Förlossningsberättelse: ”Jag fick övernaturliga krafter”

Nathalies andra förlossning startade i vecka 38+3 med smärtor i magen mitt i natten. Hon hade haft på känn att hennes son skulle komma innan beräknad födelse.
–  När jag kom in så var jag öppen 4 cm. Därifrån tills att jag var öppen 6 cm tog typ 5 timmar (!!!), jobbiga fem timmar men jag var riktigt effektiv & peppad under dessa timmar, skriver Nathalie Rydberg i sin förlossningsberättelse. 

NATHALIES FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

”Jag vaknade på natten till 10 april av smärtor nere i magen som liknade jobbig mensvärk och jag kände redan då att ”Nu är det på gång”. Jag var här i vecka 38+3 och både jag och Micke har faktiskt haft känslor rätt länge att han kommer komma tidigare är BF. Min mage hade känts färdigbakad typ en/två veckor och vi båda förberedde ”det sista” under denna period. Vi var redo, det fattades bara att lillebror skulle ta beslutet att komma ut.
Jag klockade sammandragningarna/värkarna men det var oregelbundet, så jag la mig igen och somnade om. Vaknade med lite mer intensiva värkar och då sa Micke typ en miljon gånger att vi skulle åka in. Förvärkarna hade blivit regelbundna (6-8 min emellan). Vi ringde förlossningen och dom sa att jag kunde åka in när jag kände mig redo. Skönt bemötande, då blev jag trygg.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Kejsarsnitttet blev en underbar upplevelse”

”Hans första barn”

”Jag ville i alla fall vänta så länge det gick men det är hans första barn och jag förstår att han var nervös och ivrig, det tar ändå en timme till BB ungefär och det är ju han som ska köra. Allt prat om bilförlossningar kanske fick honom att stressa på mig lite. Vi lugnade oss till lunch, min syster kom och hämtade vår hund Chicco (Melissa var hos sin pappa) och lämnade mat från pizzerian som vi tog med oss. Tanken var att äta i Falun men jag fick aldrig äta den. Jag var lugn, i bilen sa jag ”jaja, vi åker upp och kollar ifall tappen påverkats eller vart vi är i processen. Vi får säkert åka hem igen, men då har vi ändå kontrollerat”. Micke var stensäker på att vi skulle bli kvar och han hade rätt.”

”Dansade till musik”

”När jag kom in så var jag öppen 4 cm. Därifrån tills att jag var öppen 6 cm tog typ 5 timmar (!!!), jobbiga fem timmar men jag var riktigt effektiv & peppad under dessa timmar. Gick runt med ställningen som finns där (M kallade den för min rullator), studsade på bollen, tog lustgas, drack milkshake, dansade lite till musik, hängde på Micke och skrattade, vi hade kul helt enkelt mellan värkarna. Här fick jag även en EDA som tog bra just då och läkaren som la den var suverän! (ja, M testade också lustgasen).”

”Fick kvaddlar mot smärtan”

”Sen tog dom hål på hinnorna och vattnet gick 17.50 men här börjar det göra riktigt ont. Jag hade inte ätit något mer än mjölk och flingor på morgonen & det kräktes jag upp rätt snabbt. Den enda energin jag hade var ifrån vätska, enbart vatten om man nu kan kalla det energi. Klockan var nu 18.00 på kvällen, 12 timmar sedan jag åt frukost. Här förstår jag att min kropp börjar säga ifrån och kvider efter mer smärtlindring, då får jag kvaddlar mot smärtan för det känns som att min urinblåsa svider något fruktansvärt i samband med värkarna och kvaddlarna hjälpte att ta bort smärtan något för stunden. EDA slutar ge effekt trots påfyllningar och lustgasen gör mig illamående så den kan jag inte heller använda. I det här läget vill jag typ fly från min egen kropp och säger att jag inte orkar mer – att de får plocka ut honom på något sätt.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Jag minns allt som kaos”

”Krystade för kung och fosterland”

”Det förbereds för eventuellt kejsarsnitt när klockan är 23.30, jag är öppen 9-10 cm men lillebror vill inte vrida ner sig ordentligt och jag har inga känningar alls av några krystvärkar. En kant är i vägen som hålls undan av BM så fort jag får en ”vanlig” värk. Ett akut ingrepp på operatonen gör att det dras ut på att snitta mig och jag jobbar med smärtan motvilligt. Noll ork kvar, men när läkaren kommer tillbaka in till mig så säger dom vid 01.28 att dom ser hans huvud och processen har fixat till sig under tiden vi väntade på läkarteamet för snitt. När dom säger det till mig så får övernaturliga krafter tror jag, jag börjar krysta för kung och fosterland när dom vanliga värkarna kommer men har fortfarande inga krystkänningar eller hjälp av värken på något sätt och efter ynka 19 minuter av krystande är han ute och allting bara släpper! Jag hade bäckenbottenbedövning och det var nog det bästa med hela förlossningen, det gjorde inte alls ont när han skulle ut utan förlossningsförloppet gick sjukt bra trots ett par riktigt jobbiga timmar på slutet. Alla borde få den bedövningen.”

”4500g tung och 51 cm lång”

”Sen säger jag till barnmorskorna att jag är så sjukt tacksam över att det inte blev snitt, sugklocka, klippning eller liknande och att det faktiskt blev som jag tänkt från början med själva förlossningsförloppet. 12 timmar från att vi kom in ungefär föddes ‘Milian’ Jimmy Mike Junior, 4500g tung och 51 cm lång. Barnmorskorna förstod nog där och då att han faktiskt var svår att få ut, han hade växt på sig ordentligt mycket av min näring i magen lilla hubbe och han kan kan ju nätt och jämt fått plats i bäckenet.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Jag blev akut nedsövd”

”Båda grät”

”Han föddes ”för tidigt” men var för tung för sin tid, inte konstigt att han kom 9 dagar innan BF då han var mer än klar (skratt). Det är verkligen helt sjukt att smärtan släpper så fort bebisen läggs upp på ens bröst. Både jag och Micke grät, han klippte navelsträngen och var ett jättebra stöd under hela förlossningen… trots att jag mestadels i slutet ville vara för mig själv och ta smärtan on my own. Alltid varit ”kan själv” och det var ju ett verkligt bevis under denna förlossning. Syddes ett stygn och efter det fick vi åka ner på BB, ja efter den magiskt goda bricka med fika som vi tröck i oss efteråt!”

Tips! Nathalie bloggar på nathalierydberg.vimedbarn.se Du får följa med i hennes vardag som tvåbarnsmamma till Milian och dottern Melissa. 

Läs också: 3 tecken på att förlossningen har startat

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på [email protected]!