Förlossningsberättelse – Igångsatt förlossning på grund av vidgad njure

”Barnmorskan sa kämpa allt du har nu annars måste vi klippa upp dig, och jag tänkte, så fan heller att ni ska!” Läs Nattis Anderssons förlossningsberättelse här.

Morgonen den 28/6 2013 skulle vi åka in för att bli igångsatta på grund av vidgad njure, jag var gravid i vecka 39. Vi kom in halv nio på morgonen, barnmorskan berättade hur de skulle gå tillväga för att sätta igång mig.

Runt halv elva kom barnmorskan in med någon slags hormongel som då skulle stoppas upp och stimulera, tiden gick och vi gick runt och kikade lite och tog en liten promenad för att invänta att värkarna skulle sättas igång.

Barnmorskan kom in igen vid halv 5 för att kontrollera om något hade hänt, och naturligtvis hade det inte det. Hon sa att de kunde ta dagar innan det händer något.

Jaha tänkte vi, ska vi behöva sitta här i flera dagar? Sedan ville de stoppa upp en till hormongel, först var de lite tveksamma eftersom jag hade sovit så dåligt natten innan. Men ja fick den uppstoppad, vid 18:00, sedan smällde det till. OJ vilken smärta jag fick. Vi gick runt i korridoren med en gåstol, men till slut fick jag så ont att jag ville prova på lustgasen.

”Jag fick jordens smärta”

VILKEN KÄNSLA! Den gjorde mig beng i huvudet, ena barnmorskan kom in för att hjälpa mig att gå på toa. Samtidigt som jag fick världens skrattanfall där inne låg jag med jordens smärta.

Senare på kvällen runt 22:00 kom en barnmorska in för att känna hur öppen jag var. 4 cm… Attans nästan ingenting hade hänt. Jag fick jordens smärta…

De skulle sätta värkstimulerande dropp för att få fart på det hela, men smärtan blev bara värre jag stod inte ut längre. Då jag bestämde mig för att ta epidural.

Läkaren kom in, men jag uppfattade inte att de skulle sätta in epiduralen då jag hade drogat ner mig på lustgasen. Hade tagit lite väl för mycket. När väl epiduralen var satt så somnade jag till en stund.

Jag vaknade upp när klockan var 01:00 och säger till min sambo att ”NU KOMMER HON TRYCK PÅ KNAPPEN! JAG KÄNNER MIG DESSUTOM BAJSNÖDIG!”
Daniel tryckte på knappen och inrusande kom barnmorskan och kände om jag var öppen 10 cm. Visst var jag det HALLELUJA!!

”Kämpa allt du har nu annars måste vi klippa upp dig”

Det var bara att sätta igång. Jag provade massa olika ställningar för att krysta men mig passade de bäst med liggandes på ryggen. Jag kämpade och skrek! Höll på i 2 timmar. Det gjorde så fruktansvärt ont. Går inte att beskriva känslan. Hjärtljuden steg på dottern och det började bli bråttom nu. Barnmorskan sa ”kämpa allt du har nu annars måste vi klippa upp dig”, och jag tänkte, så fan heller att ni ska! Ja kämpade och kämpade. Och swish sa det och all smärta var borta, men vart är bebis skriket!?

Panikslagen som jag blev skrek jag ”lever hon?”. De ruskade om henne och upp på mitt bröst kom en blöt och varm liten flicka på 3850g 50cm lång! Går inte beskriva vilken underbar känsla att få upp sin dotter på bröstet, där låg hon vår lilla Alice. Och med jordens lyckligaste föräldrar!

TYCK TILL!
Var den här förlossningen lik din förlossning?