Förlossningsberättelse: ”Det häftigaste jag har gjort”

Publicerades: 24 Maj 2017, 10:08

Vimedbarn

Idas förlossning startade med att hennes slempropp gick efter ett besök hos barnmorskan i vecka 41. Sen började värkarna smyga sig på och det var dags för förlossning.
– Detta kan nog vara det absolut häftigaste jag gjort, skriver Ida i sin förlossningsberättelse.

IDAS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

”Allt började natten till torsdag den 2/2 och jag hade svårt att sova och kunde inte ligga på ryggen utan att det värkte. Jag tänkte inte så mycket på det, mest att det kommer försvinna. Dagen gick och jag var iväg hela dagen. Natten till Fredag 3/2 var lugnare, men när jag vaknade kände jag direkt att jag hade ont både i ryggen och mage och en smärta som kom och gick. Värkar tänkte jag då.”

”Jag blev glad och rädd”

”Jag gick iväg till barnmorskan för att ta blodtrycket (det är rutin när man har gått över tiden) och att blodtrycket stigit är oftast ett tecken på att förlossningen närmar sig. Vi pratade lite och jag berättade att varken slempropp eller vattenavgång har skett så långt ögat kan nå. Vi sa hej då och jag var tvungen att gå på toaletten innan jag gick hem, och där kom den, slemproppen. Jag blev både glad rädd och skrattade på samma gång. Jag gick ut och ringde K för att berätta läget. När jag kom hem så smög sig smärtan i magen sakta framåt. K kom hem efter någon timme och vi vilade och förberedde oss på vad som troligtvis skulle hända.”

Läs också: Resa som gravid – 5 tips

Började se ett mönster i värkarna

”Jag började klocka värkarna men de var väldigt oregelbundna. Vid kl 18 gick vi ut och tog en promenad och pratade om att det troligtvis var sista promenaden innan bebis. Vi hade bestämt oss för att vänta med att berätta läget för våra familjer, men i efterhand har både min syster och min mamma berättat att de visste att det var på g. Vi tackade nej till middag och jag skickade väldigt mycket bilder på ”vanliga” saker vilket gjorde att de förstod att något var på g. Vid kl 20 började vi se ett mönster mellan värkarna men mellan vissa var det väldigt länge emellan. Jag tog en dusch, tvättade håret och bara tog det lugnt. Vi gick och la oss vid kl 22 men så fort vi la oss så blev det värre, mycket värre. Vi försökte vila lite och början gick det bra. kl 00.45 var det ca 5 min mellan värkarna och vi ringde till förlossningen för att berätta läget, vi bestämde att vi skulle avvakta för att få tätare mellan värkarna.”

Fullt på förlossningen

”Jag försökte vila men jag kom såklart inte till ro. Lördag 4/2 (v41+3) Kl 01.23 ringde vi igen, minns inte exakt hur länge det var mellan värkarna, men det var fullt på SÖS och barnmorskan jag pratade med fick oss att vänta ytterligare för att det skulle bli lediga rum. Jag duschade, K masserade mig och jag gick runt och försökte hitta olika platser att på skönaste sätt ta nästa värk. Kl 02.20 Nu hade jag ont och var lite orolig att vi skulle behöva åka någon annanstans. Jag och K pratade om vart vi skulle kunna tänka oss att åka. K var väldigt positiv att åka vart som, vilket var skönt för mig som har kontrollbehov. Vi pratade med ytterligare en barnmorska på SÖS som berättade läget och hon skulle återkomma till oss. Under den tiden packade vi i ordning och gjorde oss redo att föda barn. Hon ringde tillbaka och hälsade oss välkomna till SÖS. ”Ni gjorde min dag” sa jag till henne och vi satt oss i bilen.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Kejsarsnittet blev en underbar upplevelse”

Skön och läskig känsla

”Vi kom in till förlossningen Kl 03.15. CTG och några andra undersökningar gjordes. Allt såg bra ut och jag var öppen så pass mycket att vi blev inskrivna. Det var en skön och läskig känsla. Vi bestämde direkt att jag ville ha epidural och narkosläkaren kom ganska direkt. Nu skulle en av de grejerna jag var mest rädd för hända. Den långa sprutan. Jag berättade direkt om min rädsla för sprutor och personalen gjorde allt för att jag skulle känna mig trygg och de lyckades. Epiduralen tog direkt och smärtan var som bortblåst, så skönt. Vi fick chans att vila och ladda batterierna. Kl 07 var det personalbyte och nya undersökningar gjordes, under den tiden hade jag bara öppnat mig 1 cm vilket gjorde att värkstimulerande dropp sattes in. Kl 08.55 hade jag öppnat mig ytterligare 5 cm utan minsta lilla smärta, nu var jag öppen 10 cm. Hon låg dock fortfarande såpass högt upp så vi fick gå upp och testa olika ställningar för att hjälpa till att få ner henne.”

”Nu börjar livet på riktigt”

”Ju närmare klockan blev 11.30 ju mer smärta kom tillbaka. Kl 11.30 började jag krysta och kl 11.58 fick jag upp världens finaste tjej på mitt bröst. Detta kan nog vara det absolut häftigaste jag gjort, men jag hade aldrig klarat det om jag inte hade haft världens finaste och bästa kille och barnmorskor vid min sida. Vi blev kvar på förlossningen i några timmar i väntan på ett rum på BB-hotellet. Nu börjar livet på riktigt.”