Tävlingen för dig som bor på tomt eller vill ge bort ett riktigt schyst kit till familj eller vänner.
För att delta i tävlingen vill vi att du berättar ditt galnaste sommarminne, något som du kommer komma ihåg i resten av ditt liv. Den roligaste eller galnaste historien vinner ett grymt sommarkit utvalt av oss på redaktionen.
Priserna:
1 x Soda Stream Source + massa härliga somriga smaker
1 x Bosch IXO BBQ (skruvdragare och grilltändare i ett)
1 x Bosch trädgårdsverktyg – sladdlös busk- och grässaxsats ASB 10,8 LI Set
1 x American Tourister by Samsonite (i färgen lipstick pink)
1 x Bosch lövblås
1 x Prenumeration på tidningen Pappa (för den late sommarpappan)
Tävlingen avslutas söndag den 26:e maj kl 23:59 och vinnaren presenteras här i tävlingen och kontaktas via mail.
TÄVLINGEN ÄR AVSLUTAD! VINNAREN, CAMILLA SONNESSON, KONTAKTAS VIA MAIL.
Hej. Jag är gärma med i denna sommartävling. Mitt galnaste sommarminne som jag aldrig kommer glömma är när jag skulle hjälpa min morfar att skörda in årets hö för vinterförvaring och vi hade jobbat hela dagen och hade traktorlasset fullt. När vi sen skulle ta oss tillbaks till stallet med traktorn för att lassa in höet så hittade jag inte på grepen som jag använt mig av hela dagen. Vi letade länge men fann den inte. Till slut gav vi upp och beslöt oss för att åka hem ändå. Barn som jag var vid tillfället så kunde jag inte motstå att få sitta resan hem på traktorsläpet i hön och det gick min morfar med på. Till min förväning och smärta så hittade vi på vart grepen var när jag satte mig på hölasset. Den låg i högen med spesarna uppåt. Kan säga att det var en sommar då jag hade 4 prickar i baken som minne av vår dag tillsammans. Inte så skoj då men idag många år senare så är det ett av de finaste minnen jag har av tiden med min morfar.
Mitt galnaste minne är såklart när jag och min bror var trädgårdspirater! 😀
Att vara trädgårdspirat är ett tufft och ansvarsfullt uppdrag för en 8 åring som jag var då.
En av de tuffa uppgifterna jag hade var att försvara uppfarten till huset. Det gjorde jag och min bror genom att utrusta oss med tallkottar, knallpulverpistol och små kastsmällare. Dessa vapen avfyrades strax efter att någon passerat vårt gömställe bakom soptunnan… alla förbipasserande var inte glada vill jag minnas… :-/
Ett annat viktigt uppdrag var att se till att maskrosorna skulle överleva trots grannens flitiga rensande i den pedantiskt skötta trädgården 😉 Så fort grannen inte syntes till stod vi på tomtgränsen och blåste över maskrosfrön…
Så här i efterhand kan vi kanske mer liknas vid två små jobbiga trädgårdsterrorister! Men OJ vad vi hade kul jag och min bror! Nu har vi själva 2 barn och har precis köpt villa med en tillhörande tomt på nästan 3000 kvadrat. Vinsterna i denna tävling skulle passa oss perfekt. och lövblåsen skulle nog locka fram många skratt hos våra egna små trädgårdspirater 🙂
Mitt galnaste sommarminne var för 2 år sedan, när jag och min man åkte till ett stekhett Kina för att hämta hem vår dotter som vi väntat på i ca 4 års tid. En underbar fast oerhört skrämmande känsla fanns hos oss, men allt föll på plats när vi fick se henne! Heeeeelt underbar.
När vi sedan kom hem så blev det den bästa sommaren i vårt liv….Hon fick uppleva saker utomhus, som hon aldrig varit innan… Vi badade vår då 1 åriga dotter, vi lekte i solen, åkte på utflykter och bara lät henne andas frisk luft och känna sig fri och älskad……Det är den bästa sommaren i mitt liv…
Detta minne är galet roligt, i alla fall för mig som pappa!
