Förlossningsberättelse: ”Jag blev full på lustgas”

Teresa Tingbrand är en av LOPPIs toppbloggare, mer känd under namnet ”Ett päron till morsa”. Hon roar oss dagligen med sina humoristiska seriestripar om händelser från vardagslivet. Här är hennes förlossningsberättelse i ett lite annorlunda format. 

TERESA TINGBRANDS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE: ”Jag blev full på lustgas”

”Alla har vi vår alldeles egna förlossningsberättelse. Min är en lång och utdragen historia på runt 24 timmar som inleddes Luciamorgonen 2012. Detta efter att ha gått över tiden 14 dagar och en graviditet som kändes som minst den dubbla i tid på grund av en lång, tuff längtan bakom oss. Allt kring det är dock ett eget litet kapitel.

Så länge tänkte jag kommentera verkligheten bakom några av de förlossnings-bilder jag ritat”.

Maken fick indiskt av personalen på förlossningen

”Den här bilden är typ helt true story. När det kändes som allra mest hopplöst och absolut ingenting hände förutom att smärtan bara ökade (i huvudet ekade barnmorskans ord när vi kom in ’det är bara en KNAPPNÅL öppet, en KNAPPNÅL!’) så bjöds min man på rykande het, indisk mat. Tre centimeter från mitt ansikte (obs! personalen var verkligen helt fantastisk på ALLA sätt – evig tacksamhet och credd till dem  – det var bara känslan, ni vet, att ’hallå – det är bara jag som är viktig – skit i honom, här sitter jag på en boll och håller på att sprängas i bitar, men tydligen till ingen nytta, inget händer och nu ska det visst snaskas mat som jag vanligtvis älskar men som jag kommer dö om jag måste känna lukten av i en enda minut till… ’ Ska tilläggas att jag precis innan vi åkte in till BB hade klämt min specialare  – en dubbel calzone med gorgonzola (framför ett seriemaraton med Netflix knarkserie Breaking Bad). Hade ju hört om hur viktigt det var att fylla på med energi innan förlossningen.”

Läs också: ”Förlossningsberättelse: ’Att föda i vatten var otroligt häftigt'”

blev full på lustgas

”Även här, typ true story. Jag obsessade om barnmorskors löner och villkor och yrade om min älskade bästa vän i livet – Marie – som alltså råkade ha samma namn som en av barnmorskorna och det var så otroligt stort och fint och jag grät och skrattade om vartannat. Dock var det epiduralen som gjorde den mesta nyttan för smärtlindringen. Utan den, so help me god…”

Läs också: ”Kan man lära sin bebis att sova i egen säng? Psykologerna svarar!”

mackan efter förlossningen – bästa någonsin

”Den där torra mackan var precis lika underbar som alla hade beskrivit. Känslan av att till slut, äntligen ha klarat detta otroliga, kan ju ha bidragit. Samtidigt kändes allt så overkligt stort att den där lilla brödbiten blev en vardaglig, liten enkel grej att fokusera på mitt i min starkaste känslostorm någonsin”.

Några dagar på BB

”När den där gudomliga mackan väl var uppäten, väntade några förvirrade timmar/dygn av eufori, lyckotårar, ett evigt tryckande på klockan, amningskrångel och även lite blodtransfusion. Förlorade en del under förlossningens sista skede och var lite för svag för att kunna resa mig ur sängen den första tiden.

Läs också: ”Förlossningsberättelse: Malin födde tvillingar vaginalt”

Käkade gjorde vi på rummet. Där satt vi i vördnad och chock och åt vår mat. Fram till tredje dagen efter förlossningen då jag skulle försöka lämna rummet för första gången”.

”True story! När jag stapplade in i matsalen för första gången med ’hej jag har just blivit överkörd av en lastbil tre gånger-looken’ så möttes jag av precis detta. Det visade sig senare att de var flerbarnsföräldrar och hade varit med förut. Men insikten jag fick där, mellan tuggorna av kalops, var ändå tydlig: En förlossning kan verkligen vara så totalt olika upplevelser. Ingen är den andra lik.

Läs också: ”Vad gör man hos barnmorskan och på MVC?”

Efter att ha fått prata igenom hela förloppet med den fantastiska personalen förstod jag samtidigt att jag inte var ensam om vad som hade hänt. Det här var ingen ovanlig förlossning i deras ögon, allt hade ändå gått bra, trots blodförlust, ’sängkammarfeber’ och dylikt.”

”Vi hade fått vårt älskade barn tillslut. Tacksamheten över det och att han verkade må bra på alla sätt var oändlig. Så vi tog vår lilla talare och åkte hem tillslut. Dags att korka upp den där champagnen som envist legat på lut.”

Vill du se mer av Teresas fantastiska illustrationer? Följ Ett päron till morsa och hennes vardag, vi kan garantera hög igenkänningsfaktor och många skratt!

Vill du också dela med dig av din förlossningsberättelse här på Vimedbarn.se? Mejla då till [email protected]!