Uncategorized | Vimedbarn - Topplistor för influencers

VMB Influencer Awards

Äntligen är det dags igen för höstens viktigaste influencerevent – VMB Influencer Awards! Årets tema är karriär, kvinnligt entreprenörskap och balans.

På plats kommer det vara kunniga talare, inspirerande profiler och aktuella varumärken. Alla redo att dela med sig av sin erfarenhet och kunskap i influencerbranschen. Dessutom delar vi ut pris till vinnarna som nominerats och röstats fram av er!

NÄR: Söndag 8/9, 2019 kl. 11-14.00
VAR: Garnisonen, Linnégatan 89 E,  Stockholm
KONFERENCIER: Johanna Kajson & Lovisa Wallin
PARTNERS PÅ PLATS: SEB, Arla (fler annonseras snart)

FÖR VEM: 200 specialinbjudna influencers inom målgruppen mamma/kvinna. Är du en influencer som inspirerar mammor och pappor i dina sociala kanaler? Har du minst 2000 följare på Instagram, Blogg, Youtube eller Podd? Anmäl dig nedan. 

Intresseanmälan: 

Anmäl ditt intresse att komma på eventet genom att maila till event@loppi.se. Ha med länk till dina olika kanaler i mejlet och rubriken “VMB INFLUENCER AWARDS 2019”.

OSA:
Sista dag för anmälan är 23 aug. OBS! Begränsat med platser till eventet, först till kvarn.
Övrigt:
Vi älskar barn men detta event är bara för dig!


RÖSTA PÅ FINALISTERNA I VMB INFLUENCER AWARDS 2019

Under eventet kommer vi dela ut pris till vinnarna i VMB Influencer Awards 2019. Vi vill hylla och uppmärksamma influencers som påverkar och inspirerar inom mamma- och familjemålgruppen som på olika sätt förtjänar att uppmärksammas lite extra.

Röstningen är nu avslutad och vinnarna kommer presenteras på eventet 8/9 !

Priserna kommer delas ut i följande kategorier:

Årets Trendsättare
En förälder som alltid är först med det senaste, visar vägen och inspirerar andra att göra likadant. Är det något som är på väg att trenda så kan man vara säker på att höra det hos den här profilen.

Årets Uppstickare
En modig förälder som vågar bryter normen och går sin egen väg utan att tvivla på sin sak eller bry sig om vad massan tycker.

Årets Nykomling
En förälder som är rykande färsk i influencerbranschen och fått många följare på kort tid i sina kanaler.

Årets Storyteller
En förälder som är vass på att producera content som berättar en story och fångar följarna. Den röda tråden märks tydligt i allt som skapas.

Årets Igenkänning
En förälder vars följare känner “exakt så är det!“ när dom besöker profilens kanaler. Den här personen delar med sig av det roliga, urspårade, sorgliga och vardagstrista som livet bjuder på.

Under VMB Influencer Awards kommer det också delas ut pris till Årets Hjältemamma/pappa – En mamma eller pappa som går genom livets hårdare prövningar och hjälper andra genom att dela med sig av utmaningarna i livet. Vinnaren av detta pris väljs av en jury och går därför inte att nominera till!


FÖRRA ÅRETS EVENT

Förra året arrangerade vi eventet Höststart 2018. Spana in här hur det såg ut: 

Nellies förlossningsberättelse

8.30

Jag blev uppkopplad till en kurva, den där jäkla CTG-kurvan. Jag vet inte hur många sånna jag har fått ta under graviditeten haha. Det känns som det blev ens bästa vän tillslut. Och varje gång någon kände Leah på huvudet genom magen så gick hennes hjärtfrekvens upp. Så jag har legat och väntat, och väntat många omgångar på att hon ska lugna ner sig.

Denna dag var inte ett undantag. Jag blev uppkopplad, hon var arg – vi fick vänta. Jag fick träsmak i arslet och somnade till några gånger. Då hon hade lugnat sig så kom en läkare in. Vi pratade, hon kände efter i underlivet på mig – och vi kom fram till att jag var 1,5 cm öppen och idag. Skulle vi starta igångsättningen på min förlossning. Den 28/11, var dagen vi började processen för att vi skulle få träffa vår dotter.

Hur det skulle gå visste ingen. En induktion är komplex. Man vet aldrig hur det ska gå. Det kan sluta hur som helst egentligen, och därför är det väl aldrig det bästa att rekommendera. Men hur som haver, denna dagen. Denna krispiga onsdagsmorgon i november, när det faktiskt snöade lite. Så visste vi, att snart träffar vi vår dotter. 

Jag blev inskriven och vi fick ett dubbelrum som skulle vara vårt rum under denna procedur. Jag blev återigen uppkopplad på en CTG, och för er som inte vet vad det är – så kollar man kort sammanfattat hur lilla bebisen mår där inne.