Två barn, en på ett en på tre.
Som förälder är man givetvis stolt vad än sitt barn presterar men det finns ögonblick som väcker lite extra pappakänslor. Glädjen att få barn är verkligen som man säger, det går inte att beskriva lyckan. Man kan försöka men det infinner sig som bara en känsla i kroppen. Tex det här med att hjärtat blöder när man ska lämna på dagis. Försök berätta det för polarn eller brorsan som tycker att man är mesig. Vänta ni tills ni får egna barn!
Men nu till mitt sommarminne, förra sommaren när vår lille pojke endast var två år gammal fick han en balanscykel av oss. Vi var ute och åkte husbil och på campingen hade han tidigare bara haft sin bobbycar, vi tyckte själva att det var lite tidigt med en balanscykel men eftersom det är lika rörelse med benen även om det behövs balans så chansade vi.
Han gick mest till en början med cykeln under sig, ganska så snart så började han pendla med benen likt bobbycaren, i slutet av semestern var jag tvungen att springa efter för han åkte så fort. Stolt som en tupp var jag givetvis redan nu, men det riktigt stora ögonblicket som kändes så sjukt bra i hjärtat och jag får nästan tårar i ögonen nu när jag skriver var när vi var hemma hos min kusin i slutet av sommaren. Deras lite äldre son frågade om Melker fick testa hans gamla cykel, en riktig! Jag gick efter, höll i pakethållaren likt Lottas pappa på bråkmakargatan och i stort sett från första tramptag kunde grabben cykla. Givetvis mycket för att han hittat balansen med hjälp balanscykeln, men att han kunde cykla med trampor på en gång var stort.
Jag vet faktiskt inte vem som var stoltast, jag lös som en sol. Försökte att dölja hur mallig jag var för min kusin men det sken nog igenom och Melker han cyklade, ropade -kolla pappa jag kan cykla, inte hålla i, släpp;)
Jag minns ögonblicket som igår, en känsla så bra som i ord inte går att beskriva. Jag ser fram emot övriga av dessa ”milstolpar” i livet…. När dom kröp, går, lär sig prata, skjuter bollar, lär sig cykla, lägger pussel. Att få se den glädje som infinner sig i mina barn då träffar mig alltid i hjärtat. Shit vad jag är lycklig och oj vad jag aldrig kommer glömma den där gången på fotbolsplanen i grus där han lärde sig cykla.
Som nyinflyttade husägare skulle det passa oss som handen i handsken att få hjälp med lite trädgårdsredskap
Kommer att ätnka på när jag skulle vara riktigt omtänksam. På campingen där vi har vår husvasgn , kan man gå ner och bada genom att ta en mycket brant skogsstig. För att barnen inte skulle halka på alla tallbarr och kottar , så krattade jag hela stigen. Ända nere vid sjön krattade jag också lite extra , för att det skulle bli riktigt bra. Kände att jag ahde något på mina ben och tittade efter. HELA benen var täckta av myggor , som tydligen kläckts just där och då. kan garantera att det var det snabbaste jag någonsin kommit ner i vattnet och doppat mig. Ryser bara jag tänker på det , fast det gått många år . Men fint blev det och barnen var nöjda 🙂 / Pia
Ett galet sommarminne är även ett av mina allra tidigaste minnen. Jag var endast 3-4 år gammal och hade en trehjuling som jag cyklade runt på. Bodde då i en av de yttre stadsdelarna i Östersund, Körfältet, med några kilometer ner till Badhusparken vid Storsjön.
I den åldern försvann jag ganska ofta, mina föräldrar fick leta efter mig hela tiden. Ofta hade jag bara gått till dagiset i närheten för att äta deras frukt, men den här gången hade jag rymt aningen längre bort. Jag cyklade nämligen hela vägen genom stan och ner till Badhusparken. Eller nästan. Tågrälsen kom ivägen, med staketet som hindrade mig från att komma över till Badhusparken. Som tur var. Jag vände om och cyklade hem, och några kvarter från hemmet hittades jag av mamma. Så här nära 30 år senare kan jag inte fatta hur våghalsig jag var när jag var liten, för nu är jag en liten fegis – min egen 3-åriga dotter får absolut inte lämna huset utan mig!
