Förlossningsberättelse – så gick det till när Mini kom till världen

Sossi berättar om när sonen föddes 4 dagar över tiden i sin förlossningsberättelse, ”När vi kom in på BB var klockan ca halv 5 på morgonen, och då var jag öppen ca 5 cm. En halvtimme senare när dem kollade igen var jag öppen 9 cm så det gick väldigt fort kändes det som”.

Jag gick 4 dagar över tiden med mini, och dagen innan mini föddes den 18 september så kände jag inga sparkar så blev så klart lite orolig och ringde in till BB och jag fick komma in så skulle dem kika på det. Men han mådde bra och började såklart röra på sig när vi väl var där, och då var klockan ca halv 6 på kvällen. Så vi åkte hem och la oss i soffan och bara tog det lugnt, kollade på tv och käkade godis.

LÄS OCKSÅ: Jessica Olérs: ”Vattnet gick i väntrummet hos barnmorskan”

Så vi packade in sakerna i bilen och drog till BB i Trollhättan

Sen vaknade jag mitt i natten den 19 september och jag tror klockan var mellan 2-3 på natten och gick på toa, och då så trodde jag att vattnet gick när jag satte mig på toan, men det visade sig senare att det bara var slemproppen som hade gått. Men kände att jag började få värkar som varade mellan 10 minuters mellanrum, så gick och väckte sambon och ringde BB. De sa att jag kunde avvakta i några timmar innan jag skulle ringa igen, jag fick självklart ringa ifall värkarna kom tätare. Så jag började städa och plocka iordning i köket för kunde ändå inte somna om. Men efter ca en halvtimme så kom bara värkarna tätare och tätare värkarna var nog mellan 5-6 minuter nu, så ringde vi in igen och de sa att jag kunde komma in direkt. Så vi packade in sakerna i bilen och drog till BB i Trollhättan, alltså kändes som om min sambo körde så sakta men vilket han inte gjorde.

LÄS OCKSÅ: Josefin Lustig: ”Man är så mycket starkare än man tror”

När vi kom in på BB var klockan ca halv 5 på morgonen, och då var jag öppen ca 5 cm. En halvtimme senare när dem kollade igen var jag öppen 9 cm så det gick väldigt fort kändes det som. När det väl var dags att börja så kändes det som om man kämpade och kämpade men inget hände direkt, så då fick jag värkstimulerande dropp så värkarna skulle ge nått och jag skulle kunna krysta. Så ett tag skulle jag bara andas igenom värkarna och inte ta i, det var riktigt svårt för när man ligger där så vill man bara ta i allt vad man har och få ut bebisen. Efter ett tag så såg dem att minis hjärta inte gick tillbaka som det skulle mellan värkarna och så då började det bli lite bråttom. Så sen det sista fick dem lägga två klipp och så var det bara att ta i det sista och få ut han så snabbt som möjligt, så det kom in några extra läkare och stod några utanför ifall dem skulle bli tvungna att springa iväg med mini.

Fler förlossningsberättelser hittar du här ››

Mini vägde 3080 gram och var 50 cm lång

Men klockan 09:27 den 19 september så kom han äntligen ut och mådde bra, så dem behövde inte springa iväg med honom som tur var. Jag använde lustgas men tog även epidural, hade tänkt inte ta någon bedövning men jag kände att jag verkligen ville ha det. Men som tur var hade jag även jättebra personal som hjälpte till hela tiden och stöttade en. Min sambo var med hela tiden och gjorde det bästa för mig.

Vilken känsla det var när man fick hålla sin bebis för första gången efter att ha legat i magen i 9 månader, man var verkligen helt slut men så fort jag fick mini i famnen kändes det som om man piggnade till direkt. Man fick en helt annan energi i kroppen och man kände sig lycklig på ett helt annat sätt. Vi fick vänta en stund innan vi fick vårt rum och kunde varva ner lite och duscha och fräscha till sig lite, för man var ju helt genomsvettig ett tag där. Allt var ju så nytt också och man tänkte ”hur ska jag klara av detta att ta hand om en sån liten människa”, man vågade ju knappt hålla han för han var ju så liten och man var rädd att något skulle hända. Vi sov över en natt på BB sen ville jag verkligen hem, har lite svårt att vara på sjukhus och tyckte att det skulle vara skönt att komma hem till sin egen säng och få landa och lära känna mini i lugn och ro.

Och nu har det gått 6 månader sen han föddes och han är verkligen det bästa som har hänt mig!

Hur har det gått efter förlossning? Kika in i Sossis blogg här på Vimedbarn! 

Vill du också dela med dig av din förlossningsberättelse här på Vimedbarn.se? Mejla då till [email protected]!