Hon mådde bra, jättebra. Och jag fick kl 16.00 den första dosen av Cytotec. Jag fick förklarat för mig att jag kan högst få detta i 1 dygn. Om ingenting skulle ha hänt innan dess, så fick vi lägga upp en ny plan.

Sakta men säkert började jag få starkare sammandragningar. Jag fick denna dosen av Cytotec varannan timme. Som ni kan se på denna kurva så var klockan över midnatt, och då var datumet inte längre den 28e. Nu var det den 29 november, och det är även datumet som vår älskade Leah kom till världen.

Timmarna gick. Vi fördrev tiden med att ta bilder, kolla på TV, äta, prata om att vi snart kanske skulle få träffa henne. Vi pratade om hur livet varit, skulle bli. Skrattade. Jag grät nog lite också av alla känslor, jag minns inte riktigt. Men det gör jag alltid.

Sedan fick vi tillsägning att sova av världens bästa, ÄLSKADE barnmorska Camilla. Jag såg hennes arm i dörröppningen innan hon kom in till oss på natten, och blev så otroligt glad, lugn och trygg. Jag hade henne under dagarna jag var inlagd på förlossningen pga min infektion i kroppen. Och jag hoppades på att få ha henne under förlossningen med. Så blev det inte, men hon var med mig timmarna innan iallafall. <3

08.30 ,29 november – vattnet går

Något hände! Jag satt på en pilatesboll med en riskudde vid ryggen, och Erik bakom mig som gav mig massage. Värkarna hade kommit, och jag försökte lindra det och ta mig igenom dom så gott jag kunde. Helt plötsligt började det rinna något. Exakt dom orden sa jag till Erik. ”NÅGOT RANN!” Så jag ställde mig upp, då jag trodde att jag hade kissat ner mig. Men det slutade inte rinna. Det rann lite i taget, och sedan kom det jättemycket. Vattnet hade gått.

Vi ringde på barnmorskan som konstaterade att det var vattnet. Jag fattade ju inte att det var det först. Fy fan va skönt det var då hon sa att det var vattnet. Något hände äntligen!

Jag fick sätta mig i duschen, komma ut, lägga mig i ännu en kurva för att se så Leah mådde bra. Sedan fick jag en till dos av Cytotec, vilket även var min sista. Efter detta är min tidsuppfattning inte den bästa. Men jag ska försöka förklara förloppet någorlunda.

Tillslut blev värkarna så starka, så jag bad om någon smärtlindring. Det blev en dos morfin in i skinkan. AJ! Men fy va skönt det var. Det lindrade faktiskt litegrann. De kollade även om jag var öppen något, vilket jag var. 3 cm.

Inte ens en kväll med för många tequila har fått mig att sväva på moln så mycket.

11.00, 29 november – inskriven på förlossningen

Vid denna tid var värkarna så starka, och kroppen ställde in sig på förlossning och jag blev skjutsad i min säng in till förlossningen istället. Där fick jag lustgas nästan direkt på min begäran. Jag fick prova det på en föräldrakurs, så jag visste hur den skulle användas, och därmed hjälpte den enormt mycket. Fruktansvärt skönt måste jag säga! Men morfin och lustgas kändes som en redig jävla fylla. Inte ens en kväll med för många tequila har fått mig att sväva på moln så mycket. Det var en märklig känsla att vara så ena sekunden, men då jag andades utanför masken så var det som vanligt igen, men då gjorde det ont. Så jag begravde ansiktet i masken. Lite för mycket. Så Erik satte sig bakom mig på pilatesbollen och höll koll på att jag satt kvar haha.

13.00 – 29 november – Epidural

Barnmorskan kollade om något hade hänt i kroppen. Men, nej ingenting hade hänt Jag hade inte öppnat mig en enda centimeter till! Från kl 11 till kl 13 så hade jag haft så kraftiga värkar så jag inte var kontaktbar längre (lustgasen spelade nog en roll i detta med hur med i matchen jag var). Men då barnmorskan märkte hur ont jag hade, och att kroppen inte hade gjort något så frågade hon mig om jag ville ha epiduralen. Jag skrev i mitt förlossningsbrev innan, att jag ville undvika den så länge jag kunde, då jag var livrädd för just den bedövningen. Då hade jag liksom redan tagit morfin, och lustgas. Det handlar inte om att jag bara ville känna allt, det var mer att jag var rädd för just den. Men jag tror vi väntade exakt rätt tid! För vid detta laget hade jag så ont, och jag var så borta – så jag minns knappt när de satte bedövningen. Jag minns ljud, att narkosläkaren pratade med mig och sa till varje gång det hände något nytt. Hur han la bedövningen vet jag inte, jag var som sagt så borta. Men det gick bra, det gjorde lite ont, men OJ va magisk den var.

