Thereses barn dog i magen i vecka 31

Publicerades: 16 Okt 2018, 11:29

Vimedbarn

2012 skulle bli det bästa året! Vi väntade vårt första barn och allt var så spännande. Jag mådde hyfsat bra, lite illamående men inget ovanligt och på rutinultraljudet såg allt toppen ut. Förberedelserna var i full gång, vagn, spjälsäng och allt annat införskaffades till barnet. Den 5 februari vaknar jag på morgonen och har ont i magen, som ett band som gick runt ryggen. Jag ringde in till förlossningen för att rådfråga och hon tyckte jag skulle ta ett bad, och återkomma om det inte gav med sig. Jag fick ondare och ondare, så jag ringde in och de bad oss komma in för en kontroll. En kontroll, inget annat.

Läkaren hittade inga hjärtljud

Kommer in, lämnar urinprov och går in i ett rum. Barnmorskan tar fram tratten för att lyssna på magen men hittar inget hjärtljud. Hon tar fram dopplern och letar och letar. Jag säger att min barnmorska också hade svårt att hitta det den här i veckan.
Vi får gå in i ett annat rum för att göra ultraljud och jag anar fortfarande ingenting. Läkaren börjat titta med apparaten och säger efter en stund ”jag är ledsen, men jag ser inga hjärtljud”. Marken rasade under mina fötter. Vår bebis var död.
Vi ringde våra familjer och berättade och vi var så klart i chock.
Läs också: Är det ok att sova på rygg som gravid?

Födde ut Isabella

Jag fick ondare och ondare och de körde ner mig till förlossningen så fort som möjligt så jag kunde få smärtstillande. Det första jag tänkte när de berättade att barnet var dött var att de bara skulle plocka ut det men nu efteråt förstår jag varför jag fick föda. Stoffes mamma och min mamma och pappa kom och var med oss och stöttade oss och det var guld värt. Den 6 februari klockan 21.15 föds vår älskade dotter Isabella i vecka 30+2, 1140 gram och 40 cm liten. Hon var så liten, så perfekt.

Allt stöd vi fick under den här upplevelsen var helt fantastisk. Utan barnmorskan och läkaren (som jag för övrigt fortfarande har kontakt med) hade vi aldrig klarat av det vi gjorde. Prover visade att jag hade infarkter i moderkakan, infektion av cmv (inget som smittade Isabella) samt havandeskapsförgiftning- utan symptom. Innan graviditeten hade jag högt blodtryck, så det kan bero på det. Dock var blodtrycket under kontroll under graviditeten.
Läs också: Plötslig spädbarnsdöd, här är råden som minskar risken

Blev gravida snabbt igen

Att barn dör i eller utanför magen är vanligare än man tror. Varför är det då så tabubelagt? Är det för att folk är rädda? Att det som inte går att påverka?
Det man som mest behöver av nära och kära när man har förlorat ett barn är att prata om barnet. Isabella är vårt första barn, hon kommer alltid vara med oss, en del av familjen, även om hon inte är i livet. Fråga gärna hur vi mår. Även om vi inte alltid kommer säga sanningen. Rätt så ofta ljuger vi faktiskt. Det är så lätt att bara svara ”bra” på den frågan. Att skaffa barn igen efter att vi förlorade Isabella kändes som en självklarhet, även fast vi var livrädda såklart. Men med massor av stöd från sjukvården samt vänner och familj så vågade vi. Vi blev gravida igen relativt snabbt, och jag tror att om vi hade väntat längre hade vi nog inte vågat. Drygt 13 månader senare föddes Isabellas lillebror levande.