Albin Johnséns förlossningsberättelse: ”Jag var inte beredd på att se så mycket blod”

”Efter förlossningen med vår nu 5-årige son Frank som var ett akut kejsarsnitt i vecka 30 under traumatiska omständigheter, så hade varken jag eller barnens mamma Alexandra någon jättehärlig upplevelse att referera till när Ralph, nu 4 månader, var på ingång. Även denna gång så blev det kejsarsnitt men nu ett planerat sådant. Vilket var en helt annan grej! Wow, vilken skillnad på dessa två upplevelser! Efter ett par obligatoriska möten med olika läkare så fick vi tillslut igenom ett beslut om kejsarsnitt då det var Alexandras önskan. Några veckor före födseln så fick vi ett brev hem med en dag och tid för operation.”

Läs också: ”Förlossningsberättelse: Jag blev akut nedsövd”

”Det var fredag och det kändes som att personalen hade feeling”

”Vi fick en tid på morgonen men åkte till SÖS dagen före och hälsade på samt fick en kortare genomgång hur allt skulle fungera. Sen på kvällen lämnade vi Frank hos sin farmor och tidigt på morgonen tog vi en taxi in till SÖS. Vi kändes oss mer förväntansfulla än nervösa. Det var en skön känsla, inte alls stressigt eller läskigt. Mer fjärilar i magen! Väl på SÖS satt vi och väntade tillsammans med ett annat par på en väldigt lugn och avskild avdelning där man hänger timmarna innan operationen. Vi var där 07.00 och själva förlossningen var planerad till klockan 10.00. Vi fick byta om till operationskläder och sen satt vi och kollade på Nyhetsmorgon tills de sa att det var vår tur. Hissen ner ett par våningar och sen in i en operationssal där vi möttes upp av ett jättetrevligt team! Alla var sjukt avslappnade och vänliga. Det var fredag och det kändes typ som personalen hade feeling. De frågade om vi ville ha radion på eller inte innan Alexandra fick lägga sig på en sjukhussäng. Jag fick sätta mig vid hennes huvud typ, sen skärmade de av från huvudet och neråt så vi inte såg resten av kroppen.”

Läs också: ”Att välja kejsarsnitt”

Fick trycka ut honom

”Det kom in fler läkare som presenterade sig innan de körde igång själva operationen. Allt verkade gå väldigt bra tills det plötsligt blev lite dramatiskt då dom inte fick ut Ralph. Ena läkaren hopppade nästan jämfota upp i luften och tog sats för att försöka trycka ut honom. Tillslut fick dom ta hjälp av en sugklocka. Det kanske var 30 sekunder av lite semi-panik men sen var han ute!

En av sköterskorna sa att jag kunde ställa mig upp och kolla nu när han var ute. Om man inte gillar att se blod eller se rakt in i en uppskuren mage så skulle jag rekommendera att man sitter kvar så ger dom en bebisen istället. Jag var inte alls beredd på att se så mycket blod!”

Läs också: ”Förlossningen – här är pappans roll”

”Frågade om vi kan lämna tillbaka honom”

”Vi blev kvar en stund och Ralph fick ligga på Alexandras bröst innan dom rullade oss vidare till uppvaket där vi stannade ett par timmar. Efter det fick vi komma till vårt egna rum och då kom Frank och farmor på besök ganska snabbt. Frank var otroligt ivrig att få se Ralph men blev väldigt besviken. Han tyckte inte alls att han var gullig och frågade ifall vi kunde lämna tillbaka honom, men det gick över snabbt!

Jag skulle säga att hela upplevelsen kändes odramatisk och positiv för oss båda. Mycket på grund av att personalen var så skön. Men sen såklart var det lyxigt att ha lite erfarenhet från förra gången.”

Vill du fortsätta följa artisten och pappan Albin Johnsén med familj? Missa då inte bloggen här och hans instagramkonto @albinjohnsen!

Vill du också dela med dig av din förlossningsberättelse på Vimedbarn.se? Mejla till [email protected]!

Du missar väl inte Vimedbarn.se’s nyhetsbrev?

Det kostar ingenting och du kan när som helst säga upp din prenumeration.