Jag var fortfarande rätt borta pga smärtan och att jag fortsatte använda lustgasen, men jag blev lite mer klar i huvudet. Erik sa att det var som att jag kom tillbaka. Innan det gick det inte att kommunicera med MIG, Nellie vart borta från ögonen. Men efter bedövningen så var jag där igen. Skönt! Och märkligt att jag hade så starka värkar som syntes på CTGn, men jag kände ingenting helt plötsligt.

14.00 – 14.30 – 29 november

Denna period skrattar jag åt så mycket idag. Jag har nog berättat det för halva släkten också. Jag är inte så pryd av mig, så jag kan väl lika gärna dela med mig detta till er också.

När förlossningen närmar sig, så känns det som att man behöver på ren svenska – skita. Det känns som världens största bajskorv vill ut. Så kände iallafall jag. Men då jag 1 timme innan endast var öppen 3 cm så förstod varken jag eller vårdpersonalen att förlossningen närmade sig. Jag var så fruktansvärt bajsnödig. Så bajsnödig så jag fick panik. Vilket jag sa till barnmorskorna. Så dom kollade mig igen. På 1 timme hade jag alltså öppnat mig från 3 cm till 7 cm. Jag hade endast 3 cm kvar!

Men det var så mycket kvar ändå, så jag kunde gå och bajsa helt enkelt (hahaha). Jag gick fram och tillbaka från toaletten, i panik!!! Det var SÅ obehagligt. Jag minns att jag även sa till undersköterskan att jag kände mig så fjantig som klagade på att jag inte kunde bajsa trots att jag VERKLIGEN behövde det. Jag fick då ett lavemang, som sköljer igenom tarmen så att man enklare ska kunna tömma den. Men nej, det fungerade inte heller!

15.00 – 29 november. 10 cm öppen

Mitt i paniken över att jag verkligen behövde gå på toaletten så kollade dom mig igen. Och det var inte en enorm bajskorv på väg, det var helt enkelt vår lilla tjej som tryckte på och ville ut. Lättnad! Att det var hon och inte en bajskorv lika stor som hennes huvud.

Men mitt i lättnaden kom även lite panik. Är det dags? Är det NU jag ska föda barn? Nyss sa dom att det var jättelänge kvar, jag skulle lägga mig och sova lite? Det tog ungefär 1,5 timme för kroppen att öppna sig från 3 till 10 cm. Helt otroligt.

Erik stod fint vid min sida och lät mig krossa hans hand

15.30 – 29 november. Krystvärkarna började.

Nu var det dags! Skarpt läge. Börja krysta nu Nellie!
Erik stod fint vid min sida och lät mig krossa hans hand, vilket jag inte minns. Jag minns knappt att han stod där, men jag vet att jag hade varit galen om han gjorde något fel i den stunden, och det gjorde han inte. Han var helt perfekt. Barnmorskorna berömde honom enormt efter, sa att han bara stod och log hela tiden. Det var tvärtemot vad jag gjorde 😉 Men jag fick också otroligt mycket beröm,

15.51 – 29 november. 47 cm och 3055 g kärlek kom till världen.

Ett dygn efter jag fick första dosen av cytotec. Efter att ha öppnat mig så snabbt och krystat i 20 minuter så fick jag upp henne i min famn. Vår dotter, vår stora kärlek i livet. Vår Leah hade äntligen kommit. 2 veckor innan BF. Fullt frisk och det vackraste vi någonsin sett.

Lillhjärtat ville till bröstet direkt. Det var häftigt, att se det vi hade fått höra innan. Att de kan leta sig till bröstet själv. Det gjorde Leah, och sedan dess har amningen fungerat hur bra som helst. Så skönt verkligen, för jag var inte säker på att jag ville amma. Men när det gått såhär smidigt så har det hjälpt mig att vara lugn och tycka om det. <3

02.00 – 30 november fick vi äntligen komma in på BB

Förlossningen gick felfritt. Jag var livrädd för att spricka i underlivet, och jag behövde bara sy två små stygn. Ingenting att klaga över alls. Allt gick verkligen så otroligt bra. Tills jag helt plötsligt började blöda något så fruktansvärt. Sammanlagt förlorade jag 1,6 liter blod. Mitt blodvärde som under hela graviditeten legat på 130 hade sjunkit ner till 72. Jag hade ett blodtryck på 72/30 och en jättehög puls. Från ingenstans kom allt på en gång en timme efter att vi hade fått vår lilla älskling.

