde om att jämföra barn. Håller du med papporna? Tyck till här!

Att man jämför sina egna barn med andras barn är inget som de tre papporna sticker under stolen med. Det är allt från de första stegen i bebisens utveckling till betygen i skolan. Allt för att checka av var någonstans det egna barnet ligger i sin utveckling i jämförelse med andra.

”Helt plötsligt ser man hur bra ”han” här eller hur dålig ”han” är och hur bra min son är”

Papporna i panelen pratade om att när de ser att andra barn kan göra saker så vill de se om sina egna barn också kan göra samma sak. Tankarna kring ”när kommer mitt barn göra sina framsteg som att rulla runt och börja gå” cirkulerade.

Manne Forssberg, tvåbarnspappa, författare och föreläsare, berättar om när han var ensam i parken med sin dotter och blev överlycklig över ett av se henne ställa sig upp på egen hand för första gången.

– När hon ställde sig upp på en lekplats så skrek jag rakt ut, ”Hon ställde sig upp”, säger Manne Forssberg.

– När jag såg inslaget om bebisen som kunde gå vid sju månader så ville jag börja träna med Rambo, säger Bingo Rimér, trebarnspappa och fotograf.

– Jag jämförde aldrig mina barn när de var små barn, däremot gör jag det nu när jag har en sjuåring som spelar fotboll. Helt plötsligt ser man hur bra ”han” här eller hur dålig ”han” är och hur bra min son är, säger Martin Melin, trebarnspappa, polis och författare.

”Osmakligt med ouppfostrade barn”

Papporna instämde med varandra kring barns uppförande. Om deras egna barn var på dåligt humör så berodde det på att de antingen var trötta eller kanske hungriga eller hade en dålig dag men att andras barn upplevdes så av sin natur.

– Man tycker det är osmakligt med ouppfostrade barn, säger Bingo Rimér.

– När jag jämför barn så är det barns karaktärer jag jämför, säger Martin Melin. Ibland blir man överraskad och känner gud vilken charmig unge.

Manne Forssberg menar på att man som förälder jämför sitt barn på så sätt att man gärna vill att ens barn återspeglar sig själv om man anser sig vara en framgångsrik människa. Eller om man inte anser sig vara det istället har förhoppningar om att det egna barnet ska bli det.

– Det är en hårfin skillnad mellan att vara stolt över sitt barn och visa det eller att det upplevs som skryt, säger Martin Melin.

Vem är det som jämför mest, är det mamma eller pappa? Det beror delvis på vem som är hemma med barnet eller är med barnet, det är oftast den föräldern som ser utvecklingen och har något att jämföra med.

– Jag tror att till en början så är det nog mycket mammorna som är engagerade när de rullar runt och börjar gå osv. Vi pappor är väl mer intresserad av fotboll och så när de kommer upp i ålder är det vi som jämför, säger Bingo Rimér.

TYCK TILL!

Vad tycker du om att jämföra barn med andra barn? Har du själv gjort det, när och hur tänkte du då? Skriv din syn kring jämförelse av barn nedan!

Så tar du dig igenom trotsåldern!

Publicerad 18 december, 2011

Man pratar om fyra olika kriser i barnens utveckling som de vanligaste, 2-årskrisen, 6-årskrisen, 9-årskrisen och tonårskrisen. Vi med barn lär dig hur du hanterar trotsåldern och du får användbara tips av barnpsykologen Marie Carlsson.

Trots innebär att man som barn inte gör som föräldern säger utan istället tvärtom, eller bara skriker och helt enkelt vägrar göra något. Trots är inget genomtänkt från barnets sida utan en kraftfull viljeaktion, ett sätt att kolla hur långt man kan gå. Avgörande i trots är hur föräldern agerar säger barnpsykologen Marie Carlsson.

2-åringens utveckling

Här upptäcker barnet sin egen vilja och även språket har blivit välutvecklat.
Tillsammans med upptäckten att man kan påverka omgivningen med sin vilja och med sitt språk prövas många föräldrar här för första gången ordentligt.

Barnet kan få kraftiga utbrott om dom inte får som dom vill och med verbal argumentation uppe på det kan man som förälder bli lite matt.