Första semestern som femåring tillsammans med mamma, pappa och bror. Vi åkte till Gränna med bil utan bokat boende. sent på kvällen fick vi tag i ett riktigt sunkigt ställe. Soffan stoppning hängde ute, var så råttäten. Mitt i natten brakar brorsan säng ihop med en smäll. Vi fick underbara soliga dagar då vi badade njöt av polkagrisar och åkte båt till Visingsö. Ett givet val nu nät jag själv är mamma. Vilket äventyr!
Tältsemester med min mamma, pappa och bror på 60-talet. Vi hade inte råd med typ sovsäck o luftmadrass eller så tyckte mina förädrar att det var onödigt. Därför lastades bilens baksäte med sängmadrasser och täcken. Resultatet blev att jag och min bror satt så högt att vi slog huvudet i taket.. När detta var gjort stannade vi vid stadens sportaffär och pappa gick in och köpte ett tält för 4 personer. Lyckan var total!
I familjen har det alltid funnits båt, somrarna har tillbringats i skärgården med både skratt & gråt.
Ett härligt & tokigt minne som jag minns, är med båten som nu i våra ägor ej finns.
Den var liten & ful, dock så kul!
Jag & mannen väntade vår första dotter otåliga förstås, snart tänkte hon komma ut till oss.
Mannen så envis skulle vara, att vi ut på sjön skulle fara.
En tur på vågorna i vatten skulle kanske hjälpa den lilla skatten.
Mannen ville låta mig en väldigt fin strand få se, vi skulle ha picknick, mysa & le.
Men det blev ju inte så, något vilse kom vi två!
Stora Gotlands färjor dök nu upp & efter dessa blev det inga små gupp!
Vi började skratta, ingen av oss kunde detta fatta!
För oss var det bara att vända om, då efter ett tag även ovädret kom!
Stranden hittade vi ej men det blev en rolig upplevelse för mej.
Dottern efter några dagar behagade komma ut, & nu är denna story slut!
Det var såklart på en husvagnscamping när barnen var små, där vi stod fanns det ingen el och ingen utebelysning heller vilket medförde att det blev mörkt som natten ganska tidigt utanför.
När vi sitter inne i husvagnen och har lite lagom tråkigt så tittar vi ut men vi ser ju bara en spegelbild av oss själva i vagnen så vi börjar med en grimastävling mot varandra : 3 barn mot 2 vuxna och det fortsätter så en bra stund (10 låååånga minuter) när jag plötsligt får se en skugga utanför…det är folk som går precis utanför vagnen och dom ser klart och tydligt in till oss där vi grimaserar för fullt åt dom…
Det här skrattar vi gott åt än idag fast det är 15 år sedan..
Jag har inget sommarminne, jag hade det så svårt i mitt liv. Jag tog allt skit på mig och det gör jag tills idag, Är det Otur !? Varför jag !
Jag vill leva som alla andra !
Mitt bästa sommarminne är faktiskt med min pappa. Varje sommar åkte vi till Norge och sov antingen i bilen, tält eller i hytter! Fast de flesta av mina vänner åkte utomlands så åkte vi inom norden och jag tyckte det var mysigt och det är nog därför jag är väldigt kär i Norge och trivs som bara den i landet!
Mitt bästa sommarminne i vuxen ålder är förra sommaren. På semsesterns första dag slutade jag äntligen gravidkräkas och en vecka senare fick vi se lillskruttan på ultraljud. Även om det inte blev en fartfylld sommar var det den bästa, att gå med liten i magen.
Mitt bästa sommarminne är av min gammelmorfar. Han hade grönsaksodlingar och bin och var min största idol. Han hade ett speciellt sätt att promenera genom trädgården med armarna vilande på ryggen – och efter gick jag, precis likadant! Det allra bästa var när jag fick rycka en morot och skölja i kranen ute och äta direkt, aldrig har morötter smakat så bra. Vid 32 sörjer jag fortfarande att jag inte fick mer än 5 år tillsammans med honom, men är väldigt glad för de fina minnena.