Så efter att jag började blöda så mycket och det inte slutade så fick Erik ta Leah. Jag fick inte röra henne en timme efter hon kommit ut till kl 02 på natten. DET var kämpigt. Och jag var rädd. Jag fattade ingenting och blev så fruktansvärt dålig. Det kändes som att livet for ur mig. Jag minns att jag ville gå och kissa, och jag svimmade på toalettstolen. Jag sa till Erik tack o lov, att nu svimmar jag. Så han hann kalla på barnmorska.

Jag fick dropp som skulle hjälpa livmodern att dra ihop sig, för det var de som var problemet. Det är inte så ovanligt att det händer. Men det visade sig även att min infektion jag hade legat inne för var tillbaka, då mina vita blodkroppar hade stigit enormt och mina infektionsprover visade på en infektion igen. FAN.

Jag var så ledsen, efter en perfekt förlossning så kom detta. Såklart. Men jag fick god hjälp, och snabb hjälp. Så kl 02 hade jag fått i mig lite mat och ett dropp som hade gjort att livmodern drog ihop sig. Så med jättedåliga värden rullade de in oss på BB där vi fick stanna till den första advent.

Det är något jag för alltid kommer komma ihåg.

Första advent 2018 så låste vi äntligen upp dörren hem, och fick gå in med vårt hjärtegryn.
Leah Bim Emma Helena Andersson

Graviditetsdiabetes – Vad innebär det?

Vilka är symtomen?

Det finns några saker du som gravid ska vara uppmärksam på. Högt blodsockervärde i sig ger inga symtom men det höga värdet  kan göra att du blir extra trött, behöver kissa ofta och är törstigare än vanligt. Misstänker du att du drabbats av grav diabetes bör du alltid kontakta din barnmorska.

Carina berättar att du tar reda på om du är drabbad av graviditetsdiabetes på MVC, barnmorskemottagningen där man regelbundet kontrollerar mammans blodsocker via ett stick i fingret. Om mamman vid tidigare graviditet har haft diabetes eller fött ett stort barn gör man en glukosbelastning. Mamma dricker då en sockerlösning och blodsockret kontrolleras innan och efter. Om barnet tillväxt ökar kontrolleras även mamman extra. Stort SF-mått beror inte alltid på att barnet växer snabbt pga diabetes hos mamman det kan också vara relaterat till ökad mängd fostervatten.

Varför får man sjukdomen?

-Man har en underliggande känslighet för typ 2 diabetes. Det kan vara relaterat till övervikt eller ärftlighet. När man blir gravid befinner sig kroppen i ett diabetogent tillstånd och om man då är känslig så stiger blodsockret och man får graviditetsdiabetes. Det går att förebygga genom att inte vara överviktig när man blir gravid, ha en strikt kost genom graviditeten och se till att röra på sig.

Läs också: Nya råd kring d-vitamin för riskgrupper

Hur drabbar sjukdomen mig och mitt barn?

– Barnet påverkas genom hög födelsevikt då mamman har ett förhöjt blodsocker. Det ger en för hög tillgång på energi för bebisen. Ett barn till en mamma med graviditetsdiabetes kan vara stort men ändå omoget.  Det har då det föds ofta behov av tillmatning då det inte orkar amma i den utsträckning den behöver. För mamman är risken större att hon drabbas av skador vid förlossningen om barnet blivit stort. Vid beräknad vikt över 5 kilo förlöser man istället med kejsarsnitt. Vårdens syfte är att hjälpa mamman med blodsockerkontroll och följa barnets tillväxt. Då undviker man att barnet blir för stort berättar Carina.

 

För att undvika att du senare drabbas av diabetes typ 2 är det viktigt med god viktkontroll, träning och bra kost resten av livet

 

Vilken behandling krävs?

Vilken behandling du kräver beror helt på hur högt ditt blodsockervärde är. Ofta räcker det att äta bra mat, mindre socker, och röra på sig mer än vanligt. Målet med behandlingen är att få ner din blodsockervärdet och hålla den på en jämn nivå som liknar värdet hos en människa utan graviditetsdiabetes. När det inte räcker att ändra kosten krävs det behandling med läkemedel, insulin eller metformin är vanligast. Metformin som blir allt vanligare att använda gör så att kroppen blir extra känslig för insulin, och gör att kroppen behöver mindre insulin. Insulinet går inte över till barnet vilket däremot metforminet gör men det anses inte ha någon skadlig inverkan. När graviditeten är slut är du frisk från sjukdomen men det är viktigt med god kosthållning och träning för att förhindra diabetes typ 2.

Är du drabbad av graviditetsdiabetes kan du behöva göra fler ultraljudsundersökningar i slutet av graviditeten för att se hur barnet växer.

 

Läs också: Foglossning som gravid- så lindrar du det

 

Källor: 1177.se, och barnmorska Carina Rylander

stats