Petras dotter föddes i sin fostersäck

Att föda barn är verkligen det coolaste jag har gjort och jag är så stolt över att jag har klarat av det. Tänk att vi kvinnor kan bära och föda helt nya små människor att berika världen med! Min första förlossning med Hugo var nog så ”genomsnittlig” som en förlossning kan bli. Den började med att vattnet gick (på en middag hos min svåger) och avslutades 12 timmar, lite epidural och lustgas senare med att världens finaste lilla pojke kom ut och visade mig hur starkt man kan älska en annan människa.

När jag sen blev gravid igen 4 år senare så var jag så kaxig inför förlossningen, jag hade ju gjort det där en gång tidigare och det hade gått så smidigt och bra. Då hade jag åkt in till förlossningen efter att vattnet gått, helt utan värkar och var då öppen 3 cm och blev inskriven. Allt gick utan problem och jag kände nu att ”jag vet hur det blir när jag föder barn, klart det kommer bli ungefär samma igen!”.

Läs också: ”Förlossningsberättelse: Kejsarsnittet blev en underbar upplevelse”

Jag minns att min svärmor var på mig lite i slutet av den andra graviditeten och sa att vi måste planera ordentligt hur vi skulle göra med Hugo när allt satte igång, ”för när det är andra gången så kan det gå mycket snabbare”. Jag avfärdade det och tänkte att visst lite snabbare går det kanske men inte så att vi behöver stressa, vi löser det när det sätter igång. Eftersom Hugo var en punktlig liten kille och kom två dagar före BF så var jag så inställd på att Agnes skulle komma tidigare hon med. Men hon var beräknad till den 6 augusti och när det datumet både hann komma och gå så fattade jag inte riktigt vad det var som hände. Jag trodde verkligen att allt skulle bli lite av en copy/paste från min första förlossning, men redan nu blev det ju helt fel.

Dagarna gick och tillslut kände jag mig helt uppgiven. Flera nätter satt jag dessutom uppe med förvärkar och trodde att det skulle sätta igång, men så försvann de alltid och jag blev lika besviken varje gång. När jag gått över tiden en vecka så var jag hos min barnmorska på MVC och hon var minst sagt förvånad att jag kom dit, Agnes hade varit fixerad länge och enligt barnmorskan så låg hon så långt ner att hon praktiskt taget var ute snart. Men vi fick boka in ett besök några dagar senare också och då skulle vi även göra ett ultraljud som de vill att man gör när man gått så långt över tiden. Även dessa kom och gick och allt såg bra ut, men jag höll på att bli smått galen, nu ville jag ha ut den här ungen!

”Jag kunde knappt tro att det var sant, skulle jag sättas igång?!”

Det började bli tal om att vi skulle få tid för igångsättning och då skulle det bli av måndagen den 21 augusti och jag kunde knappt tro att det var sant, skulle jag sättas igång?! Jag som fått igång den första förlossningen helt utan problem två dagar före BF! Här började jag förstå hur naivt det var av mig att tro att allt skulle ske på samma sätt som tidigare och att det ju faktiskt inte är Hugo jag ska föda igen utan en helt annan person (man kan tycka att det borde gått upp för mig lite tidigare, men man tänker ju inte helt logisk alltid som gravid).

Läs också: ”Varför ska man teckna gravidförsäkring? Experten svarar!”

Gick över tiden 11 dagar

Kvällen mellan onsdag och torsdag när jag snart då gått över 11 dagar så går jag och lägger mig och jag minns att jag sa till min man Jonas att ”varje gång jag måste gå och lägga mig och fortfarande är gravid känns som ett hån”. Men jag hade ju inget annat val så jag gick och la mig sur som ett bi. Strax efter klockan 03 vaknar jag av att jag har lite ont, men det hade jag haft tidigare och det var inte alls värre än vad jag känt innan så jag ligger kvar och tänker att jag ska sova vidare. Jag slumrar till men vaknar sen igen och ska vända mig om och då hugger det till ordentligt i magen. Det gjorde ordentligt ont så jag går upp och tittar då på klockan som visar 03:45. Jag sätter mig på min vid det här laget välanvända pilatesboll och skumpar lite, men jag märker rätt snabbt att det här är något annat än vad jag känt förut. Jag går på toaletten och märker då att det kommer lite blod så jag väcker Jonas och säger att jag tror att det är igång nu.