Mitt bästa sommarminne är från min ungdom. När jag var 12 år (1984) så var jag och min bästis alltid ute på sjön. Den lilla sjön som binder samman världens bästa by vid namn Käymäjärvi. Jag och hon var varje dag den sommaren, sol som regn, ute på sjön. Varför? Jamen såklart på grund av killar! Det flörtades och pussades på den sjön! Den första kärleken fick sin början på vatten :o)
Min dotter Emma 6 år, skulle tillsammans med bästisen ut och ”maja” för första gången den 1 maj för 5 år sedan. De packade ryggsäcken med saft, citronkex och kortleken Löjliga familjen. På pakethållaren satte de en nyinköpt filt med dödskallar på. Efter ett par timmar kom de hem alldeles lyriska. Vilket häftigt ställe de hade hittat! En fin gräsmatta och runt omkring fanns det massor med vackra blommor i alla de färger. Nästa dag skulle Emma visa mig var de hade ”majat”. När vi cyklat ett tag och närmade oss kyrkogården blev jag orolig. De hade väl inte suttit här och spelat kort på din dödskallefilt? Jo, i Minneslunden! Jag hoppas innerligt att de som eventuellt såg dem inte tog illa upp. Kanske de fick sig ett gott skratt… Detta charmiga minne tar jag med mig genom livet!
En sommardag bestämde jag och en kompis att vi skulle ro över till en större ö och sola och bada på de varma klipporna och bara ha de bra i sommarsolen, vi spelade kort och åt matsäck och hade det bra, när vi badade och lekte i vattnet som bäst så hörde vi massa råmande och prassel i de höga gräset som fanns lite längre in på ön, det var ju korna som kom för att beta, vi blev ju livrädda och tog skydd i båten medan korna mumsade glatt på gräset och tittade på oss.. Vi vågade ju inte gå i land för att hämta våra grejor så det var ju bara och vänta ut korna… Det tog ett par timmar och då kunde vi äntligen hämta våra handukar och matsäck och ro hem igen. Ett minne som jag alltid kommer ha kvar och nu idag kan jag tänka: är kor så farliga egentligen 😉
I september 2012 när jag kom ut i trädgården fick jag se två tranor som var och kalasade där, bland annat på vinbären. Antagligen åt de för mycket för då jag kom skulle de ju flyga iväg, men en av dem missbedömde de kraftledningar som finns. Så den ena tranan trasslade in sig i ledningarna med vingar, ben och lång hals. Som tur var kunde den otroligt nog flyga vidare för jag vet inte hur man ska ta hand om en skadad trana. Tur hade jag också för hann ta ett foto på tranan så det är ett minne för livet.
Ett av mina roliga sommarminnen var när familjen hade rest till Thailand och jag första kvällen drog iväg med fru och barn för att hitta en ”äkta” Thai-restaurang, att fira första kvällen på semestern med.
När vi väl hittade fram till ett lysrörsbelyst hak, med härliga plaststolar och bord uppställda direkt på den öppna restaurangens betonggolv, så jag att en farbror stod och grillade fisk utanför ingången till restaurangen. Grillad fisk skulle jag ha! Jag visade in mina familj och vi satte oss i den folktomma restaurangen. Beställningen var inte helt lätt att lägga, då menyerna inte vara på engelska och personalen inte pratade annat än thailändska, men som tur var fanns det lite bilder här var. Själv skulle jag ha grillad fisk, så jag pekade på en fisk i menyn och därefter på grillen utanför restaurangen. Servitrisen verkade vilja att jag skulle beställa något annat, men hade jag bestämt mig för grillad fisk, så var det det jag ville ha, så jag skakade på huvet och pekade på nytt på fisken och grillen.
Servitrisen nickade, sa något på thailändska och tog med sig beställningarna ut till köket, med resultatet att kökspersonalen stack ut sina huvuden och tittade på den bleka familjen som besökte deras servering.