De vanligaste misstaget man gör är att man pratar för mycket med sin 2- åring och tror att de förstår mer än vad de faktiskt gör. Här handlar det mer om kort och tydligt språk från föräldern och mer visa med handling att de inte ska göra en viss sak.

Typiska konflikter som kan uppstå mellan barnet och föräldern kan vara tex att barnet kastar ner sin tallrik från bordet, tar av sig sina kläder, kastar sig på golvet i affären med mera.

”Det handlar inte om att utdela bestraffningar eller att skrämma sitt barn”

Man behöver inte skrika och gapa utan mer med bestämd röst och genom handling förstärka det man säger. Att fostra barn förutsätter att man är en tydlig gränssättare och den bästa mixen är varm/bestämd/tydlig.Det handlar inte om att utdela bestraffningar eller att skrämma sitt barn, men man måste våga sätta gränser och i 2 årsåldern har man alla möjligheter att träna sig på konsten i att uppfostra barn.

6-åringens utveckling

En mycket vetgirig och nyfiken ålder där det snurrar mycket i huvudet som man kan behöva fråga om. Som förälder får man många frågor om allt möjligt och det är tecken på att barnet är i process.

För de flesta innebär också åldern att man nu kliver in i skolan värld och det finns inga så motiverade och kunskaps-laddade barn som en 6-7 åring. De kan här för första gången börja jämföra sig med andra och bli ledsna för att de känner sig sämre på något sätt.

Skolan är en tuff värld och man får vara beredd på gliringar från andra lite större barn.
Här tar man mer och mer in den yttre världen och börjar förstå att det finns andra och att alla inte har det som man själv.

”För en del kan det vara en ångestfylld process”

För en del kan det vara en ångestfylld process och barn kan backa i sin ålder (regrediera) och kan behöva lite extra trygghet och kärlek. Dom kan också lära sig fula ord i skolan som de testar på omgivningen, men har givetvis inte en aning om vad det betyder.

Man bemöter barnet genom att finnas tillhands, lyssna, trösta och stötta deras första små steg ut i livet. Som i alla åldrar är det viktigt att man markerar när de säger fula ord eller på annat sätt beter sig illa.

9-åringens utveckling

Nu har de blivit ännu lite större och förstår ännu mer om livet, men framförallt om döden. Här är man redo att förstå att alla dör inklusive mamma och pappa vilket är ångestskapande.
Barn kan här få problem att somna och ha svårt för separationer och vill gärna ha koll på när föräldern kommer hem.

I den är åldern är det många som slutar på fritids och får egen nyckel hem och en del har svårt att klara av att vara ensamma hemma och det kan bli mycket mobilringande till föräldrar.

Man får se det som en övergångsperiod, men det kan vara lite pyssel och stöttning även här. Här kan även finnas en del problem runt kompisar och hur man ska vara med varandra och när.
Fram tills nu har oftast föräldrarna varit mycket delaktiga i att boka upp lektider men nu börjar man mer och mer ordna det på egen hand, inte helt utan gnissel.

”Lugnet före stormen”

Annars är detta en ålder som kallas latensåldern och det innebär att det är en ganska lugn period när det gäller humör och man ser det lite som lugnet före stormen dvs. tonåren, där humöret oftast är skiftande.

Åter igen handlar det om att följa sitt barns utveckling och lyssna in och framförallt vara närvarande. En risk nu när de blivit 9 år och man inte längre hämtar är att många föräldrar jobbar mer, men jag vill trycka på hur viktigt det är att man är med sina barn och inte gör så mycket egna saker utan prioriterar sin familj

Avgörande i trots är hur föräldern agerar

De värsta momenten är oftast vid övergångar, man ska gå hemifrån, hämtning och lämning på dagis, mat och läggning.
Ofta finns en tidspress inblandad som höjer stressnivån i familjen. Man får ha en plan för varje övergång för att minimera konflikterna.

Avgörande i trots är hur föräldern agerar, om man tar det lugnt blir det inte så stora utbrott, men när föräldern trappar upp konflikten genom sin egen ilska är det som att kasta in mer ved i brasan.

Har du skrikit på ditt barn? Diskutera i forumet syskon och trotsålder

Etikett: Utveckling