Hans första instinkt är då att gå och duscha (männen är tydligen inte heller helt logiska i de här situationerna)… medan jag ringer förlossningen på Huddinge. Jag får prata med en barnmorska och under det korta samtalet så hinner jag få flera värkar och hon säger att vi ska fixa barnvakt och sen komma in dit på en gång.

Med tanke på hur det har pratats om bristerna på förlossningsplatser under sommaren så var jag så otroligt tacksam för att vi fick en plats där vi hade valt (vi bor även ca 3 minuter därifrån). Jonas ringde vår kompis som kom hem till oss där mitt i natten och tog med sig Hugo hem till dem. Jag märker att värkarna snabbt blir starkare men inget jag inte kan hantera och vi säger till Hugo att nu är lillasyster på väg ut till oss. Ungefär klockan 04:30 sätter vi oss i bilen och kör den korta vägen till Huddinge sjukhus och här någonstans förstår jag att det inte kommer bli en likadan förlossning som med Hugo. Nu gör det riktigt ont och när vi kommer fram hjälper Jonas mig in där jag blir mött av en undersköterska och så springer han iväg för att parkera bilen.

Värkarna kommer oavbrutet

Jag får hjälp av undersköterskan in i ett undersökningsrum och vid det här laget har jag i princip inga pauser mellan värkarna utan de kommer oavbrutet och är så starka att jag inte vet hur jag ska hantera dem. Hon skyndar sig att hämta en barnmorska (samma som jag pratat med i telefon strax innan) och efter en väldigt snabb och effektiv kontroll så konstaterar hon att jag är öppen 10 cm och vi måste skynda oss för nu kommer bebisen!

”Med en kraft så stark att den bara tar tag i hela min kropp så trycker jag ut Agnes på en värk”

Jonas kommer in i rummet efter att ha sprungit tillbaka från parkeringen och får bara höra att nu ska vi in i förlossningsrummet för din dotter är på väg ut. De rullar in mig i rummet och där får jag ÄNTLIGEN lustgasen, som jag krampaktigt trycker mot ansiktet och andas in som en smått galen människa. Sen känner jag bara att NU KOMMER HON! så de får dra av mig kläderna och med en kraft så stark att den bara tar tag i hela min kropp så trycker jag ut Agnes på en värk. Jag förstår inte ens att hon är ute för när barnmorskan säger något om att det var fostersäcken som kom så tror jag att jag fött ut något annat än barnet. Men Jonas säger att hon är här nu och det visar sig att hon föddes i hela sin fostersäck och låg som i en ballong som de fick öppna upp och plocka ut henne ur. Barnmorskan blev alldeles till sig och sa att hon aldrig varit med om det innan utan bara hört talas om det för det är så ovanligt. Det kallas tydligen att födas med segerhuva och innebär stor tur för barnet, så vi får se vad det blir av min lilla tjej!

Eftersom allt gick så fort så mådde inte Agnes helt bra när hon kom ut utan var väldigt blek och skrek inte så de fick skynda iväg med henne till läkarteamet. Jag var också i chock och barnmorskan sa att de hade skrivit in mig kl. 04:37 och tiden för födseln var 04:57. Med tanke på hur snabbt det hade gått och framförallt eftersom krystandet bara pågick i ca 1 minut och hela bebisen kom ut på en gång så var jag livrädd att jag hade spruckit jättemycket, men det hade jag inte utan de fick sy lite grann men inte mer än vad det hade spruckit förra gången. Väldigt snabbt så kom läkaren in till mig och berättade att min dotter mådde bra och att jag inte behövde oroa mig, hon hade behövt lite hjälp att få igång andningen men nu var allt bra och hon var med sin pappa. Det var ord som var magiska att höra kan jag lova!

Så det var min långa berättelse om den korta förlossning som förde min flicka till världen och hur otroligt olika två förlossningar kan vara. Man kan ju undra om dessa olikheter även kommer följa med mina barn i hur de blir som personer… Oavsett vilket så är jag så tacksam för båda mina upplevelser och att jag har fått gå igenom två fantastiska förlossningar och i och med dem fått två underbara barn!

Läs Petras blogg här: Vackra vardag och spana in henne på Instagram @agnes_and_hugo

Vill du också dela din förlossningsberättelse på Vimedbarn.se? Maila då till [email protected]!