Efter en stund fick frugan och barnen sina beställningar (stekt ris med kyckling etc.) medan jag väntade på min grillade fisk. Ytterligare en stund senare kom servitrisen med en tallrik även till mig. En tallrik som till min förvåning innehöll en grillad fisk. Bara en grillad fisk. Inga grönsaker, inget ris, inga såser, ingenting annat än en torr grillad fisk. Samtidigt kom nu kökspersonalen, deras barn och övriga familjemedlemmar ut från köksdörren och tittade intresserat på mig när jag skulle äta den grillade fisken. Fisken smakade ingenting, men min frugan och barben hade jättekul 🙂
Sommaren 2011 åkte vi till Trollhättan för att besöka Fallens dagar och RIX FM Festival. Där fanns det en massa roliga saker att göra. Bland annat hade Viasat ett tält och en scen, och i högtalarna ropades det ut att man kunde vara med i en film-tävling och vinna fina priser. Jag, som är lite av en filmnörd, tyckte att det lät spännande så jag gick upp och anmälde mig.
Då visade det sig att tävlingen gick ut på att ”dubba” Toy Story 3 och använda sin röst på ett inlevelsefullt sätt. Kruxet var att man skulle göra rösterna till BÅDE Ken och Barbie – jag behövde med andra ord en motspelare. Jag vinkade åt Jenny att komma fram, men hon har aldrig gillat att stå i rampljuset, om man säger som så…
Fast vid scenen var det knappt en människa förutom vi, så med en hel del övertalning fick jag henne att ställa upp. Men strax därpå – som från ingenstans – strömmade det till en hel folkmassa som ställde sig för att titta på oss uppe på scenen. Snacka om att det helt plötsligt blev väldigt nervöst! Men nu fanns det ingen återvändo.
Vi gjorde våra roller som Ken och Barbie med så mycket inlevelse som vi bara kunde frambringa, och efteråt möttes vi av publikens jubel. Vilken känsla! Vi var just i denna stund så nära Hollywood och Oscarsgalan som jag tror att vi någonsin kommer att vara.
Tyvärr vann vi inte tävlingen, men vi fick ett fint tröstpris och ett roligt minne för livet.
Det var sommaren jag var 9 eller 10 år gammal och det vi ägnade nästan all tid åt var att fiska. Vi var jag och min kompis Mika. En dag när vi satt och metade hände det, något som är högst osannolikt. VIsst, det hände ofta i Kalle Anka-tidningar och liknande, men att det kunde hända på riktigt, och två gånger till på köpet….. Vad då kan man ju fråga sig? Jo, när vi satt där och metade fick jag en sko på kroken. Skon var rutten av år på åns botten, men att det var en stor gammal sko fick oss att gapskratta. Döm då om vår förvåning när en stund senare även min kompis MIka fick en sko på kroken! Mika hade lyckats kroka den andra skon i samma par. Visst det låter för bra för att vara sant, men så är det ju också något jag aldrig glömmer, och inte heller min vän.
Min födelsedag infaller på sommaren, närmare bestämt den 21:a juli. Av någon oförklarlig anledning har jag varje år varit extra lyckosam just den dagen. Av alla tursamma händelser som jag varit med om genom åren så utmärker sig min åttonde bemärkelsedag extra mycket. Dagen till ära hade jag och min familj tagit färjan över till Vasa för att besöka tivolit där. Vädret var soligt med en behaglig sommarvärme. Efter att ha åkt mig less på samtliga karuseller sökte jag mig till de olika spelstånden. Ett av stånden som sålde lotter fångade mitt intresse. De hade nämligen det mest eftersträvansvärda pris man kan tänka sig för en liten grabb på åtta år: En bilspelssimulator. Det var inte vilken simulator som helst, utan en med såväl växelspak som ratt och som var mycket högteknologisk på den tiden det begav sig. Med spänning valde jag en lott överst i högen i den stora skålen med lotter. Blicken fixerad vid simulatorn. Förväntansfullt öppnade jag lotten och döm av min förvåning: Jag vann första pris! Jag blev så överlycklig att jag långt senare håller just detta minne extra nära om hjärtat!